måndag 19 maj 2008

"Karin, jag har sett mumier med snyggare tår än dina"

Känsliga läsare varnas redan här. Jag tar inget som helst ansvar för ert välbefinnande efter att ha läst detta inlägg ;-)

Jag har ända sedan Kungsholmen Runt för drygt en vecka sedan lovat att skriva ett inlägg om mina tår. Mina marathontår... Eller, kanske mer rättvist, mina mumietår. Citatet i rubriken är från Masse, som med någonslags skräckblandad förtjusning tittade på mina tår två timmar efter Kungsholmen Runt. Jag bara älskar just den kommentaren, den var klockren!
Det är inget fel på mina tår, egentligen... Frånsett den lilla detaljen att jag bara har fyra tånaglar (på stortårna och lilltårna) och att mellantårna har fått sådana förhårdnader på toppen att det faktiskt ser ut som att mina tår är mer eller mindre mumifierade.
Jag har, så länge jag har sprungit, haft problem med mellantårnas tånaglar (eller snarare bristen på tånaglar). Har fått tips om att köpa större skor, andra skomodeller, smörja med vaselin osv, men det är inte det som är felet. Felet är att jag på något sätt lyckas springa och försöka "greppa" underlaget med mellantårna (fattar ni vad jag menar?). Resultatet har blivit att jag inte längre får tånaglar på mellantårna, det blir bara någon slags förhårdnad där naglarna suttit. Inte desto mindre får jag "blånaglar" och blåsor efter längre långpass... Dessutom är mina pektår längre än stortårna så de stackars tåssingarna är helt förstörda.
Det konstiga är att jag knappt har ont i tårna. Ringtårna är väl de största "problemtårna" där jag får blåsor under förhårdnaderna som gör rejält ont. Statuset på tårna just nu är "mumifiering i harmoni".

Jag är avundsjuk på alla som har fina fötter trots löpningen. Jag skäms absolut inte, men det vore kul att ha några tånaglar att måla i någon härlig sommarfärg (det ser otroligt fånigt ut med målade stortå- och lilltånaglar och inget däremellan!) och ha fötter som efter ett löppass ser levande ut. Nedan följer bildbevis på mumietårna, status post Göteborgvarvet och post Berlin Marathon :-)
Vänster fot efter Gbg-varvet
Höger fot efter Gbg-varvet
Fossingarna efter Berlin Marathon

För övrigt börjar jag landa efter endorfinruset, känner att jag är lite abstinent och lite, lite "låg". Jag vill träna, jag vill knarka endorfiner och jag vill ha någon att kramas med. NU! :-)

24 kommentarer:

Katarina M-I sa...

Det enda som hjälper är att sluta springa:) När jag inte kunde springa på ett helt år(!) så hade jag silkeslena fötter utan förhårdnader och naglar på samtliga tår. När Emil var född och jag kunde rulla igång igen så konstaterade Kasper "dina fötter är inte mjuka längre" Mina pektår är också längre än stortån, så jag klipper hud med sax...

Ja, tänk, en snygg sandal med öppna tår och målade naglar. In my dreams...

Anonym sa...

Du får väl skaffa lösnaglar till tårna när du ska vara fin :)

Masse sa...

Det är sååå kul!

Felicitas sa...

Det där är verkligen en rysare! Och förlåt att jag skrattar åt misären, men kommentaren om nagellacket var den underbaraste jag läst på länge.. Hahaha! :D

Karin sa...

Katta: Hahaha, det inträffar inte :-) Skönt att man inte är ensam iallafall. Jag har bara tår i sommar, men omgivningen kanske inte uppskattar det...
Medeldist: Haha, det skulle se kul ut :-)
Masse: :-D Bra att man roar någon!

Karin sa...

Jane: hahaha :-) Mina tår, en rysare, den var riktigt rolig. Och du får gärna skratta, det gör jag med!

Anonym sa...

Mina har också blivit sådär! Och en tå har bestämt sig för att aldrig mer ge mig en hudfärgad nagel utan om en ramlar av växer en ny, BLÅ,upp :) haha...
Men förhårdnaderna är inte trevliga :/

Karin sa...

Nytt namn; välkommen Emmelie! Jag har för länge sedan förlikat mig med förhårdnaderna... Har gett upp hoppet om normala fötter så länge jag springer ;-)

gullfot sa...

Okej mumietår, men - gröna??!! De ser ut så på min skärm.

För övrigt är det inte bara löpare som har fula tår. Det finns faktiskt värre kategorier: dansare, dessa smäckra varelser som ju är så att säga stilbilden av ren skönhet... DÄR kan vi snacka mumietår, för att inte säga zombiefötter!

Annars tycker jag det är en gåta varför naglarna växer ut så konstigt när de gör det. Mina är liksom helt veckade. Nu verkar dock den första ha lämnat mig för gott. Blir jag lika snabb som du nu? :-)

Puma sa...

Jag vill också ha fina tår. Har lyckats få en blånagel i mitt liv och det berodde på skidåkningen. Att ha fötter i pjäxor jämt och ständigt är också ett gissel. Har en kompis som håller på att få en femte tå just nu!!! Mina problem sitter inte i tårna, mer än att jag brukar få skitont i just höger mittentå efter ett tag både i löparskor och pjäxor, utan mer i hallus valgusknölarna (eller vad de nu heter). Blir alltid trött just där...

Anonym sa...

Hahaha "mumifiering i harmoni!" underbar kommentar. Nu finns det ju kanske värre saker än att inte ha silkeslena fötter och tånaglar, men samtidigt bevisar det kanske för oss andra att du är en helt vanlig dödlig och inte en supersnabb kanin!! :-)

MarathonMia sa...

Jag brukar måla nagellacket direkt på tån. Mycket praktiskt, då får man själv välja hur stor nageln ska se ut att vara :-)

MarathonMia sa...

En annan tanke. Pimp my toes. Du kanske kan köpa sån där foundation som fjortisarna har, och täcka tårna med - så ser de jämna och fina ut - sedan måla dit naglar - och så kan du ha tålösa sandaletter.

Fast det förståss, hur förklarar man i värmnen att det smälter brunkräm från fossingarna?

Masse sa...

att man har trampat i chokladglass?

Anonym sa...

Det är mycket hårt jobb som ligger bakom dina harmoniska och mumifierade tår - be proud :-D

askan sa...

Är de gröna eller är det en förvrängning? Hulktår :)

Magda Gad sa...

Vackert - ett bevis på din envishet och framgång!

Nix sa...

Lite bortkastat att jag har helt oskadade fötter...
Karin kunde inte låta bli att kommentera dem igår ;)

Men jag kommer ändå inte att måla naglarna och gå i öppna sandaler i sommar - så jag kan ju lika gärna ta mumietårna.

Kan man transplantera tår, i så fall byter vi. (Då kanske jag också blir kaninsnabb?!)

Anonym sa...

Tack Karin! Jag är en envis läsare och en ack så dedikerad löpare! Dock utan blogg :)

Benet sa...

Respect! Dessa mumifierade tår har slitit hårt, det syns både på själva tårna och i diverse resultatlistor!

Anonym sa...

Som jag har väntat på att få se dessa tår...
Och de levde sannerligen upp till förväntningarna. Jag kommer inte längre att kunna läsa sagan om de små grisarna för lilla skrutt... :-)

Och såna fantastiska råd om hur man åtgärdar "problemet" med öppna sandaler. Tack för goda skratt alla!

Karin sa...

Ööööörk, va äckligt! ;) haha...nejdå, jag ska inte säga nåt med mina blåa tånaglar. Jag såg min syrras fötter häromdagen, hade glömt bort hur fina och lena ett par fötter KAN vara...jag blir avis...på hennes lena fötter då, inte dina mumietår, de får du ha för dig själv =)

Karin sa...

Vad underbart det är när man lämnar bloggen, går till jobbet och kommer hem och får läsa en massa härliga inlägg!! Tack, hörni :-)
Fredrika: Njae, inte gröna... men lite vaxaktiga är de allt.
Puma: Aj, vad ont det lät med Hallux Valgus-smärtor. Är det skorna som trycker?
Johan: :-D Du har ju sett tårna live. Vem var först i mål på KR förresten? Inte jag! ;)
Mia: Hahaha, pimp my toes! Det var det roligaste jag hört på länge. Brunkräm och sedan lack på det, jag nästan MÅSTE testa ;-)
Catti: Det är jag, tänk vad tåssingarna fått uthärda...
Askan: Nej, de är inte gröna. Men jag kan hålla med om att det kan verka så...
Magda: Tack :-)
Nix: Jag är jätteavis på dina tår! Men du är ju jättesnabb även utan mumietår så jag behåller mina ;)
Benet: Tack, jag hälsar mina tår detta :-)
Bureborn: Hahaha, stackars lilla skrutt :-) Men vad kul att de levde upp till förväntningarna, tårna alltså :-)

Karin sa...

Karin: Hahaha, beware! ;-) Jag lovar att behålla mina mumietår, men visst är det trist att inte ha jättefina icke-löpar-fötter ibland?