lördag 18 april 2009

Smygehuk dag 3

Egentligen kan dagen sammanfattas "total löparlycka", men det blir kanske ett lite väl ordfattigt inlägg... så, håll till godo med den långa versionen av dagens upplevelse ;-)

På dagens schema stod alltså långpass alternativt ultrapass alternativt halvmarathonlopp. Jag valde långpass ihop med Ken, Anders och Tone. Vi gav oss iväg över fälten med första sikte på Vallby och Klagstorp. Blåsten som plågat oss de senaste dagarna hade avtagit något, men planen var ändå att börja passet i motvind för att få medvind hem. Vi öppnade ganska lugnt, 5:20-5:30-fart, men när Tone släppte oss strax innan Vallby och vi vände upp rakt mot vinden så ökade vi mer eller mindre omedvetet till 5:10-tempo. Solen strålade från en klarblå himmel och det skånska landskapets fält var en fröjd för ögonen. När vi kom in i Klagstorp möttes vi av hundskall från ett helt koppel Rottweilers, men turligt nog var det två(!) staket mellan dom och oss. Erfarenheten från gårdagen fick mig dock att rysa av obehag, jag tror jag blivit en hundrädd löpare...

Vi rullade vidare och lämnade Klagstorp bakom oss och tog sikte på skyltarna mot Skurup. Efter en timmes löpning blev det en kortare paus för att fotografera en helt makalös blomsteräng i blåa toner och lite vätskepåfyllning innan vi fortsatte vidare. Kilometer efter kilometer passerades, de bilåkare vi mötte vinkade glatt och en farbror släppte ratten och applåderade oss på vår väg. Gillar skåningar löpare, tro? ;-)
Med 16 km avverkade och 11 km till Skurup beslöt vi oss för att vika ner mot havet och börja vända hemåt. Östersjön glittrade framför oss när vi svängde av mot Skateholm, vi fick vinden i sidan och helt plötsligt låg tempot närmare 5-fart. När vi nådde Skateholm sprang vi ner till havet och tja... jag och Ken kunde helt enkelt inte motstå frestelsen... Skor och strumpor åkte av och det blev barfotalöpning i stranden även idag, en kilometer i vattenbrynet som avverkades på 5:05. Total löparglädje!! Tyvärr förtogs glädjen lite senare, då vi fått på oss skorna och fick möte av en lös hund och en matte som inte tog någon notis om att hundskrället rusade rakt emot oss. Ken och Anders sprang förbi men jag tvärnitade och skrek åt matte att koppla hunden, men hon lät istället hunden löpa efter mina compadres. Tredje gången jag skrek åt henne lyckades hon koppla hunden så att jag kunde smita förbi och förenas med mina medlöpare. Jag blir galen på dessa hundägare!!!

Nåja, det var ett litet smolk i glädjebägaren. Vi vek av från stranden och upp på cykelvägen och fick rejäl medvind, vilket märktes på tempot. Helt plötsligt låg vi på 4:50-fart utan ansträngning. Farten var så behaglig att vi lyckades sjunga både "Dancing Queen" och "Hit the road, Jack" :-D
Trots att tempot var ganska högt så kändes det lätt och bara ljuvligt att springa, men även det roliga har ju sitt slut. Vi nådde Smygehamn efter 28 km och sprang lite i sicksack för att få ihop ytterligare kilometrar och nådde vårt mål efter 30,4 underbara, ljuvliga, sköna, härliga kilometrar. Vi stannade klockorna utanför glasskiosken i hamnen och den givna belöningen blev varsin glass i solskenet innan vi stolpade hem de sista 500 metrarna. Snitthastigheten för passet blev 5:08 min/km och pulsen 160 (trots sångövningarna och konstant babbel!). Nu blir det möjligen en morgonjogg imorgon innan lägret är slut och vi åker hem till Fjollträsk. Skåne har dock gett ett obeskrivligt intryck, jag är boostad med energi, löparlycka och kärlek. Önskar att jag kunde dela alla intryck här på bloggen, bilder kommer så fort jag lagt upp dom på datorn.

Sammanfattningsvis: det här har varit årets bästa löparvecka! Tack, älskade Linnéaiter för det! :-)

13 kommentarer:

jumper sa...

Du vet väl att man skiljer på snacktempo och sångtempo. Sångtempo, dvs mycket långsamt, är alltså 5:08/km för dig. Snyggt!

Tildo sa...

"När vi nådde Skateholm sprang vi ner till havet och tja... jag och Ken kunde inte motstå frestelsen...

...utan vi klädde av oss och tog en härlig simtur i det kalla men uppfriskande vattnet.

gundur sa...

Skåningar är nog som folk är mest - uppskattar vackra kvinnor. :-) Kanske trodde han det var en hägring på asfalten? ;-)

Helena sa...

Åh vad ni har mysigt!!! Vill också!! Jösses vad jag saknar er, nästa år är jag med!!!

Snorkkis sa...

Alltså nu har jag sån gåshud, så jag lär få värsta dunderförkylning... jag vill också vara med! Måste vara en sån boost för motivationen!

Stina sa...

Jag tycker du ska ta med Viggo på träningsläger, kan han jaga dig lika bra som han jagade katten så blir du snabb(are) som attan ;)

Benet sa...

Förstår din ilska på hundägare. Lever i ständig skräck med lösspringande hundar på fältet där jag brukar uppehålla mig löpandes... Och jag glömmer aldrig mitt cyklande Dobermannmöte...

Låter annars som ni haft en optimal löparvecka. Kul att ni gillade Skåneland. "Tur" att jag inte kunde vara med. Hade garanterat avlidit om jag sjungandes skulle avverkat dryga 3 mil i 5:08-tempo ;-)

(ordverifiering: comonow... Come On Now!!... ok)

Jens sa...

Som skåning i exil kan jag bekräfta att vi tycker nog inte mer om löpare än andra boende i sverige.
däremot blir man glad när man ser granna töser ute springer ;-))
Bra sprungit, de kommer säkert gå undan i stockholm......

gullfot sa...

Tack själv underbara mysiga sötaste Karin!! Har fortfarande champagnebubblor i själen tror jag. Hurra vad fint vi hade det!

Karin sa...

Jumper: Det visste jag faktiskt inte, men tack för upplysningen :-) Det var superhärligt, hur som haver!
Tildo: Nej, det var för kallt... Men vi fick faktiskt vada en bit. Jag frös om tårna. Brukar du frysa om fötterna?
Gundur: Välkommen hit. Fick fundera ett tag innan jag insåg vem du är... ;-) Hägring? Jo, jag tackar, ha ha ha
Helena: Men åh!!! Jag saknade dig massor! Tur att vi åker ihop till Berlin, annars skulle jag bli knäpp!
Snorkfröken: Följ med oss nästa gång! Kom ner på tisdag vetja :) Det var underbart!!!
Stina: Du har ju världens bästa idéer (så klart!). Jag ska omedelbart ansöka om Viggo-lån. Han kanske kan skrämma de andra hundarna också? ;)
Benet: Ja, just det! Minns den episoden, fy vad hemskt!! Jag tycker allt det var lite synd att du inte kunde vara med oss.Hade varit riktigt kul att ses igen. Krya på benet nu!!
Jens: Haha, tackar :-) Det var hur som helst underbart att löparturista i Skåneland. Wow! Hur det blir i Stockholm får framtiden utvisa, det är ju snart dax. Ojoj...
Fredrika: Tack själv, raraste sötaste Schmultran! Tack för Ales Stenar. Tack för guidning. Tack för en energiboost som lär räcka året ut. Minst! Nästa år ska jag vara med ultragänget :)

Masse sa...

Äsch! Jag är inte ett dugg avis! :-)

askan sa...

Åh vad härligt det låter! Skåningar och hundar kan man inte lita på, trust me. Har själv hund och stöter varje dag på lösa hundar inne i koppeltvångs-Malmö. Man blir förbannad. Springer man blir man dessuotm livrädd.

Hoppas du dömer Skåne efter löpningen och inte efter hundägarna.

Jag kom på att Heleneholms halv- och helmara gick ju i helgen, kanske nåt ni kan tajma in nästa år om ni vill ha långpass med kvalle :)

Karin sa...

Masse: Nej, borde du vara det? ;-) Skåne är helt underbart för löpning, men det visste du ju långt innan mig...
Askan: Jo, det är ju just det. Jag vill INTE hälsa på hunden även om den vill hälsa på mig... Kolla resultatlistan för Heleneholms halvmarathon, på tredjeplats ståtar min roomie Kattis. IF Linnéa rules! :-)