Plats 33 i värmen

Gårdagens halvmarathon blev ett lopp som mest kan sammanfattas "jaha"... Jag lyckades aldrig bli riktigt laddad inför loppet och känslan höll i sig tills jag gått i mål. Marathonpsyket låg helt enkelt och sov ;-)
För att ta det hela från början så vaknade jag och marathonpsyket samtidigt och jag var rätt nervös när jag rusade till bussen för att ta mig till Niklas. Väl där försvann all nervositet, Masse och Catarina var redan på plats och vi pratade en massa innan det var dags att jogga till start. Uppvärmningen på 2 km var inte sådär jättebehaglig, värmen gjorde sig påmind redan då och varmare skulle det bli...
Rålis var full av människor; löpare, hundägare, picknickande familjer och solbadare. Träffade en massa löpare från TSM och även Jumper och Fredrika som jag bara känt till via bloggen innan. KUL! Hann även med att prata lite med Mia och hennes syskon innan start. Och starten var ju ett kapitel för sig... Vi stod och pratade i godan ro och helt plötsligt, utan förvarning, gick startskottet. Det blev minst sagt lite förvirring och jag hann inte ens reflektera över att det var tävlingsdags.

Första kilometern var trång och backig, tempot gick långsamt och jag blev riktigt grinig över att det var folk överallt, men efter backarna lättade det och jag kunde springa på. Niklas drog iväg direkt, valde att inte ta rygg på honom utan köra i mitt eget tempo. Masse och jag hade däremot sällskap ett par kilometer innan han tog det lite lugnare. Vid första vätskekontrollen var vattnet slut och det fanns kanske tre-fyra muggar sportdryck kvar. Det var ingen hit alls att dricka klibbig sportdryck när det enda man längtade efter var vatten... Som tur var hade jag eget vätskebälte så jag kunde ju dricka ändå. Värmen var rätt påtaglig och det blev inte bättre av att det dammade rejält längs vägarna. Hela första varvet flöt dock på rätt bra, jag kände mig lätt och kroppen kändes stark. Kollade aldrig på klockan utan lät kroppen springa på och det kändes skönt. Precis vid varvningen kom dock bakslaget; jag fick håll. Jag har aldrig fått håll sedan jag blev löpare och det var horribelt! jag blev tvungen att stanna och gå i tre omgångar (totalt 500 meter) och det tappade jag såklart en det tid på. Det gjorde så vansinnigt ont och ett tag trodde jag faktiskt att jag skulle få lämna frukosten i retur, men tack och lov så slapp jag det!
Mellan 11 och 15 km var det tungt, just på grund av att jag fick håll, men vid 16 km lättade det igen och allt kändes mycket bra. Förutom värmen, för den började verkligen ta på krafterna. Körde med taktiken från SM i fjol, två muggar vatten vid vätskekontrollen- en över huvudet och en att dricka. Det fungerade även igår, så fort huvudet blev svalkat så kändes det lättare att springa.
Sista biten in till mål ökade jag tempot lite, jag var inte trött, inte slutkörd, men jag hade heller inte kunnat motivera mig till att springa snabbare. Kom i mål på den officiella tiden 1:47:08 och en 33:e plats av 157 damer. Tiden är helt okej med tanke på att jag gick bitvis, jag körde inte på maxväxel och jag kände av värmen. Men nöjd, nja... Jag är nog varken nöjd eller missnöjd faktiskt. Mest ett konstaterande att formen är bra.

Efter loppet samlade vi ihop oss och joggade hem till Niklas igen. Då hade truppen utökats till med Johan också. Jättekul! Lika kul var det inte för stackars Catarina som vurpat och fick bryta loppet, men hon var pigg & stark under nedjoggen trots skrapsår och en ömmande vad.
Vi joggade över Västerbron och Liljeholmsbron ner mot Gröndal och det var jätteskönt, verkligen! Sista kilometern gick vi dock och bara pratade. Totalt blev det 27,5 km varav 21,1 i tävlingsfart. Helt okej genomkörare, benen kändes pigga trots allt. Tillbringade därefter större delen av eftermiddagen på Niklas' veranda och diskuterade/analyserade loppet och hade otroligt trevligt. Tack, killar!! :-)

Avslutade dagen med att träffa Mia(som vann över sina syskon, GRATTIS!)analysera loppet ännu mer och gå ut och träffa IF Linnéa-vännerna på Morfar Ginko. En av tjejerna, Rebecca, vann damklassen i milloppet och det firade vi såklart extra mycket :-) Kvällen hann bli till natt och ett glas vin hann bli några till innan jag avslutningsvis tog bussen hem till Henkan. Och nu sitter jag här, med pigga ben och ömma tår och funderar på om det inte ska bli en kort, lugn runda ikväll iallafall :-)