Ja, dagens runda var liksom varken till eller från. Mer än att jag var ruskigt träningsabstinent innan jag gav mig ut. Gårdagens planerade morgonpass strök jag, tyckte det kändes lite väl mycket med löpning fyra dagar på raken nämligen... Det blev sovmorgon istället och det var välbehövligt efter alla tidiga morgnar på jobbet. Jobbet ja... Jag börjar inse att det är svårt att satsa på marathon och vara heltidsarbetande förlossningsbarnmorska. Problemet är ju att jag inte vill vara utan vare sig förlösandet eller marathonsatsningen och just nu är det bara jobbigt. Kan bero på att veckan varit riktigt tuff på jobbet, bara en ledig dag och en relativt späckad träningsvecka. Jag har världens bästa jobb och jag älskar att springa, tro inget annat! Det är bara det att jag just nu känner att jag inte får tillbaks energi i samma takt som jag ger den :-/
Nåja, jag ska inte gnälla. Kroppen känns inte sliten så, benen är förvånansvärt pigga och pulsen lägre än på länge. Mitt högerknä knäpper men det känns inte som "ni-vet-vad"-knä(stretcha-stretcha-stretcha!). Min kropp och jag är nog ganska mycket i harmoni just nu, men marathonspöket har börjat viska lite. Självförtroendet vacklar, jag känner mig precis lika (o)tränad nu som för ett år sedan. Jag börjar misstänka att det hör marathonspöket till ;-) Well, maj kommer att bli en lång kamp mellan marathonpsyket och marathonspöket. I ain't afraid of no ghost! :-D
För att komma till väsentligheterna, dagens pass! Det blev 12 km totalt, från Henkan via Slussen och Skeppsbron, ett varv runt Skeppsholmen och tillbaks samma väg. Det jag inte tänkte på var att halva Stockholm plus turister var ute på samma runda; med barnvagnar, hundar, ölflak och annat... Dagen till ära bestämde jag mig för att köra löpskolning på Skeppsholmen till de tyska turisternas stora glädje och ett antal bilisters stora förvirring :-) Skips, månsteg, tågång och utfallssteg fick det bli innan jag sprang hem. Farten 4:55 min/km i snitt. Medelhårt distanspass således.
Imorgon väntar sista testpasset; 6x800m intervall på Krillan med sällskap av Mia, TSM-Catarina och kanske några till. Någon mer som vill med? Samling 17 vid Krillans IP, sen ger vi järnet! :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
14 kommentarer:
Heja heja!
Klart att du är trött...
Du får ju träna, till skillnad från andra latmaskar.
Jag fick en uppenbarelse idag. Du passerar mig efter 37 km när dina mil i benen firar triumfer över mina stappliga stockar.
Vad det sedan ger för tid återstår att se, men du slår mig med fyra minuter.
Hahaha :-) Jag älskar din uppenbarelse, får se om den blir sann. Om min systers uppenbarelse stämmer så blir din sluttid 3:31 :-D
Nähe! Karins sluttid är 3:24 och Niklas 3:28 i sånna fall...
Hur gick det ihop? Min syrra spådde att jag skulle springa på 3:27:40... Bara DET känns jobbigt att prestera, menar du att jag ska springa ännu fortare? Puh, då måste jag nog se till att öka redan nu ;-)
3.27.41 sa jag faktiskt ;) :P
Hahaha, rätt ska vara rätt! ;)
Äsch! De där spökena göre sig icke besvär. De blir helt enkelt skitskraja när du kommer ångande!! :-P
Tack! Det har funkat förut, men lik förbaskat kryper spöket fram när det närmar sig marathon. Jag tror det även kan kallas tävlingsnerver ;)
Hur kan tävlingsnerverna få en att tro att man är dålig när det knappt är en månad kvar till tävling? Plötsligt tvivlar man på att man kan springa en mil i hyffsat tempo...att man ska få någons sorts paralyserande nervsjukdom precis under loppet...Det är en lustig maskin den där kroppen som inte kan kommunicera ordentligt med knoppen :-)
Kunde inte ha sagt det bättre själv! :-) Let's kill some ghosts!
Bara vi inte måste springa med utrustningen de har i Ghost Busters...då kan vi börja prata sämre tider :-)
Jag kommer att bryta efter 13 km, det har jag gjort varenda gång jag sprungit SM.
Det är bra att ha det där spöket tror jag:) Lite nerver är bra, så är man superfokuserad när det väl gäller!
Vem vet, du kankse dyker upp skippandes på ett vykort i Tyskland:)
Mia: Efter idag behöver vi väl inte fundera ;-)
Nix: Det kommer du inte alls! Så det så¨!
Katta: Jo, ett litet spöke är nog bra... Och om jag fastnade på bild så får nog tyskarna redigt roligt ;-)
Skicka en kommentar