fredag 30 januari 2009

LSD

Nu menar jag absolut inte LSD som i drogen, lysergsyradietylamid. Nej, jag pratar Long Slow Distance. Underbara, ljuva långpass. 29K njutning i 5:24-fart. Och låga 151 spm i snittpuls. Jag njuter av mängdveckan och börjar undra om det bor en masochist i mig, jag har hittills tillryggalagt 110K och veckan är ännu inte slut. Jag börjar undra om jag ska bli tvärsjuk eller skada mig, för såhär bra kan det väl ändå inte kännas?! ;-)

torsdag 29 januari 2009

Maffe, Ipren och Ice-Power

Veckans bästisar måste vara just dessa tre; Maffe som i Maffetoneträning, Iprentabletterna och Ice-Powertuben (eller snarare innehållet i tuben...).

Mängdveckan har hittills omfattat dryga 81 km löpning och kroppen känns förvånansvärt pigg och fräsch. Förmodligen är det för att jag sprungit lugna, fina pass; 5:10-5:30-fart, och pulsen legat lågt. Maffetone-skt lågt, igår kväll hamnade pulsen på låg-låga 147 spm i 5:17-fart och jag fattar ingenting. Borde inte pulsen börja krypa uppåt och indikera att kroppen är sliten istället?

I övrigt har jag återupptäckt Ice-Powergelen. Det var länge sedan jag tyckte att mina ben behövde IP efter ett långpass, men i onsdags kröp det i benen och då kom jag på den briljanta idén att plocka fram denna underbart kylande gel igen. Så skön känsla!! :-)

Iprentabletterna då? Jo... jag hävdar fortfarande med bestämdhet att om man har så ont att man måste äta värktabletter för att kunna träna så bör man avstå träningen. I det här fallet äter jag Ipren för snabbare återhämtning; Ipren är antiinflammatoriskt och ökar genomblödningen, således värktabletter i förebyggande syfte. Och so far, so good. Nu är det bara sisådär 70K kvar om jag ska tro coachen, let's bring them down as well, huh?! :-)

tisdag 27 januari 2009

Mängdvecka!

Jo. Coach N'batha har utmanat mig rejält med en mängdvecka av hög kaliber. Nu har jag inte bemödat mig att räkna alla kilometrar som den gode coachen vill att jag springer, men många kilometrar ska det bli. Mjukstartade igår med sköna 12 km helt utan vare sig klocka, pulsband eller radiolyssnande... Det kändes märkligt "naket" till en början, men efterhand kände jag hur jag hittade tillbaka till den enkla, avskalade löpningen utan press eller stress. Riktigt härligt!

Dagens aktivitet var dubbla pass; morgon och kväll. När klockan ringde imorse var jag dock inte så pigg på att gå upp. Det blev sovmorgon och rask omflyttning av morgonpasset till eftermiddagspass. Planen var att springa hem från jobbet, vila någon timme och sedan springa till Linnéaträningen och där agera vilande coach. Planen höll åtminstone inledningsvis... ;-) Masse erbjöd nämligen sitt sällskap på en kvällsrunda innan Linnéaträningen och jag var inte sen att tacka nej... Det blev en grymt skön tur från city via Kungsholmen, Västerbron, Söder Mälarstrand och Götgatan/St Paulsgatan mot Zinken. Mycket prat, en hel del skratt och så en liten uppförsbackesspurt för att springa ikapp och förbi tre cyklister på Götgatan (vi lyckades såklart, hi hi) Och när vi väl kom till Zinken och mötte alla andra härliga Linnéaiter så kunde jag inte låta bli att springa en liten sväng till. Fast när de andra drog intervaller så sprang jag, Masse och D i behaglig softjoggsfart och peppade våra vänner istället. Det blev alltså tre pass på ganska kort tid, men med lite vila och återhämtning (och Snickers!) mellan varje pass. Totalt fick jag ihop 30,93 km (fördelning 10,09; 11,15; 9,69), snittpuls på samtliga pass 157 spm och snitthastighet 5:07; 5:15; 5:25 min/km. Jag är grymt nöjd och har en skön känsla i kroppen, nu är det bara att ladda batterierna för kommande pass. Och nej, jag är förmodligen inte riktigt klok, men vad gör väl det...?! ;-)

söndag 25 januari 2009

Utmanad!

Sitter och deppar lite över att inte kunna springa med vännerna i TSM idag. Nog för att jag är betydligt piggare, men att ge sig ut på ett långpass idag vore förödande, hur gärna jag än vill. Såklart jag är rastlös och det dåliga samvetet är större än någonsin, men NEJ! Återigen; hellre vila en dag extra än satsa på lite för hård träning, bli sjuk och i värsta fall inte kunna springa mer någonsin. Jag tror jag börjar bli gammal och klok... ;-)

Nåja, det är inte så eländigt med mig egentligen. Coach N'batha gav mig nyss en utmaning som jag givetvis tänker anta. Den kommer här:

1. Vilken typ av löpare är du?
Envis långdistansare med prestationsvilja ;-)
2. Hur länge har du löpt?
Sedan våren 2003.
3. Hur mycket löper du per vecka?
Förra året blev det drygt 50 km/vecka, hittills i år ligger snittet på 70 km/vecka
4. Vilket är ditt "feelgood" tempo?
Oftast 4:50-fart
5. Vid vilken ålder började du springa?
24
6. Vilka andra sporter utövar du regebundet?
Alternativträning ;-)
Gym har varit komplement till löpningen det senaste året, sedan försöker coachen få mig att träna yoga, motionscykla och köra corepass. Jag gör som han säger ;-)
7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Beror på hur långt passet är... Men utan min Garmin-klocka känner jag mig naken.
8. Varför springer du?
För att få snygga ben såklart!
Jag springer för att jag mår bra av det, löpningen kan vara meditativ och ett sätt att fokusera och rensa tankarna. Och numera är jag så beroende att jag inte kan sluta springa...
9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Hmmm, jag har nog smitit från ett och annat möte på jobbet för att kunna springa. Lögnen? "Jag har ett viktigt möte privat som jag måste vara med på". Inte helt osant, jag har ju dejt med löpardojjorna...
10. Hur ofta köper du skor?
Lite oftare än jag behöver... Jag är periodare, men minst två gånger om året.
11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
Definitivt oftare än jag behöver! I princip varje gång jag besöker RS... ;-)
12. Var/hur handlar du utrustningen?
Oftast spontaninköp... Prylar från Runners Store står för majoriteten av mitt löparkonto.
13. När föredrar du att springa?
På förmiddagarna. Årstid? Våren; april-maj när grönskan kommer. Löparromantik på hög nivå!
14. Hur ofta tävlar du?
Med mig själv? Oftast ;-) Men tävlingsmässigt kanske 5-6 gånger/år. Det lär bli mer nu...
15. Vilka distanser?
Främst långdistans; marathon och halvmarathon.
16. Vilken är favoritdistansen?
Svårt... Halvmarathon är grymt kul, men jag har en hatkärlek till fullmarathondistansen.
17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
I uppförsbackar "upp för backen, fram med höften". Annars "fortsätt spring", ständigt återkommande mantra under tävlingar, intervaller och tempopass
18. Vilken typ av vätska dricker du?
Främst vatten, men även vatten+dextrosol samt otäck Maxim.
19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Beror på passet och dagsformen. Föredrar numera grupplöpning iallafall
20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Lång stretch, varm dusch, Snickers och mat
21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Intervaller. Då får man ju vila emellanåt ;-)
22. Vart blir du oftast skadad?
Skadad? Sällan... Fast högerbenet är nog det som ligger sämst till för framtida men...
23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
New York Marathon igen... Plus resterande "big five"; London, Boston, Chicago
24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Madonna. Hon verkar så sjukt oberörd när hon springer, jag vill veta om det är en fejk eller inte. Det kanske inte går så fort som det verkar...?!
25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Haile Gebrselassie. Fast då måste han köra maffejogg om jag ska hänga med...
26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Naomi Watts (för att hon är en sådan övertygande barnmorska i Eastern Promises)
27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
Svårt val. Det får bli Mia, Helena och Fredrika. Tre otroligt coola träningstjejer, bland många andra coolingar.

lördag 24 januari 2009

Lyssna på kroppen

Att lyssna på kroppen är ett av mina återkommande råd till mina vänner. Kroppen är klok, hjärnan är oftast puckad och tycker att man kan ignorera kroppens signaler. Det brukar inte funka sådär jättebra... ;-)
Så, igår sa kroppen "STOPP" till mig. Lite för mycket jobb, för lite sömn och det i kombination med ganska mycket träning gjorde att kroppen tyckte att jag skulle vila. Det dåliga samvetet gnagde i mig, men någonstans kände jag att det inte var läge att trotsa kroppen. Någonting kändes inte helt okej, idag vet jag vad... Vaknade med känslan av att ha svalt ett kilo sågspån och ha blivit överkörd av en ångvält; halsont och muskelvärk alltså. Inser att det bara är att gilla läget, vila och försöka få kroppen tillbaka i träningsdugligt skick. Jag vill inget hellre än att ge mig ut i regnet och blåsten, känna mjölksyra och pressa mig själv. Hjärnan försöker lura mig att ge mig ut, men jag vet att det inte är någon idé. Pulsen är hög, kroppen öm och halsen svider. Kroppen säger nej, det är bara för hjärnan att försöka inse faktum. Jag surar, men lyssnar på kroppen och hoppas att kroppen tackar mig för det...

torsdag 22 januari 2009

Skrivkramp...

Jag har inte övergett bloggen, jag lovar! Jag har bara drabbats av viss skrivkramp och har tankarna på lite annat håll just nu. Återkommer snart, stay tuned!

(Träningen går för övrigt utmärkt)

söndag 18 januari 2009

Veckan som gick...

På begäran av Bureborn kommer här min träningsvecka, den vecka som gick. Jag sov bort ett löppass och ett styrkepass (överkropp) och har fått flytta om passen lite jämfört med coachens orginalschema, men i stort sett har jag gjort som beordrat ;-)
Måndag: Cykel (gym) 15 km backintervaller + trappmaskin (no hands!) intervaller 1+1 min 30 min
Tisdag: Löpning till jobbet 9, 2 km 4:52-pace
Onsdag: Yoga 30 min + löppass 15 km (uppvärmning+nedjogg 9,2 km 5:02-pace + tempolöpning 5,8 km 4:06-pace)
Torsdag: Lunchjogg 11 km 5:28-pace + snabbdistans 10 km 4:22-pace + uppvärmning/nedjogg 2,2 km 5:30-pace
Fredag: Idrottsmassage rygg/nacke/ben
Lördag: Långpass 25 km 5:02-pace + core 20 min (ska egentligen vara 30, men core efter långpass var visst ingen hit...)
Söndag: Ingen träning, bara jobb... kallas även vilodag har jag hört ;)
Frågor på det?
Totalt 72,4 km löpning. Och då tycker jag att jag har haft en lugn träningsvecka... :-)

lördag 17 januari 2009

25K njutning

25 km, 2:05:50, 5:02 min/km, 162 spm/min = dagens långpass. En bild säger mer än tusen ord...



torsdag 15 januari 2009

PB!

Just när man tror att man är inne i en platåfas i träningen så händer det; ett PB! På milen :-) Helt oväntat faktiskt, med tanke på gårdagens tunga pass på Bosön och att dagen bjöd på dubbelträning i form av morgonjogg (som blev lunchjogg på grund av sovmorgon) och så Linnéaträning på det. På Linnéas schema stod tröskelpass och jag var inte ett dugg sugen på att springa fort när jag kom till Zinken... Det blev dock snabbt ändring på det, som vanligt var stämningen varm och hjärtlig och det blev massor av prat innan vi kom iväg.

Jag bestämde mig för att testa 4:25-fart trots allt och låta det bära eller brista, utan prestige. Fick snabbt sällskap av Erik, snabbfotingen, som la sig sida vid sida och drog mig runt på lätta, tassande steg. Det kändes bra hela vägen längs Söder Mälarstrand, då vi hade medvind. Andningen gick lätt, steget kändes bra och känslan var inte alls att det var jobbigt. När vi passerat Vikingterminalen och vek av mot Hammarbyhamnen började det dock kännas lite trögt, det var inte lika lätt längre och jag gnällde väl lite för att förvarna Erik om att jag kanske skulle släppa. Han frågade vad min puls var och vart min syragräns gick. När jag svarade: 184, syra 192" tittade han bara på mig, log och sa "Karin, kroppen säger att du inte är trött, spring nu". Humor :-D
När vi passerade Eriksdalsbadet började jag tycka att det kändes halvsegt, men då sa både klockan att det bara var 2,5 km kvar och jag bet ihop. Motvinden kändes rätt påtagligt och benen och ansiktet började domna, men jag pinnade vidare och hade bra draghjälp av Erik. Den sista kilometern var benen stumma, trötta men inte syratyngda, fast pannbenet var det inget fel på. Jag fokuserade, sprang och hann tänka att "jo, en kilometer till efter milen, det fixar jag om jag måste". Och plötsligt hörde jag hur Erik sa: "hundra meter till så har du fixat milen". Det vore synd att säga att jag spurtade, mina ben var djupfrysta sedan länge, men en liten fartökning fick jag till och stannade klockan på... 43:40.. Häpp! En torsdagskväll i januari, bara sådär. Jag är supernöjd med dagens insats och tackar Erik stort för hjälpen!

Efter träningen, i klubbstugan, visade det sig att jag inte var ensam om att slå personbästa. Mia hade peppat fram två Linneaiter till nya rekord och Helena hade satt eget PB. Vilken kväll! Glädjen var stor i klubbstugan och det är bara att konstatera; mjölksyra balanseras bäst med endorfiner! Säsongen har bara börjat, vart ska detta sluta?! :-)

Beaten by Bosön

eller "stupid is that stupid does"... ;-)

Nu ska jag inte gå händelserna i förväg, men man kan lugnt säga att viljan är större än förmågan just nu. Det är inte första gången och förmodligen inte sista gången heller, men det är helt klart lika irriterande varje gång det händer!

Igår var det alltså tempopass på Bosön som gällde, jag och Pertti har sedan länge haft planer på att testa inomhusbanor och igår var det dags. Vi var ute på Bosön rätt tidigt på eftermiddagen, men det var trångt inne i friidrottshallen ändå. Svenska handbollslandslaget hade tydligen någon upptaktsträning och det var fullt av spelare, tränare och TV-team på innerplanen (och tyvärr bitvis även i banan, grrr). Nåja, vi hade rätt kul under uppvärmningen och spanade in formen på handbollsgrabbarna (det verkar lovande) och kände på banan. Underlaget var helt suveränt, mjukt och sviktande, men jag gillade inte lutningen i kurvorna. Och att springa 4K på 200-metersvarvbana är rätt knäckande för psyket...

Efter 30 min uppvärmning var det dags att ta tjuren vid hornen. Eftersom vi var inomhus funkade inte hastighetsmätaren på Garmin (och min fotpod till Polarklockan är död sedan länge) så jag försökte räkna ut varvstiden. Och räknade lite fel, vilket blev förödande... Första kilometern kändes bra, jag fick in en bra rytm i steget och andningen direkt. Under andra kilometern började det bära emot lite, men gick fortfarande bra. Efter 2425 meter tog det dock tvärstopp. Helt. Hade jag haft en farthållare så hade jag sett att jag gått på för hårt, men tja... Det är lätt att vara efterklok. Mina 2425 m gick på 9:28, ett snitt på 3:52 min/km. Way too fast! Det visste jag dock inte då, så jag svor, hämtade andan och stack iväg för att fullfölja passet. I ilskan räknade jag fel på varven och stoppade klockan på 15:24 efter 3800 m, ett snitt på 4:03 min/km totalt. Pertti bara skrattade åt min ilskna uppsyn och fick mig att släppa prestationsilskan, det är trots allt lågsäsong nu :-) Tillsammans körde vi 2x1000 m på 4:21 resp 4:04 innan vi körde en lugn nedjogg.

Slutsatsen av gårdagens pass är att jag nog kan, om jag bara tänker till lite. Dessutom tog jag slut efter ungefär 40 min löpning, där brukar min fettförbränning ta över och det kan vara en bidragande orsak till att jag bara tvärdog. Fast mest sannolikt är det nog ändå att jag överskred min kapacitet, hur gärna jag än vill skylla på andra faktorer ;-) Jag konstaterar att jag blev slagen av Bosön den här gången. För när jag kommer tillbaks tänker jag ta revansch, jag är laddad, fokuserad och grymt motiverad att göra om och göra rätt!

tisdag 13 januari 2009

Trött, tröttare, Karin...

Har ännu än gång drabbats av Den Stora Tröttheten... Sover jämt men är ändå trött, inte trött och seg utan trött och jättesömnig. Det är ett smärre trauma varje gång väckarklockan ringer ;) Antar att det hör årstiden till, det här gråa vädret och de få ljusa timmarna får mig att vilja gå i idé och vakna upp när marssolens strålar börjar värma. Nåja, vinterns gråskala kan jag inte göra så mycket åt, det är bara att bita ihop och hålla ut i några veckor till. Vi går ju trots allt mot ljusare tider!

Tröttheten till trots, träningen flyter på rätt bra iallafall. Har fått en hel del alternativträning (ja, alternativträning, icke-löpning, vad annars?!) i schemat och det är riktigt kul att slita i gymmet, svettas på cykeln och kämpa i trappmaskinen. Får se om det ger resultat för löpningen också, hoppas det. I vilket fall är det skönt att kunna träna på, men ändå ge kroppen löpvila. Några skador vill jag nämligen inte veta av, det är alltför många runt omkring mig som drabbats av överträning eller stressfrakturer...

Nu väntar en jogg till jobbet, imorgon blir det spännande tempopass med Pertti på Bosön. 4 km på 16:20 lyder coachens order, let's bring it down, shall we?!

söndag 11 januari 2009

Bakhalt långpass

Lediga söndagsmorgnar är numera synonymt med TSM och långpass. Imorse var inget undantag, trots att lördagskvällen blev lite väl sen och kanske innefattade lite mer vin än det var tänkt... ;) Nåja, när klockan ringde skuttade jag glatt ur sängen och laddade med en ordentlig frukost innan jag blev upphämtad av Catti, Clarre och Anders. Jag var inte odelat positiv till dagens bansträckning då jag igår sprang runt Årstaviken och halkade i snömodden, kryssade mellan barnvagnarna och försökte låta bli att snubbla över hundkoppel. Clarre lyckades dock övertyga mig om att det skulle gå bra, och han fick rätt!

Idag kände jag mig verkligen hemma i 3:15-gruppen, de flesta börjar jag känna igen även om jag inte kan namnen på alla. Det kändes hemtamt och trivsamt, och som alltid blev det många kramar och glada återseenden. Gladast blev jag dock av att träffa coach D, som jag inte sett sedan i juli. Lycka!
Efter allt hejande åt höger och vänster var det så dags att ge sig ut på dagens strapats. Arne, Clarre och Gunilla tog täten och höll tempot suveränt idag. Själv bestämde jag mig för att ligga sist idag eftersom jag låg i täten förra veckan. Fick sällskap av favvo-R och vi höll koll längst bak i princip hela rundan. Vi var inte så många idag, några var sjuka och andra sprang med långsammare grupper på grund av uppehåll eller sjukdom, men sisådär 45 löpare hade vi att hålla ett vakande öga på ;-)
De första 7 kilometrarna gick lätt, längs Strandvägen och Söder Mälarstrand, men när vi nådde Tanto och gångvägen vid vattnet började modden göra sig påmind. Det blev liksom två steg framåt och ett bakåt, stundtals kändes det lite slitigt (vilket nog mest får skyllas på att jag var "dagen-efter-kvällen-före").
När vi kom över på Årstasidan började gruppen bli lite utdragen och vi tappade några medlöpare på vägen, klokt av dom dock att lyssna på kroppen och inte slita ut sig på långpasset. Det var ganska slirigt i backarna även idag, men det var betydligt mer lättsprunget än igår. Vi lyckades iallafall ta oss fram till Liljeholmsbron utan några halkskador eller andra missöden och när vi fick fast mark under fötterna igen så flöt löpningen på betydligt bättre. Gruppen höll ihop och löparmaskinen tuffade över Västerbron i fin fart :-) Trots att det var ganska många söndagsflanörer ute så flöt löpningen riktigt bra längs Norr Mälarstrand och tillbaka mot Stadion.

Sista kilometrarna lämnade jag svanspositionen och gav mig in mitt i löparklungan för att hinna prata lite med andra glada löpare också. De flesta verkade pigga, liksom jag, och när vi nådde Stadion kändes det bara fint för egen del. 22,84 km med snittfarten 5:04 min/km tyckte min Garmin att vi skrapat ihop idag. Ett riktigt skönt dagsverke, helt enkelt! :-)

torsdag 8 januari 2009

Hittat glädjen

Okej, det är snö, det är modd, det är segt och det är motigt... Men vad gör väl det? Ikväll hittade jag åter den där glädjen i att träna, trots att det är tungt. Började dock dagen med att både sova igenom den planerade morgonjoggen OCH försova mig till jobbet... och när jag kom hem var jag fortfarande så trött att jag varken visste ut eller in. Som tur var kom gulliga Catti förbi och hämtade upp mig och tillsammans styrde vi kosan mot Zinken och Linnéaträning.
Innan träningen var det dock dags för den rafflande plankanutmaningen mellan Mia och Ken. Efter 5:15 fick Mia erkänna sig besegrad, men som de båda imponerade. Hatten av för dessa söderhjältar, vilka stålmänniskor!

Efter denna dramatiska inledning var det dags för träning även för oss andra. Ken och jag fick äran att styra upp dagens pass, som på Kens initiativ blev fartlek runt Söder. Det blev ett riktigt höjdarpass, jag och Ken turades om att dra tätgruppen och det blev riktigt sköna kilometrar trots snömodd och halka. Jag lämnade gruppen vid Skanstull för att ta igen morgonens missade pass och springa hem istället. Det blev en kamp mellan mig och snön, jag kom två steg framåt och ett halvt steg bakåt hela tiden och det var riktigt segt att ta sig fram. Glädjen från Linnéalöparna höll mig dock springande hela vägen hem och när jag sprang sista biten på den plogade vägbanan konstaterade jag att 5:25-tempo i snömodd motsvarade 4:40-tempo på asfalt, rent ansträngningsmässigt. Undra på att det bar emot! ;)
Dagens träning: 8,84 km fartlek (inkl uppvärmnig) i 4:54-fart + 7,6 km hemjogg i 5:11-fart. Totalt alltså 16,44 km. Ett helt okej dagsverke! :-)

onsdag 7 januari 2009

Tappat farten?

Jo, ibland undrar man ju... Jag har helt klart tappat farten på att blogga och hålla mig up-to-date på alla härliga träningsbloggar iallafall. Det har varit lite mycket i livet, nu igen. Och snö-eländet som föll igår gjorde kvalitetspasset till ett elände, det kändes som om jag bara trampade luft och inte kom någon vart. Gav upp efter ynka 3,5 km i 4:25-fart, det var för halt och för kallt för att jag skulle orka motivera mig till att fortsätta pressa mig själv.

Kanske är jag inte helt kry efter febern, kanske har den senaste veckans sena nätter med lite sömn satt spår, eller så har jag helt enkelt tappat farten... Nåja, jag gräver inte ner mig för detta. Det är ett pass bland många, men lite grinig blir jag såklart över att inte lyckas fullfölja det jag företagit mig. Det är bara att ta nya tag, hitta farten och komma igen, både i spåret och i cyberrymden. Off we go! :-)

söndag 4 januari 2009

Kylslaget långpass


En snabb koll på termometern imorse fick mig att tveka lite. Om jag inte hade haft TSM som väntade så hade jag nog krupit ner i sängvärmen igen, min "köldgräns" går vid -10 grader... Å andra sidan, kan man svika sitt härliga löpargäng? Jag tyckte inte det, så jag började rota i klädlådan och pälsade på mig både korta tights, underställ, långärmad windstopper och tisha under vintertightsen och vindjackan. Plus att jag hade Linnéabuffen och Linnéamössan, såklart, men absolut inte några vantar (konstigt nog fryser jag inte om händerna). Idag hade jag dessutom på mig löparglasögonen :) Dressed for success, skulle det visa sig.

Blev upphämtad av Anders, Catti och Clarre och var helt inställd på att springa med 3:30-gänget idag eftersom jag var sjuk förra helgen och därför mestadels ägnat mig åt alternativträning den här veckan ;) Clarre övertygade mig dock om att jag skulle springa med 3:15-gruppen och jag var väl inte så svårövertalad egentligen.
Som vanligt dök det upp massor av löparklädda människor till träningen och det blev många glada återseenden och kramar. Det är verkligen en skön gemenskap och en träningsglädje som inspirerar mig mycket.

3:15-gruppen var möjligen något reducerad idag, men det var ett jämnstarkt och jättehärligt gäng som gav sig iväg i kylan. Clarre höll farten och jag la mig tätt bakom honom och småpratade med Niklas, Arne, Mark och Anders. Och skrek "håll höger" ett antal gånger. Kanske skrek jag lite väl högt, för jag fick frågan om jag varit lumparbefäl... Det har jag inte, men ränderna går aldrig ur en jympaledare (ska man överrösta musiken så får man ryta i rätt bra) men jag kanske ska dämpa mig lite till nästa gång. I vilket fall så funkade det ju, till och med så bra att söndagsflanörerna hoppade till höger de med ;) Rundan idag gick kring Södra Djurgården och det var fantastiskt vackert, snön gnistrade, solen sken och isflaken klirrade mot varandra där vi forsade fram. Det var riktigt läckert att höra "knarret" från alla löparfötter mot den tjälfrusna marken. Det är upplevelsen av sådana saker som gör att jag älskar att springa, mäktigt!
Löpare med istapp!
Som vanligt kändes det som om rundan tog slut för fort, trots att vi knåpat ihop 22,37 km och varit ute i 1h och 54 min. Det var dock skönt att komma in i värmen och stretcha lite, för kylan gjorde att vattnet i vätskebältet förvandlats till is och mitt hår frös till två stenhårda istappar... Kallt? Kanske lite, men vad stoppar en löpare? ;)

torsdag 1 januari 2009

En titt i backspegeln...

Hur ska man sammanfatta ett år som inneburit så många härliga möten, nya utmaningar och helt nya perspektiv? När jag såg tillbaka på 2007 tyckte jag att jag tränat mycket, då hade jag sprungit 3 mil/vecka i snitt, dvs dryga 150 mil. Om man sammanfattar 2008 i siffror ser det ut såhär:
Total träningstid: 15162 min/252h 42 min
Totalt antal km: 2704,97 km
Totalt antal träningspass: 324
Snittsträcka/vecka: 51,04 km
Snitthastighet: 5:00 min/km
Och då tycker jag ändå inte att jag tränar så förskräckligt mycket... Jag antar att jag flyttat mina gränser rejält för vad som är "normalt".

Träningsmängden under året som gått har varit allt annat än betungande, mycket tack vare att jag gått från att ha varit en notorisk ensamlöpare (minus några långpass med kusin J och snabbfarsan) till att bestämt hävda att löpning är en lagsport... ;)
Jag vet att jag har tjatat om det här tidigare, men om inte om hade varit så är det så många saker som jag tror jag hade missat. Om jag inte flyttat till Stockholm hade jag aldrig gått med i TSM. Genom TSM har jag lärt känna många medberoende härliga människor och jag har insett att det finns fler som är som jag :)

Den där dagen när jag fick Niklas' armbåge i sidan på TSM-träningen är för mig den tydligaste "milstolpen" på att mitt löparår blev som det blev. För helt plötsligt hade jag sugits in i bloggosfären och hittade både inspiration och blev inspiratör. Med Niklas och Masse som sällskap blev långpassen fyllda av prat och skratt, och en och annan idé. Och nya bekantskaper som Catti och Johan. Jag lärde känna Mia, som förstod vikten av de snygga benen i löpartights och släpade med mig till IF Linnéa. Tack vare det lärde jag känna ännu fler härliga människor och de där benen i löpartightsen, tja... de blev ganska snabbt en sekundär anledning till att jag längtade till tisdagsträningarna. En härligare löparklubb får man nog leta efter, så mycket kärlek, glädje och galna upptåg som det har blivit under året.
På postmarathonfesten hos Niklas träffade jag många härliga bloggare live för första, men förhoppningsvis inte sista, gången. Där träffade jag också N'batha, som en sen kväll nån månad senare helt oväntat erbjöd sig att bli min coach. Och det är jag mycket, mycket glad över :)

Året som gick har varit en resa i att lära känna nya människor och hitta glädjekällor och inspiration, men framförallt har jag hittat löparen i mig själv. Jag kan inte säga att jag ser mig som snabb, inte som duktig, men jag inser att jag har mer att ge som löpare än jag trodde i början av året. Och i och med att jag vågar tro mer på mig själv så har jag flyttat gränsen för vad som är möjligt. Jag har gjort tider jag tidigare inte ens vågade drömma om, jag har sprungit pass jag aldrig trodde jag skulle klara av och jag tror att det är den största förklaringen till att jag blivit snabbare.

Nu blickar jag framåt, med nyfikenhet och viss prestationsångest. Vad ska det bli av löparåret 2009? Jag hoppas på fortsatt löparglädje, nya äventyr, något personbästa och framförallt ett skadefritt år. Det önskar jag även er, vänner, bloggare och andra stöttepelare och inspiratörer. Ni vet vilka ni är och jag är så tacksam och glad över att jag fått lära känna er och fått hitta på upptåg tillsammans med er. Tack!