Marathonmetamorfos. 8 dagar kvar.

Jag känner hur hela jag genomgått en förändring senaste halvåret. Från att ha varit löpare till att ha blivit löpnörd, från att ha sprungit tre-fyra mil i veckan i ren nötning till att springa sex mil i veckan med blandning av kvalitet och kvantitet. Jag, som alltid varit ensamlöpare, längtar nu till tisdagsträningarna med IF Linnéa och söndagsträningarna med TSM och alla eventuella sällskapspass däremellan.
Jag kan inte låta bli att fundera över hur livet hade sett ut om jag inte fått Niklas armbåge i sidan under ett TSM-pass i januari. Det var nämligen där och då jag lärde känna Niklas och Masse och började läsa deras bloggar. Därefter öppnade sig bloggvärlden för mig. Och hade jag inte börjat blogga så hade jag aldrig hittat till alla härliga bloggar och fått inspiration av andra likasinnade. Dessutom har jag fått lära känna flera bloggare i verkliga livet också. Faktum är att utan bloggen hade jag nog aldrig mött underbara Mia och börjat springa med IF Linnéa... Tänk, vilka positiva konsekvenser det kan få att bli armbågad :-)

Jag har utvecklats massor som person och som löpare, jag ser resultaten och framförallt känner jag hur kroppen svarar annorlunda. Jag känner att jag fått mer muskler och blivit mer explosiv, men det syns inte (jag har svårt att få synliga muskler, de gömmer sig väl men finns där). Trots mitt svajande löparsjälvförtroende så har jag en större tilltro till mig själv och min kropp nu jämfört med tidigare. Och jag inbillar mig att jag kommer att ha nytta av det på SM. 8 dagar kvar och jag känner mig fortfarande urstark. Ska jag bli sjuk nu? ;-)