söndag 3 maj 2009

Medlöpning, mjölksyra och myspass. 27 dagar kvar.

Veckans träning har varit av blandat slag, tyvärr missade jag Linnéapassen på grund av kvällsjobb, men hoppas på att få Linneit-energi kommande vecka istället.

I onsdags mötte jag upp coola Karin för årets första gemensamma pass. Alldeles för länge sedan vi tränade ihop, det var en fröjd för både kroppen och själen att äntligen få till en löparträff. Vi sprang till Stadion där Karin körde ett tufft intervallpass; 12x400m med 200m joggvila mellan varje iteration. Jag fick äran att agera pacer och hade främst fokus på att vi inte skulle tappa fart under varvet. Karin var grymt stark, öppnade taktiskt och lyckades med att få de fyra sista intervallerna till de fyra snabbaste intervallerna på hela passet. Själv njöt jag av att bara få rulla bredvid och peppa där det behövdes. Riktigt, riktigt kul att se Karins framsteg och hur hon orkade ge järnet hela vägen. Grymt, vännen!! Så imponerande!

Före intervallerna: Fokuserad. I torsdags tänkte jag försöka inspireras av Karin när jag själv styrde stegen mot EIP för 6x1000 m med 3 min joggvila mellan. Det blev dessvärre en kamp mellan mig och kroppen från första intervallen. Kroppen ville inte alls springa intervaller, det var tungt, motigt och jag fick verkligen kämpa varenda meter av passet. Efter tredje intervallen var jag beredd att lägga ner hela passet, efter fjärde intervallen hatade jag allt vad intervaller hette, efter femte intervallen svor jag på att aldrig mer springa intervallpass och efter den sjätte intervallen var jag förbannad. 200 m jogg senare konstaterade jag nöjt att jag överlevt passet och nog skulle kunna tänka mig att göra om samma sak igen. Jag är nog inte riktigt klok... ;-) Landade på 3:53 i snittfart och det känns riktigt bra med tanke på att kroppen inte alls var med på hjärnans vilja.Efter intervallerna: Förbannad ;-)

Och så blev det ett långpass till den här veckan... Det var ju kanske inte riktigt meningen, men jag bommade förra veckans långpass och fick erbjudande om ett alldeles förträffligt sällskap så då kunde jag faktiskt inte tacka nej. Underbare G mötte upp mig här och vi rullade iväg till Årstaviken och följde TSM-rundan runt Trekanten och över till Södermalm, fortsatte runt Södermalm och sen vidare till Hammarby Sjöstad och därefter hemåt igen. Benen kändes riktigt pigga och fräscha hela vägen, bitvis gick det i 4:45-fart utan att jag märkte det. Sällskapet i sig bidrog nog till piggheten också, det blev verkligen ett kalaspass i vårvärmen och löparbrännan är numera ett faktum. 32,04 km, 4:54 i snittfart och 163 i snittpuls är jag mycket, mycket nöjd med!

Totalt 97,35 km löpning (irriterande nära 100K, jag vet!) och mycket pigga ben blev facit för veckan. Vad ska det bli av nästa vecka tro?
Snygga skor or what? ;)

8 kommentarer:

Masse sa...

Sjukt snygga skor. De passar bra ihop! :-)

Magda Gad sa...

kul att höra att du fortfarande är lika envis ;-)

sista bilden - det kallar jag kärlek :-) vacker!

MarathonMia sa...

WOW - nu vet jag varför du springer så fort - du har ju 4 ben!!!

Berglund sa...

Grymt imponerad av din träningsmängd!!

Ska du träna med IF Linnea i morgon (tisdag)? Jag är lite sugen på att provträna ett pass då jag har praktik hela maj och halva juni på Södermalm... :)

Kör hårt!

Clarre sa...

Aha! Så ni skolkade tillsammans i söndags...Det var en väldig brist på ledare i 3h och 3.15-gruppen. Hörde att G inte ville köra intervaller på en söndag.Nä det är klart myspass måste få gå före ibland...

Krama G ifrån mig.

Karin sa...

Masse: Jag gillar de där gula... ;-) Tack!
Magda: Still going strong, lovar! Tack, det ÄR kärlek! :-))
Mia: Japp. Orättvist nog får jag bara låna det ena benparet ibland. Taskigt va? ;)
Berglund: Tackar!! :-) Ska inte träna med Linnéa idag, men på torsdag är jag där. Come along, det vore ju jättekul!!
Clarre: Hahaha, jag försökte vara lite diskret och så avslöjar du heeeela hemligheten (nåja, det var väl rätt uppenbart...) ;-) Jag hade nog skolkat från intervallerna ändå, även utan G. Fast jag saknar ju dig. Ses vi på söndag? *kram*

Karin sa...

Tack för pace:ingen vännen! Det var grymt kul, och du hojtade till exakt i rättan tider. =) Ja vi får köra snart igen ihop, jag har mer o visa vad jag kan =)

Och grymma intervaller som du körde själv sen! Intervallerna SKA kännas jäkligt tuffa. Jag är inte heller glad och kan pusta ut förrän efter sista!

Kram

Karin sa...

Karin: Hehe, jag vet att du har mer att ge, du är grym!! Och visst är det så att man liksom "lider" sig igenom ett intervallpass, tror att alla känner samma sak. Bara att ge järnet och komma ut på andra sidan, liksom ;)