Ny fas i marathonuppladdningen; ambivalensen. Det är nu en vecka kvar till start och om exakt en vecka hoppas jag på att vara på väg till en underbar marathonfest hemma hos Niklas :-) Innan dess ska dock kraftprovet klaras av. Och just idag känns det inte jättekul att tänka på. Klart jag vill springa, jag vill gå i mål på Stadion med armarna sträckta över huvudet och skrika av lycka, låta tårarna rinna och vara så sjukt stolt över mig själv just där och då. Självklart vill jag det. Men nu kommer också ambivalensen; tänk OM jag misslyckas totalt och springer på 4.15 (jag menar inte att det är en dålig tid generellt, jag jämför med mig själv nu), tänk OM jag skadar mig, tänk OM jag går in i väggen, tänk OM jag tvingas bryta. Då vill jag inte springa alls... Och i nästa sekund så känner jag tillit till mig själv, det kommer att gå bra. Såhär kommer jag att hålla på och brottas med mig själv tills starten går. En veckas ambivalens ahead, således.
Dagens pass, det sista snabba inför SM, blev tungt och motigt. Nu har jag haft flera kanonbra kvalitetspass, så det kanske inte är så konstigt. Egentligen är det inte konstigt alls; det var kaos på förlossningen igår kväll (kvällsmaten blev en tallrik gröt), det var helrörigt på förlossningen idag (lunchen blev en tallrik gröt), jag sov 4½ timme inatt eftersom det var så rörigt och jag stack ut och sprang direkt efter jobbet. I värmen. Kanske inte det mest intelligenta jag gjort idag... Södermalm runt blev rundan iallafall. Uppvärmning 3,5 km i 4:56-pace, därefter strides och lite stretch (mina älskade Kayanos börjar ta slut, har "snart-dax-att-byta-skor"-känsla i vaderna...) och från Slussen bar det av i snabbdistanstempo. Orkade hålla tempot till Årstabron, 4,3 km i 4:29-fart. Där satte kroppen stopp och jag fick snällt sänka farten och gilla läget. Hittade komfortfarten i 4:56-pace igen och höll farten i 1,6 km. Då fick kroppen för sig att öka farten igen och det blev ytterligare 1,5 km i 4:30-pace med en helt annan stuns i kroppen, det kändes piggt och bra! Kan det ha varit fettförbränningsstarten som gjorde kroppen först seg och sedan gav ny energi, månne? Avslutade med riktigt lugn jogg i 5:24-fart sista kilometrarna hem.
Totalt 12,8 km, snittpace 4:48, puls 170/191. Värmen kändes idag och det bekymrar mig lite, bådar inte gott inför nästa lördag om vädret håller i sig. Jag kan dessutom inte låta bli att fundera om jag precis har sabbat formtoppen. Stupid is that stupid does, right?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
16 kommentarer:
Klart att du inte har sabbat formtoppen. Det här passet var bara "ett skitpass" som beror på väldigt lättförklarliga anledningar. På SM kommer du att vara förberedd på ett helt annat sätt. Kolhydratsladdad och utvilad. Glöm detta pass och "vila" dig i form tills på lördag.
Jag längtar tills jag får stå längs banan och heja fram dig och de andra. KOM IGEN KARIN!!! DU KLARAR 3.20! HÅLL I HELA VÄGEN IN!!
Skall bli kul :-)
Oh, gosh! Nu fick jag gåshud, det kommer att bli häftigt!! :-)
Innerst inne vet jag nog att formtoppen inte är sabbad, men i ambivalensens spår följer det lilla, lilla tvivlet. Men än är jag starkare än mitt spöke!
Inte så konstigt att det kändes tungt idag, med de jobbpassen och sömnbristen. Nej, vad jag sett av din träning kommer du vara tokladdad den 31:e och springa ett kanonlopp. Våga inte tro nåt annat! :D
Du har just bevisat behovet av bra uppladdning...
Så snabbt försvinner inte formen.
Medeldist: Jag ska försöka komma ihåg det fram till start på lördag... ;-)
Nix: Så sant. Men tänk OM ;-) (och ja; dålig uppladdning ger tunga pass - QED!)
Just exakt en veckan före loppet ska man ju inte ha nån formtopp utan kroppen ska vara lite off, nu kommer alla bitarna falla på plats under sista sex dagarna.
Jumper (löparguru) säger:
Jag tror att de flesta av er unga maratonlöpare är alldeles för fokuserade på detta lopp. Ett halvt års träning finns i kroppen och koncentrationen finns redan i bakhuvudet. En kort meditation med positiv visualisering en gång om dan räcker för att hålla lågan vid liv. Det dagliga medvetandet bör tvärtom hållas så rent från maratontankar som möjligt. Tids nog kommer ni att märka att ni ska springa. Tro mig.
Det var kloka ord jumper! En liten positiv känsla av Västerbron varje dag fram till start gör kanske susen? :)
Du är ruskigt snabb även fast du får dålig uppladdning Karin, det ska du veta... undrar vad du skulle kunna göra på milen i sommar med lite mer snabbdistanser och intervallträning?
Jag tror att du precis har sett till att formtoppen infinner sig på rätt dag. Hmmmm.... låter lördagen den 31:a maj bekant?
Oliver kommer att stå på ÖIP med Champagen, jordgubbar och Choklad. Jag sa att du ville ha Snickers!
Askan: Så sant som det var sagt =) Jag hoppas & tror att du har rätt!
Butlern: Hälsa Jumper (löparguru!) att han är klok och säkerligen har rätt. Jag lyssnar & lär, ska börja med positiv visualisering innan läggdax ikväll.
Berglund: :-) Jag får nog se till att ta reda på det, om inte i sommar så kanske nästa år?!
Mia: 31 maj... hmm... måste kolla kalendern... ;-) Och du är ju bara för gullig, vilken pärla du är! Bamsekram på dig! =) (vi får göra upp räkenskaperna på tisdag)
Ahhh, lite gammal hederlig nervositet i kombination med jobbstress och för lite energi. Bara ett tecken på att du är på hugget som sprang på ändå. Farten har du, träningen har du, envisheten har du - och med en bra uppladdning på det kommer det gå skitbra! You goooo grrrllll!!! :-D
Vadå formsvacka? Du är snabb och din kropp kommer att prestera såsom du vill om 6 dagar!
Jag tränar så himla lite och vet inte varför. Vad är det för fel på en nu? Hmm...jag behöver pepptalk snart, har du tid o ses nån dag? =)
Ha ha ha joho du, 4:15 är en dålig tid, men ingen risk för din del bruden!!
Jag tror inte någonting som finns/känns/tänks idag har någon som helst relevans för när det väl gäller på lördag. Du kan nog lugnt luta dig tillbaka och vila i bilderna av då du varit stark, varvet t.ex. Det kommer gå så jävla bra för dig!
Såg dig trippa igenom gårdagens mil på lätta ben. Du hade så svårt att hålla dig från att springa ifrån oss alla.
Visserligen var vi nog alla överens om att backen i Liljansskogen kändes betydligt lättare än den brukar med tanke på att den brukar ligga i slutet på våra långpass och inte som igår redan efter knappt 1 mil.
Men det var sannerligen inte många som tog den med den kraft du gjorde. Du fick bromsa dig själv hela tiden och på ditt steg syntes inte för en sekund att du sprang i backe.
Träna förståndigt i veckan nu :-)
Hörredu lilla fröken, nu ska du lyssna. Du är GRYM, så enkelt är det. Formtopp eller inte så kommer du helt enkelt att sopa banan med dig själv på lördag! Med några affirmationer och visualiseringar kommer du förhoppningsvis förstå hur jäkla bra du är! ;D Kram på dig!
Magda: Åh, tack för peppen! I'm on the road again!!
Karin: Inget är fel, det är uppladdningen som börjat... Tack för idag!
Fredrika: Jag jämför ju bara med mig själv. Sämsta marathontid för egen del är 4:11:57... Men jag är laddad nu, jag lovar!
Catti: hmmm, jo... det var rätt pigga ben igår, det får jag medge ;-) Tack för underbart sällskap!
Jane: Tack, tjejen! Jag hoppas att du har alldeles rätt :-)
Skicka en kommentar