torsdag 22 maj 2008

Känslor och backpass. 9 dagar kvar.

Det känns märkligare och märkligare ju närmare Stockholm Marathon jag kommer. Idag insåg jag hur jag känslomässigt blivit väldigt förändrad. Som jag skrev igår så känner jag mig rätt "avtrubbad" på jobbet, men samtidigt blir jag lättare berörd av saker och ting. Jag kan liksom inte riktigt värja mig för allt jag möter, framförallt på jobbet, men också i vardagen. Dessutom vill jag vara ifred och fokusera samtidigt som jag vill ha omgivningens förståelse och sympatier. Jättemärklig känsla! Dessutom är behovet av närhet ökat, just nu känns det tomt att inte ha någon att dela det här med. Jag får väl försöka göra något åt den saken. Om jag törs.

Dagens backe

Hur det än är med fokuseringen och annat så kräver Mäster Sz's schema sitt också. Idag var det ett backpass som skulle avhandlas, och farten skulle vara lugn. Mina ben ville inte alls springa lungt och nu sitter jag här och funderar över om jag sabbade formtoppen eller inte. Uppvärmningen på 4,7 km gick i 4:45-pace, det bara blev så när benen fick gå av sig självt. Sprang längs Årstaviken bort mot Hornstull, men stannade när jag var vid kolloniområdet bakom Eriksdalsskolan. Där hittade jag en lagom backe att springa uppför. Först blev det dock månsteg, skip och tågång till omgivningens munterhet. Jag måste se oerhört fånig ut, av minerna att döma :-P
Backen var 95 m lång och iterationerna blev 25-25-24-25-25.
Liiite segt i benen kändes det, förmodligen sedan tisdagsintervallerna, men annars var det bara skönt. Hemjoggen gick något lugnare, men jag kunde inte låta bli att springa om alla jag kunde. Det blev 5 eller 6 löpare på 4,7 km... Sista två kilometrarna tog jag det riktigt lugnt och landade på 5:17-pace.

Totalt 10,2 km, snittpace 4:55/min. Helt okej, om än lite för fort. Skönt var det iallafall, solen sken och Årstaviken var underbart vacker. Och jag ler av lycka för att jag kan springa och får ta del av ett sagolikt Stockholm en försommarkväll som denna.

21 kommentarer:

Anonym sa...

Klart du törs!!

Karin sa...

Nångång. Kanske ;-)

Anonym sa...

Imponerande med "månsteg", är det när man är så lätt att det bara är 1/6 av normal vikt ?
"tågång" känner jag inte till, däremot ångtåg.

Anonym sa...

Oj! Där chocksänkte Bet365 oddsen på Kanin-Karin i Bloggkampen!

;)

Du verkar ruskigt stark inför maran! Kör hårt! :)

gullfot sa...

Hmmmmm... anar jag en liten historia i bakgrunden? Tycker mig ha sett fler antydningar...

Min favoritbacke ligger om man kommer från Hornstullshållet precis efter tanto koloniområde, cykelvägen som går upp mot nya Årstabron. Sällan mycket folk, upplyst om det är mörkt, precis lagom lutning för min del. Undrar om det är samma? :-)

Annars... känslomässigt låter det som du är gravid, marathongravid. Det kanske är det vi är ;-)

Karin sa...

Dagispappan: Tanken är nog att det ska se så ut... och att jag misslyckas katastrofalt med det =)
Tågång, ångtåg... hmmm... jag anar en ordvitsare här :-)
Berglund: Attans! Nu blev det jobbigt, jag lyder ditt råd och kör hårt!

Karin sa...

Fredrika: Jag tror inte att det är samma backe, men jag vet vilken backe du menar. Ska absolut testa den efter maran! :-) Marathongravid, hahaha, den var riktigt bra!

Katarina M-I sa...

Kom igen nuuuuu, släpp loss nu på alla fronter!!!

Tånggång har jag hört om, det är äckligt:)

Karin sa...

Tånggång? Det låter läskigt...
(och ja... kanske då...)

Nix sa...

Jag är inte säker på att jag vet vad jag säger ja till nu, men jag säger JA!

Anonym sa...

Well.. jag har pluggat i den där landsorten där alla heter Glenn, så jag är lite skadad.

Finns det intresse att testa nya backar efter maran, ja varför inte ta det redan samma kväll då ni kommer hit till St Essingen. Gammelgårdsvägen start nere vid badplatsen, upp till Coop, sedan svänger man upp till krönet på Vänskapsvägen. Den är tuff..

Karin sa...

Nix: Va?! Jag tror inte ens jag ställde någon fråga... ;-) Men okej, got the point.
DP: okej, då förstår jag ;) Och nej tack, inte backpass direkt efter SM. Men gärna några dagar senare :-)

Anonym sa...

Hur kan hon tacka nej till att springa uppför Vänskapsvägen..?

Karin sa...

För att jag kommer att vara så trött i benen att det kommer att vara en omöjlighet. Fast... du kan ju fråga mig på kvällen så får vi se ;)

Anonym sa...

Jag tror det skulle vara förlösande!
(here we go again...
here we go go go to the temple of consumption)

Karin sa...

G-Ö-T-E-B-O-R-G :-D

Anonym sa...

Inspierande läsning som vanligt. Ska själv ut på ett lunchpass snart, så nu är jag laddad :) Och att du vågar göra löpskolningen inför en massa folk, strongt av dig. Själv försöker jag hitta nån undanskymd plats där man inte riskerar att träffa på någon, hehe :D

Karin sa...

:-) Vad härligt med lunchpass! Eftersom jag har mina favoritbackar på Söder så har jag varit tvungen att köra löpskolningen där folk kan se en. Försöker att inte tänka på hur det kan uppfattas :-D

MarathonMia sa...

Härligt gumman! Och jag säger som vanligt - Dags att släppa handbromsen ;-)

Men INGENTING får förstöra maran. Du är grym. Du är min idol.

Magda Gad sa...

Vilket fint inlägg. Och vad/vem det nu än är... våga :-)

Men en sak måste jag säga: DET VAR EN JÄKLA FIN BACKE DU VALT! Haha, jag bor där :-))

Karin sa...

Mia: Ingenting KAN förstöra maran. Jag kanske ska satsa på den där t-shirten ändå, hahaha ;) Och DU är min idol, så stark och härlig som du är. My inspiration!

Magda: :-) Men, bor du där... hade jag vetat det hade jag sprungit förbi och sagt hej. Det gör jag nästa gång (fast det lär dröja några veckor...)