M-j-ö-l-k-s-y-r-a...

Sur! ;-)
Dagens intervallpass var det jävligaste pass jag kört på mycket länge. Fy farao, det gjorde ont. 6x1000m@3.50 + 4 min joggvila sa coachens schema. På passbeskrivningen stod det "aj-aj-aj-intervaller". Det blev det. Med råge. Jag förde en kamp mot mjölksyran och uppgivenheten och förlorade med minsta möjliga marginal. Det blev 4x1000 plus två kraschade tusingar på slutet. Tog helt enkelt tvärslut och benen vek sig. Lyckades dock fullfölja serien och skrapa ihop ett snitt på 3:48 min/intervall och mjölksyra upp över öronen... Försökte motivera mig själv med tanken "jag gör det här frivilligt", men insåg att jag bara lyssnade med ett halvt öra på den saken ;-)

Passande nog hade de här grabbarna ordnat föreläsning om laktattest och annat i Linnéas lokaler nu ikväll och jag blev riktigt sugen på att ta ett laktat-test faktiskt. Om inte annat så för att se hur smärtsamt det kan vara i jämförelse med dagens pass...

Nu blir det sömn och lite vila innan det är dags att ta nya tag. Helgens trötthet börjar släppa och det känns om om jag är på G igen. For sure!

Tusingar med barbamammakänsla

Det var länge sedan jag hade ett pass med barbamamma-känsla i kroppen, trodde i min enfald att vant mig vid hormonsvängningarna men icke! Imorse hade jag bestämt möte med Pertti vid EIP för tusingar. Bara det var kanske dumt, jag vet ju vad jag tycker om kvalitetspass på morgonen men nu fick jag inte till passet på något annat sätt så jag får ju skylla mig själv ;)

Kände redan vid frukosten att hela kroppen var i osynk, snubblade på tröskeln, spillde yogurt på bordet och drällde flingor över halva köket. Inte blev det bättre när jag skulle stolpa iväg till Enskede IP... Benen kändes dels stumma som trästockar, dels ostyrigt studsiga och dels veka som spagetti. Försök hitta ett flyt i löpningen med dom benen, den som kan! På något sätt tog jag mig fram på mina trä-gummi-spagettiben och mötte en oförskämt pigg Pertti och slog följe med honom 5 varv på banan som lite extra uppvärmning. Under stridesen började jag på allvar fundera över hur jag skulle få med mig mina ostyriga ben runt banan, men med glada tillrop från Pertti och aktivering av marathonpsykets tjurighet så gick det. Tungt som attan, jag tappade 10 sek i fart från första till fjärde, men intervall fyra, fem och sex höll jag exakt samma tid på och det är jag mycket nöjd med. Idag blev det lite mer "hardcore" med en minuts ståvila efter första, andra och tredje intervallen och två minuters vila efter fjärde och femte. Såhär blev serien: 3:51-3:56-3:57-4:01-4:01-4:01. Puh! Nästa gång blir det tusingar UTAN barbamamma och definitivt inte på förmiddagen!
Super-Pertti körde sina tusingar 5-10 sek snabbare än jag och då hade han inte ens ätit frukost! Makalöst starkt jobbat!! Jag fattar inte hur det är möjligt att ens genomföra en tusing på fastande mage... måste vara finsk sisu, eller nåt i den stilen. Inspirerande och imponerande, hur som helst.

Avslutade förmiddagens pass med en lugn och skön nedjogg på IP:n. Totalt blev det 14,3 km, men någon snittpace fick jag inte eftersom den där )"&/%&#/"!½ fotpoden gick i strejk så fort jag kom till EIP. Grrrrr! Joggen hemifrån gick iallafall i stabilt 5:05-tempo...
Nu väntar jobb, vilodag imorgon och på måndag blir det ett sista långt långpass inför Berlin Marathon. Sedan är det dags att börja formtoppa, startar med Stockholm Halvmarathon om en vecka :-)

Till sist: lycka till på Tjejmilen imorgon, ni som ska springa! Go S, go IF Linnéas starka brudar, go alla ni andra! Jag kommer att gå på jobbet och heja på er i tanken!

Tunga tusingar

Varv efter varv på Enskede IP
Eftersom kroppen vann över psyket imorse så blev det sovmorgon istället för jogg till jobbet. Ingen idé att ens bli sur över det uteblivna passet, jag orkade helt enkelt inte gå upp... Tänkte därför raskt om och beslöt mig för att köra tusingar på Enskede IP efter jobbet. Var dock snubblande nära att det inte blev något av det passet heller, för jag var otroligt trött efter jobbet och gick och letade ursäkter att inte springa. När alla ursäkter var uttömda och förkastade så insåg jag att jag bara var lat och någon latmask vill jag inte vara. Motiverad av tanken kom jag raskt i träningskläderna och begav mig iväg till Enskede och löparbanorna där...

Efter tre kilometers skön löpning var jag framme, fick dela banor med en massa duktiga friidrottare från Hammarby Friidrott. Jag frågade om det var okej att jag sprang tusingar trots att de tränade. Det var det och jag fick ha bana 1 helt för mig själv. Tänk så bussiga idrottsledare det finns! :-)
La upp passet i två set på 3x1000 m med 200 m joggvila mellan intervallerna. Mellan seten hade jag två minuters ståvila, som jag tillbringade pratandes med en trevlig man som sprungit Midnattsloppet på 40:39 och placerat sig bland de hundra främsta det året. Han var nyfiken på mina kilometertider eftersom han tyckte att jag såg snabb ut. Kul att höra :-) Första setet gick riktigt bra och kändes kontrollerat, hann återhämta mig under joggvilan och hade fint flyt i löpsteget. Under det andra setet tappade jag fokus totalt, löpningen kändes okoordinerad och snubblig. Öppnade dessutom lite för hårt på den första intervallen efter vilan och fick slita hårt under de sista två. Just den biten gör mig sur och lite missnöjd, när ska jag lära mig att disponera krafterna ordentligt?! Snittpacen på intervallerna totalt blev fina 3:57 min/km och iterationerna 3(58-56-58-55)-4:01-4:04. Första reaktionen på de sista iterationerna varLilla My surar
Nästa reaktion ett gapskratt över hur fånig jag var som surade över de två intervaller som gick i 4:01-4:04-fart. Jag var inte ens sur över att det skulle ha gått långsamt, bara över att de förstörde den fina svit på 3-pacer jag hade under de fyra första intervallerna. Egentligen är jag ju jättenöjd, rekordtusingar trots att det kändes tungt och motigt. Stolpade hemåt på rätt trötta ben, men med en skön känsla i kroppen. Totalt blev det 13,6 km, snittpace på hela passet 4:39 min/km, puls 165/193 och kadens 188/210. Och ett nytt rekord i löpindex; 69!

Fick förövrigt tack från en fotbollskille som hade använt mig som "hare" de sista varven i sitt Cooper's test. Han var överlycklig över att kunna ta rygg på mig och trodde att han hade förbättrat sig. Det fick mig genast att börja fundera över vad Cooper's test innebär och vad jag kan ha för nytta av det... Nån som testat?

Imorgon väntar ett långt långpass, har inte bestämt rutt ännu men det lutar åt Årstaviken-Södermalm-Västerbron-Kungsholmen och tillbaka. Borde bli närmare 30 km och lugnt ska det gå. Men först; sömn och vila :-)