Mängdrekord

Nöjd efter avslutad mängdvecka!
Februari bjöd på både mängdveckorekord och månadsrekord i antal avverkade kilometrar. Nu blev det inte några 100 miles den här veckan heller, men kanske att jag kan klara det nästa gång?

Mängdveckan del två blev en intressant vecka som i många avseenden skilde sig från första mängdveckan. Först och främst var det min egen inställning; mängdveckor är kul och inte särskilt jobbigt. Det är ganska mysigt att ligga och långpassa, åtminstone i början av veckan... ;-) Den här veckan blev det tyvärr nästan bara långpass istället för dubbla pass beroende på jobb och att livet kom emellan. Inte för att det gjorde så mycket, men det hade varit skönt att dela upp sträckorna lite. En tredje skillnad var pulsen och farten. Jag låg mellan 147 och 154 i snittpuls på samtliga pass den här veckan och en snittfart på mellan 5:03 och 5:16 min/km. Förra mängdveckan låg jag på samma snittpuls men snittfarten var 5:07-5:29 min/km, övervägande mellan 5:20 och 5:25. Vad jag minns var underlaget bättre då än nu, men jag kanske gör en efterkonstruktion? Hur som helst, vart jag vill komma är att kroppen verkar svara bra på det jag utsätter den för. Jag är mycket nöjd med detta och hoppas på att mina älskade ben fortsätter att svara bra på alla tokigheter.

Vad blev det då av februari och veckan som gick? Jo, 479 km avverkades totalt och mängdveckan landade på 146,69 K. Inte för att jag begriper hur det gick till, nästan 50 mil på en månad känns mycket men så mycket tycker jag inte att jag har sprungit... Antar att jag blivit hemmablind igen ;)
För övrigt har jag 23 km kvar till Berlin i stegtävlingen och så har jag blivit kvalat in till New York Marathon. Hoppsan... ;-)

100 K till Berlin...

Japp. Då återstår de sista 100 kilometrarna innan jag stegat färdigt till Berlin. Dessvärre blir jag inte först, det finns stegdårar som ligger på betydligt fler steg än jag (de som cyklar till jobbet, till exempel...). Nåja, jag kommer att vara där före många andra i vilket fall :)
Vad gäller mängdveckan så rullar den på, jag har avverkat dryga 93 km och känner mig pigg och stark. Helt makalöst vad man kan flytta gränserna, hade någon sagt åt mig att göra detta för ett år sedan hade jag nog svimmat. Springa 100 miles på en vecka? JAG?! Ånä...
För övrigt börjar det dra ihop sig till tävlingssäsong. Två Sjöar Runt går av stapeln om två veckor och det är bara en dryg månad kvar till Premiärmilen. Ska bli spännande att se vad det nya träningsupplägget medför för resultat, kanske blir det platt fall? Eller så blir det succé?! Eller något däremellan...

Träningsveckan kommer förmodligen inte att innebära några större överraskningar, det är bara att mata på med mera mängd och se hur långt det räcker. Imorgon drar jag dock söderut till Linköping och vilar benen lite. Fast en liten morgonjogg och passerande av 100K-gränsen för mängdveckan ska jag nog klara av innan dess ;-)

Tankar om mängdveckan...

Lite sent omsider kommer här en och annan reflektion över den första, men inte den sista, mängdveckan i coach N'bathas regi.
För det första; det var grymt roligt. Mycket roligare än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Så enormt skönt att bara ligga och "mysjogga" i 5:10-5:30-pace och låta tankarna sväva. Coachen uttryckte det som att "sitta i vardagsrumssoffan och ha det skönt, fast man är utomhus istället". Lite så kändes det faktiskt.
För det andra; det var betydligt enklare än jag trott att orka med mängdveckan. Trots en förkylning med rejäl snuva så svarade kroppen fint och jag har trötta, men inte ömma ben med mig in i denna träningsvecka. Inte heller psyket har varit särskilt slitet, har inte behövt pressa mig till att orka eller tvinga ut mig för att samla kilometrar. Det har varit kul!
För det tredje; 145 km är mycket. Det motsvarar tre träningsveckor för mig förra året, beräknat på att jag snittade 50 km/vecka... Ändå känns det såhär i efterhand som om det inte var ett max eller en uppoffring. Märkligt hur man flyttar gränserna... Jag vill göra om det här igen. Snart!

Ytterligare en tanke som slagit mig, fast som inte är så träningsrelaterad, är att det verkligen börjar bli ljusare på allvar ute nu. Det finns liksom en föraning om våren och jag känner hur det redan börjar pirra i kroppen. Undrar om jag kommer att bli lika vårfnattig i år som förra året, vart ska detta sluta då?! ;-)

Maffe, Ipren och Ice-Power

Veckans bästisar måste vara just dessa tre; Maffe som i Maffetoneträning, Iprentabletterna och Ice-Powertuben (eller snarare innehållet i tuben...).

Mängdveckan har hittills omfattat dryga 81 km löpning och kroppen känns förvånansvärt pigg och fräsch. Förmodligen är det för att jag sprungit lugna, fina pass; 5:10-5:30-fart, och pulsen legat lågt. Maffetone-skt lågt, igår kväll hamnade pulsen på låg-låga 147 spm i 5:17-fart och jag fattar ingenting. Borde inte pulsen börja krypa uppåt och indikera att kroppen är sliten istället?

I övrigt har jag återupptäckt Ice-Powergelen. Det var länge sedan jag tyckte att mina ben behövde IP efter ett långpass, men i onsdags kröp det i benen och då kom jag på den briljanta idén att plocka fram denna underbart kylande gel igen. Så skön känsla!! :-)

Iprentabletterna då? Jo... jag hävdar fortfarande med bestämdhet att om man har så ont att man måste äta värktabletter för att kunna träna så bör man avstå träningen. I det här fallet äter jag Ipren för snabbare återhämtning; Ipren är antiinflammatoriskt och ökar genomblödningen, således värktabletter i förebyggande syfte. Och so far, so good. Nu är det bara sisådär 70K kvar om jag ska tro coachen, let's bring them down as well, huh?! :-)

Mängdvecka!

Jo. Coach N'batha har utmanat mig rejält med en mängdvecka av hög kaliber. Nu har jag inte bemödat mig att räkna alla kilometrar som den gode coachen vill att jag springer, men många kilometrar ska det bli. Mjukstartade igår med sköna 12 km helt utan vare sig klocka, pulsband eller radiolyssnande... Det kändes märkligt "naket" till en början, men efterhand kände jag hur jag hittade tillbaka till den enkla, avskalade löpningen utan press eller stress. Riktigt härligt!

Dagens aktivitet var dubbla pass; morgon och kväll. När klockan ringde imorse var jag dock inte så pigg på att gå upp. Det blev sovmorgon och rask omflyttning av morgonpasset till eftermiddagspass. Planen var att springa hem från jobbet, vila någon timme och sedan springa till Linnéaträningen och där agera vilande coach. Planen höll åtminstone inledningsvis... ;-) Masse erbjöd nämligen sitt sällskap på en kvällsrunda innan Linnéaträningen och jag var inte sen att tacka nej... Det blev en grymt skön tur från city via Kungsholmen, Västerbron, Söder Mälarstrand och Götgatan/St Paulsgatan mot Zinken. Mycket prat, en hel del skratt och så en liten uppförsbackesspurt för att springa ikapp och förbi tre cyklister på Götgatan (vi lyckades såklart, hi hi) Och när vi väl kom till Zinken och mötte alla andra härliga Linnéaiter så kunde jag inte låta bli att springa en liten sväng till. Fast när de andra drog intervaller så sprang jag, Masse och D i behaglig softjoggsfart och peppade våra vänner istället. Det blev alltså tre pass på ganska kort tid, men med lite vila och återhämtning (och Snickers!) mellan varje pass. Totalt fick jag ihop 30,93 km (fördelning 10,09; 11,15; 9,69), snittpuls på samtliga pass 157 spm och snitthastighet 5:07; 5:15; 5:25 min/km. Jag är grymt nöjd och har en skön känsla i kroppen, nu är det bara att ladda batterierna för kommande pass. Och nej, jag är förmodligen inte riktigt klok, men vad gör väl det...?! ;-)