onsdag 7 maj 2008

Hur är det möjligt?

Jag blir faktiskt inte klok på mig själv. Hur är det möjligt att jag har en kropp som håller ihop och snällt ställer upp på alla galenskaper jag släpar ut den på? Och hur sjutton är det möjligt att jag trots det verkligen tvivlar på min förmåga? Antar att tvivlet är en drivkraft i sig, men ändå...
Det blev snabbdistans idag, av den enkla anledningen att jag jobbar kväll imorgon och inte orkar leverera en snabbdistans och sedan jobba. Jag är väl lite lat ;-) Fast, jag orkade springa snabbt idag efter en ytterst kaotisk dag på jobbet med två konstiga förlossningar som gick ett-i-ett. Tur man har starka ben och stödstrumpor!

Snabbdistans var det ja. Och PH-pass med Super-Karin som cyklat hela helgen. Hon är otrolig, den tjejen! Först ut: snabbdistansen, 8 km. Enligt Mr Sz skulle tempot vara "ner mot 4:30 per km eller på känsla att det känns fort". Jag tänkte nöja mig med 4:35, med tanke på gårdagens utfallssteg som verkligen kändes i benen. Värmde upp med 2 km i 4:58-fart, benen värkte och gnällde, men det lyssnade jag inte riktigt på. Satte fart längs Årstaviken och körde mestadels på känsla. Efter tre snabbdistanskilometer fick jag dock stoppa och stretcha, för då trodde jag att benen skulle gå av. Efter lite snabb stretch drog jag iväg igen och körde på i bra fart. Över Västerbron höll jag 4:25-pace uppför och 4:15-pace nerför (jag fattar inte detta alls!). Sista biten mot Fridhemsplan var en plåga för lårmusklerna, men klockan stoppade på 35:42, dvs 4:27-pace. HUR ÄR DET MÖJLIGT?! Totalt 10,5 km, snittpace 4:34 och puls 168/188. :-) Sprang förvånad och trött hem till Karin, fyllde på depåerna med lite vatten och snackade lite innan vi tog nästa runda.

PH-rundan skulle idag förlängas lite och Karin valde 5:05-5:10-pace. Sagt och gjort, vi värmde upp med en skön långsam kilometer och sedan satte vi av upp mot Fredhäll. Karin halkade efter i uppförsbackarna, men ville köra på så jag höll farten rätt bra. Nya rundan är betydligt mer kuperad, men den är riktigt härlig. Mindre härligt var alla flygfän som gjorde det svårt att andas. Får väl se det som extra proteiner, men det var INTE behagligt att sätta en svärm knott i halsen. Urk!!!
När vi närmade oss Rålis fick Karin ny energi och började dra. Sista kilometern inledde hon på 4:45, så jag var elak nog att plåga henne igenom hela kilometern i samma tempo. Och hon grejade det galant! Karin, du är makalöst stark!! Totalt sprang vi 8,5 km i 5:10-pace, men själva snabbdistansen landade på 5:02-pace. Och puls 159/172.

Summa summarum: Jag har sprungit 19 km idag. Trots att benen nästan grät efter Allans underbart hårda coachning igår. Och jag grejade en snabbdistans UNDER Szalkai-rekommendation. Och pulsen var nere i 55 spm en timme efter avslutat träningspass. Jag fattar absolut ingenting av det här, men jag känner mig stark och lycklig. Och är full av energi och vårkänlsor. Kan det vara orsaken? :-)

20 kommentarer:

Masse sa...

Vaddå formtoppsplatå?

Karin sa...

Du har landat på första plattformen, stark som 17. Nu går det bara uppåt :-)

Karin sa...

haha, tack för ikväll SnabbKarin! Det var BRA att du plågade mig lite sista biten, ger ja mig in i leken så får jag tåla den! Men det var superskönt sista km! Det måste vara skorna ;)
Kram!

gullfot sa...

Men snälla nån, det är ju grymt, hur fort skall det gå egentligen?! Det var banne mig svar på tal angående omgivningens oförstående :-)

Dunceor sa...

Roligt, du flyger fram!

Löpning & Livet sa...

Det finns fler karin som är superstarka! :) Du är grymt inspirerande!

Karin sa...

Karin: :-) Jag tänkte precis som du, lite motstånd tål du! Det är inte bara skorna, det är DU som är snabb som bara den! :-)
Fredrika: Tack! Jag ska nog hänvisa omgivningen till inlägget om jag hör fler oförstående kommentarer ;-)
Dunceor: :-)Det känns snarare som jag klampar fram som en skock elefanter. Benen väger bly idag... Men det känns bra!
Andréa: Tack, vad kul att du blir inspirerad :-) Kör hårt, tjejen!

Katarina M-I sa...

Ja, du är verkligen makalös!!!
Vilken fartkomet:)

Anonym sa...

Förvånad,,,icke. Imponerad,,,,yepp.

Du är ju så stark tjejen. Hur fort det lär gå i G-borg när kanin öronen är på vågar man ju inte ens tänka på.

Karin sa...

Katta: Tack! Jag behöver nya ben idag... Aj och oj, så ont det gör :-)
Catti: Hjälp, nu sätter du press på mig! ;-) Måste införskaffa bunnyöronen snarast...

MarathonMia sa...

Herregud kvinna! Vilken fart. Du som springer så lätt och ledigt dessutom. Kroppen levererar, nu är det dags att lätta på handbromsen i huvudet :-) Du gör ju maran på 3:21 utan att flåsa vid champagnen... Grymt jobbat!

P.S Kan knappt gå efter utfallssteg och Bodypum... :-(

Dunceor sa...

Jag hade förövrigt velat ha dina ben för de verkar klara allt möjligt. Backintervaller och sedan snabbdistans dagen efter hade mina aldrig klarat.

Karin sa...

Mia: Hahaha, tack tjejen! Mina ben levererar inte en meter idag, det vill jag lova ;-) Jag ger dom en vilodag, så får vi se. Mentalt är jag nog blockerad, totalt... Dina ben kommer att pigga på sig. På lördag kommer du att sväva fram!

Dunceor: Idag kan jag byta ben med vem som helst. Det gör ont att gå ;-) Men jag är både nöjd och förvånad över att de fixade kvalitet på kvalitet; snabbdistans på backpass. Plus mängdmässigt 19 km igår. Om du får vara skadefri kommer dina ben att fixa det, garanterat!

Anonym sa...

Håller med Catarina: det är nog bara du som är förvånad. ;-)
Vi andra fattar precis vad som pågår - du är i kanonform och urstark. Vårkänslorna kanske bidrar - lite - men du har faktiskt skapat detta alldeles själv. Visst är det underbart!

Karin sa...

Dubito, ergo sum... Jag tvivlar, således finns jag till ;-)
Märkligt faktiskt. Men det är kul att ni tror på mig! :-) Och ja, det är häftigt att man "skapat" formen helt själv (med hjälp av inspirerande bloggar och ett litet schema av mäster Sz)

Benet sa...

Ja, hur är det möjligt? Jag är stum av beundran! Din kropp verkar ju tåla hur mycket träning som helst. Det är du och Charlotte Kalla!

Karin sa...

Det var ingen dålig komplimang! Tack! :-)
Jag förstår ingenting, mer än att min kropp och jag faktiskt är i harmoni. Och att jag tydligen klarar av att pressa kroppen rätt bra. Jag aktar mig för att överanstränga mig nu, vilodag idag och imorgon får det bli!

MarathonMia sa...

Du är i kanon- och kaninform!

Felicitas sa...

Åh, som vanligt härlig läsning!!! :D

Karin sa...

Mia: Ha ha ha, jättekul ;-) Jag är nog mest av allt förvirrad tror jag.
Jane: Tack, tjejen :)