Tankar att ta till när det bär emot. 29 timmar kvar.

Jag vet att både orken och motivationen kommer att tryta imorgon. Frågan är bara när första känningarna av det kommer och hur det ter sig. För att mota bort tankarna har jag iallafall skapat en arsenal av positiva tankar att plocka fram när de mörka tankarna kommer. Listan är helt utan inbördes rangordning, det blev för svårt att fundera ut vilken tanke som kommer att peppa mig mest...
1. Tanken på alla träningstimmar jag lagt ner, alla kilometrar jag sprungit, alla motiga pass jag genomlidigt för att nå Stockholm Marathon. För att inte tala om alla pass i regn, snö, kyla och motvind! Jag har sprungit 120 mil hittills i år, nog orkar jag 4,2 mil till?!
2. Att på Västerbron visualisera backintervallerna med IF Linnéa och tänka att det är piece of cake. Att på Djurgården (som jag tycker är så långtråkig) tänka att det är en söndagsträning med TSM. Och tänka på alla härliga människor jag inte skulle ha träffat om jag inte sprang.
3. Mina supportrar. De har följt mig, peppat mig, stöttat mig och stått ut med mitt marathondravel. Några av dom står längs banan för att heja på MIG. I owe you this one!
4. Tanken på att gå i mål på Stadion, få höja armarna över huvudet och skrika av glädje. Det är bara att fortsätta springa tills jag är där!
5. Min systers underbara vision: Jag kommer ikapp min trötta kusin (som verkligen är nojjig över att jag ska springa snabbare än honom, det är riktigt kul faktiskt) inne på Stadion. Han ser mig inte och är så trött, så trött, så trött och jag passerar honom på lätta ben och "vinner" över honom. Stina, blir det visionen sann så är den tillägnad dig med stor kärlek!
6. Att jag springer för att jag älskar att springa. Och att jag springer marathon för att jag KAN, jag VÅGAR och jag VILL. Och jag är en synnerligen envis tjej, alltså ska jag till målet. Så det så!
7. När jag kommit i mål får jag vila. Jag får skumpa på ÖIP med Mia, jag får gå på en härlig fest och jag har en massage att se fram emot. Fortsätt spring! :-)

Om inte dessa tankar hjälper mig i mål så vet jag inte vad som ska få runt mig.
Det är nära nu, otroligt nära. Jag är laddad och jag är livrädd på samma gång. Det kommer att bli varmt, det kommer att göra ont och det kommer att vara så himla kul, iallafall efteråt...
Nu blir det frukost & sen blir det umgänge med Mia, hämta nummerlapp och bli ännu mer laddad. Imorgon gäller det för startnummer K144 - upp till bevis!