Nu känns det i kroppen att Stockholm Marathon närmar sig. Så fort mina kollegor pratar om det på jobbet så får jag gåshud och pirr i magen. Det närmar sig start alltför fort och jag tänker som vanligt att jag borde ha tränat mer, sprungit längre/fortare/oftare/bättre. Och ändå så vet jag att oavsett hur mycket jag tränar så kommer jag alltid att ha just den här känslan. Jag kände så inför mitt första marathon och jag känner så nu. Det är en del av min uppladdning, rent mentalt, skulle jag tro. För uppladdningen har verkligen börjat, med besked!
Jag har gått in i något slags dvala på jobbet, jag jobbar och jag är engagerad men så fort mitt engagemang inte krävs till 100% så är tankarna direkt kring 31 maj och allt som ska hända då. Jag drömmer marathon, tänker marathon, längtar marathon och vill att allt ska vara över så jag slipper gå och fundera på vad det ska bli för tid. Jag vill springa det bästa jag kan, jag vill prestera, jag vill slita och jag vill göra det NU! Jag skulle tro att det kallas "fokusering"... Jag är redo, fast ändå inte. Inte riktigt än, måste få fokusera lite till först. Ladda. Ha ångest. Bråka med marathonspöket (i skrivande stund är spöket mycket litet och mycket svagt, själv är jag urstark).
Det märks att även kroppen gått in i ett nytt "state of mode". Idag var det åter dags för lång tupplur efter jobbet. Skulle bara sova någon timme, max. Vaknade av att telefonen ringde nästan två timmar senare och fortfarande är jag i behov av att sova mer. Kroppen behöver den viktiga VILAN. Blir en tidig kväll helt enkelt. Imorgon väntar ett backpass efter jobbet och jag är laddad. Jag är på gång och jag hoppas att känslan håller i sig till tidig morgon 1/6. 10 days and counting...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
19 kommentarer:
Jag känner igen känslan...
Allt annat känns liksom oviktigt just nu.
jag har märkt att så fort ett alldagligt samtal inte rör marathon, tappar jag intresset inom en minut och svävar iväg...
Och jag har skittråkigt. Äter Polly och surfar...
Förresten. Finns det inte sånna där Anonyma Maratonister som har möten varje dag fram till maran. Ska vi signa in?
Åh, vad skönt att ni också känner så! På jobbet känner man sig onekligen som en outsider just nu... Varför finns det INGA andra på mitt jobb som springer långdistans för?
Ja, Mia, det gör vi!
Inte behöver du någon på jobbet som springer maror, du har ju oss! ;)
Pirr, vad härligt!! Jag är bara otålig :-(
Hehe, när jag läser om dig och ditt marathonspöke så tänker jag på Alfons Åberg *haha* Om spöket blir större får du testa hans ramsa "Stick du stygga spöke för du finns ju inte" :)
Låter som om du har en riktig formtopp! Som en trimmad motor som bara väntar på att få starta och visa vad den går för, och med det fokus du beskriver kan det inte gå annat än bra :-)
Ni få väl ha lite gemensamma "get together" kvällar nu och 10 dagar fram där ni sitter stilla, laddar och kan prata löpning och snöa in:)
Karin jag förstår din frustration på jobbet. Är man inte långdistansare så är det nog svårt att sätta sig in i dilemmat.
Att ladda är som att spänna en gummisnodd... den 31:a säger det bara "fjionggg" och du är iväg!
En kollega fråga på lunchen idag hur många pass jag hade kvar varav en annan kollega frågade vad för lopp. När jag svarade Stockholm Marathon så fick jag MASSA frågor. De flesta var rätt skeptiska och tyckte att det var mest självplågeri :P Alla mina kollegor är inte jätte förstående heller men chefen var riktigt pepp och var inne och fråga igår hur det kändes inför Stockholm =)
Fokusera inte för hårt och vila ordentligt!
Berglund: ja, tur är väl det! Vad skulle jag göra annars? :-)
Fredrika: Det är jag också, ihop med pirret ;)
Stina: Ja, jag är inspirerad av Alfons ;) Ska rabbla ramsan när jag springer, tycker du inte det?!
Magda: Jag känner mig ungefär så också. Hoppas bara att jag inte blir övertaggad och sticker iväg för fort...
Katta: :-) Jag ska ha gummisnoddsvisionen framför mig när det börjar gå trögt. Tack!
Dunceor: Vad kul! Även om inte alla förstår, så är det ju kul att de visar intresse. Fokusera för hårt? Kan man göra det?! ;-)
Hardcore focus is tha shit. Amen.
Se nu till att våga vila lagom mycket. Ser ut som att du har förutsättningar att springa bra. Har ett gäng här på jobbet som jag coachar och det är mycket maratonsnack nu vill jag lova. :-)
Mia; I'm with you. All the way :-)
Mackan: Åh, vad avis jag blev. Varför jobbar inte du på mitt jobb för? Nu återstår bara tre eller fyra pass innan SM... mycket vila blir det :-)
Det skulle vara många nervösa blivande mödrar om jag skulle jobba hos er Karin. :-) Men har ni en tjänst där det räcker med att kunna snacka maraton så är jag kvalificerad.
Hahaha :-) Om jag hittar en tjänst som består i att snacka marathon så lovar jag att säga till. Jag behöver fler långdistanslöpande kollegor!
Så häftigt! Jag är nästan lite avundsjuk...
Skicka en kommentar