Nedräkningen kan börja. 30 dagar kvar till årets första marathonlopp. För min egen del alltså... ;-)
Bäst att börja räkna ner på bloggen eftersom min tillvaro i övrigt är rätt kaotisk. Jag förstår inte riktigt hur jag tänkte när jag bestämde mig för att flytta mitt i maj, men det känns inte som den mest optimala situationen just nu... Tänk att man aldrig lär sig ;-)
En tanke som slog mig under dagens träningspass var hur fort tiden rinner iväg. Nyss var det november och en evighet kvar till maj och nu står helt plötsligt maj för dörren, Stockholm Marathon är ett faktum och jag vet inte vart tiden tog vägen. Hur gick det här till? Stoppa tiden!
Återkommer i helgen med en rapport från veckans träning, nu väntar jobb och brottning med flyttkartongerna. Hoppas ni får en skön ledighet med mycket träning! :-)
torsdag 30 april 2009
tisdag 28 april 2009
Marathonmardrömmar, here we go again...
I min enfald inbillade jag mig att jag lämnade marathonspöket på Staten Island i november, men icke! H*n har hittat tillbaka till mig och i natt kom årets första, men förmodligen långt ifrån sista, marathon(mar)dröm. Jag har intalat mig själv att Stockholm Marathon bara ska vara på kul, men i drömmen blev jag osams med coachen som vägrade låta mig trappa ner på träningen inför maran utan bestämt hävdade att det skulle vara ett långpass och inget annat. Vidare drömde jag att regnet öste ner och gjorde mina ben skor vattenfyllda och stegen blytunga. Jag drömde att jag inte hittade rätt startfålla och jag drömde att jag missade starten... igen... Fattar inte varför jag ska börja stirra upp mig redan, jag ska INTE maxa, jag ska INTE prestera, jag ska ha roligt och njuta av loppet. Inget annat. Dessutom är det mer än en månad kvar, det är för tidigt att bli nervös för något man inte ens behöver bli nervös för. Usch, maj kommer att bli en lång månad... ;-)
måndag 27 april 2009
Långpassmåndag igen
Ja, jobbar man hela helgen och inte kan TSM-långpassa så får man helt enkelt göra slag i saken och springa långpass i ensamt majestät. Det var rätt länge sen jag sprang långpass själv, det kändes lite tomt och ovant att ge sig iväg med bara sig själv som sällskap och ändå är det den långpasstillvaron jag har störst erfarenhet av. Märkligt, vad man vänjer sig!
Med P3-skval i öronen gav jag mig iväg på en runda som jag hoppades skulle landa på 30-32K. Beslöt mig för att springa ner till Årstaviken och följa vattnet längs Årstasidan mot Liljeholmen. Det var ljuvligt att se och höra det öppna vattnet, möta vårens spirande grönska och känna solen värma utan att det kändes hett eller jobbigt. Benen var riktigt pigga och jag lät kroppen bestämma farten, även om jag fick bromsa mig lite bitvis. Det håller inte att springa långpass i 4:40-fart på träning, det sliter hårt till slut ju ;-)
Återupplevde lite ljuva TSM-minnen från senaste passet när jag sprang runt Trekanten och på lätta passerade över Liljeholmsbron. Log och pinnade vidare runt Söder och njöt av livet och våren och hade helt plötsligt passerat halvmarathonsträckan på 1:46. Hoppsan!
Benen kändes fortfarande pigga när jag sprungit 25 km, men jag var trött som i sömnig. Ville inget hellre än att stanna och sova, kände mig liksom seg i hela kroppen utom i benen. Tror att det kan ha orsakats av gårdagens mediokra uppladdning och kanske lite ovana vid att springa i nästan 20-gradig värme. Nåja, humöret var det inget fel på och jag var inte alltför trött när jag till slut nådde hemmet efter 2:29:09 och 30,5 km långpanna. Lite fort gick det nog, 4:53 min/km i snitt sa Garmin, men vad gör man när livet leker och energin flödar?!
För övrigt kan meddelas att jag fått startnummer K175 i Stockholm Marathon. Vet inte om det är bra eller dåligt, förra året var det K144. Känns som om jag blivit lite degraderad liksom... Och det är mindre än 5 veckor kvar till start. Och jag står mitt i en flytt. Det kommer att bli kaos på alla fronter, var så säkra ;-)
Med P3-skval i öronen gav jag mig iväg på en runda som jag hoppades skulle landa på 30-32K. Beslöt mig för att springa ner till Årstaviken och följa vattnet längs Årstasidan mot Liljeholmen. Det var ljuvligt att se och höra det öppna vattnet, möta vårens spirande grönska och känna solen värma utan att det kändes hett eller jobbigt. Benen var riktigt pigga och jag lät kroppen bestämma farten, även om jag fick bromsa mig lite bitvis. Det håller inte att springa långpass i 4:40-fart på träning, det sliter hårt till slut ju ;-)
Återupplevde lite ljuva TSM-minnen från senaste passet när jag sprang runt Trekanten och på lätta passerade över Liljeholmsbron. Log och pinnade vidare runt Söder och njöt av livet och våren och hade helt plötsligt passerat halvmarathonsträckan på 1:46. Hoppsan!
Benen kändes fortfarande pigga när jag sprungit 25 km, men jag var trött som i sömnig. Ville inget hellre än att stanna och sova, kände mig liksom seg i hela kroppen utom i benen. Tror att det kan ha orsakats av gårdagens mediokra uppladdning och kanske lite ovana vid att springa i nästan 20-gradig värme. Nåja, humöret var det inget fel på och jag var inte alltför trött när jag till slut nådde hemmet efter 2:29:09 och 30,5 km långpanna. Lite fort gick det nog, 4:53 min/km i snitt sa Garmin, men vad gör man när livet leker och energin flödar?!
För övrigt kan meddelas att jag fått startnummer K175 i Stockholm Marathon. Vet inte om det är bra eller dåligt, förra året var det K144. Känns som om jag blivit lite degraderad liksom... Och det är mindre än 5 veckor kvar till start. Och jag står mitt i en flytt. Det kommer att bli kaos på alla fronter, var så säkra ;-)
Hoppsan...
...har varit lite väl frånvarande från bloggen ett tag. Det finns annat som stjäl min uppmärksamhet just nu ;-)
Återkommer snart med lite betraktelser om löpartillvaron, har ett långpass som hägrar alldeles strax...
Återkommer snart med lite betraktelser om löpartillvaron, har ett långpass som hägrar alldeles strax...
torsdag 23 april 2009
O-surt...
Laktat-testet inställt idag pga sjuk testpersonal. Surt, skulle man kunna säga, men det är väl just det det inte är ;-)
Nåja, det kommer fler dagar att testa syran på. Nu ska jag ut i solen och njuta av tillvaron och livet! :-)
Nåja, det kommer fler dagar att testa syran på. Nu ska jag ut i solen och njuta av tillvaron och livet! :-)
onsdag 22 april 2009
Förvirrad, förvånad och lycklig
Efter en smärre kamp med teknikens under lyckades jag ladda upp lite fler bilder, dessa finns att beskåda här för de som är intresserade :-) Helgen i Skåne har gjort mig gott, jag känner mig verkligen full av energi men också av visst vemod över att dagarna bara försvann och tog slut alltför snabbt. Har nog inte helt landat efter denna fantastiska resa ännu, men ett lyckligt minne är det, hur som haver...
Lever just nu i förvirringens tillvaro, det är tusen saker som snurrar i huvudet och som vanligt är våren en hektisk tid. Som om det inte vore nog har jag en flytt att ta tag i, om en månad ska jag vara flyttad och klar och inte begriper jag hur jag ska hinna med det mitt i träningsuppladdning och annat. Nåja, det får bli som det blir, men det är klart förvirrat iallafall. Och som om inte det vore nog så har jag drabbats av Vårkänslor med stort V, den värsta (bästa) sorten som mest får mig att le fåraktigt och snurra runt i cirklar...
Fast lite träning har jag faktiskt lyckats med! Måndagsförmiddagen ägnades åt brutalbehandling hos världens-bäste-R, den här gången gjorde det riktigt, riktigt ont. Jag kallsvettades av smärta och ville helst sparka bort R från mina ömma ben, men uthärdade. Det är trots allt jag själv som utsatt min kropp för smärtan... Nåja, det var en mörbultad kropp som jag släpade iväg till EIP igår, coachens schema sa tusingar och jag joggade dit med förvissningen att det kunde bli pannkaka av alltihop. Mötte upp Pertti och fick draghjälp på vägen, riktigt skönt! Planen var varannan "långsam", varannan snabb, dvs 4:05 respektive 3:50 min/km med 2 och 4 min joggvila. Det blev inte riktigt som planerat, kroppen var ohyggligt pigg och jag lät den rulla på. Såhär blev intervallerna:
1) 3:55
2) 3:45
3) 4:00
4) 3:48
5) 3:55
6) 3:50
Jag vet att jag borde vara jublande nöjd, men känslan var mest ett "jahaja...". Jag är förvånad över att det inte gjorde mer ont, förvirrad över att jag inte har någon känsla för hur formen är, borttappad i planeringen på nåt sätt. Har inget fokus på Stockholm Marathon alls, även om jag nog borde börja tänka på att det är ett marathon att genomföra... Well, det kommer väl. Just nu har jag ändå fullt upp med allt annat härligt som pågår i livet. Och imorgon är det laktat-test, can't wait!!
Lever just nu i förvirringens tillvaro, det är tusen saker som snurrar i huvudet och som vanligt är våren en hektisk tid. Som om det inte vore nog har jag en flytt att ta tag i, om en månad ska jag vara flyttad och klar och inte begriper jag hur jag ska hinna med det mitt i träningsuppladdning och annat. Nåja, det får bli som det blir, men det är klart förvirrat iallafall. Och som om inte det vore nog så har jag drabbats av Vårkänslor med stort V, den värsta (bästa) sorten som mest får mig att le fåraktigt och snurra runt i cirklar...
Fast lite träning har jag faktiskt lyckats med! Måndagsförmiddagen ägnades åt brutalbehandling hos världens-bäste-R, den här gången gjorde det riktigt, riktigt ont. Jag kallsvettades av smärta och ville helst sparka bort R från mina ömma ben, men uthärdade. Det är trots allt jag själv som utsatt min kropp för smärtan... Nåja, det var en mörbultad kropp som jag släpade iväg till EIP igår, coachens schema sa tusingar och jag joggade dit med förvissningen att det kunde bli pannkaka av alltihop. Mötte upp Pertti och fick draghjälp på vägen, riktigt skönt! Planen var varannan "långsam", varannan snabb, dvs 4:05 respektive 3:50 min/km med 2 och 4 min joggvila. Det blev inte riktigt som planerat, kroppen var ohyggligt pigg och jag lät den rulla på. Såhär blev intervallerna:
1) 3:55
2) 3:45
3) 4:00
4) 3:48
5) 3:55
6) 3:50
Jag vet att jag borde vara jublande nöjd, men känslan var mest ett "jahaja...". Jag är förvånad över att det inte gjorde mer ont, förvirrad över att jag inte har någon känsla för hur formen är, borttappad i planeringen på nåt sätt. Har inget fokus på Stockholm Marathon alls, även om jag nog borde börja tänka på att det är ett marathon att genomföra... Well, det kommer väl. Just nu har jag ändå fullt upp med allt annat härligt som pågår i livet. Och imorgon är det laktat-test, can't wait!!
tisdag 21 april 2009
Lite bilder...
Jobbar förtvivlat för att hitta rätt sladd så jag kan överföra bilder från kameran till datorn... Håll till godo med lite mobilbilder så länge :-)
lördag 18 april 2009
Smygehuk dag 3
Egentligen kan dagen sammanfattas "total löparlycka", men det blir kanske ett lite väl ordfattigt inlägg... så, håll till godo med den långa versionen av dagens upplevelse ;-)
På dagens schema stod alltså långpass alternativt ultrapass alternativt halvmarathonlopp. Jag valde långpass ihop med Ken, Anders och Tone. Vi gav oss iväg över fälten med första sikte på Vallby och Klagstorp. Blåsten som plågat oss de senaste dagarna hade avtagit något, men planen var ändå att börja passet i motvind för att få medvind hem. Vi öppnade ganska lugnt, 5:20-5:30-fart, men när Tone släppte oss strax innan Vallby och vi vände upp rakt mot vinden så ökade vi mer eller mindre omedvetet till 5:10-tempo. Solen strålade från en klarblå himmel och det skånska landskapets fält var en fröjd för ögonen. När vi kom in i Klagstorp möttes vi av hundskall från ett helt koppel Rottweilers, men turligt nog var det två(!) staket mellan dom och oss. Erfarenheten från gårdagen fick mig dock att rysa av obehag, jag tror jag blivit en hundrädd löpare...
Vi rullade vidare och lämnade Klagstorp bakom oss och tog sikte på skyltarna mot Skurup. Efter en timmes löpning blev det en kortare paus för att fotografera en helt makalös blomsteräng i blåa toner och lite vätskepåfyllning innan vi fortsatte vidare. Kilometer efter kilometer passerades, de bilåkare vi mötte vinkade glatt och en farbror släppte ratten och applåderade oss på vår väg. Gillar skåningar löpare, tro? ;-)
Med 16 km avverkade och 11 km till Skurup beslöt vi oss för att vika ner mot havet och börja vända hemåt. Östersjön glittrade framför oss när vi svängde av mot Skateholm, vi fick vinden i sidan och helt plötsligt låg tempot närmare 5-fart. När vi nådde Skateholm sprang vi ner till havet och tja... jag och Ken kunde helt enkelt inte motstå frestelsen... Skor och strumpor åkte av och det blev barfotalöpning i stranden även idag, en kilometer i vattenbrynet som avverkades på 5:05. Total löparglädje!! Tyvärr förtogs glädjen lite senare, då vi fått på oss skorna och fick möte av en lös hund och en matte som inte tog någon notis om att hundskrället rusade rakt emot oss. Ken och Anders sprang förbi men jag tvärnitade och skrek åt matte att koppla hunden, men hon lät istället hunden löpa efter mina compadres. Tredje gången jag skrek åt henne lyckades hon koppla hunden så att jag kunde smita förbi och förenas med mina medlöpare. Jag blir galen på dessa hundägare!!!
Nåja, det var ett litet smolk i glädjebägaren. Vi vek av från stranden och upp på cykelvägen och fick rejäl medvind, vilket märktes på tempot. Helt plötsligt låg vi på 4:50-fart utan ansträngning. Farten var så behaglig att vi lyckades sjunga både "Dancing Queen" och "Hit the road, Jack" :-D
Trots att tempot var ganska högt så kändes det lätt och bara ljuvligt att springa, men även det roliga har ju sitt slut. Vi nådde Smygehamn efter 28 km och sprang lite i sicksack för att få ihop ytterligare kilometrar och nådde vårt mål efter 30,4 underbara, ljuvliga, sköna, härliga kilometrar. Vi stannade klockorna utanför glasskiosken i hamnen och den givna belöningen blev varsin glass i solskenet innan vi stolpade hem de sista 500 metrarna. Snitthastigheten för passet blev 5:08 min/km och pulsen 160 (trots sångövningarna och konstant babbel!). Nu blir det möjligen en morgonjogg imorgon innan lägret är slut och vi åker hem till Fjollträsk. Skåne har dock gett ett obeskrivligt intryck, jag är boostad med energi, löparlycka och kärlek. Önskar att jag kunde dela alla intryck här på bloggen, bilder kommer så fort jag lagt upp dom på datorn.
Sammanfattningsvis: det här har varit årets bästa löparvecka! Tack, älskade Linnéaiter för det! :-)
På dagens schema stod alltså långpass alternativt ultrapass alternativt halvmarathonlopp. Jag valde långpass ihop med Ken, Anders och Tone. Vi gav oss iväg över fälten med första sikte på Vallby och Klagstorp. Blåsten som plågat oss de senaste dagarna hade avtagit något, men planen var ändå att börja passet i motvind för att få medvind hem. Vi öppnade ganska lugnt, 5:20-5:30-fart, men när Tone släppte oss strax innan Vallby och vi vände upp rakt mot vinden så ökade vi mer eller mindre omedvetet till 5:10-tempo. Solen strålade från en klarblå himmel och det skånska landskapets fält var en fröjd för ögonen. När vi kom in i Klagstorp möttes vi av hundskall från ett helt koppel Rottweilers, men turligt nog var det två(!) staket mellan dom och oss. Erfarenheten från gårdagen fick mig dock att rysa av obehag, jag tror jag blivit en hundrädd löpare...
Vi rullade vidare och lämnade Klagstorp bakom oss och tog sikte på skyltarna mot Skurup. Efter en timmes löpning blev det en kortare paus för att fotografera en helt makalös blomsteräng i blåa toner och lite vätskepåfyllning innan vi fortsatte vidare. Kilometer efter kilometer passerades, de bilåkare vi mötte vinkade glatt och en farbror släppte ratten och applåderade oss på vår väg. Gillar skåningar löpare, tro? ;-)
Med 16 km avverkade och 11 km till Skurup beslöt vi oss för att vika ner mot havet och börja vända hemåt. Östersjön glittrade framför oss när vi svängde av mot Skateholm, vi fick vinden i sidan och helt plötsligt låg tempot närmare 5-fart. När vi nådde Skateholm sprang vi ner till havet och tja... jag och Ken kunde helt enkelt inte motstå frestelsen... Skor och strumpor åkte av och det blev barfotalöpning i stranden även idag, en kilometer i vattenbrynet som avverkades på 5:05. Total löparglädje!! Tyvärr förtogs glädjen lite senare, då vi fått på oss skorna och fick möte av en lös hund och en matte som inte tog någon notis om att hundskrället rusade rakt emot oss. Ken och Anders sprang förbi men jag tvärnitade och skrek åt matte att koppla hunden, men hon lät istället hunden löpa efter mina compadres. Tredje gången jag skrek åt henne lyckades hon koppla hunden så att jag kunde smita förbi och förenas med mina medlöpare. Jag blir galen på dessa hundägare!!!
Nåja, det var ett litet smolk i glädjebägaren. Vi vek av från stranden och upp på cykelvägen och fick rejäl medvind, vilket märktes på tempot. Helt plötsligt låg vi på 4:50-fart utan ansträngning. Farten var så behaglig att vi lyckades sjunga både "Dancing Queen" och "Hit the road, Jack" :-D
Trots att tempot var ganska högt så kändes det lätt och bara ljuvligt att springa, men även det roliga har ju sitt slut. Vi nådde Smygehamn efter 28 km och sprang lite i sicksack för att få ihop ytterligare kilometrar och nådde vårt mål efter 30,4 underbara, ljuvliga, sköna, härliga kilometrar. Vi stannade klockorna utanför glasskiosken i hamnen och den givna belöningen blev varsin glass i solskenet innan vi stolpade hem de sista 500 metrarna. Snitthastigheten för passet blev 5:08 min/km och pulsen 160 (trots sångövningarna och konstant babbel!). Nu blir det möjligen en morgonjogg imorgon innan lägret är slut och vi åker hem till Fjollträsk. Skåne har dock gett ett obeskrivligt intryck, jag är boostad med energi, löparlycka och kärlek. Önskar att jag kunde dela alla intryck här på bloggen, bilder kommer så fort jag lagt upp dom på datorn.
Sammanfattningsvis: det här har varit årets bästa löparvecka! Tack, älskade Linnéaiter för det! :-)
fredag 17 april 2009
Smyge dag 2
Efter morgonpasset och en härlig frukost var det alltså dags för IF Linnéa att utforska Ales Stenar. Planen var backpass och vilket pass det blev sen!!
Vi började med att ta oss upp på höjden och kolla in själva fornminnet. Därefter joggade vi runt på fälten runt stenarna och slutligen tog vi oss ner mot samhället och hittade en riktigt grym backe för backlöpning. Det var en relativt kort, brant backe och vinden slet i oss från sidan och gjorde den tunga löpningen ännu tyngre. Underlaget var sand/grus och musklerna fick verkligen jobba för att ta kroppen uppför backen. Det gick inte fort, fokuserade på teknik istället för fart men fick rejält trötta muskler ändå. Till råga på eländet fick jag en hund i bakhasorna efter tredje backen. Tror aldrig jag har blivit så rädd och arg, jag kände hundens käftar snudda vänstervaden och skrek högt åt både hund och ägare. Svaret jag fick höll på att reta upp mig ännu mer; "Oj, jag såg inte att du kom" varpå jag röt att de borde ha koll på hunden iallafall. Fy, det var det värsta hundmötet hittills och jag är glad att millimetrarna var på min sida. Ganska skakad joggade jag nerför backen och tog itu med fortsatt backlöpning. Lite ofokuserad var jag dock, men det blev 8 lite längre vändor och tre kortare. Frånsett hundmötet var det grymt!
Efter avslutat backpass joggade vi ner längs fälten och hamnade såsmåningom nere vid havet och sandstranden. Vi snörade av oss skorna, tog av oss strumporna och sedan följde årets absolut härligaste löpning; 1 km barfotalöpning i sanden med vågornas brus och vindens sång i öronen. Det var helt underbart och endorfinet flödade. Sällan har jag varit mer närvarande i löpningen som då. Avslutningsvis tog vi oss upp från stranden till platån där stenarna stod, en backe vars lutning var så brant att det var omöjligt att springa hela vägen. På trötta adrenalinstinna ben nådde vi sedan stenarna och jag klockade mig på dryga 10 km löpning.
Efter lunch i Ystad åkte vi vidare för lite rekreation; bastu och havsbad. Bastun hade två glasväggar ut mot havet, utsikten var makalös och kontrasten mellan bastuns hetta och havets kyla mot huden var underbar. Ett glas vin på terrassen fick avrunda den perfekta avslutningen på dagens aktiviteter.
Nu är det laddning inför långpass/ultrapass/tävling imorgon. Träningslägret har varit över förväntan hittills, livet leker och tillvaron är verkligen helt underbar! Önskar att ni alla kunde dela mina upplevelser, det här är meningen med livet, löpning och allt :-)
Vi började med att ta oss upp på höjden och kolla in själva fornminnet. Därefter joggade vi runt på fälten runt stenarna och slutligen tog vi oss ner mot samhället och hittade en riktigt grym backe för backlöpning. Det var en relativt kort, brant backe och vinden slet i oss från sidan och gjorde den tunga löpningen ännu tyngre. Underlaget var sand/grus och musklerna fick verkligen jobba för att ta kroppen uppför backen. Det gick inte fort, fokuserade på teknik istället för fart men fick rejält trötta muskler ändå. Till råga på eländet fick jag en hund i bakhasorna efter tredje backen. Tror aldrig jag har blivit så rädd och arg, jag kände hundens käftar snudda vänstervaden och skrek högt åt både hund och ägare. Svaret jag fick höll på att reta upp mig ännu mer; "Oj, jag såg inte att du kom" varpå jag röt att de borde ha koll på hunden iallafall. Fy, det var det värsta hundmötet hittills och jag är glad att millimetrarna var på min sida. Ganska skakad joggade jag nerför backen och tog itu med fortsatt backlöpning. Lite ofokuserad var jag dock, men det blev 8 lite längre vändor och tre kortare. Frånsett hundmötet var det grymt!
Efter avslutat backpass joggade vi ner längs fälten och hamnade såsmåningom nere vid havet och sandstranden. Vi snörade av oss skorna, tog av oss strumporna och sedan följde årets absolut härligaste löpning; 1 km barfotalöpning i sanden med vågornas brus och vindens sång i öronen. Det var helt underbart och endorfinet flödade. Sällan har jag varit mer närvarande i löpningen som då. Avslutningsvis tog vi oss upp från stranden till platån där stenarna stod, en backe vars lutning var så brant att det var omöjligt att springa hela vägen. På trötta adrenalinstinna ben nådde vi sedan stenarna och jag klockade mig på dryga 10 km löpning.
Efter lunch i Ystad åkte vi vidare för lite rekreation; bastu och havsbad. Bastun hade två glasväggar ut mot havet, utsikten var makalös och kontrasten mellan bastuns hetta och havets kyla mot huden var underbar. Ett glas vin på terrassen fick avrunda den perfekta avslutningen på dagens aktiviteter.
Nu är det laddning inför långpass/ultrapass/tävling imorgon. Träningslägret har varit över förväntan hittills, livet leker och tillvaron är verkligen helt underbar! Önskar att ni alla kunde dela mina upplevelser, det här är meningen med livet, löpning och allt :-)
Rapport från Smyge dag 1
Ojoj, tiden går fort när man har roligt. Har inte hunnit sitta vid en dator förräns nu, ska försöka uppdatera lite vad som hänt och skett...
Onsdagen blev en galen roadtrip genom Sverige med många skratt och mycket löpsnack. Klockan hann passera midnatt med råge innan vi äntligen nådde Smygehuk och vi hälsades av en isande ostlig vind till Sveriges sydligaste udde. Blev inte många timmars sömn innan det var dags att käka frukost och göra sig redo för första passet... Ken och Staffan hann med en morgonjogg, vissa ska då alltid vara värst ;-)
Första passet på schemat var intervaller. Det blev riktigt, riktigt tufft! Det blev tusingar på landsväg, ömsom i sned medvind och ömsom i sned motvind. Min plan var 6x1000m, men jag landade på 5x1000 m och 2 x 400 m... I medvinden gick intervallerna betydligt snabbare, men i och med att det hela tiden kom vindbyar så var jag tvungen att parera och det sög verkligen musten ur benen. Mjölksyran flödade och när jag höll på att lämna frukosten i retur efter femte tusingen beslöt jag mig för att ta det lite lugnt. Kilometerfarterna på tusingarna blev som följer: 3:49-4:12-3:58-4:08-3:59 vilket jag är supernöjd med. Körde sedan två fyrhundringar med Tone på en annan väg, i rak mot/medvind. Första fyrhundringen i medvind gick i 3:30-fart på gruset... och i motvinden, med samma ansträngning om inte mer, gick det i 4:30-fart! Geee, vad tungt! Supernöjda joggade vi över fälten och såg Östersjön breda ut sig framför oss, synen var gudomlig och där och då älskade jag livet och löpningen så högt att det saknas ord!
Under eftermiddagen ramlade fler löpare in och kvällspasset blev en tävling i "gissa tiden" på sträckan 4,8 km. Jag tänkte ta det lugnt och gissade på 25:13... det blev helfel! Sprang in på 23 minuter blankt trots att jag tyckte att jag fisjoggade :-D För att få ihop lite fler kilometrar sprang jag ett varv till med Kattis. Totalt blev det 26,13 km löpning, helt underbara kilometrar!
Imorse blev det morgonjogg, totalt 7,12 km, längs havet, på stenstranden, genom Smygehuk och över fälten. Solen sken på vår väg och även om vinden slet i oss idag med så var det alldeles underbart. Gemenskapen i gruppen är fantastisk, det är kärlek, det är livet, det är löpning och jag älskar det!
Nu väntar ett backpass vid Ale Stenar, bastu och kallbad. Stay tuned, folks!
Onsdagen blev en galen roadtrip genom Sverige med många skratt och mycket löpsnack. Klockan hann passera midnatt med råge innan vi äntligen nådde Smygehuk och vi hälsades av en isande ostlig vind till Sveriges sydligaste udde. Blev inte många timmars sömn innan det var dags att käka frukost och göra sig redo för första passet... Ken och Staffan hann med en morgonjogg, vissa ska då alltid vara värst ;-)
Första passet på schemat var intervaller. Det blev riktigt, riktigt tufft! Det blev tusingar på landsväg, ömsom i sned medvind och ömsom i sned motvind. Min plan var 6x1000m, men jag landade på 5x1000 m och 2 x 400 m... I medvinden gick intervallerna betydligt snabbare, men i och med att det hela tiden kom vindbyar så var jag tvungen att parera och det sög verkligen musten ur benen. Mjölksyran flödade och när jag höll på att lämna frukosten i retur efter femte tusingen beslöt jag mig för att ta det lite lugnt. Kilometerfarterna på tusingarna blev som följer: 3:49-4:12-3:58-4:08-3:59 vilket jag är supernöjd med. Körde sedan två fyrhundringar med Tone på en annan väg, i rak mot/medvind. Första fyrhundringen i medvind gick i 3:30-fart på gruset... och i motvinden, med samma ansträngning om inte mer, gick det i 4:30-fart! Geee, vad tungt! Supernöjda joggade vi över fälten och såg Östersjön breda ut sig framför oss, synen var gudomlig och där och då älskade jag livet och löpningen så högt att det saknas ord!
Under eftermiddagen ramlade fler löpare in och kvällspasset blev en tävling i "gissa tiden" på sträckan 4,8 km. Jag tänkte ta det lugnt och gissade på 25:13... det blev helfel! Sprang in på 23 minuter blankt trots att jag tyckte att jag fisjoggade :-D För att få ihop lite fler kilometrar sprang jag ett varv till med Kattis. Totalt blev det 26,13 km löpning, helt underbara kilometrar!
Imorse blev det morgonjogg, totalt 7,12 km, längs havet, på stenstranden, genom Smygehuk och över fälten. Solen sken på vår väg och även om vinden slet i oss idag med så var det alldeles underbart. Gemenskapen i gruppen är fantastisk, det är kärlek, det är livet, det är löpning och jag älskar det!
Nu väntar ett backpass vid Ale Stenar, bastu och kallbad. Stay tuned, folks!
tisdag 14 april 2009
Going south...
Imorgon bär det av till Skåne och Smygehuk för träningsläger med de underbara Linnéaiterna. Det kommer att bli backpass vid Ale Stenar, långpass i det skånska landskapet, intervallpass och såklart härligt umgänge med löparvännerna. Väskan är opackad, kläderna fortfarande fuktiga efter senaste tvätten och jag har ingen aning om vart jag la mina nya DS Trainer... Dessutom sitter jag på jobbet ikväll och ska upp och jobba tidigt imorgon bitti. Det lär bli en kort natt, men vad gör väl det när solen skiner, våren frodas och det ligger underbara dagar framför en? :-)
Uppdaterar när jag hinner, folks!
Uppdaterar när jag hinner, folks!
lördag 11 april 2009
Påskhälsning
Långpass under ledning av Påskhararna. Två och två!
Fick detta underbara mms (med snarlik text) av en vän. Kan man inte vara med på TSM-passet kan man åtminstone glädjas åt en påskvariant...
GLAD PÅSK på er, löparvänner!
fredag 10 april 2009
Långpasslångfredag :-)
Den här veckan har bara rusat iväg, har tillbringat större delen av tiden på jobbet eller i träningsspåret och inte hunnit uppdatera bloggen som sig bör... Tränat har jag dock gjort, en snabbuppdatering lyder som följer; I tisdags blev det ett annorlunda pass i Rålis med Linnéiterna; gräsmatteintervaller. Snubbligt, tungt och riktigt roligt. Tyvärr dog min Garmin redan innan passet så det blev till att springa "naken"; utan vare sig pulsband eller klocka. Onsdagen ägnades åt att bli uträtad hos idrottsmassör R, som med vassa armbågar hittade varenda öm punkt i benen... Och de ömmande benen släpade jag ut på EIP för intervaller igår. Trodde knappt jag skulle lyckas genomföra passet, men det blev ett kanonpass. Varannan intervall skulle gå "långsamt"(4:05), varannan "snabbt"(3:50) med två resp fyra minuters joggvila efter varje intervall. Såhär blev det
1: 4:00 (jogg 2 min)
2: 3:44 (jogg 4 min)
3: 3:58
4: 3:47
5: 4:02
6: 3:51
Hade jättesvårt att hitta bra farter på intervallerna och hade nog kunnat trycka på mer på de två sista... tror jag... ;-)
Nåja, långpasslångfredag var det ju jag skulle skriva om. Det blev rekordlångt och det var ju inte alls meningen från början... Var inte alls särskilt motiverad att ge mig ut att springa alls faktiskt, men med tanke på det fina vädret så kunde jag knappast sitta inne. Ett sms fick mig att anta utmaningen att bryta ny mark och få lite sällskap på vägen. Så, sagt och gjort, jag begav mig iväg mot Skarpnäck och mötte upp Pertti som slog följe på cykel. Pertti tog på sig rollen som guide och hare, dagen till ära. Eftersom jag inte hittade alls hjälpte Pertti mig att få en riktigt trevlig sightseeingrunda från Skarpnäck via Flaten till Älta och Hellasgården och sen tillbaka. Mycket folk ute i vårsolen, men vi såg faktiskt mest cyklister och lekande barn och mötte nog bara en löpare...
Cykelguiden
Hela passet var en lång njutning. Det var riktigt länge sedan jag hade ett långpass där det bara flöt på. Hade en liten svacka när jag kände mig trött och slö, mellan 18 och 21 km men sen ökade jag farten lite och då var det som om flytet kom tillbaka. Pertti och jag småpratade hela vägen om allt och inget och skrattade gott åt alla som tittade frågande på oss. Det såg nog rätt kul ut med Pertti på cykel och jag själv springandes bredvid :-)
Batteriladdning
Efter dryga 28 km, varav 21 km i Perttis sällskap, var det dags att fylla på depåerna lite och vinka av Pertti. Hade bestämt mig för att mina 7 km hem nog var i längsta laget, jag hade ju bara tänkt att springa ett par mil... Rullade iväg hemåt, mot närmsta tunnelbanestation som visade sig vara Sockenplan. Väl där visade klockan på 32,64 km. Inte kunde jag stanna då. Det blev en liten extrasväng innan jag stoppade klockan på 33,12 km, 2:46:52 och snittpace på 5:03 min/km. Rekordlångt långpass och det på pigga ben. Det här bådar gott inför framtiden :-)
33 km senare :)
1: 4:00 (jogg 2 min)
2: 3:44 (jogg 4 min)
3: 3:58
4: 3:47
5: 4:02
6: 3:51
Hade jättesvårt att hitta bra farter på intervallerna och hade nog kunnat trycka på mer på de två sista... tror jag... ;-)
Nåja, långpasslångfredag var det ju jag skulle skriva om. Det blev rekordlångt och det var ju inte alls meningen från början... Var inte alls särskilt motiverad att ge mig ut att springa alls faktiskt, men med tanke på det fina vädret så kunde jag knappast sitta inne. Ett sms fick mig att anta utmaningen att bryta ny mark och få lite sällskap på vägen. Så, sagt och gjort, jag begav mig iväg mot Skarpnäck och mötte upp Pertti som slog följe på cykel. Pertti tog på sig rollen som guide och hare, dagen till ära. Eftersom jag inte hittade alls hjälpte Pertti mig att få en riktigt trevlig sightseeingrunda från Skarpnäck via Flaten till Älta och Hellasgården och sen tillbaka. Mycket folk ute i vårsolen, men vi såg faktiskt mest cyklister och lekande barn och mötte nog bara en löpare...
CykelguidenHela passet var en lång njutning. Det var riktigt länge sedan jag hade ett långpass där det bara flöt på. Hade en liten svacka när jag kände mig trött och slö, mellan 18 och 21 km men sen ökade jag farten lite och då var det som om flytet kom tillbaka. Pertti och jag småpratade hela vägen om allt och inget och skrattade gott åt alla som tittade frågande på oss. Det såg nog rätt kul ut med Pertti på cykel och jag själv springandes bredvid :-)
BatteriladdningEfter dryga 28 km, varav 21 km i Perttis sällskap, var det dags att fylla på depåerna lite och vinka av Pertti. Hade bestämt mig för att mina 7 km hem nog var i längsta laget, jag hade ju bara tänkt att springa ett par mil... Rullade iväg hemåt, mot närmsta tunnelbanestation som visade sig vara Sockenplan. Väl där visade klockan på 32,64 km. Inte kunde jag stanna då. Det blev en liten extrasväng innan jag stoppade klockan på 33,12 km, 2:46:52 och snittpace på 5:03 min/km. Rekordlångt långpass och det på pigga ben. Det här bådar gott inför framtiden :-)
33 km senare :)
måndag 6 april 2009
23/4
Jo. Då är det dags för mig att gå en match mot mjölksyran. Jag är sjukt nyfiken på hur det kommer att kännas och vad resultatet kommer att bli. Hur snabb är jag? Hur snabb kan jag bli? Spännande! Kan knappt vänta tills dess... fast jag har ett och annat mjölksyreosande pass att avverka innan dess. Och mangling hos Rubin. Och inte minst... ett träningsläger med Söderhjältarna i Skåneland! :-)
April kommer att bli en spännande månad och jag är säker på att en och annan överraskning kommer att dyka upp längs vägen också ;-) Mot framtiden!
April kommer att bli en spännande månad och jag är säker på att en och annan överraskning kommer att dyka upp längs vägen också ;-) Mot framtiden!
söndag 5 april 2009
Löparmöten
Efter gårdagens löfte om sommar såg jag fram emot ett långpass i kortbyxor och solsken. Ack, vad jag bedrog mig... Det blev till att dra på trekvartsbyxorna och köra i långärmat, jacka och väst för att skydda kroppen mot regnet och kylan. Dock bjöd sinnet på solsken så det räckte till och blev över ;-)
Tog faktiskt sovmorgon och hoppade över föreläsningen. Kände mig ganska pigg och utvilad när jag kom till Stadion ännu piggare blev jag av att få en bamskekram av en strålande Mia. Vilken boost! Sen blev det såklart kramkalas med alla härliga Linnéalöpare, vi är många nu :-)
Tillbaka i 3:15-gruppen efter ett par veckors frånvaro tog jag täten med Clarre idag igen. Vi sprang och småpratade om allt och inget och det tog inte lång tid innan jag fick anledning att vråla "möte, håll höger" så det ekade. Nån gång ska jag lära mig att hojta lite tystare...
Inledde rundan med att springa längs Strandvägen och mot Slottet, där det tack vare vädret var relativt få turister och flanörer ute. Lagom tills vi kom till Slussen kom regnet...och 3-timmarsgruppen i god fart. De flesta i den gruppen körde i korta tights, rackarns vilka snygga löparben det var ;-) Nåja, idag fick jag inte jaga löparbenen utan snällt hålla mig vid Clarres sida och lotsa gruppen längs Stadsgårdskajen mot Hammarby Sjöstad och såsmåningom Årstaviken. Trots att det småregnade mest hela tiden tyckte jag att det var behagligt, luften kändes ren och det gick lätt att andas. När vi kommit in en bit på gångvägen längs Årstaviken började gruppen dras ut och Arne hojtade till oss att sakta farten lite. Så lätt hänt att dra iväg när det blir lite kuperat och täten kommit över backkrönet och drar på medan halva gänget fortfarande kämpar sig uppför...
Rätt var det var såg vi en hel drös löpare framför oss. Det var 3:45-gruppen som i god stil sprang före. Vi kom ikapp, Arne frågade om jag laddat lungorna och jag hojtade "håll höger, löpare bakom". Vi gled förbi löparmaskinen på vänsterkanten och hejade och peppade varandra, riktigt mäktigt! Strax därefter var vi framme vid Liljeholmen och Trekanten och jag bytte tätplatsen mot att ligga sist och prata med nya bekantskaper och en och annan "kändis". Vid Trekanten mötte vi för övrigt de där snygga löparbenen igen, tretimmars kutade på och såg knappt trötta ut trots sisådär 17 km löpning. Och strax därefter fick vi möte igen, med 3:30-gruppen den här gången. Maria och Catti låg i täten och tjoade och mötte oss med leenden och high-fives. Vilken lycka!!
Det var rätt skönt att ha den där kicken av löparglädje inombords när vi började klättra över Liljeholmsbron och Västerbron. Kände mig lite trött och seg, men när vi väl kommit över till Norr Mälarstrand så släppte det. Hade sällskap med NiklasN och fick lite trevligt pratsällskap, även om vi nog var rätt fåordiga mot slutet ;-)
Sista kilometrarna förbi Tegelbacken och Karlaplan gick ganska lätt, men jag kan villigt erkänna att jag blev glad av att återse Stadion. Om inte annat så för att jag var hungrig ;)
Jag fick 26,05 sköna kilometrar i 4:52-fart i snitt. Och många sköna löparmötet på vägen :-)
Tog faktiskt sovmorgon och hoppade över föreläsningen. Kände mig ganska pigg och utvilad när jag kom till Stadion ännu piggare blev jag av att få en bamskekram av en strålande Mia. Vilken boost! Sen blev det såklart kramkalas med alla härliga Linnéalöpare, vi är många nu :-)
Tillbaka i 3:15-gruppen efter ett par veckors frånvaro tog jag täten med Clarre idag igen. Vi sprang och småpratade om allt och inget och det tog inte lång tid innan jag fick anledning att vråla "möte, håll höger" så det ekade. Nån gång ska jag lära mig att hojta lite tystare...
Inledde rundan med att springa längs Strandvägen och mot Slottet, där det tack vare vädret var relativt få turister och flanörer ute. Lagom tills vi kom till Slussen kom regnet...och 3-timmarsgruppen i god fart. De flesta i den gruppen körde i korta tights, rackarns vilka snygga löparben det var ;-) Nåja, idag fick jag inte jaga löparbenen utan snällt hålla mig vid Clarres sida och lotsa gruppen längs Stadsgårdskajen mot Hammarby Sjöstad och såsmåningom Årstaviken. Trots att det småregnade mest hela tiden tyckte jag att det var behagligt, luften kändes ren och det gick lätt att andas. När vi kommit in en bit på gångvägen längs Årstaviken började gruppen dras ut och Arne hojtade till oss att sakta farten lite. Så lätt hänt att dra iväg när det blir lite kuperat och täten kommit över backkrönet och drar på medan halva gänget fortfarande kämpar sig uppför...
Rätt var det var såg vi en hel drös löpare framför oss. Det var 3:45-gruppen som i god stil sprang före. Vi kom ikapp, Arne frågade om jag laddat lungorna och jag hojtade "håll höger, löpare bakom". Vi gled förbi löparmaskinen på vänsterkanten och hejade och peppade varandra, riktigt mäktigt! Strax därefter var vi framme vid Liljeholmen och Trekanten och jag bytte tätplatsen mot att ligga sist och prata med nya bekantskaper och en och annan "kändis". Vid Trekanten mötte vi för övrigt de där snygga löparbenen igen, tretimmars kutade på och såg knappt trötta ut trots sisådär 17 km löpning. Och strax därefter fick vi möte igen, med 3:30-gruppen den här gången. Maria och Catti låg i täten och tjoade och mötte oss med leenden och high-fives. Vilken lycka!!
Det var rätt skönt att ha den där kicken av löparglädje inombords när vi började klättra över Liljeholmsbron och Västerbron. Kände mig lite trött och seg, men när vi väl kommit över till Norr Mälarstrand så släppte det. Hade sällskap med NiklasN och fick lite trevligt pratsällskap, även om vi nog var rätt fåordiga mot slutet ;-)
Sista kilometrarna förbi Tegelbacken och Karlaplan gick ganska lätt, men jag kan villigt erkänna att jag blev glad av att återse Stadion. Om inte annat så för att jag var hungrig ;)
Jag fick 26,05 sköna kilometrar i 4:52-fart i snitt. Och många sköna löparmötet på vägen :-)
torsdag 2 april 2009
M-j-ö-l-k-s-y-r-a...
Sur! ;-)Dagens intervallpass var det jävligaste pass jag kört på mycket länge. Fy farao, det gjorde ont. 6x1000m@3.50 + 4 min joggvila sa coachens schema. På passbeskrivningen stod det "aj-aj-aj-intervaller". Det blev det. Med råge. Jag förde en kamp mot mjölksyran och uppgivenheten och förlorade med minsta möjliga marginal. Det blev 4x1000 plus två kraschade tusingar på slutet. Tog helt enkelt tvärslut och benen vek sig. Lyckades dock fullfölja serien och skrapa ihop ett snitt på 3:48 min/intervall och mjölksyra upp över öronen... Försökte motivera mig själv med tanken "jag gör det här frivilligt", men insåg att jag bara lyssnade med ett halvt öra på den saken ;-)
Passande nog hade de här grabbarna ordnat föreläsning om laktattest och annat i Linnéas lokaler nu ikväll och jag blev riktigt sugen på att ta ett laktat-test faktiskt. Om inte annat så för att se hur smärtsamt det kan vara i jämförelse med dagens pass...
Nu blir det sömn och lite vila innan det är dags att ta nya tag. Helgens trötthet börjar släppa och det känns om om jag är på G igen. For sure!
onsdag 1 april 2009
Girl-power
Läs detta och begrunna.
Jag måste bara hylla världens bästa Mia som har ett pannben av stål och ett fokus som inte är av denna värld. Hon utmanade Pertti på "mest-mängd-i-mars" på jogg.se och hon gav honom en stenhård kamp. Nu vann Pertti med 10 km, men so what. Mia har girlpower av kaliber. Jag är så sjukt impad, bejbi! Du är min idol!
(Okej då, Pertti... jag är grymt imponerad av dig med :) )
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
