Den närmar sig med stormsteg nu, maran... Efter dagens långpass är jag dessvärre inte alltför säker på att den blir av för min del. 24 km in i passet började nämligen en nerv i vänster baklår gnälla betänkligt och det var bara att bryta och traska tillbaka till Stadion. Surt! Å andra sidan; man ska lyssna på kroppen och jag bryter hellre ett långpass idag och kan springa om tre veckor än fullföljer långpasset och får en månads löpförbud på grund av skada... Ska på behandling imorgon, troligtvis är det en låsning i ryggeländet som spökar. Igen. :-P
Nåja, frånsett detta faktum var dagens långpass i TSM-anda riktigt ljuvligt. Det var med visst vemod jag begav mig till Stadion idag, eftersom dagens TSM-pass var mitt sista. Det kommer att bli konstigt att inte ha 3:15-gänget som står på Stadion och väntar på en, samtidigt som det ska bli skönt att få vara lite långpassledig också. Såhär i efterhand kan jag bara konstatera att "säsongen" som TSM-ledare gett mig otroligt mycket som löpare men också som människa. Så många härliga människor jag lärt känna, både i år och under förra året. Utan TSM hade jag inte lärt känna underbara Catti eller min partner-in-crime; Pertti. Jag hade aldrig lärt känna Clarre, Niklas, Masse, Arne, Gunilla och många, många fler... Men inte minst; utan TSM hade jag aldrig mött kärleken: min underbare G. Det hade varit kul att kunna skriva att vi bokstavligt talat sprang in i varandra, men riktigt så var det inte... Så snabb är jag nämligen inte. Än ;-) Så... Med mindre än tre veckor kvar till maran kan jag bara konstatera att även årets TSM gett mycket, men på ett annat sätt än förra säsongen. Återstår att se om det blir något mer TSM i höst för min del, men oavsett det så har mitt liv för alltid förändrats. Till det bättre, ska väl tilläggas ;-)
För min del var det sista långpasset innan SM, inte helt nöjd med utslaget. Nästa vecka är det tävling (om kroppen nu håller), helgen därpå är det jobb och sen... sen är det dags att stå där på startlinjen med adrenalinet flödande i kroppen och siktet inställt på 42 195 m marathonresa. Det pirrar i magen av både nervositet och förväntan när jag tänker på det. Min elfte marathonresa. Hur ska den bli? Kommer den att bli av över huvud taget?
Visar inlägg med etikett TSM. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett TSM. Visa alla inlägg
söndag 10 maj 2009
söndag 15 mars 2009
Återstoden av det svenska försvaret? ;-)
Ja, mycket får man höra när man är ute på TSM-långpass...
Efter en toppenskön blixtvisit på landet omfattande löpning (intervaller och distans), bastu, vakbad och laddade batterier i största allmänhet så var det med pigga ben (och tyvärr en kinkig rygg) som jag tog röda linjen mot Stadion imorse. Redan på tunnelbanan började de bekanta ansiktena ramla in och som alltid var det en härlig, hemtrevlig känsla som vilade över Stadion. Det stora samtalsämnet innan passet var Mias och Fredrikas makalösa prestationer på Skövde 6-timmars igår. Vilka tjejer! Inspirerad av deras löparpower gav jag mig iväg tillsammans med 3:15-gruppen, 28 km stod på Sz-schemat idag.
Jag och Arne tog täten och stod för farthållningen idag. Efter lite pyssel med klockor och satelliter så visade det sig att våra Garminklockor var ganska välsynkade. När väl det "problemet" var ur vägen blev det mycket prat och dividerande, som vanligt. Vi hann avhandla både avverkade lopp och kommande utmaningar och smida lite galenskaper under rundan och samtidigt hålla koll på farten, vägen och alla fotgängare... Man är väl multifunktionell?! ;-)
Det fina vårvädret lockade ut flanörerna i Stockholm och på Djurgården hördes den ena kommentaren efter den andra när vi passerade. En av de mest minnesvärda kommentarerna kom från en man som storögt betraktade "löparbussen" som närmade sig och när vi var jämsides med honom utbrast han:
"Är det här återstoden av det svenska försvaret som är ute och tränar"? Nej, det är bara TSM, svarade vi...
Från Djurgården fortsatte vi via Tegelbacken till Kungsholmen och Norr Mälarstrand. Där fick vi möte med en annan TSM-grupp (4:30?) och det värmde i hjärtat att möta en klunga lyckliga löpare. Vilken gemenskap! Det dröjde inte inte alltför många kilometrar innan vi fick syn på en ny TSM-grupp, denna gången framför oss. Det var 3:45-gruppen som vi tog rygg på vid Karlbergs slott och passerade något senare. Riktigt mäktigt att höra ljudet av löparfötter från båda grupperna mala uppför backen... :-)
Gruppen var pigg idag, det märktes. Flera gånger fick jag och Arne bromsa alla våryra löparben som ville pinna på, riktigt härligt. Mina egna ben kändes också som nya efter toppen-R's behandling. Dessvärre tyckte min kinkiga rygg inte riktigt om löpningen, efter dryga 21 km kände jag att jag tappade hållningen och genast kändes det i ryggen. Valde att motvilligt styra mot Stadion och lämna gruppen bakom mig, men jag har lärt mig att lyssna på kroppen och släppa prestigen. Det blev inte så mycket kortare runda trots allt, jag nådde Stadion med 26 km i benen och en liten stund senare dök mina 3:15-vänner upp med avverkade 28 km. Farten hade varit otroligt jämn för både gruppen och mig, båda landade på 4:58-pace. Riktigt, riktigt nöjd med dagens insats, om jag får säga det själv ;-)
Efter en toppenskön blixtvisit på landet omfattande löpning (intervaller och distans), bastu, vakbad och laddade batterier i största allmänhet så var det med pigga ben (och tyvärr en kinkig rygg) som jag tog röda linjen mot Stadion imorse. Redan på tunnelbanan började de bekanta ansiktena ramla in och som alltid var det en härlig, hemtrevlig känsla som vilade över Stadion. Det stora samtalsämnet innan passet var Mias och Fredrikas makalösa prestationer på Skövde 6-timmars igår. Vilka tjejer! Inspirerad av deras löparpower gav jag mig iväg tillsammans med 3:15-gruppen, 28 km stod på Sz-schemat idag.
Jag och Arne tog täten och stod för farthållningen idag. Efter lite pyssel med klockor och satelliter så visade det sig att våra Garminklockor var ganska välsynkade. När väl det "problemet" var ur vägen blev det mycket prat och dividerande, som vanligt. Vi hann avhandla både avverkade lopp och kommande utmaningar och smida lite galenskaper under rundan och samtidigt hålla koll på farten, vägen och alla fotgängare... Man är väl multifunktionell?! ;-)
Det fina vårvädret lockade ut flanörerna i Stockholm och på Djurgården hördes den ena kommentaren efter den andra när vi passerade. En av de mest minnesvärda kommentarerna kom från en man som storögt betraktade "löparbussen" som närmade sig och när vi var jämsides med honom utbrast han:
"Är det här återstoden av det svenska försvaret som är ute och tränar"? Nej, det är bara TSM, svarade vi...
Från Djurgården fortsatte vi via Tegelbacken till Kungsholmen och Norr Mälarstrand. Där fick vi möte med en annan TSM-grupp (4:30?) och det värmde i hjärtat att möta en klunga lyckliga löpare. Vilken gemenskap! Det dröjde inte inte alltför många kilometrar innan vi fick syn på en ny TSM-grupp, denna gången framför oss. Det var 3:45-gruppen som vi tog rygg på vid Karlbergs slott och passerade något senare. Riktigt mäktigt att höra ljudet av löparfötter från båda grupperna mala uppför backen... :-)
Gruppen var pigg idag, det märktes. Flera gånger fick jag och Arne bromsa alla våryra löparben som ville pinna på, riktigt härligt. Mina egna ben kändes också som nya efter toppen-R's behandling. Dessvärre tyckte min kinkiga rygg inte riktigt om löpningen, efter dryga 21 km kände jag att jag tappade hållningen och genast kändes det i ryggen. Valde att motvilligt styra mot Stadion och lämna gruppen bakom mig, men jag har lärt mig att lyssna på kroppen och släppa prestigen. Det blev inte så mycket kortare runda trots allt, jag nådde Stadion med 26 km i benen och en liten stund senare dök mina 3:15-vänner upp med avverkade 28 km. Farten hade varit otroligt jämn för både gruppen och mig, båda landade på 4:58-pace. Riktigt, riktigt nöjd med dagens insats, om jag får säga det själv ;-)
söndag 22 februari 2009
Uppdatering!
Glad, energiboostad barnmorskaOjojoj... Jag har verkligen varit frånvarande på bloggen under veckan. Det har flera förklaringar, dels har jag haft en krånglande internet-uppkoppling och dels har jag varit hemifrån större delen av helgen...
Nåja, jag fick en förklaring till veckans tungsinne iallafall. Hormoner. PMS. Big time. Borde ha kommit ihåg att jag känner av det när jag tränar hårt, märkligt att jag alltid lyckas förtränga det... Nu vet jag att det inte var någon överträning eller nåt annat och det känns skönt. Lite irriterande att vara så påverkbar av hormoner fast det är bara att gilla läget.
Träningsveckan har blivit lite haltande på grund av all trötthet och håglöshet, men jag har fått till riktiga kanonpass trots allt. Torsdagen bjöd bara på vila och ett långt, peppande telefonsamtal med världens bäste coach. Tack!
I fredags lyckades jag få till ett grymt intervallpass helt enligt coachens direktiv. På agendan stod 2x2000m@4.10 min/km, 2x1000m@4 min/km, 2x800m@3:50 min/km samt 1x400m@"jäkligt snabbt men kontrollerat" och 400 m joggvila mellan varje intervall. Så, jag begav mig till EIP efter avslutat jobb och äntligen hade snön smält undan så att löparbanorna var i princip snöfria. Fast besluten att lyckas genomföra passet drog jag iväg och fick hålla igen lite. Första tvåtusingen landade på 4:04 i snittpace, den andra på 4:08 i snitt. Tusingarna gick på 3:56 resp 3:58 och benen kändes fortfarande pigga. Under den första åttahundrametersintervallen började dock tröttheten komma, ingen direkt mjölksyra men jag fick verkligen fokusera på att hålla farten hela vägen. Med lite pannben blev det 3:47 resp 3:51 min/km i snittfart. Slutligen då fyrhundringen. Jag var rejält trött i kroppen, men helt utan mjölksyra. Laddade och lät benen pinna på allt vad jag orkade. Och det gick undan, för första gången på mycket länge kände jag mig faktiskt snabb. Jag hade flyt, jag var trött men drog inte på mig någon mjölksyra alls. Stoppade klockan på 1:26, en pace på 3:35 min/km. Så, okej då. Jag är snabb, åtminstone i 400 meter ;-)
Alternativträning...Gårdagen bjöd på alternativträning i underbart sällskap. Långfärdsskridskor alltså... ;-)Solen sken, sällskapet var toppen, isen var helt okej och kroppen njöt av att åka skridskor igen. Snacka om energiboost!! :-)
Och tur var väl det... Energiboostad till max bytte jag sängen mot Stadion imorse och det blev ett långpass som mest kan sammanfattas med orden "modd, motlut och motvind" ;-) Idag var det tungt, riktigt tungt, att hålla farten. Tur att jag träffade vännen och Linnéaiten Anders innan, han försåg mig med ett par hembakta Runekakor och tur var väl det! Det hade inte gått annars, tack Anders!
Det var ett ganska litet gäng i 3:15-gruppen idag, men vädret till trots så var stämningen på topp! Vi sprang och pratade och jag munhöggs nog en hel del, åtminstone i början. Clarre gjorde som vanligt en enorm insats och höll både fart och kompass och jag la mig vid hans sida och hojtade "håll höger/håll vänster/möte" så det ekade... ;-) Och inte minst; vi fick agera vindskydd åt klungan. Oj, vad det slet att ligga längst fram och dra. Jag började bli kraftlös när vi kom till Årstaviken, modden och backarna sög musten ur benen på mig. Clarre försökte peppa, men jag blev bara tystare och tystare, mer och mer sur och trött. Orkade peppa på gruppen genom Liljeholmen och runt trekanten, tryckte i mig en Runekaka och kände att krafterna kom tillbaks. Det varade dock inte länge... Redan på Liljeholmsbron kom tröttheten igen och jag började på allvar fundera på att släppa gruppen och idag var jag inte ensam. Vi tappade nog ett tiotal löpare totalt, fullt förståeligt i det tunga föret. Snön föll oförtrutet och även om vinter-Stockholm var vackert så kunde jag inte riktigt njuta. På något sätt höll jag mig ändå i täten över Västerbron och in i motvinden på Norr Mälarstrand. När vi kom till Stadshuset föll jag dock bak i gruppen och släppte när vi kom till Tegelbacken. Tio meters promenad gjorde susen för benen, så lagom till rödljusen vid Kungsan var jag ikapp gruppen och la mig i täten igen. Clarre räddade dagen för mig genom att ge mig lite extra sportdryck med koffein i den sista kilometern in mot Stadion. Och då slog det mig; jag har inte druckit kaffe på två dagar! Undra på att kroppen strejkar då...
Efter 2:14:07 var hela gänget tillbaka på Stadion och jag tror att alla var toppennöjda med att ha orkat fullfölja. Vi landade på 5:06 min/km i snitt och tillryggala 26,3 K enligt min klocka. Riktigt bra! Efter en skön stretch och en varm dusch var det bara att bege sig hemåt. Eller... inte riktigt. Stadion var nämligen låst och därinne var vi kvar. Vi traskade runt, runt och hittade tillslut en öppning...
Så, slutet gott, allting gott. Och nästa vecka är det mängdvecka igen, 100 miles, kan det gå?! :-)
söndag 8 februari 2009
Tillbaka i TSM-familjen!
Äntligen! Efter tre veckors frånvaro pga jobb, sjukdom och jobb så var det äntligen dags för TSM-träning; Trivsamt Söndags-Mys, eller stod TSM för Team Stockholm Marathon...?! ;-) Även om jag var rätt seg när klockan ringde imorse så pirrade det förväntansfullt i magen när jag begav mig till tunnelbanan mot Stadion. Hann åka en station innan det började droppa in bekanta ansikten och löparsnacket drog igång direkt. På tunnelbanan dök också coach Rubin upp, efter flera veckors frånvaro pga sjukdom var det härligt att se honom i till synes god form. Good to have you back, Rubin! :-)
Inne på Stadion vimlade det av bekanta ansikten och i vanlig ordning var det just som att komma hem till familjen Löpare. Många kramar, leenden och "hur är formen"-frågor, härligt! Dagens bana gick mestadels inne i city, så löparkaravanen blev rätt utdragen idag, men vilken disciplin! Tjusigt så det förslog :) Jag tog täten tillsammans med klippan Clarre och vi lotsade gruppen längs Nybroviken, Skeppsholmen och vidare mot Slussen, Söder Mälarstrand, Norr Mälarstrand och Kungsholmsstrand. Ljudet av löparfötter över bron vid Skeppsholmen måste vara dagens mäktigaste upplevelse, löparskor mot träbro... Wow!
Det var rätt många söndagsflanörer ute och vid Slottet mötte vi en löpare som log med hela ansiktet, det värmde i hela bröstet att se hans glädje! Lika glad var inte herren som cyklade längs Söder Mälarstrand och som stannade cykeln mitt i löparkaravanen och svor så det osade... Men vi höll faktiskt till höger och det fanns gott om plats för honom att cykla på... Nåja, frånsett denna lilla incident var det mest glada, nyfikna eller i viss mån skeptiska blickar som mötte oss. En kvinna som passerade på cykel ropade glatt: "Vad vackert ni springer allihop"! Härligt med sådana människor :-)
Enda smolket i bägaren idag var isgatan vid Brunnsviken, löpningen förbyttes till livsfarlig isdans men som genom ett under höll sig alla på fötterna och ingen skadade sig. Läskigt värre! Vägen hem längs Vallhallavägen blev en liten kamp mellan pigga löpare och nitiska TSM-ledare, det är ju så lätt och skönt att "trycka på" lite när det närmar sig mål... Men även om man känner sig som en polis och ett surkart så är det ju för att minska skadorna som man håller nere tempot även mot slutet. Det är så lätt att dra med sig hela löpargruppen i en "spurt" och så kommer skadan för någon stackare som ett brev på posten. Så, det är bara av omtanke och inget annat som vi ledare försöker hålla ihop gruppen hela vägen.
25 sköna kilometrar fick vi idag och snittfarten blev 5:01 min/km. Riktigt nöjd med farthållningen även om det bitvis blev lite svajigt pga ishalka. Nu dröjer det två veckor innan jag är tillbaka hos Löparfamiljen igen. Jag längtar redan... :-)
Inne på Stadion vimlade det av bekanta ansikten och i vanlig ordning var det just som att komma hem till familjen Löpare. Många kramar, leenden och "hur är formen"-frågor, härligt! Dagens bana gick mestadels inne i city, så löparkaravanen blev rätt utdragen idag, men vilken disciplin! Tjusigt så det förslog :) Jag tog täten tillsammans med klippan Clarre och vi lotsade gruppen längs Nybroviken, Skeppsholmen och vidare mot Slussen, Söder Mälarstrand, Norr Mälarstrand och Kungsholmsstrand. Ljudet av löparfötter över bron vid Skeppsholmen måste vara dagens mäktigaste upplevelse, löparskor mot träbro... Wow!
Det var rätt många söndagsflanörer ute och vid Slottet mötte vi en löpare som log med hela ansiktet, det värmde i hela bröstet att se hans glädje! Lika glad var inte herren som cyklade längs Söder Mälarstrand och som stannade cykeln mitt i löparkaravanen och svor så det osade... Men vi höll faktiskt till höger och det fanns gott om plats för honom att cykla på... Nåja, frånsett denna lilla incident var det mest glada, nyfikna eller i viss mån skeptiska blickar som mötte oss. En kvinna som passerade på cykel ropade glatt: "Vad vackert ni springer allihop"! Härligt med sådana människor :-)
Enda smolket i bägaren idag var isgatan vid Brunnsviken, löpningen förbyttes till livsfarlig isdans men som genom ett under höll sig alla på fötterna och ingen skadade sig. Läskigt värre! Vägen hem längs Vallhallavägen blev en liten kamp mellan pigga löpare och nitiska TSM-ledare, det är ju så lätt och skönt att "trycka på" lite när det närmar sig mål... Men även om man känner sig som en polis och ett surkart så är det ju för att minska skadorna som man håller nere tempot även mot slutet. Det är så lätt att dra med sig hela löpargruppen i en "spurt" och så kommer skadan för någon stackare som ett brev på posten. Så, det är bara av omtanke och inget annat som vi ledare försöker hålla ihop gruppen hela vägen.
25 sköna kilometrar fick vi idag och snittfarten blev 5:01 min/km. Riktigt nöjd med farthållningen även om det bitvis blev lite svajigt pga ishalka. Nu dröjer det två veckor innan jag är tillbaka hos Löparfamiljen igen. Jag längtar redan... :-)
söndag 25 januari 2009
Utmanad!
Sitter och deppar lite över att inte kunna springa med vännerna i TSM idag. Nog för att jag är betydligt piggare, men att ge sig ut på ett långpass idag vore förödande, hur gärna jag än vill. Såklart jag är rastlös och det dåliga samvetet är större än någonsin, men NEJ! Återigen; hellre vila en dag extra än satsa på lite för hård träning, bli sjuk och i värsta fall inte kunna springa mer någonsin. Jag tror jag börjar bli gammal och klok... ;-)
Nåja, det är inte så eländigt med mig egentligen. Coach N'batha gav mig nyss en utmaning som jag givetvis tänker anta. Den kommer här:
1. Vilken typ av löpare är du?
Envis långdistansare med prestationsvilja ;-)
2. Hur länge har du löpt?
Sedan våren 2003.
3. Hur mycket löper du per vecka?
Förra året blev det drygt 50 km/vecka, hittills i år ligger snittet på 70 km/vecka
4. Vilket är ditt "feelgood" tempo?
Oftast 4:50-fart
5. Vid vilken ålder började du springa?
24
6. Vilka andra sporter utövar du regebundet?
Alternativträning ;-)
Gym har varit komplement till löpningen det senaste året, sedan försöker coachen få mig att träna yoga, motionscykla och köra corepass. Jag gör som han säger ;-)
7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Beror på hur långt passet är... Men utan min Garmin-klocka känner jag mig naken.
8. Varför springer du?
För att få snygga ben såklart!
Jag springer för att jag mår bra av det, löpningen kan vara meditativ och ett sätt att fokusera och rensa tankarna. Och numera är jag så beroende att jag inte kan sluta springa...
9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Hmmm, jag har nog smitit från ett och annat möte på jobbet för att kunna springa. Lögnen? "Jag har ett viktigt möte privat som jag måste vara med på". Inte helt osant, jag har ju dejt med löpardojjorna...
10. Hur ofta köper du skor?
Lite oftare än jag behöver... Jag är periodare, men minst två gånger om året.
11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
Definitivt oftare än jag behöver! I princip varje gång jag besöker RS... ;-)
12. Var/hur handlar du utrustningen?
Oftast spontaninköp... Prylar från Runners Store står för majoriteten av mitt löparkonto.
13. När föredrar du att springa?
På förmiddagarna. Årstid? Våren; april-maj när grönskan kommer. Löparromantik på hög nivå!
14. Hur ofta tävlar du?
Med mig själv? Oftast ;-) Men tävlingsmässigt kanske 5-6 gånger/år. Det lär bli mer nu...
15. Vilka distanser?
Främst långdistans; marathon och halvmarathon.
16. Vilken är favoritdistansen?
Svårt... Halvmarathon är grymt kul, men jag har en hatkärlek till fullmarathondistansen.
17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
I uppförsbackar "upp för backen, fram med höften". Annars "fortsätt spring", ständigt återkommande mantra under tävlingar, intervaller och tempopass
18. Vilken typ av vätska dricker du?
Främst vatten, men även vatten+dextrosol samt otäck Maxim.
19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Beror på passet och dagsformen. Föredrar numera grupplöpning iallafall
20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Lång stretch, varm dusch, Snickers och mat
21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Intervaller. Då får man ju vila emellanåt ;-)
22. Vart blir du oftast skadad?
Skadad? Sällan... Fast högerbenet är nog det som ligger sämst till för framtida men...
23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
New York Marathon igen... Plus resterande "big five"; London, Boston, Chicago
24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Madonna. Hon verkar så sjukt oberörd när hon springer, jag vill veta om det är en fejk eller inte. Det kanske inte går så fort som det verkar...?!
25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Haile Gebrselassie. Fast då måste han köra maffejogg om jag ska hänga med...
26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Naomi Watts (för att hon är en sådan övertygande barnmorska i Eastern Promises)
27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
Svårt val. Det får bli Mia, Helena och Fredrika. Tre otroligt coola träningstjejer, bland många andra coolingar.
Nåja, det är inte så eländigt med mig egentligen. Coach N'batha gav mig nyss en utmaning som jag givetvis tänker anta. Den kommer här:
1. Vilken typ av löpare är du?
Envis långdistansare med prestationsvilja ;-)
2. Hur länge har du löpt?
Sedan våren 2003.
3. Hur mycket löper du per vecka?
Förra året blev det drygt 50 km/vecka, hittills i år ligger snittet på 70 km/vecka
4. Vilket är ditt "feelgood" tempo?
Oftast 4:50-fart
5. Vid vilken ålder började du springa?
24
6. Vilka andra sporter utövar du regebundet?
Alternativträning ;-)
Gym har varit komplement till löpningen det senaste året, sedan försöker coachen få mig att träna yoga, motionscykla och köra corepass. Jag gör som han säger ;-)
7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Beror på hur långt passet är... Men utan min Garmin-klocka känner jag mig naken.
8. Varför springer du?
För att få snygga ben såklart!
Jag springer för att jag mår bra av det, löpningen kan vara meditativ och ett sätt att fokusera och rensa tankarna. Och numera är jag så beroende att jag inte kan sluta springa...
9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Hmmm, jag har nog smitit från ett och annat möte på jobbet för att kunna springa. Lögnen? "Jag har ett viktigt möte privat som jag måste vara med på". Inte helt osant, jag har ju dejt med löpardojjorna...
10. Hur ofta köper du skor?
Lite oftare än jag behöver... Jag är periodare, men minst två gånger om året.
11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
Definitivt oftare än jag behöver! I princip varje gång jag besöker RS... ;-)
12. Var/hur handlar du utrustningen?
Oftast spontaninköp... Prylar från Runners Store står för majoriteten av mitt löparkonto.
13. När föredrar du att springa?
På förmiddagarna. Årstid? Våren; april-maj när grönskan kommer. Löparromantik på hög nivå!
14. Hur ofta tävlar du?
Med mig själv? Oftast ;-) Men tävlingsmässigt kanske 5-6 gånger/år. Det lär bli mer nu...
15. Vilka distanser?
Främst långdistans; marathon och halvmarathon.
16. Vilken är favoritdistansen?
Svårt... Halvmarathon är grymt kul, men jag har en hatkärlek till fullmarathondistansen.
17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
I uppförsbackar "upp för backen, fram med höften". Annars "fortsätt spring", ständigt återkommande mantra under tävlingar, intervaller och tempopass
18. Vilken typ av vätska dricker du?
Främst vatten, men även vatten+dextrosol samt otäck Maxim.
19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Beror på passet och dagsformen. Föredrar numera grupplöpning iallafall
20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Lång stretch, varm dusch, Snickers och mat
21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Intervaller. Då får man ju vila emellanåt ;-)
22. Vart blir du oftast skadad?
Skadad? Sällan... Fast högerbenet är nog det som ligger sämst till för framtida men...
23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
New York Marathon igen... Plus resterande "big five"; London, Boston, Chicago
24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Madonna. Hon verkar så sjukt oberörd när hon springer, jag vill veta om det är en fejk eller inte. Det kanske inte går så fort som det verkar...?!
25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Haile Gebrselassie. Fast då måste han köra maffejogg om jag ska hänga med...
26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Naomi Watts (för att hon är en sådan övertygande barnmorska i Eastern Promises)
27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
Svårt val. Det får bli Mia, Helena och Fredrika. Tre otroligt coola träningstjejer, bland många andra coolingar.
söndag 11 januari 2009
Bakhalt långpass
Lediga söndagsmorgnar är numera synonymt med TSM och långpass. Imorse var inget undantag, trots att lördagskvällen blev lite väl sen och kanske innefattade lite mer vin än det var tänkt... ;) Nåja, när klockan ringde skuttade jag glatt ur sängen och laddade med en ordentlig frukost innan jag blev upphämtad av Catti, Clarre och Anders. Jag var inte odelat positiv till dagens bansträckning då jag igår sprang runt Årstaviken och halkade i snömodden, kryssade mellan barnvagnarna och försökte låta bli att snubbla över hundkoppel. Clarre lyckades dock övertyga mig om att det skulle gå bra, och han fick rätt!
Idag kände jag mig verkligen hemma i 3:15-gruppen, de flesta börjar jag känna igen även om jag inte kan namnen på alla. Det kändes hemtamt och trivsamt, och som alltid blev det många kramar och glada återseenden. Gladast blev jag dock av att träffa coach D, som jag inte sett sedan i juli. Lycka!
Efter allt hejande åt höger och vänster var det så dags att ge sig ut på dagens strapats. Arne, Clarre och Gunilla tog täten och höll tempot suveränt idag. Själv bestämde jag mig för att ligga sist idag eftersom jag låg i täten förra veckan. Fick sällskap av favvo-R och vi höll koll längst bak i princip hela rundan. Vi var inte så många idag, några var sjuka och andra sprang med långsammare grupper på grund av uppehåll eller sjukdom, men sisådär 45 löpare hade vi att hålla ett vakande öga på ;-)
De första 7 kilometrarna gick lätt, längs Strandvägen och Söder Mälarstrand, men när vi nådde Tanto och gångvägen vid vattnet började modden göra sig påmind. Det blev liksom två steg framåt och ett bakåt, stundtals kändes det lite slitigt (vilket nog mest får skyllas på att jag var "dagen-efter-kvällen-före").
När vi kom över på Årstasidan började gruppen bli lite utdragen och vi tappade några medlöpare på vägen, klokt av dom dock att lyssna på kroppen och inte slita ut sig på långpasset. Det var ganska slirigt i backarna även idag, men det var betydligt mer lättsprunget än igår. Vi lyckades iallafall ta oss fram till Liljeholmsbron utan några halkskador eller andra missöden och när vi fick fast mark under fötterna igen så flöt löpningen på betydligt bättre. Gruppen höll ihop och löparmaskinen tuffade över Västerbron i fin fart :-) Trots att det var ganska många söndagsflanörer ute så flöt löpningen riktigt bra längs Norr Mälarstrand och tillbaka mot Stadion.
Sista kilometrarna lämnade jag svanspositionen och gav mig in mitt i löparklungan för att hinna prata lite med andra glada löpare också. De flesta verkade pigga, liksom jag, och när vi nådde Stadion kändes det bara fint för egen del. 22,84 km med snittfarten 5:04 min/km tyckte min Garmin att vi skrapat ihop idag. Ett riktigt skönt dagsverke, helt enkelt! :-)
Idag kände jag mig verkligen hemma i 3:15-gruppen, de flesta börjar jag känna igen även om jag inte kan namnen på alla. Det kändes hemtamt och trivsamt, och som alltid blev det många kramar och glada återseenden. Gladast blev jag dock av att träffa coach D, som jag inte sett sedan i juli. Lycka!
Efter allt hejande åt höger och vänster var det så dags att ge sig ut på dagens strapats. Arne, Clarre och Gunilla tog täten och höll tempot suveränt idag. Själv bestämde jag mig för att ligga sist idag eftersom jag låg i täten förra veckan. Fick sällskap av favvo-R och vi höll koll längst bak i princip hela rundan. Vi var inte så många idag, några var sjuka och andra sprang med långsammare grupper på grund av uppehåll eller sjukdom, men sisådär 45 löpare hade vi att hålla ett vakande öga på ;-)
De första 7 kilometrarna gick lätt, längs Strandvägen och Söder Mälarstrand, men när vi nådde Tanto och gångvägen vid vattnet började modden göra sig påmind. Det blev liksom två steg framåt och ett bakåt, stundtals kändes det lite slitigt (vilket nog mest får skyllas på att jag var "dagen-efter-kvällen-före").
När vi kom över på Årstasidan började gruppen bli lite utdragen och vi tappade några medlöpare på vägen, klokt av dom dock att lyssna på kroppen och inte slita ut sig på långpasset. Det var ganska slirigt i backarna även idag, men det var betydligt mer lättsprunget än igår. Vi lyckades iallafall ta oss fram till Liljeholmsbron utan några halkskador eller andra missöden och när vi fick fast mark under fötterna igen så flöt löpningen på betydligt bättre. Gruppen höll ihop och löparmaskinen tuffade över Västerbron i fin fart :-) Trots att det var ganska många söndagsflanörer ute så flöt löpningen riktigt bra längs Norr Mälarstrand och tillbaka mot Stadion.
Sista kilometrarna lämnade jag svanspositionen och gav mig in mitt i löparklungan för att hinna prata lite med andra glada löpare också. De flesta verkade pigga, liksom jag, och när vi nådde Stadion kändes det bara fint för egen del. 22,84 km med snittfarten 5:04 min/km tyckte min Garmin att vi skrapat ihop idag. Ett riktigt skönt dagsverke, helt enkelt! :-)
söndag 4 januari 2009
Kylslaget långpass
En snabb koll på termometern imorse fick mig att tveka lite. Om jag inte hade haft TSM som väntade så hade jag nog krupit ner i sängvärmen igen, min "köldgräns" går vid -10 grader... Å andra sidan, kan man svika sitt härliga löpargäng? Jag tyckte inte det, så jag började rota i klädlådan och pälsade på mig både korta tights, underställ, långärmad windstopper och tisha under vintertightsen och vindjackan. Plus att jag hade Linnéabuffen och Linnéamössan, såklart, men absolut inte några vantar (konstigt nog fryser jag inte om händerna). Idag hade jag dessutom på mig löparglasögonen :) Dressed for success, skulle det visa sig.
Blev upphämtad av Anders, Catti och Clarre och var helt inställd på att springa med 3:30-gänget idag eftersom jag var sjuk förra helgen och därför mestadels ägnat mig åt alternativträning den här veckan ;) Clarre övertygade mig dock om att jag skulle springa med 3:15-gruppen och jag var väl inte så svårövertalad egentligen.
Som vanligt dök det upp massor av löparklädda människor till träningen och det blev många glada återseenden och kramar. Det är verkligen en skön gemenskap och en träningsglädje som inspirerar mig mycket.
3:15-gruppen var möjligen något reducerad idag, men det var ett jämnstarkt och jättehärligt gäng som gav sig iväg i kylan. Clarre höll farten och jag la mig tätt bakom honom och småpratade med Niklas, Arne, Mark och Anders. Och skrek "håll höger" ett antal gånger. Kanske skrek jag lite väl högt, för jag fick frågan om jag varit lumparbefäl... Det har jag inte, men ränderna går aldrig ur en jympaledare (ska man överrösta musiken så får man ryta i rätt bra) men jag kanske ska dämpa mig lite till nästa gång. I vilket fall så funkade det ju, till och med så bra att söndagsflanörerna hoppade till höger de med ;) Rundan idag gick kring Södra Djurgården och det var fantastiskt vackert, snön gnistrade, solen sken och isflaken klirrade mot varandra där vi forsade fram. Det var riktigt läckert att höra "knarret" från alla löparfötter mot den tjälfrusna marken. Det är upplevelsen av sådana saker som gör att jag älskar att springa, mäktigt!
Löpare med istapp!Som vanligt kändes det som om rundan tog slut för fort, trots att vi knåpat ihop 22,37 km och varit ute i 1h och 54 min. Det var dock skönt att komma in i värmen och stretcha lite, för kylan gjorde att vattnet i vätskebältet förvandlats till is och mitt hår frös till två stenhårda istappar... Kallt? Kanske lite, men vad stoppar en löpare? ;)
söndag 21 december 2008
Grymma pass och mängdrekord
Helgen har varit ledig ur jobbsynpunkt, men då rakt inte ur träningssynpunkt.
Inledde helgen med coachens nyckelpass nr 1, tempopasset. Jag var rätt rejält trött efter en natt med lite sömn, men beslöt mig för att ändå testa att springa till EIP och köra tempo på banan där. Sagt och gjort, jag rullade iväg och kände mig allmänt seg. La upp en strategi för att kunna bryta tempopasset om det behövdes och att det skulle vara okej med tanke på hur trött jag var och hur seg jag kände mig. Det visade sig vara helt i onödan... Såg att pulsen låg lite högre än vanligt när jag började på tempodelen. Planen blev då att springa på så länge jag orkade men bryta om jag fick mjölksyra. Avverkade första kilometern på 4:12 och det kändes riktigt bra, fastän pulsen låg på 179 spm. Fortsatte springa och hade helt plötsligt avverkat halva passet. En koll på pulsen fick mig att bli lite oroad, 191 spm blinkade siffrorna. Hade dock ingen känning av trötthet eller mjölksyra i musklerna, jag var bara "flåstrött" så jag pinnade vidare. Pulsen varken steg eller sjönk och mjölksyran lyste med sin frånvaro och än en gång lyckades jag genomföra hela passet med ett leende på läpparna och en ganska stor förvåning. Jag vet att jag brukar få mjölksyrakänningar när pulsen når 189-190 spm, men nu sprang jag med en snittpuls över det i 15 minuter utan tillstymmelse till syra. Snacka om höjd mjölksyratröskel! Mycket nöjd med den insikten och med 5,95 km tempolöpning (4:12-11-12-11-15-11), plus ytterligare 11 km distanslöpning och löpskolning. Vilken lördag!
Söndagen bjöd på ytterligare ett grymt pass, men av en helt annan kaliber än lördagens tuffa tempolöpning. Ledig söndag och alltså TSM-pass och det i superhärligt väder! Blev upphämtad av Catti, Clarence och Masse och tillsammans pratade vi hela vägen till Stadion. Väl där blev det mer prat och lite dividerande om vem som skulle springa i vilken grupp, då vi var gott om ledare idag. Jag hamnade till slut i 3:15-gruppen och vi fick verkligen en kanonrunda runt Djurgården som Clarence hade kollat ut. Solen sken och jag njöt för fullt av att vara ute i dagsljuset och känna solens strålar värma ansiktet. Det var ganska tyst i gruppen idag, det märks en klar skillnad på att springa i 5-fart och i 5:30-fart vad gäller ljudnivån. Lite mindre "cocktailparty" i 3:15-gruppen, helt enkelt. Jag pratade dock på, min vana trogen, mest med Pertti men även med back-Fredde (som i vanlig ordning hade det "tungt" ;) ), några nya bekantskaper och med vännen E som dök upp som en glad gubbe i lådan. Eftersom jag och Pertti låg ganska långt bak i gruppen kunde jag fokusera på att bara vara social och då och då hojta "bil, håll höger" så det ekade över Djurgården. Farthållarna gjorde ett utmärkt jobb och kilometrarna bara rullade på. Rätt var det var så var vi tillbaka på Stadion för att stretcha i solskenet. Och som jag och en nyfunnen löparvän konstaterade; det är sånt här väder som gör löpning till ren och skär njutning. Tänk att få njuta av sol, natur och löpning tillsammans med likasinnade. Helt underbart!! Det blev 17,92 härliga kilometrar ren löparglädje. 
Clarre stretchar ut
Än mer glädje blev det när jag insåg att jag satt mängdrekord med 100,58 avverkade kilometrar den gångna veckan. Och det utan att känna mig särskilt sliten. Mycket märkligt, men nu ska jag ta det lugnt och vila upp mig den kommande veckan. Lugna pass och lite löpning blir melodin för några skador vill jag inte veta av!
Inledde helgen med coachens nyckelpass nr 1, tempopasset. Jag var rätt rejält trött efter en natt med lite sömn, men beslöt mig för att ändå testa att springa till EIP och köra tempo på banan där. Sagt och gjort, jag rullade iväg och kände mig allmänt seg. La upp en strategi för att kunna bryta tempopasset om det behövdes och att det skulle vara okej med tanke på hur trött jag var och hur seg jag kände mig. Det visade sig vara helt i onödan... Såg att pulsen låg lite högre än vanligt när jag började på tempodelen. Planen blev då att springa på så länge jag orkade men bryta om jag fick mjölksyra. Avverkade första kilometern på 4:12 och det kändes riktigt bra, fastän pulsen låg på 179 spm. Fortsatte springa och hade helt plötsligt avverkat halva passet. En koll på pulsen fick mig att bli lite oroad, 191 spm blinkade siffrorna. Hade dock ingen känning av trötthet eller mjölksyra i musklerna, jag var bara "flåstrött" så jag pinnade vidare. Pulsen varken steg eller sjönk och mjölksyran lyste med sin frånvaro och än en gång lyckades jag genomföra hela passet med ett leende på läpparna och en ganska stor förvåning. Jag vet att jag brukar få mjölksyrakänningar när pulsen når 189-190 spm, men nu sprang jag med en snittpuls över det i 15 minuter utan tillstymmelse till syra. Snacka om höjd mjölksyratröskel! Mycket nöjd med den insikten och med 5,95 km tempolöpning (4:12-11-12-11-15-11), plus ytterligare 11 km distanslöpning och löpskolning. Vilken lördag!
Söndagen bjöd på ytterligare ett grymt pass, men av en helt annan kaliber än lördagens tuffa tempolöpning. Ledig söndag och alltså TSM-pass och det i superhärligt väder! Blev upphämtad av Catti, Clarence och Masse och tillsammans pratade vi hela vägen till Stadion. Väl där blev det mer prat och lite dividerande om vem som skulle springa i vilken grupp, då vi var gott om ledare idag. Jag hamnade till slut i 3:15-gruppen och vi fick verkligen en kanonrunda runt Djurgården som Clarence hade kollat ut. Solen sken och jag njöt för fullt av att vara ute i dagsljuset och känna solens strålar värma ansiktet. Det var ganska tyst i gruppen idag, det märks en klar skillnad på att springa i 5-fart och i 5:30-fart vad gäller ljudnivån. Lite mindre "cocktailparty" i 3:15-gruppen, helt enkelt. Jag pratade dock på, min vana trogen, mest med Pertti men även med back-Fredde (som i vanlig ordning hade det "tungt" ;) ), några nya bekantskaper och med vännen E som dök upp som en glad gubbe i lådan. Eftersom jag och Pertti låg ganska långt bak i gruppen kunde jag fokusera på att bara vara social och då och då hojta "bil, håll höger" så det ekade över Djurgården. Farthållarna gjorde ett utmärkt jobb och kilometrarna bara rullade på. Rätt var det var så var vi tillbaka på Stadion för att stretcha i solskenet. Och som jag och en nyfunnen löparvän konstaterade; det är sånt här väder som gör löpning till ren och skär njutning. Tänk att få njuta av sol, natur och löpning tillsammans med likasinnade. Helt underbart!! Det blev 17,92 härliga kilometrar ren löparglädje. 
Clarre stretchar utÄn mer glädje blev det när jag insåg att jag satt mängdrekord med 100,58 avverkade kilometrar den gångna veckan. Och det utan att känna mig särskilt sliten. Mycket märkligt, men nu ska jag ta det lugnt och vila upp mig den kommande veckan. Lugna pass och lite löpning blir melodin för några skador vill jag inte veta av!
söndag 7 december 2008
En virrpanna på TSM-träning
Ja, idag var jag nog virrigare än vanligt. Jag skyller på att helgen medfört viss sömnbrist på grund av födelsedagsfirande och annat, men det var det såklart värt :-)
Jag var således rätt trött när klockan ringde, men att veta att TSM-vännerna väntade var motivation nog att studsa upp och ta sig mot Stadion.
En skillnad från förra årets TSM, som jag inte reflekterat över tidigare, är att jag inte längre är där bara för min egen skull. Det kommer en mängd löpare varje söndag som förväntar sig att få ett skönt löppass och det är min, och mina ledarvänners, uppgift att bidra till det. Rätt cool tanke, men den ställer ju också kravet på mig som ledare att vara närvarande och där för andra. Idag var jag kanske inte riktigt på topp av den funktionen... ;-)
Idag var det premiär för mig i 3:15-gruppen, där jag och Catti fick uppgiften att hålla farten. Nervöst värre! Hade lite taktiksnack med Gunilla, Clarre och Peter innan vi gav oss iväg mot Djurgården. Ledar-Arne hade egentligen ledigt men kom ändå och gjorde oss sällskap, så vi var ett ledartätt gäng som gav oss iväg i kylan. Ganska lagom stor grupp idag, tror jag iallafall. Hann inte prata med så många eftersom jag och Catti hade fullt sjå med att hålla farten och hitta rätt. Det är SVÅRT att vara farthållare :-D
På programmet idag stod medelhård distanslöpning och vi skulle hålla 4:50-fart efter uppvärmningen. Sagt och gjort, lagom till farthöjningen fick min Garmin för sig att tappa satelliten och bara visa puls(vad är det för fel på mig och pulsklockor?!). Således fick fick springa på puls och känsla och hela tiden bolla med Catti, som tack och lov hade en fungerande Garmin. Det var svårt att få ett bra flyt i löpningen i början, men efterhand började det ordna upp sig och det löpande cocktailpartyt rullade fram längs vägarna. Helt plötsligt dök Rubin upp och gjorde vår grupp sällskap, kul! Det var verkligen jättetrevligt att ligga i täten och lyssna på fötterna och pratet bakom, och att även kunna inflika lite kommentarer då och då.
Tröttheten gjorde sig dock påmind i form av virrighet... Jag tappade fokus på att hålla kursen så det blev lite fadäser kring vägvalen. Fast när vi avvek helt från den angivna rutten så var det inte MITT fel ;) Rubin pekade höger (vi skulle vänster) och både jag och Catti litade ju på att han hade koll på kartorna... Nåja, det löste sig efter lite dividerande och improviserande (tack Johan!) och helt plötsligt var vi på väg tillbaka mot Stadion. På något sätt tog passet slut alldeles för fort, det enda jag kände var att jag ville springa mer med detta härliga gäng. Ser verkligen fram emot kommande långpass!!
Totalt sprang vi 13,98 km idag varav drygt 11 km var medeldistansfart(enligt min Garmin). Jag är riktigt nöjd med att vi höll i princip jämna kilometrar, liite långsamt med ett snitt på 4:52 min/km mot angivna 4:50 min/km men det var bra nära iallafall. Och hellre lite för långsamt än lite för fort, såhär i början.
Lärdomen från idag var att det är svårt att hålla farten, det kräver koncentration och närvaro hela tiden och det är svårt att inte öka farten när man hör löparfötterna mana på bakom ryggen. Jag tror och hoppas att Catti och jag fick godkänt för vår insats idag, det var rasande kul och jag vill göra det igen! Helst redan nästa söndag, men då jobbar jag igen så... Two weeks and countdown!
Jag var således rätt trött när klockan ringde, men att veta att TSM-vännerna väntade var motivation nog att studsa upp och ta sig mot Stadion.
En skillnad från förra årets TSM, som jag inte reflekterat över tidigare, är att jag inte längre är där bara för min egen skull. Det kommer en mängd löpare varje söndag som förväntar sig att få ett skönt löppass och det är min, och mina ledarvänners, uppgift att bidra till det. Rätt cool tanke, men den ställer ju också kravet på mig som ledare att vara närvarande och där för andra. Idag var jag kanske inte riktigt på topp av den funktionen... ;-)
Idag var det premiär för mig i 3:15-gruppen, där jag och Catti fick uppgiften att hålla farten. Nervöst värre! Hade lite taktiksnack med Gunilla, Clarre och Peter innan vi gav oss iväg mot Djurgården. Ledar-Arne hade egentligen ledigt men kom ändå och gjorde oss sällskap, så vi var ett ledartätt gäng som gav oss iväg i kylan. Ganska lagom stor grupp idag, tror jag iallafall. Hann inte prata med så många eftersom jag och Catti hade fullt sjå med att hålla farten och hitta rätt. Det är SVÅRT att vara farthållare :-D
På programmet idag stod medelhård distanslöpning och vi skulle hålla 4:50-fart efter uppvärmningen. Sagt och gjort, lagom till farthöjningen fick min Garmin för sig att tappa satelliten och bara visa puls(vad är det för fel på mig och pulsklockor?!). Således fick fick springa på puls och känsla och hela tiden bolla med Catti, som tack och lov hade en fungerande Garmin. Det var svårt att få ett bra flyt i löpningen i början, men efterhand började det ordna upp sig och det löpande cocktailpartyt rullade fram längs vägarna. Helt plötsligt dök Rubin upp och gjorde vår grupp sällskap, kul! Det var verkligen jättetrevligt att ligga i täten och lyssna på fötterna och pratet bakom, och att även kunna inflika lite kommentarer då och då.
Tröttheten gjorde sig dock påmind i form av virrighet... Jag tappade fokus på att hålla kursen så det blev lite fadäser kring vägvalen. Fast när vi avvek helt från den angivna rutten så var det inte MITT fel ;) Rubin pekade höger (vi skulle vänster) och både jag och Catti litade ju på att han hade koll på kartorna... Nåja, det löste sig efter lite dividerande och improviserande (tack Johan!) och helt plötsligt var vi på väg tillbaka mot Stadion. På något sätt tog passet slut alldeles för fort, det enda jag kände var att jag ville springa mer med detta härliga gäng. Ser verkligen fram emot kommande långpass!!
Totalt sprang vi 13,98 km idag varav drygt 11 km var medeldistansfart(enligt min Garmin). Jag är riktigt nöjd med att vi höll i princip jämna kilometrar, liite långsamt med ett snitt på 4:52 min/km mot angivna 4:50 min/km men det var bra nära iallafall. Och hellre lite för långsamt än lite för fort, såhär i början.
Lärdomen från idag var att det är svårt att hålla farten, det kräver koncentration och närvaro hela tiden och det är svårt att inte öka farten när man hör löparfötterna mana på bakom ryggen. Jag tror och hoppas att Catti och jag fick godkänt för vår insats idag, det var rasande kul och jag vill göra det igen! Helst redan nästa söndag, men då jobbar jag igen så... Two weeks and countdown!
söndag 30 november 2008
Tankar från ett långpass...
Söndag. TSM-träning. För alla andra, vill säga... Själv fick jag byta löpintervaller mot "springa-mellan-salarna"-intervaller; jag jobbade med andra ord. Efter avslutade jobbintervaller fick jag iallafall komma ut och springa lite, fast då på egen hand. Det blev ett långpass, det första sedan New York Marathon :-)
Under långpasset slog det mig att det idag är ett år sedan jag började träna med TSM. Min första träning var den som följde efter Mäster Anders' föreläsning. Föreläsningen i sig var för mig som att kliva in i en främmande värld. Av allt det Anders pratade om så hade jag sprungit två pass; fartlek och långpass. Backpass? Intervaller?! Medelhård distans? What?! Måste man göra sånt? Jag minns att jag tänkte att jag nog skulle kika lite på hans 3:30-program men kanske inte följa det slaviskt... Efter föreläsningen blev det iallafall träning, ett distanspass på 15 km om jag inte minns fel. Jag minns iallafall att jag var nervös över hur det skulle bli att springa tillsammans med andra RIKTIGA löpare (för själv var jag ju bara hobbylöpare...). Nervositeten försvann dock så fort jag hittat 3:30-gruppen, det var som att hitta hem. Föga anade jag den dagen hur mycket i mitt liv som skulle komma att förändras på grund av, eller snarare tack vare, alla de människor jag såsmåningom lärde känna under långpassen... Och jag ler ganska stort åt att jag då tänkte att jag inte skulle följa Sz-schemat slaviskt, det tog nog säkert tre veckor in i programmet innan jag var stenhårt fast :-D
Det känns som om allt detta var en evighet sedan och ändå inte. Det har hänt så otroligt mycket sedan den där söndagen, både löpmässigt och med mig som person. Återkommer till detta under december då det blir dags att sammanfatta (tränings)året...
Nåja, långpass var det ju... Jag hann tänka och filosofera ganska mycket på allt som hänt under året, låg och mysjoggade och bara njöt av att vara ute på långpass igen. Lite ensamt kändes det dock, framförallt när jag kom till Årstaviken och skulle upp på Årstabron. Belysningen upphörde liksom lagom tills dess och det var ingen höjdare att springa uppför skogsbacken i mörker med 17 km löpning i benen... Rundan idag gick från Flemingsberg till Eriksdalsbadet via Årstaviken och den alltid lika härliga Årstabron. 21,76 km på 1:50:44, ett snitt på 5:06 min/km och snittpuls på 161 spm. Avslutade passet med lite löpskolning för att få in kryssen i Niklas' löputmaning.
Nu väntar lite sömn och sedan uppladdning av batterierna för nya utmaningar, here we go!
Under långpasset slog det mig att det idag är ett år sedan jag började träna med TSM. Min första träning var den som följde efter Mäster Anders' föreläsning. Föreläsningen i sig var för mig som att kliva in i en främmande värld. Av allt det Anders pratade om så hade jag sprungit två pass; fartlek och långpass. Backpass? Intervaller?! Medelhård distans? What?! Måste man göra sånt? Jag minns att jag tänkte att jag nog skulle kika lite på hans 3:30-program men kanske inte följa det slaviskt... Efter föreläsningen blev det iallafall träning, ett distanspass på 15 km om jag inte minns fel. Jag minns iallafall att jag var nervös över hur det skulle bli att springa tillsammans med andra RIKTIGA löpare (för själv var jag ju bara hobbylöpare...). Nervositeten försvann dock så fort jag hittat 3:30-gruppen, det var som att hitta hem. Föga anade jag den dagen hur mycket i mitt liv som skulle komma att förändras på grund av, eller snarare tack vare, alla de människor jag såsmåningom lärde känna under långpassen... Och jag ler ganska stort åt att jag då tänkte att jag inte skulle följa Sz-schemat slaviskt, det tog nog säkert tre veckor in i programmet innan jag var stenhårt fast :-D
Det känns som om allt detta var en evighet sedan och ändå inte. Det har hänt så otroligt mycket sedan den där söndagen, både löpmässigt och med mig som person. Återkommer till detta under december då det blir dags att sammanfatta (tränings)året...
Nåja, långpass var det ju... Jag hann tänka och filosofera ganska mycket på allt som hänt under året, låg och mysjoggade och bara njöt av att vara ute på långpass igen. Lite ensamt kändes det dock, framförallt när jag kom till Årstaviken och skulle upp på Årstabron. Belysningen upphörde liksom lagom tills dess och det var ingen höjdare att springa uppför skogsbacken i mörker med 17 km löpning i benen... Rundan idag gick från Flemingsberg till Eriksdalsbadet via Årstaviken och den alltid lika härliga Årstabron. 21,76 km på 1:50:44, ett snitt på 5:06 min/km och snittpuls på 161 spm. Avslutade passet med lite löpskolning för att få in kryssen i Niklas' löputmaning.
Nu väntar lite sömn och sedan uppladdning av batterierna för nya utmaningar, here we go!
söndag 23 november 2008
Backe upp och backe ner. TSM-söndag :-)
Så var det dags för TSM-träning igen. Äntligen! Blev upphämtad av Clarence och Annika och vi babblade hela vägen till ÖIP om allt och inget. Väl där blev det många härliga återseenden; Pertti träffade jag för första gången sedan New York Marathon, Niklas för första gången sedan Ålandsresan och ledar-Arne, ledar-Thomas x 2 och NiklasN som jag inte sett på en evighet. Där var också rara Catti, Ken, Tone och A från IF Linnéa, favvosmurfen, back-Fredde, Tess och en hel rad härliga löpare jag lärt känna det senaste året. Det kändes som att komma hem, igen :-)
På schemat idag stod backe, 45-60 sekundersbacke. Efter lite dividerande valde vi backen nedanför Skansen istället för den tänkta Manillabacken. Det visade sig vara ett klokt val och en mycket bra backe för backlöpning i grupp. Arne och Pertti tog täten medan jag la mig längst bak tillsammans med Johan. Det var en helt ny upplevelse att ligga långt bak i fältet, jag som annars alltid hamnat i frontledet och jagat Pertti i bakhasorna ;) I vanlig ordning var det mycket prat, skillnaden från förra årets TSM för min del var dock rätt tydlig. Jag fick rätt mycket frågor om vilken grupp man ska välja, ett dilemma jag själv stod för inför förra säsongen. Jag tror och hoppas att svaren de fick gjorde dom lite klokare. Många av de jag pratade med hade inte tränat med TSM förra året men de var otroligt positiva till upplägget. Kul!!
Bland det roligaste på uppvärmningen var dock när jag fick frågan "har du sprungit marathon förut?" och efter det jakande svaret fick följdfrågan "hur många gånger då?". Jag vet inte vad de hade räknat med att jag skulle svara, men när jag sa "10" så hörde jag hur de drog efter andan. 10 marathon, det är väl inte så många? Eller har jag blivit hemmablind nu igen... ;-)
Nåja, efter en lång, skön uppvärmning var vi framme vid Skansen och skulle springa backe. Fokus låg på teknik, inte på tempo och vi körde sex fina vändor innan vi joggade tillbaks mot ÖIP. Det var rätt halt i backen och den var lurig eftersom lutningen tilltog efter halva backen, men det flöt på riktigt bra och jag tror alla var nöjda med sina insatser för dagen. Försökte hinna med att kolla löpteknik och peppa och stötta löparna i gruppen och tror jag lyckades lyfta några tappra själar iallafall. Jag vill ju så gärna att de ska känna att det är lika roligt som jag! (fast idag var det tunga ben uppför backen, hu!)
Efter att under nedjoggen gjort lite reklam för IF Linnéa var det dags att stretcha och tacka för idag. Fast jag och Catti var ju tvungna att köra lite löpskolning också, för inte vill vi missa att få trippelkryss i Niklas' utmaning ;-)
Nu väntar en ny vecka, nästa veckas TSM får jag avstå pga jobb men om två veckor är jag tillbaka i TSM-familjen. Och jag längtar redan!
På schemat idag stod backe, 45-60 sekundersbacke. Efter lite dividerande valde vi backen nedanför Skansen istället för den tänkta Manillabacken. Det visade sig vara ett klokt val och en mycket bra backe för backlöpning i grupp. Arne och Pertti tog täten medan jag la mig längst bak tillsammans med Johan. Det var en helt ny upplevelse att ligga långt bak i fältet, jag som annars alltid hamnat i frontledet och jagat Pertti i bakhasorna ;) I vanlig ordning var det mycket prat, skillnaden från förra årets TSM för min del var dock rätt tydlig. Jag fick rätt mycket frågor om vilken grupp man ska välja, ett dilemma jag själv stod för inför förra säsongen. Jag tror och hoppas att svaren de fick gjorde dom lite klokare. Många av de jag pratade med hade inte tränat med TSM förra året men de var otroligt positiva till upplägget. Kul!!
Bland det roligaste på uppvärmningen var dock när jag fick frågan "har du sprungit marathon förut?" och efter det jakande svaret fick följdfrågan "hur många gånger då?". Jag vet inte vad de hade räknat med att jag skulle svara, men när jag sa "10" så hörde jag hur de drog efter andan. 10 marathon, det är väl inte så många? Eller har jag blivit hemmablind nu igen... ;-)
Nåja, efter en lång, skön uppvärmning var vi framme vid Skansen och skulle springa backe. Fokus låg på teknik, inte på tempo och vi körde sex fina vändor innan vi joggade tillbaks mot ÖIP. Det var rätt halt i backen och den var lurig eftersom lutningen tilltog efter halva backen, men det flöt på riktigt bra och jag tror alla var nöjda med sina insatser för dagen. Försökte hinna med att kolla löpteknik och peppa och stötta löparna i gruppen och tror jag lyckades lyfta några tappra själar iallafall. Jag vill ju så gärna att de ska känna att det är lika roligt som jag! (fast idag var det tunga ben uppför backen, hu!)
Efter att under nedjoggen gjort lite reklam för IF Linnéa var det dags att stretcha och tacka för idag. Fast jag och Catti var ju tvungna att köra lite löpskolning också, för inte vill vi missa att få trippelkryss i Niklas' utmaning ;-)
Nu väntar en ny vecka, nästa veckas TSM får jag avstå pga jobb men om två veckor är jag tillbaka i TSM-familjen. Och jag längtar redan!
söndag 12 oktober 2008
En underbar helg i löpglädjens tecken
Ja, oj vilken helg det har varit! Träningsmässigt har det varit stiltje, jag är fortfarande i viloperiod och klättrar på väggarna av rastlöshet men jag litar på coachen och kör lugna, fina pass. Lite löpning har det blivit, men inte särskilt mycket att blogga om. Eller jo, passet i torsdags var underbart! Jag kände hur jag liksom började leva igen efter en vecka utan någon som helst träning. Tänk att 8 K lugn jogg ihop med fantastiska Linnéa-löpare kan vara så otroligt givande, inspirerande och glädjande! Snacka om att jag är beroende av löpningen och endorfinkickarna som passen ger...
Nåja, det var torsdagen det. I fredags blev jag hämtad från jobbet av supergulliga Catti, det var dags för TSM-upptakt för alla ledare :-) Det blev en rätt mastig eftermiddag med mycket information och föreläsningar, men det var så himla kul att få träffa både nya och gamla löparvänner. Vi var klara med sista punkten för kvällen runt 22-tiden, men inte gick vi och la oss... Det blev hotellbaren och både vin och prat, mest om löpning förstås, tills klockan var två. Härlig avslutning på dagen!
Det var inte riktigt lika härligt att gå upp vid 7-tiden på morgonen, men hotellfrukosten och det trevliga sällskapet lockade och snart var löpardiskussionerna i full gång igen. Vi fick köra löpskolning med mr Szalkai himself och såklart jag blev glad när både han och coach Rubin sa att det såg bra ut när jag passerade. Vilket i och för sig måste vara en lögn, man ser inte klok ut när man kör löpskolning... En långsam maffe-runda tillsammans med en galen, härlig dansk från Sparta hann vi också med innan fler inspirerande föreläsningar och diskussioner följde. Vi var ett ganska trött, men inspirerat och lyckligt, gäng som lämnade Upplands-Väsby efter ett intensivt dygn. Längtar redan tills träningssöndagarna drar igång, det här ska bli så kul!!
Avslutade kvällen med att träffa Coola Karin och snacka både löpning och livet och bara vara. Energiboost!
Idag blev det ytterligare löparglädje då jag, Catti och Helena begav oss till Hässelby för att heja fram våra toppenduktiga löpare i IF Linnéa. Det var så himla roligt! Jag var jättenervös fastän jag inte skulle springa, det var en så tät stämning av tävlingsnerver och löparglädje i luften :-) Vi stod strax före mål och hejade och jag är säker på att IF Linnéas hejarklack hördes mest av alla. Jag blev alldeles fnattig av all löparglädje och allas kanonfina prestationer och skrek så att jag nu är alldeles hes. Fast det var det värt! PB efter PB ramlade in och jag är så makalöst imponerad av allas framsteg och envishet. Stort GRATTIS till alla er Linneaiter, ingen nämnd och ingen glömd, till era prestationer och TACK för att ni bjöd på löparglädje, kampvilja och en tokhärlig upplevelse! Och trots att jag verkligen hade velat springa när jag såg alla forsa förbi så kändes det riktigt bra att få heja på och peppa idag. Picknicken på banvallen efteråt fick avsluta en underbart härlig helg med många intryck, möten och känslor som kommer att få mig lycklig länge. Och inte bara av löpargläjde...
Nåja, det var torsdagen det. I fredags blev jag hämtad från jobbet av supergulliga Catti, det var dags för TSM-upptakt för alla ledare :-) Det blev en rätt mastig eftermiddag med mycket information och föreläsningar, men det var så himla kul att få träffa både nya och gamla löparvänner. Vi var klara med sista punkten för kvällen runt 22-tiden, men inte gick vi och la oss... Det blev hotellbaren och både vin och prat, mest om löpning förstås, tills klockan var två. Härlig avslutning på dagen!
Det var inte riktigt lika härligt att gå upp vid 7-tiden på morgonen, men hotellfrukosten och det trevliga sällskapet lockade och snart var löpardiskussionerna i full gång igen. Vi fick köra löpskolning med mr Szalkai himself och såklart jag blev glad när både han och coach Rubin sa att det såg bra ut när jag passerade. Vilket i och för sig måste vara en lögn, man ser inte klok ut när man kör löpskolning... En långsam maffe-runda tillsammans med en galen, härlig dansk från Sparta hann vi också med innan fler inspirerande föreläsningar och diskussioner följde. Vi var ett ganska trött, men inspirerat och lyckligt, gäng som lämnade Upplands-Väsby efter ett intensivt dygn. Längtar redan tills träningssöndagarna drar igång, det här ska bli så kul!!
Avslutade kvällen med att träffa Coola Karin och snacka både löpning och livet och bara vara. Energiboost!
Idag blev det ytterligare löparglädje då jag, Catti och Helena begav oss till Hässelby för att heja fram våra toppenduktiga löpare i IF Linnéa. Det var så himla roligt! Jag var jättenervös fastän jag inte skulle springa, det var en så tät stämning av tävlingsnerver och löparglädje i luften :-) Vi stod strax före mål och hejade och jag är säker på att IF Linnéas hejarklack hördes mest av alla. Jag blev alldeles fnattig av all löparglädje och allas kanonfina prestationer och skrek så att jag nu är alldeles hes. Fast det var det värt! PB efter PB ramlade in och jag är så makalöst imponerad av allas framsteg och envishet. Stort GRATTIS till alla er Linneaiter, ingen nämnd och ingen glömd, till era prestationer och TACK för att ni bjöd på löparglädje, kampvilja och en tokhärlig upplevelse! Och trots att jag verkligen hade velat springa när jag såg alla forsa förbi så kändes det riktigt bra att få heja på och peppa idag. Picknicken på banvallen efteråt fick avsluta en underbart härlig helg med många intryck, möten och känslor som kommer att få mig lycklig länge. Och inte bara av löpargläjde...
tisdag 7 oktober 2008
Mot nya mål
Veckans första lediga dag har ägnats åt att tänka positivt och blicka framåt, trots fortsatt förkylning och viss molokenhet på grund av träningsabstinens. Nådde en "all-time-low" i lördags när både postloppsdeppet och förkylningen satte otäcka tankar i huvudet på mig, men nu är svackan på utplanande och det är dags att se in i framtiden. Det är ju en massa spännande saker på gång i mitt liv!
Först ut är Coach N'batha som nu "äger" mig och är min slavdrivare. Han har en teori om att jag ska fixa milen på sub40 i framtiden. Det lär bli blod, svett och mjölksyra i mängder innan jag nått dit, träningsschemat har bara börjat och jag är tacksam att min förkylning infaller i viloperioden. Jag är SÅ laddad för denna utmaning!
Nästa rolighet stavas TSM. Team Stockholm Marathon. Långpass-söndagarna drar snart igång och jag ska vara med i år igen, fast det blir lite annorlunda från TSM 07/08. Inför årets upplaga kommer jag att delta som ledare, troligen för 3:30-gruppen. Blev inte bara lite glad utan ganska mycket glad över att bli tillfrågad, vilken ego-kick :-) Det blir upptaktsträff till helgen och jag börjar såklart fundera över vad jag gett mig in på... Kul ska det bli i vilket fall!
Och sen då? Tävlingssäsongen är inte riktigt slut än. Kvar är Åland Fun Run (10 km) och NYC Marathon, båda blir mest på skoj fastän jag vet att tävlingshjärnan kommer att säga något annat när det väl blir dags. Inser att jag har denna vecka och två veckor till att träna upp mig på, sen bär det av till Det Stora Äpplet för en veckas turistande innan det är dags att springa årets sista marathon. Mitt tionde. Stort så det förslår!
Mot framtiden!
Först ut är Coach N'batha som nu "äger" mig och är min slavdrivare. Han har en teori om att jag ska fixa milen på sub40 i framtiden. Det lär bli blod, svett och mjölksyra i mängder innan jag nått dit, träningsschemat har bara börjat och jag är tacksam att min förkylning infaller i viloperioden. Jag är SÅ laddad för denna utmaning!
Nästa rolighet stavas TSM. Team Stockholm Marathon. Långpass-söndagarna drar snart igång och jag ska vara med i år igen, fast det blir lite annorlunda från TSM 07/08. Inför årets upplaga kommer jag att delta som ledare, troligen för 3:30-gruppen. Blev inte bara lite glad utan ganska mycket glad över att bli tillfrågad, vilken ego-kick :-) Det blir upptaktsträff till helgen och jag börjar såklart fundera över vad jag gett mig in på... Kul ska det bli i vilket fall!
Och sen då? Tävlingssäsongen är inte riktigt slut än. Kvar är Åland Fun Run (10 km) och NYC Marathon, båda blir mest på skoj fastän jag vet att tävlingshjärnan kommer att säga något annat när det väl blir dags. Inser att jag har denna vecka och två veckor till att träna upp mig på, sen bär det av till Det Stora Äpplet för en veckas turistande innan det är dags att springa årets sista marathon. Mitt tionde. Stort så det förslår!
Mot framtiden!
onsdag 30 juli 2008
Snabbdistans i värmen
Tisdag kväll; TSM-kväll; snabbdistans på schemat. Kom till träningen både urlakad och som ett smärre åskmoln efter flytten. Av någon anledning måste min karma varit dålig, åtminstone med avseende på elektronikprylar... Först dog ju mobilen, sedan hade kylen/frysen stängts av under natten, sedan fick jag inte igång datorn (det har jag fortfarande inte fått, det kommer att bli ojämnt uppdaterat här tills vidare) och slutligen fanns inget bredbandsurtag trots att jag ringt och fått det bekräftat för en månad sedan. Happy day :-P
Nåja, jag insåg raskt att det mesta kan jag inte påverka utan det får ordna sig vartefter. Kylen funkar nu hjälpligt, bredbandsuttag fixas imorgon och en ny mobil är inhandlad. Återstår att få ordning på datorn... (men det löser sig säkert det med). Med detta i bagaget åkte jag iallafall till ÖIP och blev lugn och harmonisk så fort jag träffade alla härliga löpare. Hann prata en hel del med snabbe Pertti, som rekommenderat en hel drös nya rundor åt mig :-) Kul!
Dagens projekt var alltså snabbdistans, 8 km på 32-33 min. 1:30-gruppen splittades i en lite snabbare och en lite långsammare grupp. Jag hade tänkt välja den långsammare gruppen men en blick och en knuff från Niklas gjorde att jag försiktigt smög mig över till den snabba gruppen med Clarence och Walter som ledare. Det var jag och en tjej till i den gruppen; resten snabba grabbar och tjejen dessutom en av ledarna för 1:30-gruppen. Hade rätt många tankar på att fega ur, men beslöt mig för att hänga på och köra så länge jag orkade. Sagt och gjort; första tre km planerades till 4:15-pace, nästa tre till 4:05 och sista två i fri fart. Vi sprang längs Tjejmilen-banan även denna gång, härlig runda! Jag hängde på bra de första tre kilometrarna, som snarare gick i 4:10-pace, men när gänget drog iväg beslöt jag mig för att inte hänga på. Värmen kändes av ordentligt och jag kände mig rätt seg... Såg till min glädje att det inte bara var jag som hade det tungt, när farten höjdes så drogs gruppen ut till ett längre led av löpare och jag insåg snart att jag gjort klokt i att köra mitt eget race. Plockade löpare efter löpare på väg mot Rosendahl, har helt klart en styrka i uppförsbackarna (tack, Allan!) där jag höll fart och de andra tappade. Inför sista km var jag rejält trött, riktigt flåsig och fick traska ett tjugotal meter när pulsen tickade upp i 194 spm. Lät dock klockan rulla och sprang sen iväg sista långa utförslöpan mot Rosendahls café på riktigt ömma ben. Stoppade klockan på 33:32, snittpace 4:11 min/km trots promenaden. SÅ nöjd!! :-) För ett halvår sedan drömde jag om tusingar i 4:10-pace, nu springer jag 8 km i följd i 4:11-pace. Bäst av allt var att jag var snabbare än ledartjejen (som efteråt frågade vart jag hittade mina krafter, sååå kul och skönt för löparegot att höra) och hade flera medlöpare efter mig.
Avslutade med en långsam nedjogg till ÖIP för stretch, det var stumma ben vill jag lova! Totalt 13,5 km, snittpace 4:32 min/km, puls 194/172 och kadens 184/216. Hade tänkt att springa ett långpass imorse, men insåg när klockan ringde att riktigt så stark är jag inte... Trötta ben och trött Karin efter en hård dags slit. Får bli långpassvila även denna vecka, men nästa vecka planerar jag för en tremilare istället :-)
Uppdaterar när jag kan, spring väl så länge vänner!
Nåja, jag insåg raskt att det mesta kan jag inte påverka utan det får ordna sig vartefter. Kylen funkar nu hjälpligt, bredbandsuttag fixas imorgon och en ny mobil är inhandlad. Återstår att få ordning på datorn... (men det löser sig säkert det med). Med detta i bagaget åkte jag iallafall till ÖIP och blev lugn och harmonisk så fort jag träffade alla härliga löpare. Hann prata en hel del med snabbe Pertti, som rekommenderat en hel drös nya rundor åt mig :-) Kul!
Dagens projekt var alltså snabbdistans, 8 km på 32-33 min. 1:30-gruppen splittades i en lite snabbare och en lite långsammare grupp. Jag hade tänkt välja den långsammare gruppen men en blick och en knuff från Niklas gjorde att jag försiktigt smög mig över till den snabba gruppen med Clarence och Walter som ledare. Det var jag och en tjej till i den gruppen; resten snabba grabbar och tjejen dessutom en av ledarna för 1:30-gruppen. Hade rätt många tankar på att fega ur, men beslöt mig för att hänga på och köra så länge jag orkade. Sagt och gjort; första tre km planerades till 4:15-pace, nästa tre till 4:05 och sista två i fri fart. Vi sprang längs Tjejmilen-banan även denna gång, härlig runda! Jag hängde på bra de första tre kilometrarna, som snarare gick i 4:10-pace, men när gänget drog iväg beslöt jag mig för att inte hänga på. Värmen kändes av ordentligt och jag kände mig rätt seg... Såg till min glädje att det inte bara var jag som hade det tungt, när farten höjdes så drogs gruppen ut till ett längre led av löpare och jag insåg snart att jag gjort klokt i att köra mitt eget race. Plockade löpare efter löpare på väg mot Rosendahl, har helt klart en styrka i uppförsbackarna (tack, Allan!) där jag höll fart och de andra tappade. Inför sista km var jag rejält trött, riktigt flåsig och fick traska ett tjugotal meter när pulsen tickade upp i 194 spm. Lät dock klockan rulla och sprang sen iväg sista långa utförslöpan mot Rosendahls café på riktigt ömma ben. Stoppade klockan på 33:32, snittpace 4:11 min/km trots promenaden. SÅ nöjd!! :-) För ett halvår sedan drömde jag om tusingar i 4:10-pace, nu springer jag 8 km i följd i 4:11-pace. Bäst av allt var att jag var snabbare än ledartjejen (som efteråt frågade vart jag hittade mina krafter, sååå kul och skönt för löparegot att höra) och hade flera medlöpare efter mig.
Avslutade med en långsam nedjogg till ÖIP för stretch, det var stumma ben vill jag lova! Totalt 13,5 km, snittpace 4:32 min/km, puls 194/172 och kadens 184/216. Hade tänkt att springa ett långpass imorse, men insåg när klockan ringde att riktigt så stark är jag inte... Trötta ben och trött Karin efter en hård dags slit. Får bli långpassvila även denna vecka, men nästa vecka planerar jag för en tremilare istället :-)
Uppdaterar när jag kan, spring väl så länge vänner!
tisdag 15 juli 2008
Tempopass med TSM
Efter en oerhört slö dag med deckarläsning i solen på balkongen var det dags att masa sig mot Stadion och TSM-träning. Mötte upp Niklas vid Stureplan och laddade mes lite smoothie och trevligt umgänge. Vi tog oss till ÖIP i sakta mak och jag kan ärligt säga att jag inte var ett dugg laddad. På schemat stod tempopass; milen på 42-45 min. Lagom lockande i värmen... Nåja, väl på ÖIP så kryllade det ju av bekantingar och det var lika trevligt som alltid att få prata med alla och höra hur träningen går. Hade en lång diskussion med ledar-Pertti, som erbjöd sig att maila ett hemsnickrat 3:15-schema till mig. Kan behövas, jag är mer förvirrad än någonsin vad gäller träningsupplägg. Jag lyssnar på allt och alla och inser att jag är totalt bortkollrad vad gäller vettig träning. Coach D är på gång med en långsiktig plan, med start efter Berlin Marathon. Ser verkligen fram emot denna, jag behöver struktur och saknar förmågan att själv få ordning på min träning. Nåja, det var en parentes. Nu var det ju TSM-träningen jag skulle blogga om...
Vi hade gemensam uppvärmning från ÖIP ner till Gärdet där vi hade löpskolning mitt i cykelbanan, till de stackars cyklisternas förtvivlan. Därefter bar det av längs Tjejmilen-bana. Första fyra kilometrarna gick i 4:30-tempo och jag hade inga problem att hänga med i det. Orkade till och med prata med Leo och det kändes bara bra. Efter fyra km ökades farten till 4:15 min/km och nu började det bli lite segt men kändes ändå bra. Hade stenhårt rygg på Clarence som höll farten fint och jag var med långt framme i gruppen. Åtminstone fram till 7,5 km då min högra vad började visa kramptendenser. Släppte omedelbart tätklungan och stannade för att stretcha ut, lite sur eftersom det kändes bra i övrigt. Å andra sidan hade det varit dumt att fortsätta springa och verkligen få ordentlig kramp... Efter strechen gick det lättare igen och jag höll 4:08-pace hela vägen in till "mål". Klockan för milen stannade på 44:50 inklusive stretchstoppet. Jag trodde att jag hade stannat klockan vid stoppet, men när jag körde träningsfilen i datorn visade det sig att jag bara tryckt "igång" klockan igen (vilket blev en "varvtid" istället). Inte illa alls!
Efter en stunds vila på Gärdet joggade vi tillbaka i sakta mak mot ÖIP igen. Hade sällskap med ledar-Gunilla nästan hela vägen. Hon ska också springa Berlin Marathon och har tidigare sprungit i New York (där hon satte personbästa!) så jag fick en hel del tips från henne. Kul!
Totalt idag: 14,6 km, 1:07, snittpace 4:34 min/km, snittkadens 184/min och puls 172/194. Jag tror jag har blivit lite snabbare sedan årets början... :-)
Imorgon väntar långpass med Mia, ska bli jättehärligt att utforska Stockholm norrut. Men först ska jag vila benen och ladda batterierna!
Vi hade gemensam uppvärmning från ÖIP ner till Gärdet där vi hade löpskolning mitt i cykelbanan, till de stackars cyklisternas förtvivlan. Därefter bar det av längs Tjejmilen-bana. Första fyra kilometrarna gick i 4:30-tempo och jag hade inga problem att hänga med i det. Orkade till och med prata med Leo och det kändes bara bra. Efter fyra km ökades farten till 4:15 min/km och nu började det bli lite segt men kändes ändå bra. Hade stenhårt rygg på Clarence som höll farten fint och jag var med långt framme i gruppen. Åtminstone fram till 7,5 km då min högra vad började visa kramptendenser. Släppte omedelbart tätklungan och stannade för att stretcha ut, lite sur eftersom det kändes bra i övrigt. Å andra sidan hade det varit dumt att fortsätta springa och verkligen få ordentlig kramp... Efter strechen gick det lättare igen och jag höll 4:08-pace hela vägen in till "mål". Klockan för milen stannade på 44:50 inklusive stretchstoppet. Jag trodde att jag hade stannat klockan vid stoppet, men när jag körde träningsfilen i datorn visade det sig att jag bara tryckt "igång" klockan igen (vilket blev en "varvtid" istället). Inte illa alls!
Efter en stunds vila på Gärdet joggade vi tillbaka i sakta mak mot ÖIP igen. Hade sällskap med ledar-Gunilla nästan hela vägen. Hon ska också springa Berlin Marathon och har tidigare sprungit i New York (där hon satte personbästa!) så jag fick en hel del tips från henne. Kul!
Totalt idag: 14,6 km, 1:07, snittpace 4:34 min/km, snittkadens 184/min och puls 172/194. Jag tror jag har blivit lite snabbare sedan årets början... :-)
Imorgon väntar långpass med Mia, ska bli jättehärligt att utforska Stockholm norrut. Men först ska jag vila benen och ladda batterierna!
torsdag 19 juni 2008
Tillbaka till glädjen
Well, den här veckans tillvaro på arbetet har varit...övermäktig. Inte mitt yrke som sådant, utan organisationen. Arbetsbelastningen. Att det är tur, ren tur, att inget har gått åt helvete. Och faktum är att jag på allvar, för första gången, börjar fundera över om det är såhär jag vill jobba... Jag får utnyttja något långpass till att filosofera över detta!
Nåväl, två tuffa kvalitetspass har det blivit sedan förra inlägget. I tisdags var det dags för "sommar-TSM". Det var underbart att träffa Catti, Niklas, Fredrika, Johan, Thomas och Clarence som jag inte sett sedan SM. Och Jane som jag inte sett sedan Premiärmilen. Och såklart Mia, Helena, Karin, Rebecca och alla andra härliga löpare. Åh, vilken lycka det är att se hur många andra nördar det finns :-)
Träningen med TSM blev en märklig upplevelse; vi var säkert 60 pers i 1:30-gruppen och försök få 60 pers att springa backintervaller... Det blev en halvtaskig träning just av den anledningen, vi hittade ingen bra backe utan fick ta en lång, seg rackare efter ett par vändors letande. Planen var att springa 8-10 intervaller och jag siktade på 10, såklart. Dock tog jobbstressen ut sin rätt, med besked. Jag blev ohyggligt trött efter åtta intervaller, sprang en katastrofalt långsam nionde (som jag faktiskt inte ens räknar med här, den tog 1:35 att springa) och struntade i att springa den tionde. Inte helt nöjd, om jag säger så. Backen var 250 m lång och såhär blev iterationerna: 1(05-10-06-07-08-10-08-10). Snittpace uppför: 4.28 min/km, kanske inte så konstigt att jag inte orkade hela vägen. Nöjd med att ha sprungit hyfsat jämnt iallafall.
Hade en liten fundering på att ta en återhämtningsjogg igår, men den planen sprack totalt när jag blev tvungen att jobba dubbla pass... Således var det ganska pigga ben som studsade till IF Linnéa-träningen idag och tur var väl det. Allan dök upp och coachade ikväll, trots att han själv har totalt löpförbud de kommande åtta veckorna (krya på dig, Allan!). Som vanligt grymt bra coachning, vilket behövdes mot slutet. Vi startade med uppvärmning i snacktempo och jag och Mia babblade på om allt och inget så det gick ju inte så jättefort, men skönt var det! Sedan var det dags att springa intervaller. Dagen till ära bestämde den bänkade coachen att vi skulle köra en stege; 800-600-400-200-400-600-800-meter med ståvila efter 800- och 400-metersiterationerna och joggvila efter de övriga (så att startpunkten för samtliga intervaller blev densamma). Nu räckte Zinkens löparbana inte riktigt till så enligt min fotpod så sprang vi 700-520-350-170-350-520-700-meter. Hur som helst så var det hysteriskt jobbigt! Jag klappade igenom totalt på den sista intervallen och är sjukt missnöjd med den tiden, i övrigt sprang jag väldigt jämnt och hade i princip samma tid på "nedtrappningsvändan" som på "upptrappningsvändan". Tiderna blev såhär: 2:45-2:08-1:28-0:38-1:27-2:08-3:05 (åh, så irriterande, 3:05!!! Grrr!). Snittpacen på intervallerna låg på 4:07 min/km vilket är okej. Jag vill ner till 4:00-pace eller under det, i ärlighetens namn. Men jag ska baske mig vara där innan sommaren är över!
Jag var rejält illamående efter sista intervallen, men det kändes ändå skönt. Det enda abret är att mina Kayanos börjar ta slut... Totalt idag blev det 10,1 km, snittpace 4:45 och puls 172/195.
Imorgon blir det jogg före frukost runt Södermalm och på lördag ska Mia och jag springa ett varv på SM-banan som långpass. Det är underbart att vara tillbaka i träningsrutinerna igen :-)
Nåväl, två tuffa kvalitetspass har det blivit sedan förra inlägget. I tisdags var det dags för "sommar-TSM". Det var underbart att träffa Catti, Niklas, Fredrika, Johan, Thomas och Clarence som jag inte sett sedan SM. Och Jane som jag inte sett sedan Premiärmilen. Och såklart Mia, Helena, Karin, Rebecca och alla andra härliga löpare. Åh, vilken lycka det är att se hur många andra nördar det finns :-)
Träningen med TSM blev en märklig upplevelse; vi var säkert 60 pers i 1:30-gruppen och försök få 60 pers att springa backintervaller... Det blev en halvtaskig träning just av den anledningen, vi hittade ingen bra backe utan fick ta en lång, seg rackare efter ett par vändors letande. Planen var att springa 8-10 intervaller och jag siktade på 10, såklart. Dock tog jobbstressen ut sin rätt, med besked. Jag blev ohyggligt trött efter åtta intervaller, sprang en katastrofalt långsam nionde (som jag faktiskt inte ens räknar med här, den tog 1:35 att springa) och struntade i att springa den tionde. Inte helt nöjd, om jag säger så. Backen var 250 m lång och såhär blev iterationerna: 1(05-10-06-07-08-10-08-10). Snittpace uppför: 4.28 min/km, kanske inte så konstigt att jag inte orkade hela vägen. Nöjd med att ha sprungit hyfsat jämnt iallafall.
Hade en liten fundering på att ta en återhämtningsjogg igår, men den planen sprack totalt när jag blev tvungen att jobba dubbla pass... Således var det ganska pigga ben som studsade till IF Linnéa-träningen idag och tur var väl det. Allan dök upp och coachade ikväll, trots att han själv har totalt löpförbud de kommande åtta veckorna (krya på dig, Allan!). Som vanligt grymt bra coachning, vilket behövdes mot slutet. Vi startade med uppvärmning i snacktempo och jag och Mia babblade på om allt och inget så det gick ju inte så jättefort, men skönt var det! Sedan var det dags att springa intervaller. Dagen till ära bestämde den bänkade coachen att vi skulle köra en stege; 800-600-400-200-400-600-800-meter med ståvila efter 800- och 400-metersiterationerna och joggvila efter de övriga (så att startpunkten för samtliga intervaller blev densamma). Nu räckte Zinkens löparbana inte riktigt till så enligt min fotpod så sprang vi 700-520-350-170-350-520-700-meter. Hur som helst så var det hysteriskt jobbigt! Jag klappade igenom totalt på den sista intervallen och är sjukt missnöjd med den tiden, i övrigt sprang jag väldigt jämnt och hade i princip samma tid på "nedtrappningsvändan" som på "upptrappningsvändan". Tiderna blev såhär: 2:45-2:08-1:28-0:38-1:27-2:08-3:05 (åh, så irriterande, 3:05!!! Grrr!). Snittpacen på intervallerna låg på 4:07 min/km vilket är okej. Jag vill ner till 4:00-pace eller under det, i ärlighetens namn. Men jag ska baske mig vara där innan sommaren är över!
Jag var rejält illamående efter sista intervallen, men det kändes ändå skönt. Det enda abret är att mina Kayanos börjar ta slut... Totalt idag blev det 10,1 km, snittpace 4:45 och puls 172/195.
Imorgon blir det jogg före frukost runt Södermalm och på lördag ska Mia och jag springa ett varv på SM-banan som långpass. Det är underbart att vara tillbaka i träningsrutinerna igen :-)
söndag 27 april 2008
Långt långpass i vårväder
Söndag. TSM-träning. Och klockan ringde en timme tidigare eftersom Alfreds föreläsning startade kl 09.00. Lite segt att masa sig upp var det faktiskt(eftersom jag använde lördagskvällen till att kolla gamla Queen-spelningar på Youtube...)
Mötte Masse och "Rågsvedsligan" Mia, Mia och Anita vid Slussen och hade sällskap till föreläsningen. Alfred var otroligt inspirerande och så ödmjuk, vilken kille! En timme gick alldeles för fort och sedan var det dags att ge sig av. Rundan idag gick via Stora Skuggan mot Ursvik, Rissne och Rinkeby och sedan tillbaks. Tyvärr föll båda mina kompanjoner bort idag; Niklas kände sig inte pigg alls (tänker på dig och hoppas du snart är tillbaka på banan, Nix!) och Masse tog en lite kortare runda. Saknade ert eminenta sällskap, killar!!
På grund av bortfallet blev det en, för mig, ovanligt tyst runda. Jag pratade i och för sig med rätt många, men mot slutet var det tyst i ledet och jag insåg att det iallafall inte var någon som var pratsugen förutom jag. Benen kändes hyfsat pigga, efter dryga två mil började höftböjarmuskulaturen strama lite och efter ytterligare några kilometer började vaderna kännas väldigt korta. Dessutom gjorde all pollen och allt damm som virvlade att munnen kändes som sandpapper och det blev rätt obehagligt mot slutet.
Psyket var med fint fram till 27,5 km då en uppförsbacke gjorde livet surt både för benen och humöret. Jag blev helt enkelt skitsur och tyckte att hela världen var emot mig. Insåg snabbt att det var första känningen av marathonhjärnan och petade i mig lite mer sportdryck. Det hjälpte, och sista biten till Stadion flöt förvånansvärt bra ändå. Totalt idag blev det 30,5 km på 2:43, snittpace 5:21 km/h. Nöjd? Absolut!
Mötte Masse lagom efter duschen och fick trevligt sällskap till Hötorget där han åkte hem och jag mötte upp Coola Karin. Vi fick en kanonskön eftermiddag med lunch, shopping, fika och massor av prat. Helt perfekt återhämtning och faktiskt; jag har en hyfsat pigg kropp. Är det en felprickad formtopp? Ska jag bli sjuk? Eller har all träning bara gett resultat?
Och bara som en parentes; det blir Boston Marathon 2009. Anmälan skickas in 1/6 ;-)
Mötte Masse och "Rågsvedsligan" Mia, Mia och Anita vid Slussen och hade sällskap till föreläsningen. Alfred var otroligt inspirerande och så ödmjuk, vilken kille! En timme gick alldeles för fort och sedan var det dags att ge sig av. Rundan idag gick via Stora Skuggan mot Ursvik, Rissne och Rinkeby och sedan tillbaks. Tyvärr föll båda mina kompanjoner bort idag; Niklas kände sig inte pigg alls (tänker på dig och hoppas du snart är tillbaka på banan, Nix!) och Masse tog en lite kortare runda. Saknade ert eminenta sällskap, killar!!
På grund av bortfallet blev det en, för mig, ovanligt tyst runda. Jag pratade i och för sig med rätt många, men mot slutet var det tyst i ledet och jag insåg att det iallafall inte var någon som var pratsugen förutom jag. Benen kändes hyfsat pigga, efter dryga två mil började höftböjarmuskulaturen strama lite och efter ytterligare några kilometer började vaderna kännas väldigt korta. Dessutom gjorde all pollen och allt damm som virvlade att munnen kändes som sandpapper och det blev rätt obehagligt mot slutet.
Psyket var med fint fram till 27,5 km då en uppförsbacke gjorde livet surt både för benen och humöret. Jag blev helt enkelt skitsur och tyckte att hela världen var emot mig. Insåg snabbt att det var första känningen av marathonhjärnan och petade i mig lite mer sportdryck. Det hjälpte, och sista biten till Stadion flöt förvånansvärt bra ändå. Totalt idag blev det 30,5 km på 2:43, snittpace 5:21 km/h. Nöjd? Absolut!
Mötte Masse lagom efter duschen och fick trevligt sällskap till Hötorget där han åkte hem och jag mötte upp Coola Karin. Vi fick en kanonskön eftermiddag med lunch, shopping, fika och massor av prat. Helt perfekt återhämtning och faktiskt; jag har en hyfsat pigg kropp. Är det en felprickad formtopp? Ska jag bli sjuk? Eller har all träning bara gett resultat?
Och bara som en parentes; det blir Boston Marathon 2009. Anmälan skickas in 1/6 ;-)
söndag 20 april 2008
Långpass med vårkänning
Wow, vilken dag att springa långpass på idag!! SÅ otroligt härligt :-)
Vaknade något förvirrad imorse och fick för mig att jag hade försovit mig till jobbet, men konstaterade sedan att jag inte sprungit något långpass denna vecka så alltså måste det vara söndag. Långsökt logik...
Kom iväg, sen som vanligt, och mötte ett morgonpiggt och glatt gäng vid Stadion. Niklas saknades dock idag och det kändes lite tomt faktiskt. Och tyst.
På schemat idag stod 28 km i 5:15-fart. Det blev nästan så... Först sprang vi ut på Djurgården för att bli fotade för TSM-gruppen, men inte såg jag någon fotograf så det vete katten om vi fastnade på bild eller inte ;-) Från Djurgården sprang vi sedan tillbaka till Stadion och ut till och runt Brunnsviken. Benen kändes sega de första 14 km, därefter lättade det och jag kände att idag kunde jag springa en mara utan problem. En ganska skön känsla med 40 km i benen sedan veckans tidigare träning! Vid 20 km kände Masse att träningen slet mer än den gav och vi två släppte gruppen och tog en egen vända. Klokt beslut inför kommande veckors träningar, bara dumt att slita hårt EN dag och behöva vila från flera träningar för att ta igen. Vi hade 5 sköna km tillbaka till Stadion där vi njöt av vädret, berömde oss själva (för faktiskt, vi ÄR ruskigt bra!) och peppade oss runt. Halvmaran sprang vi på 1:51, på träning! Inte illa :-)
Väl tillbaks på Stadion var det ganska skönt att sitta i solen och stretcha och invänta 3:30-gruppen, som sprang fina 29,4 km idag. För egen del stannade klockan på 25,5 km, 2:14:49. Snittfart 5:15 de första 20 km, 5:27 de avslutande 5. Jag är jättenöjd! Pulsen då? Snitt 168/max 182. Helt okej.
Avslutade träningsdagen med en promenad med Masse till Hötorget. Jätteskön nedvarvning och dessutom trevligt att prata lite till :-) Och så fick jag klart för mig varför Salt&Blandat är ett riktigt bra återhämtningsgodis. Tack, Masse!
En tråkig sak idag. Det finns uppenbarligen folk som störs av mitt prat på rundorna. Fick en pik av en tjej i omklädningsrummet idag som tyckte att bara för att jag var "så snabb" så behövde jag ju "inte vara kaxig och prata hela tiden". Va?! Take me or leave me, säger jag bara...
Nu väntar lunch, sen blir det fika på stan med Coola Karin :-)
Vaknade något förvirrad imorse och fick för mig att jag hade försovit mig till jobbet, men konstaterade sedan att jag inte sprungit något långpass denna vecka så alltså måste det vara söndag. Långsökt logik...
Kom iväg, sen som vanligt, och mötte ett morgonpiggt och glatt gäng vid Stadion. Niklas saknades dock idag och det kändes lite tomt faktiskt. Och tyst.
På schemat idag stod 28 km i 5:15-fart. Det blev nästan så... Först sprang vi ut på Djurgården för att bli fotade för TSM-gruppen, men inte såg jag någon fotograf så det vete katten om vi fastnade på bild eller inte ;-) Från Djurgården sprang vi sedan tillbaka till Stadion och ut till och runt Brunnsviken. Benen kändes sega de första 14 km, därefter lättade det och jag kände att idag kunde jag springa en mara utan problem. En ganska skön känsla med 40 km i benen sedan veckans tidigare träning! Vid 20 km kände Masse att träningen slet mer än den gav och vi två släppte gruppen och tog en egen vända. Klokt beslut inför kommande veckors träningar, bara dumt att slita hårt EN dag och behöva vila från flera träningar för att ta igen. Vi hade 5 sköna km tillbaka till Stadion där vi njöt av vädret, berömde oss själva (för faktiskt, vi ÄR ruskigt bra!) och peppade oss runt. Halvmaran sprang vi på 1:51, på träning! Inte illa :-)
Väl tillbaks på Stadion var det ganska skönt att sitta i solen och stretcha och invänta 3:30-gruppen, som sprang fina 29,4 km idag. För egen del stannade klockan på 25,5 km, 2:14:49. Snittfart 5:15 de första 20 km, 5:27 de avslutande 5. Jag är jättenöjd! Pulsen då? Snitt 168/max 182. Helt okej.
Avslutade träningsdagen med en promenad med Masse till Hötorget. Jätteskön nedvarvning och dessutom trevligt att prata lite till :-) Och så fick jag klart för mig varför Salt&Blandat är ett riktigt bra återhämtningsgodis. Tack, Masse!
En tråkig sak idag. Det finns uppenbarligen folk som störs av mitt prat på rundorna. Fick en pik av en tjej i omklädningsrummet idag som tyckte att bara för att jag var "så snabb" så behövde jag ju "inte vara kaxig och prata hela tiden". Va?! Take me or leave me, säger jag bara...
Nu väntar lunch, sen blir det fika på stan med Coola Karin :-)
söndag 30 mars 2008
Bottenrekord!
Premiärmilen idag blev nytt personsämsta på tävling. Det svider, samtidigt som jag borde ha insett att tredagarsfeber och sängläge kanske inte är en optimal uppladdning... Jag är både glad och ilsken på samma gång, glad att jag faktiskt sprang och ilsken över att prestera så dåligt som jag gjorde. Men, men, jag vet att jag har mer att ge och det känns rätt skönt.
Dagen började med att jag var galet nervös och sprang runt ett antal varv i lägenheten innan jag över huvud taget kom iväg. Mötte Niklas och Masse på Centralen och fick mycket trevligt sällskap till start. Träffade Felicitas på vägen till start, jättekul att träffa ännu en bloggare live :-) Mötte upp TSM-gänget för uppvärmning och det kändes kanonbra. Starten gick och jag hängde på Arne och Pertti som höll 4.25-fart ungefär och det kändes toppen... i två km. Sen tvärdog benen. Verkligen tvärnit, bara att stanna och gå. Sur som ättika! Bestämde mig för att springa ett varv iallafall och när jag hörde Jumpers glada hejarrop så fick jag ny energi. Ytterligare ett nytt ansikte IRL :-) Precis innan varvningen var jag åter mycket, mycket nära att bryta. Benen gjorde bara ont och jag trampade luft. Fick dock en uppmuntrande "high five" av Masse och bestämde mig igen för att Premiärmilen INTE skulle bli det första loppet jag bröt. Nä! Bet ihop, gick en bit till och sedan började det lossna. De sista två kilometrarna kändes det faktiskt bra, jag orkade trots att det sved av mjölksyreskuld. I mål på, för mig, helkassa 49.06. Med avdrag för promenader, på egen klocka, är tiden faktiskt betydligt bättre; 46.30. Men, det är den officiella tiden som räknas så...
Efter målgång träffade jag Mia, så nu har jag ett ansikte på vem jag ska dricka champagne med efter målgång i SM. Om jag nu gör en bra tid där... ;-)
Lite debriefing med TSM-gänget efteråt. Kändes skönt med uppmuntrande ord från de andra och att Arne och Pertti faktiskt frågade vart jag tog vägen :-) Lovade Pertti att springa mer intervaller så jag "platsar" i 3.30-gruppen till maran, för det vill jag ju göra! ;)
Gjorde sällskap med Masse och Niklas hem också, kändes rätt skönt att få älta lite över en hamburgare innan det var dags att ta tåget ut till bushen (Katrineholm). Tack för support och trevligt sällskap, grabbar!
Många TSM-are gjorde grymma tider idag. Jag gläds åt deras framgångar, verkligen!Själv bryter jag ihop och kommer igen. Nu jävlar i min lilla låda!
Dagen började med att jag var galet nervös och sprang runt ett antal varv i lägenheten innan jag över huvud taget kom iväg. Mötte Niklas och Masse på Centralen och fick mycket trevligt sällskap till start. Träffade Felicitas på vägen till start, jättekul att träffa ännu en bloggare live :-) Mötte upp TSM-gänget för uppvärmning och det kändes kanonbra. Starten gick och jag hängde på Arne och Pertti som höll 4.25-fart ungefär och det kändes toppen... i två km. Sen tvärdog benen. Verkligen tvärnit, bara att stanna och gå. Sur som ättika! Bestämde mig för att springa ett varv iallafall och när jag hörde Jumpers glada hejarrop så fick jag ny energi. Ytterligare ett nytt ansikte IRL :-) Precis innan varvningen var jag åter mycket, mycket nära att bryta. Benen gjorde bara ont och jag trampade luft. Fick dock en uppmuntrande "high five" av Masse och bestämde mig igen för att Premiärmilen INTE skulle bli det första loppet jag bröt. Nä! Bet ihop, gick en bit till och sedan började det lossna. De sista två kilometrarna kändes det faktiskt bra, jag orkade trots att det sved av mjölksyreskuld. I mål på, för mig, helkassa 49.06. Med avdrag för promenader, på egen klocka, är tiden faktiskt betydligt bättre; 46.30. Men, det är den officiella tiden som räknas så...
Efter målgång träffade jag Mia, så nu har jag ett ansikte på vem jag ska dricka champagne med efter målgång i SM. Om jag nu gör en bra tid där... ;-)
Lite debriefing med TSM-gänget efteråt. Kändes skönt med uppmuntrande ord från de andra och att Arne och Pertti faktiskt frågade vart jag tog vägen :-) Lovade Pertti att springa mer intervaller så jag "platsar" i 3.30-gruppen till maran, för det vill jag ju göra! ;)
Gjorde sällskap med Masse och Niklas hem också, kändes rätt skönt att få älta lite över en hamburgare innan det var dags att ta tåget ut till bushen (Katrineholm). Tack för support och trevligt sällskap, grabbar!
Många TSM-are gjorde grymma tider idag. Jag gläds åt deras framgångar, verkligen!Själv bryter jag ihop och kommer igen. Nu jävlar i min lilla låda!
söndag 23 mars 2008
TSM; trött-sliten-marathontjej. Ändå lycklig :-)
Idag var det ett riktigt tungt och slitigt pass för mig, men jag är nöjd ändå =)
Klev upp utan motstånd när klockan ringde, men kände direkt att kroppen var seg efter intervallerna igår. För övrigt var dagens pass det fjärde på raken av veckans totalt fyra pass. Inte helt optimalt alls. Men ändå, är det TSM-söndag så är det :-)
Såg först inte ett bekant ansikte, omklädningsrum 1 på Stadion var tvärtomt. Efter hand droppade dock folket in, det var förvånansvärt många som kom idag ändå tycker jag. Slog följe med Masse från start och snällt nog fick jag mellantider och distans rapporterat med jämna mellanrum. Tack! :-) Vi sprang två varv idag; dels en bit på Tjejmilenbanan och sedan en bit på premiärmilenbanan. Hade skönt flyt i kroppen under första halvan, men när vi passerade Stadion började jag känna mig oroväckande trött. Pulsmässigt syns det också; från en snittpuls på 160 till en snittpuls på 170... Tursamt nog talade Masse om att farten hade höjts, så det kändes inte helt hopplöst. Någonstans runt 20-km-passeringen började jag känna mig riktigt trött och det var slitigt, stumma ben och kroppen gjorde ont. I det läget var det så underbart skönt att höra Masse säga att han också började bli sliten och vi sänkte farten lite. När resten av gänget gav sig ut på de avslutande 3 km valde vi och några till att springa till omklädningsrummet istället. Jag ångrar inte det beslutet en sekund! Totalt idag blev det 22,6 km på 2:01:28 vilket ger en pace på 5:22 min/km.
Frånsett att det var tungt idag så var det en härlig runda, samtalsämnena flödade och solen sken. Lite roliga incidenter var det också; bland annat en liten kille i sulky som glatt utbrast "OJ" när 3:30-gruppen forsade fram. Eller den stackars tanten som raskt drog sin make åt sidan för att "skydda" honom från horden av löpare. Hon såg riktigt skärrad ut...
Fler än jag hade det bitvis motigt och det var kul att kunna skoja om det också :) Träffade Catarina IRL för första gången, mycket trevlig bekantskap. Kul att möta människor man bara "pratat" med via bloggen tidigare. Bloggandet har för övrigt gett mig otroligt mycket "in-put" och inspiration, synd att jag inte upptäckt det tidigare!
Nåväl; nu ska jag lägga upp benen högt och ta en powernap för att komma igen. Sen ska jag fundera lite över det snyggaste jag sett på länge och som gav mig visst huvudbry... Är det våren or what?! ;)
Klev upp utan motstånd när klockan ringde, men kände direkt att kroppen var seg efter intervallerna igår. För övrigt var dagens pass det fjärde på raken av veckans totalt fyra pass. Inte helt optimalt alls. Men ändå, är det TSM-söndag så är det :-)
Såg först inte ett bekant ansikte, omklädningsrum 1 på Stadion var tvärtomt. Efter hand droppade dock folket in, det var förvånansvärt många som kom idag ändå tycker jag. Slog följe med Masse från start och snällt nog fick jag mellantider och distans rapporterat med jämna mellanrum. Tack! :-) Vi sprang två varv idag; dels en bit på Tjejmilenbanan och sedan en bit på premiärmilenbanan. Hade skönt flyt i kroppen under första halvan, men när vi passerade Stadion började jag känna mig oroväckande trött. Pulsmässigt syns det också; från en snittpuls på 160 till en snittpuls på 170... Tursamt nog talade Masse om att farten hade höjts, så det kändes inte helt hopplöst. Någonstans runt 20-km-passeringen började jag känna mig riktigt trött och det var slitigt, stumma ben och kroppen gjorde ont. I det läget var det så underbart skönt att höra Masse säga att han också började bli sliten och vi sänkte farten lite. När resten av gänget gav sig ut på de avslutande 3 km valde vi och några till att springa till omklädningsrummet istället. Jag ångrar inte det beslutet en sekund! Totalt idag blev det 22,6 km på 2:01:28 vilket ger en pace på 5:22 min/km.
Frånsett att det var tungt idag så var det en härlig runda, samtalsämnena flödade och solen sken. Lite roliga incidenter var det också; bland annat en liten kille i sulky som glatt utbrast "OJ" när 3:30-gruppen forsade fram. Eller den stackars tanten som raskt drog sin make åt sidan för att "skydda" honom från horden av löpare. Hon såg riktigt skärrad ut...
Fler än jag hade det bitvis motigt och det var kul att kunna skoja om det också :) Träffade Catarina IRL för första gången, mycket trevlig bekantskap. Kul att möta människor man bara "pratat" med via bloggen tidigare. Bloggandet har för övrigt gett mig otroligt mycket "in-put" och inspiration, synd att jag inte upptäckt det tidigare!
Nåväl; nu ska jag lägga upp benen högt och ta en powernap för att komma igen. Sen ska jag fundera lite över det snyggaste jag sett på länge och som gav mig visst huvudbry... Är det våren or what?! ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
