onsdag 30 april 2008

Ändring i planeringen

Efter nattens tre och en halv timmas sömn (jag var alldeles för speedad efter intervallträningen för att kunna sova) och dagens totala kaos på jobbet (patienter överallt!) så var det bara att stryka det inplanerade distanspasset. Jag var så trött att jag höll på att somna redan på jobbet. Tog fram spikmattan så fort jag kom hem, la mig till rätta, kände pulsen gå ner och somnade... Och vaknade 1 ½ timme senare... Snacka om trött! Nu känns tillvaron lite bättre och jag planerar att ta ett litet pass före frukost på fredag istället, ska bli riktigt skönt med en morgonjogg!

Min ångest över brist på långa långpass har så sakteliga börjat klinga av tack vare alla kloka råd och kommentarer jag fått här på bloggen. TACK!
Jag har verkligen ett svajigt självförtroende som löpare och när tillvaron gungar lite så slår det över även på löpningen. Imorgon blir det långpass med fartökning och den inplanerade rundan över Djurgården blir sisådär 25 km, det känns lagom. En titt i kalendern visar att samtliga långpass i april varit rätt långa; 23,1; 28,3; 25,5 och 30,5 km. Det får absolut heta duga, vanligen har jag haft två pass på 28-30 km och 6-7 pass på 20 km totalt inför maran...

Sammanfattningen av april lyder som följer:
Antal minuter: 1496
Antal km/vecka: 66,93
Antal pass: 18
Total distans: 280,6 km

Jag är riktigt, riktigt nöjd! Första veckan i april var nämligen min återhämtningsvecka efter tredagarsfebern och den mardrömslika Premiärmilen. Då trodde jag nästan inte att jag skulle komma igen, och här sitter jag nu; 280 km senare och fortfarande hyfsat pigga ben. Vilken underbar kropp man har som fixar detta. Och vilket fantastiskt hjärta jag har som klarar att gå från 45 spm i vila till över 190 spm vid intervallträning. Tack, hjärtat & tack, kroppen! Nu ökar vi och siktar stenhårt på 31/5. Nedräkningen har börjat!!

tisdag 29 april 2008

6 x Västerbron

Västerbron väntar...
Så bra det blev, till slut! Sitter här och är riktigt nöjd med dagens insats. 6 x Västerbron, 3 ggr från varje håll. Monsterbackintervaller med IF Linnéa med andra ord. Och det var så otroligt kul!!

Dagen i övrigt har varit allt annat än rolig, jag tänker för mycket och är ganska splittrad till väldigt mycket. Det har många olika orsaker och var och en gör att det känns motigt både med träning och annat just nu. Löpningen känns tungt mentalt. Framförallt tycker jag inte att jag har tillräckligt många långpass i benen, vilket såklart bara är fånigt av mig att tänka. Men ändå. Jag saknar "långpass-längre-än-tre-mil" i min uppladdning i år och velar fortfarande över hur jag ska göra. I skrivande stund lutar det åt att det blir 25-28 km lånpass med 3 km fartökning på torsdag och KR i full fart 10/5... Är jag ologisk nu igen?

Trots att jag var tvärtrött och oinspirerad så släpade jag mig iväg till Zinken för att möta upp Mia. Letade ursäkter som att jag hade ont (det hade jag inte), att jag var sjuk (det var jag inte heller) och att jag hade hög puls. Såhär hög puls hade jag...

Väl där blev jag genast smittad av Mias härliga entusiasm och det kändes faktiskt ganska bra. Dagen till ära var de korta kortbrallorna på och mina ben lyste kritvita i kvällssolen... På programmet stod backintervaller och det blev favorit i repris; Västerbron 3 ggr från vardera sida. Min fotpod gick i strejk och vägrade mäta sträckan, men enligt gamla kurvor är backen från Södersidan ca 750 m och från Kungsholmensidan ca 400 m lång. Såhär blev tiderna: Södersidan 2:53-3:05-3:07 (den första intervallen började jag klocka lite för sent) och från Kungsholmensidan 2(09-06-03). Maxpuls 191 spm, snittpuls 172 spm. Totalt sprang vi 12,9 km på 1:03 vilket ger en pace på 4:54 km/h. Inte illa! Att jag dessutom lyckades springa förbi och dra ifrån en cyklist (han kom ikapp mig 300 m senare...) från Rålis upp på Västerbron och halvvägs över mot Södermalm gjorde inte kvällen sämre! Tack, Söders Hjältar, för en kanonkväll i solskenet! Let's do it again!
Stockholms vitaste löparben...

måndag 28 april 2008

Mastodontvecka ahead!

Den här veckan kommer att bli tuff. Jag jobbar samtliga dagar utom torsdag och då är det långpass som gäller. Nog för att jag fixar det, men jag kommer nog inte att ha så pigga ben på söndag kväll... ;-)
Veckoplaneringen är lite osäker. Enligt schemat ska långpasset på torsdag vara 20 km. Nästa helg ska långpasset vara 33 km, men då ska jag springa Kungsholmen Runt så det passet uteblir. Funderar på att byta plats på långpassen; dvs 33 km nu på torsdag och halvmarathon nästa helg. Frågan är om det är dumt eller inte, jag vill så gärna ha det där långa långpasset i benen samtidigt som jag är rädd att överträna och förstöra formen helt. Synpunkter mottages tacksamt!!
Nåväl, här kommer veckoplanen:
Måndag: Vila
Tisdag: Träning med IF Linnéa, förmodligen backintervaller
Onsdag: Lätt distanslöpning, 10 km, och löpskolning. Undvika alla majbrasor ;-)
Torsdag: Långpass 20 alt 33 km. Någon som vill hänga med?
Fredag: Vila
Lördag:Lätt distanslöpning, 10 km
Söndag: 6x800 m intervall på löpbana + uppvärmning och nedjogg. Någon som vill hänga med?
Benen är förvånansvärt pigga idag. Klart det känns att det var långpass igår, men jag skulle nog utan större problem kunna gå ut och springa ett medelhårt distanspass nu. Men DET blir det inget med, nu väntar lunch med S och sedan jobbkväll på förlossningen.

söndag 27 april 2008

Långt långpass i vårväder

Söndag. TSM-träning. Och klockan ringde en timme tidigare eftersom Alfreds föreläsning startade kl 09.00. Lite segt att masa sig upp var det faktiskt(eftersom jag använde lördagskvällen till att kolla gamla Queen-spelningar på Youtube...)

Mötte Masse och "Rågsvedsligan" Mia, Mia och Anita vid Slussen och hade sällskap till föreläsningen. Alfred var otroligt inspirerande och så ödmjuk, vilken kille! En timme gick alldeles för fort och sedan var det dags att ge sig av. Rundan idag gick via Stora Skuggan mot Ursvik, Rissne och Rinkeby och sedan tillbaks. Tyvärr föll båda mina kompanjoner bort idag; Niklas kände sig inte pigg alls (tänker på dig och hoppas du snart är tillbaka på banan, Nix!) och Masse tog en lite kortare runda. Saknade ert eminenta sällskap, killar!!

På grund av bortfallet blev det en, för mig, ovanligt tyst runda. Jag pratade i och för sig med rätt många, men mot slutet var det tyst i ledet och jag insåg att det iallafall inte var någon som var pratsugen förutom jag. Benen kändes hyfsat pigga, efter dryga två mil började höftböjarmuskulaturen strama lite och efter ytterligare några kilometer började vaderna kännas väldigt korta. Dessutom gjorde all pollen och allt damm som virvlade att munnen kändes som sandpapper och det blev rätt obehagligt mot slutet.

Psyket var med fint fram till 27,5 km då en uppförsbacke gjorde livet surt både för benen och humöret. Jag blev helt enkelt skitsur och tyckte att hela världen var emot mig. Insåg snabbt att det var första känningen av marathonhjärnan och petade i mig lite mer sportdryck. Det hjälpte, och sista biten till Stadion flöt förvånansvärt bra ändå. Totalt idag blev det 30,5 km på 2:43, snittpace 5:21 km/h. Nöjd? Absolut!

Mötte Masse lagom efter duschen och fick trevligt sällskap till Hötorget där han åkte hem och jag mötte upp Coola Karin. Vi fick en kanonskön eftermiddag med lunch, shopping, fika och massor av prat. Helt perfekt återhämtning och faktiskt; jag har en hyfsat pigg kropp. Är det en felprickad formtopp? Ska jag bli sjuk? Eller har all träning bara gett resultat?

Och bara som en parentes; det blir Boston Marathon 2009. Anmälan skickas in 1/6 ;-)

lördag 26 april 2008

Boston 2009?

Fick just för mig att kolla upp kvalmöjligheterna till Boston 2009, inspirerad av Allans framfart i måndags.
Jag kan kvala in på min Berlin-tid från 2007 om jag inte springer ännu snabbare i Stockholm eller New York i år. Frågan är om jag ska satsa på att göra marathon nummer 10 i Boston eller inte. Ska fundera och filosofera under några löprundor innan jag bestämmer mig. Egentligen vill jag ha en ännu bättre tid innan jag sticker dit, den som är SÄMST springer på 3:40 (eller motsvarande om man använder sig av åldersutjämnaren). Men ändå, det vore så coolt att göra det och särskilt att det i såfall blir mitt tionde marathon. Sen kan jag sluta springa... ;-)

*******Uppdatering*******
Kanske inte ska sluta springa, då... Det lär bli omöjligt iallafall ;-) Nyss hemkommen från en härlig snackrunda med Marathon-Mia. Hon kom inte med blommor i håret, men väl vrålsnygga blommiga Asics. Tillsammans sprang vi runt Kungsholmen och lagom tills vi kom till Fredhäll kastade Tor hammaren och himlen öppnade sig. Blev till att springa resterande runda till rytmen av ett regn, och det var hur underbart som helst! Vi lyckades dessutom inkassera ett par busvisslingar när vi passerade ett grabbgäng vid Kristineberg, det var lite kul faktiskt :-)
Totalt idag: 8.3 km, snittpace 5:50 och snittpuls 153, trots pratande på in-och utandning och i uppförsbackar. Benen är pigga och glada och jag längtar till morgondagens långpass!

fredag 25 april 2008

Vilken dag...

Ja, vilken märklig dag det har varit. Började dagen på jobbet med att få höra en kvinna vråla "jag vill åka heeeeeeeeeeeeeeeeeeem" i det ena örat på mig... Och samtidigt höra diverse sliskiga kärleksballader på tinnitusorsakande hög volym i det andra. Efter denna muntra start blev dagen liksom bara en parodi på sig själv. Avslutade starkt med att gå på kejsarsnitt en kvart innan jag skulle bli avlöst. Det blev i och för sig en mysig förlossning, men som avslutning passade flickebarnet på att visa precis vad hon tyckte om mig. När jag kom runt med henne till föräldrarna passade hon på att kissa... rakt ner på mina fötter... Tacksamt jobb man har :-P

Nåja, kom ifrån jobbet inte alltför sent och beslöt mig för att sätta mig i Kungsträdgården för att njuta av solen. Och vilken njutning! Åh, vad det är vackert ute just nu!! Och ledig är jag i helgen också :-) Kan nästan inte bli bättre, det saknas en "någon", men annars lever livet verkligen fullt ut.

Imorgon blir det en liten social träningsrunda med Mia och på söndag är det TSM-träning med föreläsning av Alfred Shemweta innan. Lagom soft träningshelg, men kanske lite för många kilometrar för en vilovecka. Men benen är pigga, kroppen mår bra och pulsen är låg, då kan det väl inte vara fel?!

torsdag 24 april 2008

37 dagar kvar!!

Idag är det 37 dagar kvar. 37 ynka dagar till Stockholm Marathon 2008. Mitt åttonde marathon, förhoppningsvis också mitt snabbaste marathon. Hoppas jag... Förutsättningarna tror jag är hyfsade; jag har aldrig tränat så mycket löpning som jag gör nu. Har heller aldrig haft så vansinnigt roligt under träningspassen som nu och bloggandet har verkligen givit feedback och input :-)
Jag började logga min träning på Funbeat.se i december förra året, innan dess har jag tyvärr ingen träningsstatistik. Utslaget på samtliga veckor och inklusive två sjukveckor så ser min träning inför SM 2008 ut såhär:

Antal träningsminuter: 4665
Antal km totalt: 931,01 km
Antal km/vecka (snitt): 49,16
Antal träningsdagar: 74 (99 träningspass)
Snitthastighet: 12,01 km/h dvs 5:00-pace

Räknar man bort sjukveckorna blir snittet 54 km/vecka och då är inte den här veckan fullständig än heller. Trots brist på statistik vet jag att jag snittade 3-4 mil/vecka förra året från mitten av februari och framåt. Ska bli spännande att se om den ökade träningsmängden, och framförallt att jag börjat träna kvalitet, ger effekt... Blir lite nervös redan faktiskt...

Det finns dock fler anledningar att längta till 31/5, nämligen Nix "After-Marathon-Party". Det blir mat, det blir umgänge, det blir löparsnack och DU är bjuden! Läs mer om den kalasroliga tillställningen här :-) Klart du ska med!

onsdag 23 april 2008

44:07

Det är ju märkligt hur ofta jag springer ett kasst kvalitetspass ena dagen och får till ett kanonbra kvalitetspass gången efter... Idag var det inte bara bra, det var personbästa.
Dagen har för övrigt varit toppen. Fick förlösa för första gången sedan november, en kanonförlossning där allt gick vägen och föräldrarna var nöjda med barnmorskan. Sedan smet jag och kollegorna K och T lite tidigare och åkte till Medis för kaffe/vin och snack i solen. Jag drack kaffe, men var otroligt sugen på vin när jag såg T & K sitta där och njuta. Nåja, ska man träna så ska man och idag var det PH-pass med Karin så det kändes bara galet att ställa in. Således: hem-byta om-och-iväg...

Min plan var att ta ett tempopass till Karin på 10 km och därefter köra PH-varvet på 7,4 km med henne. Det blev nästan så också... Drog iväg från Henkan och vek av ner mot Hammarbyhamnen och sprang längs Årstaviken till Hornstull, Västerbron och Fridhemsplan. Massor av folk, solen sken och här kommer det märkliga. Jag tyckte inte att jag sprang fort! Kroppen kändes halvseg, benen protesterade ganska rejält efter gårdagens intervaller men flåsmässigt kändes det helt okej. Jag hade ingen uppvärmning utan ökade successivt under passet och klockade mig själv, inklusive Västerbron och allt, på 44:07 på milen!!! 10 K, 4:25-pace, puls 173/188. Det bästa av allt: det finns mer att ge! Jag kunde ju inte ta ut mig fullkomligt eftersom det väntade ett pass till. Kan jag tro att 42:35 någon gång är görbart...?Jag är beredd att tro på min egen snabbhet. Iallafall idag. Tjolahopp! :-)

Well, passet var ju inte slut där utan jag joggade hem till Karin som också hade sina nya snabbskor på. Ikväll skulle det bli pers även för henne! Vi drog vanliga rundan, 1 km uppvärmning och 6,4 km snabbdistans. Målet 4:58-pace, åtminstone i början och sedan fick Karin bestämma. Och som hon bestämde! Det blev en rasande snabb snabbdistans som slutade på en pace på 4:51 min/km. Sista biten peppade och hejade jag så mycket jag orkade, avslutande 300 m gick nämligen i 4:30-fart...Är hon grym eller är hon grym?! Snart är jag en arbetslös PH om det fortsätter såhär ;-)

Totalt idag 18 km. Orkar inte räkna ut snittpacen, men det var snabbt iallafall. Och jag är så nöjd! Enda gisslet är att "don't mention the war"-knät knäpper oroväckande när jag suttit still en stund. Men, det gör inte ont och det är det viktigaste. Jag tror nämligen jag är på väg att komma i mitt livs form. Åtminstone hoppas jag det!


Två snabbfotingar med likadana skor (fast inte lika stora fötter...)

tisdag 22 april 2008

400 m intervall, min akilleshäl


Intervallerna väntar...
Efter en lång natts välbehövlig sömn så kände jag mig imorse redo att ta tag i veckans träningsschema. Men det var då det...
Går just nu inskolning på förlossningen, inte för att jag inte kan förlösa utan för att det är hur mycket rutiner och PM som helst att sätta sig in i som ny på kliniken. Vansinnigt roligt att äntligen vara tillbaka där jag trivs bäst, men mentalt är jag överbelastad av alla nya rutiner. Följdaktligen var jag ganska trött när jag väl slutade jobba... Men, säger Mr Sz att det är intervaller som gäller, så är det intervaller som gäller. Hade egentligen kunnat springa med IF Linnéa idag, men då hade jag inte fått in intervallpasset och det är där jag brister. Rejält :-P

Nåja, hem och på med snabbskorna (DS Trainer), rusch till bussen och iväg till Tegelbacken. Sprang därifrån till Kristinebergs IP för att få en lagom uppvärmning. Den blev lite lång och lite snabb; 4,6 km och 4:51 min/km, snittpuls 156... Väl framme på Krillan pågick en fotbollsträning, DIF:s tjejlag hade fullt ös på plan. Frågade coachen om jag fick använda löparbanorna och det var okej. Ingen återvändo alltså. Körde mina strides utan klockning, kändes bäst så.

Insåg att det skulle bli jobbigt så planen var att ta det lite lungt i början. Det gick inget vidare och jag fick trampa mjölksyra rejält från fjärde intervallen. Den sjunde intervallen blev ganska mycket långsammare eftersom jag helt plötsligt tappade fokus och såsade ner på 4:00-tempo. Intervallerna är något mer stabila jämfört med senast, jag orkade dessutom springa 10 intervaller idag. Såhär blev tiderna: 1(30-31-30-34-34-35-37-35-35-38). Jag tvärdog på sista intervallen och kunde inte öka ett dugg, usch vad tungt det var! Märkligt nog så försvann den otäcka känningen efter fem minuters stillastående/maklig gång. Sprang tillbaks till Centralen på hyfsat fräscha ben och höll 4:59-pace utan att reflektera över farten. Totalt 13 km idag, snittfart 4:32, snittpuls 165/max 188.

Med intervallerna är jag inte alls nöjd. De första tre intervallerna är okej men resten vill jag bara stryka ett streck över. Okej, jag är långdistanslöpare. Jag är seg, inte snabb. Men jag vill bli snabbare, jag vill kunna nå 400 m på 85 s som Szalkai pratar om. Tävlingsmänniska? Jag?!

Nåja, resten av passet var riktigt bra. Fyrhundringarna är min akilleshäl, bara att inse faktum och ta revansch. En annan gång ;-)

Trött, småsur och revanschsugen!

måndag 21 april 2008

Trött

Solen skiner, våren befäster sitt antågande och kärleken spirar. För somliga. Och det är helt underbart att se. Önskar att jag orkade ta del av vårglädjen, idag känner jag mig bara otroligt trött. Vill bara sova. Orkar ändå drista mig till en veckoplanering:
Måndag: vila
Tisdag: 10x400m-intervaller + löpskolning på lämplig bana...
Onsdag: Tempolöpning 10 km till Karin, PH-pass med Karin 7 km
Torsdag: Vila
Fredag: Vila
Lördag: Lugnt snack-pass med Mia
Söndag: TSM-träning 30 km

Hoppsan. Det blir visst mycket löpning för en vilovecka. Man kanske ska ta en promenad på lördagen istället... Vad säger du, Mia?
Nu ska jag fortsätta följa löparbloggarnas mest bevakade löpare just nu; nämligen Allan och hans framfart i Boston Marathon. Spännande så det förslår! Heja Allan!

söndag 20 april 2008

Långpass med vårkänning

Wow, vilken dag att springa långpass på idag!! SÅ otroligt härligt :-)
Vaknade något förvirrad imorse och fick för mig att jag hade försovit mig till jobbet, men konstaterade sedan att jag inte sprungit något långpass denna vecka så alltså måste det vara söndag. Långsökt logik...
Kom iväg, sen som vanligt, och mötte ett morgonpiggt och glatt gäng vid Stadion. Niklas saknades dock idag och det kändes lite tomt faktiskt. Och tyst.

På schemat idag stod 28 km i 5:15-fart. Det blev nästan så... Först sprang vi ut på Djurgården för att bli fotade för TSM-gruppen, men inte såg jag någon fotograf så det vete katten om vi fastnade på bild eller inte ;-) Från Djurgården sprang vi sedan tillbaka till Stadion och ut till och runt Brunnsviken. Benen kändes sega de första 14 km, därefter lättade det och jag kände att idag kunde jag springa en mara utan problem. En ganska skön känsla med 40 km i benen sedan veckans tidigare träning! Vid 20 km kände Masse att träningen slet mer än den gav och vi två släppte gruppen och tog en egen vända. Klokt beslut inför kommande veckors träningar, bara dumt att slita hårt EN dag och behöva vila från flera träningar för att ta igen. Vi hade 5 sköna km tillbaka till Stadion där vi njöt av vädret, berömde oss själva (för faktiskt, vi ÄR ruskigt bra!) och peppade oss runt. Halvmaran sprang vi på 1:51, på träning! Inte illa :-)
Väl tillbaks på Stadion var det ganska skönt att sitta i solen och stretcha och invänta 3:30-gruppen, som sprang fina 29,4 km idag. För egen del stannade klockan på 25,5 km, 2:14:49. Snittfart 5:15 de första 20 km, 5:27 de avslutande 5. Jag är jättenöjd! Pulsen då? Snitt 168/max 182. Helt okej.

Avslutade träningsdagen med en promenad med Masse till Hötorget. Jätteskön nedvarvning och dessutom trevligt att prata lite till :-) Och så fick jag klart för mig varför Salt&Blandat är ett riktigt bra återhämtningsgodis. Tack, Masse!

En tråkig sak idag. Det finns uppenbarligen folk som störs av mitt prat på rundorna. Fick en pik av en tjej i omklädningsrummet idag som tyckte att bara för att jag var "så snabb" så behövde jag ju "inte vara kaxig och prata hela tiden". Va?! Take me or leave me, säger jag bara...

Nu väntar lunch, sen blir det fika på stan med Coola Karin :-)

lördag 19 april 2008

Lugn lördag


Far & dotter efter rundan.
Hade en underbart skön fredagskväll med bastu, bad och lite kall öl på en solig brygga. Så skönt :-) Laddade sedan med en massa god mat, gott vin och hockeykväll. Och somnade mitt under matchen... Skulle tro att kroppens sömnbehov är ökat efter en ganska hård träningsvecka! Somnade nämligen även på det knökfulla tåget på väg hem till K-holm (och så somnade på föreläsningen jag var på igår efter lunch, men den var ju sååå tråkig).
Trots att jag är trött så känns kroppen ganska okej. Ett liiitet orosmoment är att jag har en "känning" i vänstra baklåret. Det gör inte direkt ont, men det känns. Sprang en lugn runda med pappa idag (kusinen skulle springa ikväll istället), han drog som bara den men jag hade bestämt mig för att det inte skulle bli någon snabbdistans. Vi tävlade dock lite på slutet, som alltid. Jag vann med någon meter, spurten gick i 3:45-fart men den varade väl bara i 15-20 meter också ;-)
Fortsatte den lugna helgen med en powernap på eftermiddagen, i 1½ timme... Hade nog kunnat sova längre om det inte vore för att jag skulle med tåget hem. Sköööönt med en tupplur iallafall.
10.4 km idag, 5:00-fart som kändes riktigt lugn och behaglig eftersom vi pratade oss igenom hela passet. Idag hade jag nog fixat ett par mil till i den farten, jag hoppas att det blir samma känsla imorgon. 28 km i 5:15-fart, ska bli kul men kommer att bli jobbigt. Är inställd på att få slita, men förhoppningsvis blir det en behaglig runda ändå. Åtminstone efteråt ;-)

fredag 18 april 2008

Softish fredag

Jisses, vilken tung kropp det var som skulle rullas ur sängen klockan 05 imorse. Kändes som om hela maskineriet smält ihop under natten... Skönt nog så har jag egentligen ingen träningsvärk, men kroppen är seg och sömnig (vilket kan bero på lite för få timmars nattsömn samt vårfnatt) och benen ska vi inte prata om! När mina jobbstödstrumpor ramlade ur strupmlådan imorse tog jag det som ett omen och drog på mig dom (har inte använt dom senaste året. Märkligt att de fick för sig att ramla ut just idag...). Vete katten om det hjälper, men det känns skönt iallafall :-)

Hade svårt att somna efter adrenalinpåslaget från gårdagens intervaller. Kan fortfarande inte smälta tiderna, är JAG sådär snabb?!? Det känns verkligen inte som om jag kan prestera sådana tider, men jag har både två vittnen samt en klocka på att det är sant. Kvalitetsträning ihop med kvantitetsträning ger uppenbarligen effekt på bara några månader. Quod erat demonstrandum! :-)

Inte många knop idag, ska snart masa mig från jobbet och åka ut på landet. Där väntar bastu och sjöbad ikväll och en liten runda med pappan och kusinen imorgon. Däremellan ska jag bara lata mig och ladda inför söndagens långpass...
Trevlig helg på er!

torsdag 17 april 2008

Tusingar med underbart sällskap

Hemkommen för en timme sedan och nu nyduschad och fulltankad med energi kan jag fortfarande bara le åt kvällens tusingar på Enskede IP. Det som kändes så motigt, så oöverkomligt och så fruktansvärt blev, till slut, en riktig Runner's High under nedjoggen. Men man ska väl ta det från början...
Mötte Niklas vid Slussen, båda två var lite lagom omotiverade och trötta efter jobbet och mitt hjärnkontor har för tillfället placerat sig någonstans uppe i det blå... Det blev rätt mycket baissande innan vi ens var framme vid Sockenplan :-) Masse kom susande och mötte upp, killarna var modiga och sprang i tights och långa compressionsstrumpor men jag behöll överdragsbyxorna tills det blev dags för intervallerna. Nåja, vi sprang en sväng i krokarna kring Enskede som uppvärmning, 3 km i 5:20-fart ungefär. Tillbaks på Enskede IP var det dags för strides; 3x100m. Jag klockade aldrig mig själv, men var väl sisådär 2-5 sekunder efter Niklas och Masse. Det var rätt läckert att springa bakom dom och se hur de for iväg som raketer. Ruskigt snabba killar alltså! Själv kände jag mig som en jolle på släp, men i det sällskapet var det inte något dåligt alls :-)

Så, tusingarna. 6x1000 m intervaller, en minuts ståvila mellan varje utom mellan tredje och fjärde där Mr Sz slog på stort och bjöd på tre minuters vila. Det var guld värt! Niklas och Masse susade iväg på första intervallen, men jag bestämde mig för att köra mitt race inte dra på för hårt i början (vis av lärdom sedan i tisdags). Under andra intervallen kom jag ikapp Masse, sprang förbi och sedan blev jag jagad av honom sista biten. Det var en liten kick att ligga och "dra" lite. För varje intervall blev benen tyngre och tyngre, men syrakänningarna kom inte förrän de sista 200 metrarna av varje intervall ungefär. Sista intervallen gav jag allt jag hade, trampade luft sista biten men orkade genomföra samtliga intervaller. Jag fixade det, jag har kört tusingar!!! Lycka, bara det.

Hur blev då tiderna? Jag hade räknat med 4:15-4:20, det blev mycket bättre än så. Såhär: 4(04-04-10-09-08-05). Jag sitter stum av förvåning och stolthet. Shit, det är JAG som har presterat de där tiderna. Niklas var grymt stark och sprang sista intervallen på 3:50 ungefär. Där är jag inte, men kanske kan jag komma under 4 min någon gång.

Under nedjoggen infann sig lyckoruset och känslan av att kunna springa härifrån till evigheten. Jag var hög på adrenalin och kärlek, på vårkänslor och lycka över den vackra omgivningen. Fick inte tunnelseende, men när jag hörde fågelsången och såg solen färga himlen röd-orange, då kände jag hur hjärtat nästan exploderade av lyckokänslor.

Niklas, Masse, tack för idag! Jag är så imponerad av er båda och inser att jag är snabb nog att få vara med er snabbfotingar och "leka". Ni var grymma och sällskapet gav mig både ork och inspiration att pressa lite till. TACK!! Let's do it again?! :-)
Imorgon blir det dock vila. Benen tackar för det, två intervallpass på en vecka står inte högt i kurs i vaderna.

onsdag 16 april 2008

Morgonjogg på trötta ben


Godmorgon!
Imorse tog jag mig en liten runda före frukost. Vaknade tidigt av mig själv och kunde absolut inte somna om trots att jag hade sovmorgon... Så typiskt! Låg iallafall kvar i sängen en halv evighet innan jag masade mig upp och gav mig ut på ett lätt distanspass. Sprang ner från Henkan till Norra Hammarbyhamnen och längs vattnet till Eriksdalsbadet där jag vände. Benen var tunga och trötta, inte så konstigt efter gårdagens intervallpass. Trots att morgonluften var skön och våren spirade så kunde jag inte riktigt koncentrera mig. Tankarna svävade bara runt och benen kändes så otroligt sega. Kom hem efter viss förvirring, 8 km på 42:34. Snittpace på mediokra 5:19 min/km. Men okej, det var före frukost, det var tolv timmar efter ett plågsamt (men skönt) intervallpass och jag var totalt ofokuserad på löpningen. Inte konstigt att det kändes både långsamt och segt. Jag är nöjd ändå! :-)

Imorgon väntar tusingar på Enskede IP. Tusingarna ger mig rysningar, det känns läskigt långt. Det kommer att göra ont. Riktigt ont. Tur att jag har sällskap av Niklas och Masse. I sämsta fall får jag väl räkna deras intervaller, som Catarina så snällt föreslog.
Läggdax nu. Det kommer att bli en hård dag imorgon ;-)

tisdag 15 april 2008

Ett riktigt jobbigt intervallpass :-)

Efter en veckas frånvaro så var det äntligen dags för tisdagsträning med IF Linnéa igen. Jag hade önskat mig backpass, det blev intervaller. I mot/medlut. Och kombinationen gjorde rejält ont!
Mötte upp Mia utanför Zinken och vi pratade på tills det började bli dags för träning. Coach Allan (som vilade från träning idag för att inte riskera hälsan inför Boston Marathon nästa vecka) bestämde att det skulle bli "platta" intervaller idag. Efter någon slags diplomatisk omröstning enades vi om 8x600 m. Vi begav oss iväg på uppvärmning enligt Allans anvisning och av någon anledning hamnade jag och Mia i täten... Glatt pladdrandes om allt och inget så sprang vi lite fel, tog en bonusrunda och sedan hittade vi rätt igen. Med resten av gruppen i bakhasorna. Lite pinsamt, men jag bjuder på det ;-)

Vi körde intervallerna med en minuts ståvila (ungefär) mellan varje intervall. Inga strides idag, det kändes! Sprang först en "testrunda" enligt coachs anvisningar, men det blev drygt 800 m så vi kapade en bit på rundan. Den blev 700 m tillslut. Även om intervallerna skulle vara "platta" så var det 10 m höjdskillnad och rundan var ca 350 m uppför och 350 m nedför. Jag väljer därför att se passet som ett 700m-intervallpass i backe. Det medför också att jag är betydligt mer nöjd med intervalltiderna, för de var verkligen inget att hurra för i jämförelse med mina intervaller på platt bana...
Första intervallen, 800-meter, gick på 3:31. Resterande sjuhundringar gick på 3(09-06-14-14-15-10-15-14). Lite svajigt och så otroligt jobbigt. Sista två intervallerna gick på ren vilja, pulsen var skyhög och mjölksyran rev och slet i benmusklerna. Jag lyckades vrida ur det sista ur mina stackars ben på ren ilska när jag hörde "kom igen, öka då!!!". Adrenalinpåslaget gjorde mig tvärilsk och fokuserad. Skönt!
Snittpacen blev ändå 4:27 min/km. Helt okej för ett backintervallpass :-) Det sköna var att efter varje intervall så släppte syrakänningen efter bara några sekunders ståvila. Allan gjorde ett kanonjobb som coach och peppade verkligen alla. Tack Allan!

På trötta ben joggade gänget tillbaks till Zinken. Vårkvällen var verkligen underbar och jag njöt av känslan av vår och glädje, trots att kroppen gnisslade. I sista uppförsbacken fick jag ge mig och gå några meter, vaderna bara skrek av trötthet och mjölksyra. Mia var gullig nog att sympati-gå med mig :-) Sedan blev det stretch, babbel och sällskap i tunnelbanan, jättetrevligt! Totalt blev det 11,3 km på 57:08, snittpace på 4:57 trots riktigt långsam uppvärmning och nedjogg. Pulsen då? Max/snitt 193/171. Trött? You bet! Men lycklig och med vårkänslor upp över öronen. Löparlyckan infinner sig, med ett stort, nöjt leende :-)

måndag 14 april 2008

Vilodag med ett leende

Skönt med vilodag idag. Kroppen känns oförskämt pigg, benen är lite trötta men inte stumma. Annars inga känningar alls av gårdagens långpass, det är en märklig, härlig känsla. Har fortfarande ett visst Runner's High-rus i kroppen och har gått omkring med ett stort leende och en massa vårkänslor hela dagen :-)
Totalt blev det 67,7 km förra veckan fördelat på 4 pass. Inte helt optimalt, men den extra vilodagen var otroligt skön! Nu är det ny vecka som gäller och planeringen är lite svajig, men jag gör ett försök:
Måndag: Vila. 30 min massage på jobbet
Tisdag: Träning med IF Linnéa. Förhoppningsvis backpass
Onsdag: Om backpass tisdag-8 km lugn distanslöpning före frukost. Annars långa backintervaller (fast kortare än förra veckan!)
Torsdag: 6 x 1000 m intervaller. Fart 4:10-4:20 min/km. Förslag på någon löparbana?
Fredag: Vila
Lördag: Distanspass på landet med pappa och kusinen. 10 km.
Söndag: TSM-träning. 28 km i 5:15-tempo.
Det känns som om benen kommer att bli trötta efter veckans träning, men kul ska det bli! (Fast jag erkänner; jag ser inte fram emot tusingarna, de känns långa...)

För övrigt är New York Marathon-resan spikad och så gott som klar. Som kusinen sa "det ska bli j*vligt kul"! Men innan dess väntar många roliga utmaningar och tunga träningsveckor ;-)

söndag 13 april 2008

En regnig Runner's High


Ett lerigt och blött långpass...
Ibland upplever jag stunder då jag undrar om löpningen kan bli bättre. Bitvis under dagens långpass hade jag känslan av att "det blir inte bättre än såhär och det är underbart". Jag tar med mig den känslan och ska försöka frammana minnet när det känns tungt och motigt.
Vädret var minst sagt rätt oinspirerande imorse; grått och regnigt och 2,3 plusgrader... Muntert värre! Ändå kände jag inte den minsta tvivel över dagens långpass; 28 km till Ursvik, ett varv på 5-kilometersspåret där och sedan tillbaka. För ett år sedan var det ett visst mentalt motstånd att ge sig ut på långpass över 20 km, det motståndet är som bortblåst numera. Det är en märklig, men härlig, känsla att tänka "jaha, 28 km idag. Vad kul" :-)
Mötte Mia redan i tunnelbanan och hann prata en hel del innan vi nådde Östermalms IP. Lite galet kändes det, men eftersom Djurgården spelar hemmamatch idag så var vi liksom bortmotade från Stadion. Nåja, Östermalms IP dög bra det med och det blev mycket prat medans vi väntade på att klockan skulle bli 10. Slöt ganska direkt upp med Niklas och Masse och det blev en oerhört rolig löprunda. Det var tur att vi hade 28 km på oss att avhandla alla möjliga och omöjliga diskussionsämnen, men liite frustrerande att de höll mig på halster i 15 km. De hade nämligen ett litet projekt och jag var sjukt nyfiken på projektet. Det lyder som följer: en liten tripp till Åland i oktober. För marathon (fast halvmarathon för min del då...). Klart jag är på! :-) I övrigt måste tilläggas att hela TSM-gruppen är ett riktigt härligt gäng, det finns liksom alltid någon att prata med och inspireras av. Tack för pratstunden & att du delade dina erfarenheter idag, Catarina!

Dagens runda gick från Östermalms IP via Stora Skuggan ut mot Ursvik. Där blev det 5 km terräng, fast på den "snälla" banan. Var jag inte blöt om fötterna innan så blev jag det iallafall där och mina skor ser numera ut att ha varit med ett par säsonger. Minst! Efter lervällingen i Ursvik styrde vi fötterna hemåt igen och det var hela tiden så otroligt härligt! Ångan från hela gruppens arbetande kroppar stod som ett moln kring oss. Läckert!
Vid 21 km var vi någonstans i Sumpan och Masse påminde mig om när vi "klev av" för tre veckor sedan. Då hade vi sprungit precis lika långt och var helt slut, idag hade vi båda mycket kvar att ge. Jag fick gåshud av lycka, det kändes riktigt, riktigt bra. Inte ens de sista kilometrarna kändes tunga idag, benen var bara snällt trötta och hela kroppen lagom lycklig. Facit för rundan blev 28,3 km, 2:38:13 och 5:35-pace. I konstant nederbörd i form av snöblandat regn eller bara regn. Och med en känsla av Runner's High och vansinnig löparlycka :-)

Nedvarvningen bestod i att stolpa till restaurangen med det stora gula M:et och äta junkfood med Niklas och Masse. Blev rätt sömningt och fnissigt, men galet trevligt. Tack för en kanonrunda och en skön nedvarvning, killar! Uppskattas massor :-)

Nu ska jag inte göra särskilt mycket mer än att sträcka ut på spikmattan (igen) och slumra lite. Idag är livet bara underbart och löpningen, den ska jag aldrig sluta med. Och vårkänslorna, de frodas, trots allt :-)

lördag 12 april 2008

Lördagsnöje

Har haft ett galet roligt dygn tillsammans med min syster. Helt slut i alla skrattmuskler som finns, men det är ju också träning... Eller?! ;-)

Följde iallafall med Syster Yster till bussen och joggade därefter hem till Karin för att köra veckans PH-pass. Min uppvärmning blev 2 km motlut i 4:58-fart, det kändes lite i benen när vi drog igång PH-passet faktiskt... Karin ville hålla 5:10-pace så jag lovade att se till att vi skulle hålla det. Vi kom överens om att jag skulle hålla farten uppe om Karin sackade, men att jag inte skulle bromsa farten om hon drog. Sagt och gjort, vi gick ner till Kungsholmsstrand och såg årets första, men inte sista, råttelände rusa över strandstigen. HU!!! Äckliga djur! Sedan bar det av i lugn fart den första km och därefter körde vi igång. Karin var grymt pigg i benen och första km gick på 4:50 ungefär, men därefter blev det lite trögare. Bitvis drog jag rätt mycket, men oftast var vi jämsides. Riktigt härlig runda, det ÄR vår i luften trots kylan. Sista biten spurtade vi ganska rejält, de avslutande 25 metrarna gick i 4:25-fart. Grymt imponerad av Karins framfart! Kan snart avsäga mig PH-uppdraget, jag kommer att bli ifrånsprungen ju ;-)
Totalt för mig blev det 9.6 km och snittfart 5:02 min/km, vilket är det samma som jag och Karin höll under PH-passet.

Hem från Karin blev jag uttittad i tunnelbanan och på T-centralen. Folk tror visst att man är galen när man stolpar runt iförd löparkläder vid 20-tiden en lördagskväll. Är det inte normalt att springa då?! ;-)

Nu återstår lite sömn och vila inför morgondagens TSM-pass. Och fortsatta funderingar kring Göteborgsvarvets vara eller inte vara. Och lite till...
Hoppas att det har slutat regna tills imorgon, långpass i regn är ingen hit!

Helg...

Min frånvaro på bloggen beror på att min lillasyster är på visit. Hinner inte med att blogga särskilt mycket då, mest fnissa och få kramp i skrattmusklerna :-) Fast 13 km promenad runt Södermalm har vi iallafall hunnit med...
Återkommer dock senare ikväll, efter mitt PH-pass med Karin. Och så har jag ett litet dilemma (bland alla andra...); min syster ska inte längre springa Göteborgsvarvet. Tanken var att vi skulle åka ner och springa ihop. Ska jag hoppa av och springa Kungsholmen Runt istället? Eller ska jag åka ner och springa själv? What to do...?
Hoppas ni har en skön helg :-)

torsdag 10 april 2008

Fartlek the good way

Idag lossnade det äntligen helt! Ända sedan min "febervecka" har träningen varit seg, pulsen hög och motivationen låg. Jag får nog erkänna, såhär i efterhand, att jag faktist har tvivlat på om jag skulle komma igen, om det var värt allt slit eller om jag skulle lägga ner. Känslan i kroppen efter varje träningspass har varit obehaglig och det har tagit tid innan pulsen blivit normal, men nu... äntligen! Jag känner igen kroppen, löpningen och känslan igen :-)

Var lite osäker på om jag skulle orka med ett kvalitetspass idag, har stått på operation mest hela dagen och varit "snittbarnmorska" på två planerade kejsarsnitt. Blir mycket stå och gå de dagarna, dvs trötta ben... Inte blev det bättre av att jag fick för mig att utnyttja väntetiden med att göra tåhävningar. Sisådär 50 stycken hann jag med och det kändes vill jag lova! Fick dessutom raskt förklara för narkosläkaren vad jag pysslade med, han såg liksom lite förvirrad ut när han såg mitt huvud åka upp och ner bakom skärmarna :-D

Nåja, back to the topic; fartlek stod på schemat idag. Mäster Sz hade ett förslag på 6-5-4-3-2-1½-1-½-minutersstege med ökande fart ju kortare intervallerna blev. Jag förstod mig inte på hur jag skulle ändra min pulsklocka för att få in tiden så jag körde på sträcka i fallande stege istället. Sprang 1200-1000-800-500-400-300-150 m med ungefär lika långa vilointervaller. Missade en tänkt 200-metersintervall, men det får vara. Min tusenmetersintervall råkade hamna över Västerbron så det får väl kompensera bortfallet av tvåhundringen. Fartmässigt blev jag mer än förvånad när jag kom hem och petade in intervalltiderna i datorn. Uppvärmning i 5:01-pace och nedvarvning i 5:13-pace, totalt 15.1 K och ett tempo på 5 minuter/km blankt. Snittpacen under vilosträckorna blev 5:12 min/km och intervallerna gick i följande pace: 4(53-46-39-25-17-02) och...3:47!! Är jag nöjd eller är jag nöjd?! Idag tycker till och med jag att jag kan göra skäl för smeknamnet "Snabba Karin" :-)

Snälla löparguden, låt min formsvacka vara slut nu och ge mig en låååång formtopp fram till 1/6 ;-)

onsdag 9 april 2008

Karin goes fakir

I brist på motivation att springa i snöslask så blev det en vilodag idag. Jag känner mig ohyggligt lat, men kunde verkligen inte motivera mig till att ge mig ut idag. Detta trots att kroppen för första gången sedan tredagarsfebern känns riktigt pigg och springvänlig... Men det dåliga samvetet gnager lite faktiskt, borde springa men... nej... Det blev en helt annan aktivitet; powernap på spikmatta!

Efter ett tips från Katarina så beställde jag en indisk spikmatta från Shakti i måndags. Döm om min förvåning när jag i eftermiddags fick ett sms om att jag kunde hämta ut paketet på Ica. Insåg att meningen med kvällen var att testa spikmattan och inget annat :-) Sagt och gjort, till Ica, hämta ut paketet och sedan hem och packa upp den lilla gröna och taggiga mattan. Testade för enkelhetens skull att lägga mig på rygg på mattan. Det sved och brände lite först, men sedan blev det liksom ett behagligt värmerus. Kände hur lyckokänslorna virvlade runt i kroppen och pulsen blev superlåg och sen... sen somnade jag och vaknade efter nästan en timme på mattan :-D Det var helt otroligt avkopplande, ont-skönt och frigörande. Precis vad jag behövde!

Tack, Katarina, för matt-tipset! Det var kanonskönt och en mycket bra investering! Enligt hemsidan kan man använda mattan mot såväl löparknän och spänningar i fötterna som förvirring och för mycket tankar. Skulle tro att den kommer till användning, va?! ;-)

Spikmatta, inte så farligt som det låter

Psst...Glöm inte Barnmorskorna på TV ikväll. Två av mina nära kollegor är med i detta avsnitt :)

tisdag 8 april 2008

Backe upp och backe ner...

Backpass på schemat, lång backe. Tyvärr läste jag mäster Sz's program lite slarvigt. Istället för att korta backen och springa fler intervaller så sprang jag lika långa backintervaller som sist OCH sprang fler intervaller. Nåja, det gick bra det med men det var jobbigt! Dessutom var det verkligen inga vårkänslor i luften idag, iskalla vindar gjorde löpupplevelsen mest bara kall och jobbig. Fick nöja mig med att hålla värmen för egen maskin...
Sprang längs Söder Mälarstrand bort till Skinnarviksbacken. Sneglade lite på Västerbron, men det lockade inte att köra backintervaller där idag. Wonder why... ;-)
Efter lite löpskolning (idag till stor förvirring för en hundägare med tillhörande hund på promenad) med skip, tågång och månsteg bar det av uppför. 350 m backe, sex intervaller allt som allt. Tiderna uppför blev 1(40-42-45-44-45-44) och nedför 1(48-48-51-50-51-52). Snittpacen uppför varierade mellan 4:56 min/km och 5:01 min/km, betydligt mer stabilt än förra gången. Sista två backintervallerna uppför hade jag en anings mjölksyrakänning, men inte farligt. Fokuserade på löpsteget, "högt och fint" och sedan var jag helt plötsligt uppe. Skönt! Pulsmässigt rätt okej; medel 171/max 192 på backarna.
Hemvägen kändes rätt lång och seg, totalt blev det 14 K med snittpace 5:07 min/km. Invigde nya skorna idag också. Lite snubblig känsla först, de har helt annan dämpning än mina Kayanos. De avlastade mina stackars pektår jätteskönt, men i gengäld fick jag ont i höger ringtå... Rätt sköna att springa i backarna med. Konstigt nog fick jag dock en domningskänsla i högerfoten, möjligen knöt jag skosnöret för hårt. Måste undersökas igen...
Nu är det dags att rusa till bussen och åka och jobba. Ingen rast och ingen ro ;-)

måndag 7 april 2008

Nya skor, igen :-)

Ledig dag idag, både från träningen och jobbet. Passade på att sova bort halva förmiddagen, tror inte jag sovit ut ordentligt sedan semestern... Sååå skönt :-) Kroppen känns förvånansvärt pigg idag med tanke på gårdagens sega känsla. Får väl se vad den tycker om att ge sig ut på backpass imorgon förmiddag...

Jag ser iallafall fram emot morgonens löprunda. Varför? Jo, jag har FÅTT ett par nya skor idag :-) Träffade kompisen M och hans lilla charmtroll till dotter idag över en lunch/fika och en massa träningssnack. Han har slutat jobba på ett visst företag och hade plockat ut lite personalförmåner innan han slutade. Bland annat ett par skor till lilla mig. Lycka!!! :-) Tack, M, för omtanken.

Skofamiljens nya medlem heter Nike Zoom Structure, ska bli riktigt spännande att testa om de är något för mig eller inte!
Veckan i övrigt blir nog precis enligt mäster Sz schema. Backe-distanspass-fartlek-vila-distanspass-TSM-pass. Förra veckan landade på 51,16 km och bjöd på blandad kompott i form av styrkebesked och svackor (både mentalt och kroppsligt). Och inte att förglömma; vårens definitiva ankomst. Jag förstår varför Ronja skriker sitt vårskrik. Så känner jag mig också, i hela kroppen. Varje vår :-)

söndag 6 april 2008

Hur tänkte jag nu...


Vyer som hjälper till när orken tryter

Ja, jag borde nog gå en kurs i hur man bör planera sin tillvaro. Eller så kan man vända på det och säga att jag har testat något som jag inte tänker testa igen; långpass efter jobbet. Iallafall inte långpass efter jobbhelg där jag fick "äran" att vara koordinator och ha telefonen, beläggningen OCH mina fyra patienter. Det var lite stressigt, minst sagt. Och ändå tyckte jag att det var en bra idé att springa långpass direkt jag kom hem...

Nåja, jag sprang ett långpass men det var ruggigt tungt. Benen var trötta från start och de blev ju liksom inte piggare ;-) Även om det var tungt idag så var det en enorm skillnad i kroppen. Nu tog jag slut för att jag helt enkelt var trött och slutjobbad, inte för att jag blev eller hade varit sjuk. Härlig känsla! Eller tja... Stumma ben i 14 km kanske inte var så härligt... Men det var ett klart styrkebesked! Sprang från Henkan via Slussen, Nybroviken och Strandvägen ut på Djurgården. Sprang längs vattnet från Djurgårdsbrunnskanalen och runt alla uddar. Sagolikt vackert! Men tungt, som sagt. Länge sedan jag hade så tunga, ömma ben, men jag ser det som en bonusträning inför de avslutande 7 otäcka km på maran ;-)

Mitt mål var att springa lika långt som TSM-gruppen, dvs 27 K. Insåg halvvägs ut på Djurgården att jag inte skulle orka utan nöjde mig och sprang hem. Fick ändå ihop hela 23,1 km på 1:59:48 och det är jag jättenöjd med. Snittfarten 5:11 var ju såklart för snabb, men jag kollade inte på klockan utan sprang bara på i den fart som kändes lugn och harmonisk (flåsmässigt alltså, benen ville helst ta semester).

Dagens visdom är att långpass efter jobbet inte är en särskilt behaglig upplevelse, men jag klarade av det och är nöjd ändå. Men får jag välja så gör jag inte om det ;-)

lördag 5 april 2008

Mental träning :-)

Tack alla för era tänkvärda kommentarer på gårdagens inlägg. Har funderat rätt mycket på varför det mentalt känns som en omöjlighet att springa på 3:30. Tror att följande hinder är vad som måste övervinnas:
-Jag har aldrig tränat mot ett specifikt tidsmål förut. Det känns så definitivt, vinna eller försvinna. Måste vända det till "Sikta mot stjärnorna och nå trädtopparna"
-Jag har aldrig tidigare tränat löpning med "eftertanke". Har bara sprungit "på känsla", inte en intervall, inte ett backpass, inte en snabbdistans. Jag trodde det skulle kännas lättare, men det känns lika tungt som tidigare. Varför? Jo, jag har såklart blivit snabbare och ökar belastningen i takt med att kroppen klarar det. Klart det inte blir lättare då! Fast jag trodde nog att det skulle kännas annorlunda, att jag skulle knäcka "löpningens gåta". En artikel i senaste RW gav mig perspektiv på att det inte kommer att inträffa... ;)
-3:30 är för mig en "magisk gräns". Det är en kanontid. Kan jag göra en kanontid? Helt ärligt-jag vet inte. Men jag måste ta reda på det! Vågar man inget, vinner man inget!
-Jag är lite för mycket tävlingsmänniska för mitt eget bästa. Jag avskyr att misslyckas och jag har höga krav på mig själv. Kanske dags att acceptera att jag inte kan prestera 110% efter sjukdom. Jag är ingen övermänniska, även om jag skulle vilja ;)
-Det går upp och ner i löpningen på alla nivåer. Jag kommer aldrig att ha ett konstant Runners High. Just nu är det ner-känsla. Det kommer att vända till "uppkänsla" igen. Bara att gilla läget.

Så, nu får det vara slutgnällt för den här säsongen. Jag är ju ingen gnällspik, egentligen. Mer en busig "glimten-i-ögat"-tjej som just nu är extra sprallig över vårens ankomst. Det är ju underbart! :-)

fredag 4 april 2008

Mer vila

När klockan ringde klockan 06 imorse insåg jag direkt att det inte var läge att springa. Ställde in dagens träning och somnade om... Nu sitter jag här och känner mig lite vemodig. Jag VILL springa!!! Samtidigt inser jag att det bara är korkat att försöka pressa kroppen. Det är i huvudet stressen sitter, fysiskt sett är jag nog i hyfsad form.

För övrigt funderar jag allvarligt på att revidera måltiden till SM-08. Tappade självförtroendet på PM i söndags och just nu känns 3:40 som en kanske görbar tid och allt under det är bonus... Fast jag kanske skulle vänta några veckor och känna efter. Och trots allt, det kommer fler marathon. Kanske ska det vara såhär, en liten svacka och sedan en ny formtopp? Löparglädjen och vårkänslorna finns iallafall kvar och det är en tröst :-)

torsdag 3 april 2008

Vilodag...

Vilodag idag. Kroppen utövade en lagom schysst payback på mig för att jag tränade efter naprapatbesöket. Slaggen skulle ur kroppen, så långt var vi överens, men såhär...?! Jag svettades något kopiöst halva natten och sov ju inte särskilt mycket som följd. Tack, kroppen. Nu är vi kvitt!
Följden blev att jag redan imorse drog iväg ett sms och ställde in PH-passet med Karin idag, fast jag kände mig lite som en svikare. Bussig personlig hare som ställer in, liksom... Fick ågren på förmiddagen och ångrade mig, men efter lite sms:ande bestämde vi att vi springer imorgon bitti istället. Klockan 07.00 bär det av, det ska bli kanonskönt och så himla kul! Det är så inspirerande och roligt att springa med Karin :-)
Kroppen känns lite sliten, men det kanske inte är så konstigt. En titt i backspegeln ger träningspass lör-ons inklusive en tävling, en snabbdistans och en backintervall. Efter en sjukvecka. Kanske inte det smartaste träningsupplägg jag gjort, men det är så svårt att låta bli att springa nu. Jag behöver springa för att inte flippa ur fullkomligt av all energi, all glädje och alla känslor. Ljuset, värmen och vårens ankomst gör mig alldeles tossig och full av vårkänslor på alla plan ;-)

onsdag 2 april 2008

Lyssna på kroppen...

... är något jag borde bli bättre på. Min kropp och min hjärna kommunicerar inte alltid så bra och idag var det dags för kommunikationsproblem igen.
Vaknade och kände mig hur seg som helst så morgonpasset blev en långfrukost istället. Där var jag klok nog att lyssna på kroppen iallafall! Sen blev det ett naprapatbesök och naprapat-Oskar var riktigt nöjd med mig. Skönt!! Behöver inte utsätta mig för hans vassa armbågar på en månad nu, så bra är löparhöften och låsningarna i skulderpartiet :-)

Sedan var det alltså dags för en liten vända, tyckte jag. Kroppen stretade emot och längtade efter att få ta en power-nap, men jag lyssnade inte på det örat och gav mig ut. Det jag BORDE ha tänkt på var att man inte bör träna efter naprapatbehandling eftersom det finns en massa slagg som snurrar runt i kroppen och systemet har nog med att ta hand om slaggprodukterna... Efter ett par kilometer blev jag varse vilka konsekvenser det innebar för löpningen. Benen var pigga och fina, men jag var så otroligt trött och pulsen låg 5-10 slag över det normala. Bestämde mig för att köra en jogg i Maffetone-anda och fick en hyfsad runda med löpskolning på Riddarholmen till en drös ungdomars stora förtjusning ;-)

9.2 km, 48:42 min och snittpace 5:18. Puls-snitt 154 spm (två slag för högt för Maffe, jag vet...). Löpskolningen blev 2x30 m skip, 2x30 m tågång, 2x30 m månsteg och 2x10 utfallssteg.
Imorgon blir det PH-pass med Karin, ska bli riktigt kul! Först är det dock återhämtning, sömn och jobb som gäller...

Missa inte kvällens avsnitt av Barnmorskorna! :-)

tisdag 1 april 2008

Backträning med vårkänning ;)


These legs are made for running

Idag blev det kortbyxepremiär! Det är vår, det är sol och jag kokar av vårkänslor :-) Häääärligt!

Jag har just överlevt mitt första, men absolut inte sista, tisdagspass med IF Linnéa. Mötte upp Mia utanför Zinken och vi gjorde sällskap in till "klubbstugan". Jätteskönt att ha någon man känner åtminstone till utseende och blogg att hänga på :-)
Massor av nya, glada ansikten (och ett bar bekanta TSM-nunor) mötte upp och min nervositet försvann direkt. Lyssnade lite på de andras tider på PM och kände att min tid är rätt okej ur ett brett perspektiv. Men inte för mig, i mine egna ögon. Det kommer nog att vara surt länge, tävlingsmänniskan i mig sitter liksom stenhårt fast... Nåja, nu var det inte tävling utan backträning som stod på programmet.

Allan tyckte att vi skulle hylla våren och Stockholm så det blev backträning över Västerbron. Tre gånger fram och tillbaka... Det var oerhört jobbigt, jag gick ut lite för hårt och det var svårt att komma ner ordentligt i puls (helt fit-for-fight är jag inte än kände jag) men det var så himla kul!!! Glada tillrop, peppningar och lite småsnack under nedförsbackarna. Totalt blev det 12,4 K på 1:09, snittpace på 5:27 vilket säger en del om hur långsamt det gick på "vilosträckorna". Jag misslyckades med klockningen så tiderna är ungefärliga. Från Södermalm mot Kungsholmen var backen 350 m och jag höll 4:49-4-49-5:06-pace uppför. Från Kungsholmen mot Södermalm var backen 600 m och tempot jag höll var 4:45-5:15-5:21. Den sista gången kände jag verkligen hur jag trampade luft, men jag är hyggligt nöjd med att hålla tempot skapligt. Nästa gång blir det bättre :-) Utsikten över vår-Stockholm var underbar, verkligen en njutning att se solen färga stad och vatten i rosa-röda nyanser för att slutligen försvinna i horisonten. Den upplevelsen var nästan magisk och fick mig att fokusera på annat än mina stackars trötta ben.

Nedjoggen tillbaka till Zinken var bara behaglig och vi höll lagom prattempo. Efter lite stretch och fniss var det dags att röra sig hemåt på trötta ben. Missade såklart bussen med tre minuter och fick sitta i kylan och frysa en kvart innan nästa buss kom (jag orkade inte springa hem från Slussen...). Nu sitter jag här och är bara grymt nöjd med passet, erfarenheten och vårkänslornas definitiva antåg ;-)

Mia, hoppas du kom hem ordentligt! Tusen tack för att du tog med mig på en kanonupplevelse idag. I owe you one! =)

Summering & planering

Okej, premiärmilens tid har hyfsats till lite: 48:49. Men ändå. Största förlusten i mars, usch!!!
Annars blev mars en makalöst bra löparmånad; 242.36 km och 1238 minuters träning. Trots sjukdom. Jag dristar mig till att säga att jag är nöjd :-) Och bättre upp ska det bli i april! Undrar om jag kommer över 250 km? Kanske till och med närmar mig 300 km? Det vore coolt...
Nåja, ny månad och nya tag! Vilovecka säger Sz-schemat. Jag tänker trilskas lite och "springa ikapp" några förlorade pass. Jag vilade så det räckte till och blev över förra veckan!
Måndag: Morgonpass med pappa. 6 km, snabbdistans
Tisdag: Backpass & löpskolning (?) med IF Linnéa (ja, jag är nervös!)
Onsdag: Dubbla pass; 6-7 km lättdistans före frukost och 10-12 km medeldistans (snabbdistans? fartlek?) på em. Eventuellt backpass istället om det inte blir backpass idag.
Torsdag: PH-pass med Karin, 7,4 km
Fredag: Vila
Lördag: Vila (ev benstyrka)
Söndag: Långpass 27 km (efter jobbet)
Det blir nog bra, tror jag :-)