fredag 10 april 2009

Långpasslångfredag :-)

Den här veckan har bara rusat iväg, har tillbringat större delen av tiden på jobbet eller i träningsspåret och inte hunnit uppdatera bloggen som sig bör... Tränat har jag dock gjort, en snabbuppdatering lyder som följer; I tisdags blev det ett annorlunda pass i Rålis med Linnéiterna; gräsmatteintervaller. Snubbligt, tungt och riktigt roligt. Tyvärr dog min Garmin redan innan passet så det blev till att springa "naken"; utan vare sig pulsband eller klocka. Onsdagen ägnades åt att bli uträtad hos idrottsmassör R, som med vassa armbågar hittade varenda öm punkt i benen... Och de ömmande benen släpade jag ut på EIP för intervaller igår. Trodde knappt jag skulle lyckas genomföra passet, men det blev ett kanonpass. Varannan intervall skulle gå "långsamt"(4:05), varannan "snabbt"(3:50) med två resp fyra minuters joggvila efter varje intervall. Såhär blev det
1: 4:00 (jogg 2 min)
2: 3:44 (jogg 4 min)
3: 3:58
4: 3:47
5: 4:02
6: 3:51
Hade jättesvårt att hitta bra farter på intervallerna och hade nog kunnat trycka på mer på de två sista... tror jag... ;-)

Nåja, långpasslångfredag var det ju jag skulle skriva om. Det blev rekordlångt och det var ju inte alls meningen från början... Var inte alls särskilt motiverad att ge mig ut att springa alls faktiskt, men med tanke på det fina vädret så kunde jag knappast sitta inne. Ett sms fick mig att anta utmaningen att bryta ny mark och få lite sällskap på vägen. Så, sagt och gjort, jag begav mig iväg mot Skarpnäck och mötte upp Pertti som slog följe på cykel. Pertti tog på sig rollen som guide och hare, dagen till ära. Eftersom jag inte hittade alls hjälpte Pertti mig att få en riktigt trevlig sightseeingrunda från Skarpnäck via Flaten till Älta och Hellasgården och sen tillbaka. Mycket folk ute i vårsolen, men vi såg faktiskt mest cyklister och lekande barn och mötte nog bara en löpare... Cykelguiden

Hela passet var en lång njutning. Det var riktigt länge sedan jag hade ett långpass där det bara flöt på. Hade en liten svacka när jag kände mig trött och slö, mellan 18 och 21 km men sen ökade jag farten lite och då var det som om flytet kom tillbaka. Pertti och jag småpratade hela vägen om allt och inget och skrattade gott åt alla som tittade frågande på oss. Det såg nog rätt kul ut med Pertti på cykel och jag själv springandes bredvid :-)
Batteriladdning
Efter dryga 28 km, varav 21 km i Perttis sällskap, var det dags att fylla på depåerna lite och vinka av Pertti. Hade bestämt mig för att mina 7 km hem nog var i längsta laget, jag hade ju bara tänkt att springa ett par mil... Rullade iväg hemåt, mot närmsta tunnelbanestation som visade sig vara Sockenplan. Väl där visade klockan på 32,64 km. Inte kunde jag stanna då. Det blev en liten extrasväng innan jag stoppade klockan på 33,12 km, 2:46:52 och snittpace på 5:03 min/km. Rekordlångt långpass och det på pigga ben. Det här bådar gott inför framtiden :-)
33 km senare :)

8 kommentarer:

Anna sa...

Låter ju helt fantastiskt, det är en skön känsla när det flyter på. Jag har själv haft lite svårt sista tiden (innan jag blev sjuk i en vecka) med just de lite längre passen. Nu springer ju inte jag
30k på mina långpass men just flytet har känts så långt borta på mina lite längre pass. Att snitta 5.03 är imponerande. Bra jobbat!

jumper sa...

Ett långpass på 33 km i en fart bara drygt 15 sekunder långsammare per kilometer än din maraton-pers-fart, är ganska fort. Om det där var "snacktempo", undrar jag hur fort du egentligen kan springa.

Är det du eller din coach som bestämmer vilken fart du ska ha på långpassen?

Magdalena sa...

Vilket skönt långpass du hade! Och fint med Pertti som cykelhare!

Linda sa...

Fasen va du är grym!

n'batha sa...

Karin: Grymma intervaller! Jag är fan säker på att du kan klämma 3:45 och 4:00 istället.

Jumper: Det är inte jag!

Jag vill att hon ska springa dem i 5:15/km men det är kroppen som styr och då blir det ju lite snabbare ibland.

Snorkfröken S sa...

Alltid så imponerande tempo i allt! Och man har ju lite svårt att sluta springa de här dagarna med sånt här fint springväder!

Karin sa...

Anna: Jag förstår precis vad du menar. Mars var en trög månad för mig, men när det lossnar så är det underbart! Hoppas att du snart är tillbaka på banan :-)
Jumper: Det undrar jag med... Jag brukar tystna när det går fortare än 4:30. Coachen har redan svarat dig ser jag men, jo... det är jag. Och jag vet att det gick lite fort igår...
Magdalena: Tackar, det var underbart! Och sällskapet gjorde halva turen! :-)
Linda: Ska du säga! Grymling! :-)
Coach D: Tack! Nu blir jag mycket, mycket glad :-) Tror att du har rätt också. Testa nästa gång?
Snorkfröken: Tack, tjejen. Det är våren, helt klart ;-)

Helena sa...

Ja du vännen!! Vilken fart! Som alltid ;) Det ska bli spännande att springa i spåren efter dig på kommande marathonlopp:D Snyggt jobbat!