Medlöpning, mjölksyra och myspass. 27 dagar kvar.

Veckans träning har varit av blandat slag, tyvärr missade jag Linnéapassen på grund av kvällsjobb, men hoppas på att få Linneit-energi kommande vecka istället.

I onsdags mötte jag upp coola Karin för årets första gemensamma pass. Alldeles för länge sedan vi tränade ihop, det var en fröjd för både kroppen och själen att äntligen få till en löparträff. Vi sprang till Stadion där Karin körde ett tufft intervallpass; 12x400m med 200m joggvila mellan varje iteration. Jag fick äran att agera pacer och hade främst fokus på att vi inte skulle tappa fart under varvet. Karin var grymt stark, öppnade taktiskt och lyckades med att få de fyra sista intervallerna till de fyra snabbaste intervallerna på hela passet. Själv njöt jag av att bara få rulla bredvid och peppa där det behövdes. Riktigt, riktigt kul att se Karins framsteg och hur hon orkade ge järnet hela vägen. Grymt, vännen!! Så imponerande!

Före intervallerna: Fokuserad. I torsdags tänkte jag försöka inspireras av Karin när jag själv styrde stegen mot EIP för 6x1000 m med 3 min joggvila mellan. Det blev dessvärre en kamp mellan mig och kroppen från första intervallen. Kroppen ville inte alls springa intervaller, det var tungt, motigt och jag fick verkligen kämpa varenda meter av passet. Efter tredje intervallen var jag beredd att lägga ner hela passet, efter fjärde intervallen hatade jag allt vad intervaller hette, efter femte intervallen svor jag på att aldrig mer springa intervallpass och efter den sjätte intervallen var jag förbannad. 200 m jogg senare konstaterade jag nöjt att jag överlevt passet och nog skulle kunna tänka mig att göra om samma sak igen. Jag är nog inte riktigt klok... ;-) Landade på 3:53 i snittfart och det känns riktigt bra med tanke på att kroppen inte alls var med på hjärnans vilja.Efter intervallerna: Förbannad ;-)

Och så blev det ett långpass till den här veckan... Det var ju kanske inte riktigt meningen, men jag bommade förra veckans långpass och fick erbjudande om ett alldeles förträffligt sällskap så då kunde jag faktiskt inte tacka nej. Underbare G mötte upp mig här och vi rullade iväg till Årstaviken och följde TSM-rundan runt Trekanten och över till Södermalm, fortsatte runt Södermalm och sen vidare till Hammarby Sjöstad och därefter hemåt igen. Benen kändes riktigt pigga och fräscha hela vägen, bitvis gick det i 4:45-fart utan att jag märkte det. Sällskapet i sig bidrog nog till piggheten också, det blev verkligen ett kalaspass i vårvärmen och löparbrännan är numera ett faktum. 32,04 km, 4:54 i snittfart och 163 i snittpuls är jag mycket, mycket nöjd med!

Totalt 97,35 km löpning (irriterande nära 100K, jag vet!) och mycket pigga ben blev facit för veckan. Vad ska det bli av nästa vecka tro?
Snygga skor or what? ;)

Smyge dag 2

Efter morgonpasset och en härlig frukost var det alltså dags för IF Linnéa att utforska Ales Stenar. Planen var backpass och vilket pass det blev sen!!

Vi började med att ta oss upp på höjden och kolla in själva fornminnet. Därefter joggade vi runt på fälten runt stenarna och slutligen tog vi oss ner mot samhället och hittade en riktigt grym backe för backlöpning. Det var en relativt kort, brant backe och vinden slet i oss från sidan och gjorde den tunga löpningen ännu tyngre. Underlaget var sand/grus och musklerna fick verkligen jobba för att ta kroppen uppför backen. Det gick inte fort, fokuserade på teknik istället för fart men fick rejält trötta muskler ändå. Till råga på eländet fick jag en hund i bakhasorna efter tredje backen. Tror aldrig jag har blivit så rädd och arg, jag kände hundens käftar snudda vänstervaden och skrek högt åt både hund och ägare. Svaret jag fick höll på att reta upp mig ännu mer; "Oj, jag såg inte att du kom" varpå jag röt att de borde ha koll på hunden iallafall. Fy, det var det värsta hundmötet hittills och jag är glad att millimetrarna var på min sida. Ganska skakad joggade jag nerför backen och tog itu med fortsatt backlöpning. Lite ofokuserad var jag dock, men det blev 8 lite längre vändor och tre kortare. Frånsett hundmötet var det grymt!

Efter avslutat backpass joggade vi ner längs fälten och hamnade såsmåningom nere vid havet och sandstranden. Vi snörade av oss skorna, tog av oss strumporna och sedan följde årets absolut härligaste löpning; 1 km barfotalöpning i sanden med vågornas brus och vindens sång i öronen. Det var helt underbart och endorfinet flödade. Sällan har jag varit mer närvarande i löpningen som då. Avslutningsvis tog vi oss upp från stranden till platån där stenarna stod, en backe vars lutning var så brant att det var omöjligt att springa hela vägen. På trötta adrenalinstinna ben nådde vi sedan stenarna och jag klockade mig på dryga 10 km löpning.

Efter lunch i Ystad åkte vi vidare för lite rekreation; bastu och havsbad. Bastun hade två glasväggar ut mot havet, utsikten var makalös och kontrasten mellan bastuns hetta och havets kyla mot huden var underbar. Ett glas vin på terrassen fick avrunda den perfekta avslutningen på dagens aktiviteter.

Nu är det laddning inför långpass/ultrapass/tävling imorgon. Träningslägret har varit över förväntan hittills, livet leker och tillvaron är verkligen helt underbar! Önskar att ni alla kunde dela mina upplevelser, det här är meningen med livet, löpning och allt :-)

Lycka!

Igår testade jag kroppen lite försiktigt med att cykla och springa i trappmaskinen på gymmet. Det enda som kändes var en märklig "hetta" i korsryggen, precis där jag haft ont. Antar att det har med läkningsprocessen att göra, var lite orolig att det skulle börja göra ont men jag kände ingenting efteråt :-)

Stärkt av gårdagens träning beslöt jag mig idag för att testa att springa en sväng. Och det höll!! Kroppen var tung och otymplig, vilket kanske inte alls var så konstigt vid närmare eftertanke. Kroppen är klok, den prioriterar läkning framför dårskap som löpning. Men det var skönt, så underbart skönt, att känna att det funkar att springa och att det inte gjorde det minsta ont. Inledningen på veckan var nämligen det värsta jag har varit med om i smärtväg. Det liknade ingenting jag varit med om förut och bara tanken på att förflytta mig gjorde ont. Usch! Jag är otroligt tacksam över att kroppen snabbt svarade på behandlingen och att rörelse är den bästa medicinen för att undvika fortsatta problem. När det kändes tungt och motigt idag så tänkte jag på alla dom som inte kan springa och på hur lycklig jag är som faktiskt kan det :)
När jag var nästan hemma mötte jag för övrigt två renhållningsarbetare som precis tände varsin cigg och stoppade mig med frågan: "Har du bråttom?". Jag stannade såklart till och frågade om det var något särskilt, varpå männen log och sa "Näe, men du springer ju...". Jag log lite extra och tänkte att de inte har en aning om vad de går miste om... :-)

Ny vecka, nya tag

Förra veckans träning blev inte riktigt som planerat. Den Stora Tröttheten slog till och gjorde att orken inte räckte så långt som jag ville. Facit för träningsveckan lyder som följer:
Tisdag: 10x380m-intervaller längs Årstaviken@3:45 min/km. 30 sek ståvila
Onsdag: 12K distanslöpning, tungt och moddigt
Torsdag: Vila. Bara vila...
Fredag: Intervallstege, fast inte som coachen tänkte sig... 1x(2000-1000-800-400)m. Inte riktigt så progressivt i tempo som jag hade hoppats på. Halt som attan på EIP.
Lördag: Långpass, 25K @ 4:49 min/km. Ljuvligt! Därpå utekväll som slutade någonstans på morgonkvisten. Endorfinkick av kaliber!
Söndag: Vila. Trött som bara den... men lycklig! :-)

Så, nu ligger en ny vecka framför mig och jag börjar träningsveckan med ett pass på gymmet. I stegtävlingen har jag på en vecka tagit mig 170 km, befinner mig strax norr om Rödby enligt kartan. Får nog ta och öka tempot lite... Here we go!

En snabb mil, ett tufft fyspass och en underbar helg

Helgens träning har stavats planering. Eftersom gårdagens eftermiddag och kväll, samt hela dagen idag, var vigt åt att åka båt och leva loppan så var jag ju tvungen att träna INNAN jag åkte iväg. På planeringsschemat stod både gym och löpning och löpningen skulle helst vara snabbdistans. Således; snabbdistans 10 km till gymmet på Kungsholmen!
Min lysande idé visade sig inte vara riktigt lika lysande när jag kom ner från Henkan och fastnade i en broöppning... Lite surt att behöva stoppa klockan och vänta, även om det blev en kortvarig väntan på typ 30 sekunder. Irriterande! Pinnade på längs Årstaviken bort mot Tanto och Hornstull, fick stanna ytterligare två gånger på väg mot Västerbron pga trafikljus, men i övrigt rullade löpningen på fint. Över Västerbron lyckades jag på något sätt ÖKA farten (fråga mig inte hur det gick till) och från Västerbroplan upp mot Fridhemsplan ökade jag ytterligare. Progressiv löpning alltså; första sju km på 4:20 min/km i snitt, över Västerbron på 4:14-fart och sedan avslutningsvis 4:09 min/km. Effektiv löptid: 43:35! :-) Tyvärr kan jag inte räkna rekordtiden eftersom jag fick stanna hela tre gånger, men jag är grymt nöjd ändå! Snittpace 4:19, kadens 192/202 och puls 174/192.
Nåja, passet var ju inte slut där utan jag flämtade in på gymmet och gick loss på både bröst, rygg, mage, skuldror, biceps, triceps och ben i en rasande fart. Riktigt skönt fyspass, men jag var rätt darrig när jag gick därifrån...
Redo för komplementträning!
Resten av helgen har gått i lyckans tecken, en helt underbar båttripp tillsammans med härliga vänner och en lång natts dans (komplementträning!) som resulterade i svullna fötter, träningsvärk och en hes hals (på grund av lite väl mycket "skönsång). Avslutade helgen med en lång promenad i alldeles underbart sällskap i solens sken. En fulländad helg, helt enkelt. Att semestern är slut för denna omgång gör ingenting. Jag börjar jobba igen imorgon bitti och det med ett stort leende på läpparna. Nya utmaningar väntar och jag är redo!

Känslor och backpass. 9 dagar kvar.

Det känns märkligare och märkligare ju närmare Stockholm Marathon jag kommer. Idag insåg jag hur jag känslomässigt blivit väldigt förändrad. Som jag skrev igår så känner jag mig rätt "avtrubbad" på jobbet, men samtidigt blir jag lättare berörd av saker och ting. Jag kan liksom inte riktigt värja mig för allt jag möter, framförallt på jobbet, men också i vardagen. Dessutom vill jag vara ifred och fokusera samtidigt som jag vill ha omgivningens förståelse och sympatier. Jättemärklig känsla! Dessutom är behovet av närhet ökat, just nu känns det tomt att inte ha någon att dela det här med. Jag får väl försöka göra något åt den saken. Om jag törs.

Dagens backe

Hur det än är med fokuseringen och annat så kräver Mäster Sz's schema sitt också. Idag var det ett backpass som skulle avhandlas, och farten skulle vara lugn. Mina ben ville inte alls springa lungt och nu sitter jag här och funderar över om jag sabbade formtoppen eller inte. Uppvärmningen på 4,7 km gick i 4:45-pace, det bara blev så när benen fick gå av sig självt. Sprang längs Årstaviken bort mot Hornstull, men stannade när jag var vid kolloniområdet bakom Eriksdalsskolan. Där hittade jag en lagom backe att springa uppför. Först blev det dock månsteg, skip och tågång till omgivningens munterhet. Jag måste se oerhört fånig ut, av minerna att döma :-P
Backen var 95 m lång och iterationerna blev 25-25-24-25-25.
Liiite segt i benen kändes det, förmodligen sedan tisdagsintervallerna, men annars var det bara skönt. Hemjoggen gick något lugnare, men jag kunde inte låta bli att springa om alla jag kunde. Det blev 5 eller 6 löpare på 4,7 km... Sista två kilometrarna tog jag det riktigt lugnt och landade på 5:17-pace.

Totalt 10,2 km, snittpace 4:55/min. Helt okej, om än lite för fort. Skönt var det iallafall, solen sken och Årstaviken var underbart vacker. Och jag ler av lycka för att jag kan springa och får ta del av ett sagolikt Stockholm en försommarkväll som denna.

Långpass med vårkänning

Wow, vilken dag att springa långpass på idag!! SÅ otroligt härligt :-)
Vaknade något förvirrad imorse och fick för mig att jag hade försovit mig till jobbet, men konstaterade sedan att jag inte sprungit något långpass denna vecka så alltså måste det vara söndag. Långsökt logik...
Kom iväg, sen som vanligt, och mötte ett morgonpiggt och glatt gäng vid Stadion. Niklas saknades dock idag och det kändes lite tomt faktiskt. Och tyst.

På schemat idag stod 28 km i 5:15-fart. Det blev nästan så... Först sprang vi ut på Djurgården för att bli fotade för TSM-gruppen, men inte såg jag någon fotograf så det vete katten om vi fastnade på bild eller inte ;-) Från Djurgården sprang vi sedan tillbaka till Stadion och ut till och runt Brunnsviken. Benen kändes sega de första 14 km, därefter lättade det och jag kände att idag kunde jag springa en mara utan problem. En ganska skön känsla med 40 km i benen sedan veckans tidigare träning! Vid 20 km kände Masse att träningen slet mer än den gav och vi två släppte gruppen och tog en egen vända. Klokt beslut inför kommande veckors träningar, bara dumt att slita hårt EN dag och behöva vila från flera träningar för att ta igen. Vi hade 5 sköna km tillbaka till Stadion där vi njöt av vädret, berömde oss själva (för faktiskt, vi ÄR ruskigt bra!) och peppade oss runt. Halvmaran sprang vi på 1:51, på träning! Inte illa :-)
Väl tillbaks på Stadion var det ganska skönt att sitta i solen och stretcha och invänta 3:30-gruppen, som sprang fina 29,4 km idag. För egen del stannade klockan på 25,5 km, 2:14:49. Snittfart 5:15 de första 20 km, 5:27 de avslutande 5. Jag är jättenöjd! Pulsen då? Snitt 168/max 182. Helt okej.

Avslutade träningsdagen med en promenad med Masse till Hötorget. Jätteskön nedvarvning och dessutom trevligt att prata lite till :-) Och så fick jag klart för mig varför Salt&Blandat är ett riktigt bra återhämtningsgodis. Tack, Masse!

En tråkig sak idag. Det finns uppenbarligen folk som störs av mitt prat på rundorna. Fick en pik av en tjej i omklädningsrummet idag som tyckte att bara för att jag var "så snabb" så behövde jag ju "inte vara kaxig och prata hela tiden". Va?! Take me or leave me, säger jag bara...

Nu väntar lunch, sen blir det fika på stan med Coola Karin :-)