Långpass, längre och snabbare än beräknat...

Jag måste nog bli lite bättre på att planera min träning vad gäller tid och sträcka. Det blev liksom lite långt och lite snabbt idag jämfört med vad jag hade tänkt... Fast jag är otroligt nöjd med rundan, det måste ändå sägas :-)

Enligt ursprungsplanen så var det långdistans 24-26 km i lugn fart som var dagens utmaning. Kändes inte jätteinspirerande att ge sig ut när jag gick upp imorse, benen var lite trötta efter gårdagens snabbdistans+farthållning. Laddade batterierna med supergod gröt (se tidigare inlägg), vatten och kaffe. Utan kaffe stannar Karin, vill jag lova ;-)

Stack iväg runt halv elva och kände direkt att vaderna var rätt stela. Lät kroppen ticka på i eget tempo och struntade igen i klockan. Rullade ner för Henkan och förbi Stadsgårdskajen, Slussen och tog sedan sikte på Djurgården. Vid Slussen mötte jag för övrigt någon jag trodde jag kände, en äldre herre på cykel. Jag log och hejade och funderade vart 17 jag kunde ha träffat honom förut. Sedan slog det mig att jag hejat på Björn Sunesson himself (om han inte har en look-alike). Han såg ruggigt snabb ut även på cykeln!

Hela rundan finns här, alla TSM-löpare känner nog igen rundan på Djurgården. I vilket fall, mitt på Strandvägen släppte tyngdkänslan i vaderna och jag rullade på. Såg inte en löpare, vilket kändes rätt ensamt, men när jag precis tagit mig förbi startområdet för Tjejmilen mötte jag en hel drös hurtiga löpare. Tyckte jag kände igen några från TSM-träningarna och hejade lite. Sist i truppen sprang Rubin som kände igen mig och glatt vinkade och ropade hej. Lycka :)

Lyckan blev dock kortvarig, för ungefär 300 m senare kom regnet... Det såg ut som vårregn men jag vill lova att det kändes som iskallt novemberregn. Brrrr! Regnet höll i sig i ungefär 3 km och jag blev genomblöt, inte skönt alls men bara att fortsätta springa och hålla värmen. Belöningen kom i form av 2 minuters solsken på södra Djurgården. Mötte Rubins gäng igen, fast utan Rubin den här gången. Hejade lite snabbt och tuffade vidare upp mot Stadion. Lagom tills jag tinat upp från regnet kom det en ny skur, fast inte alls lika intensiv och bara några minuter lång. Benen började kännas en aningens stumma så jag kikade till på klockan för att kolla distansen; 18 K. Bestämde mig för att klocka tiden när jag passerade halvmarathonsträckan, vilket jag gjorde när jag nått Nybrokajen. Fick kryssa lite längs Birger Jarlsgatan eftersom jag hamnade mitt i lunchrusningen (missberäkning från min sida). Tog en liten paus och drog sedan hemåt på ganska stumma ben. Och fick ytterligare en regnskur på mig... Sista biten upp på Henkan, den sista backen på 500 m var riktigt jobbig. Och undra på det, jag höll 4:55-5:02-fart hela vägen upp.

Lite siffror nu då. Total sträcka (längsta passet för i år) 27,0 km, 2:11:15. Halvmaran på 1:42:25 (min bästa tid på Göteborgsvarvet är 1:41:00). Snittpace på hela sträckan: 4.52 min/km. Löparindex 64. Snittpuls 168. Och 1506 kcal förbrända! (något jag snabbt åtgärdade genom att trycka i mig en Snickers så fort jag kom hem, knark-gott!!)

Vad är det här? Hur har jag blivit såhär snabb?? Jag börjar tro att något blev fel på inställningarna efter att fotpoden tvärdog (jag torkade bara av batteriet och sen funkade den. Kan något ha hänt?). Eller har jag lyckats maxa farten och formen helt fel, tre månader före Stockholm Marathon? Eller ska jag bli ännu snabbare innan dess? Eller håller jag på att bli sjuk?
Jag är jättenöjd och oerhört förvånad över hela långpasset. Jag har mer att ge, frågan är om jag orkar en marathon i 4:52-fart... Men helt plötsligt lever drömmen om sub 3:30 i allra högsta grad! :-)