På Szalkai-schemat: intervaller. På mitt schema: jobbhelg, full avdelning, kaos. Väder:snöslask och blåst. Träning: Intervallpass på löpband, direkt efter jobbet. Resultat: Intervallpass med runners low, deep down...
Hade hoppats på att dagens intervallpass skulle bli ett styrkebesked, men icke! Det blev inte ens 5x800m utan 4x3,5 min. Uppvärmningen kändes jättebra, sprang 3 km med snittfart 4:56 min/km och en puls kring 150-155. Eftersom jag inte begrep mig på löpbandets intervallprogram så bestämde jag mig för att gå på tid istället för sträcka (hade iofs kunnat ställa in klockan, men det vet jag inte heller hur man gör, jag är rätt oteknisk ;-) ). Det var motstånd i kroppen från första intervallen, men jag är inte den som ger mig så jag körde på ytterligare två intervaller innan det tog stopp. Pulsen slog i taket och benen lydde inte alls, så jag tog en lite längre joggvila innan jag gav mig på den fjärde intervallen. Det borde jag inte ha gjort... Jag har nog aldrig upplevt kroppen så seg, bångstyrig och ovillig som då. När jag dessutom höll på att returnera min lunch på löparen på bandet bredvid mig så bestämde jag mig för att det fick vara nog med Szalkai, intervallpass och plåga. Svalde ner både lunch och förtret och joggade ner några minuter innan jag lämnade gymmet på stela ben och ett halvknäckt löparsjälvförtroende.
När jag stod i duschen funderade jag dock över situationen lite. Egentligen har jag ingenting att vara missnöjd över; jag utsatte kroppen för intervaller på löpband (där mitt naturliga löpsteg blir alldeles stört) direkt efter två intensiva arbetspass med lite sömn. Jag springer dessutom på tider som andra kanske bara drömmer om (på samma sätt som jag drömmer om att kunna springa milen på sub 40). Den enda som sparkar på mig är ju jag själv, och vad vinner jag på det? Nada! Slutsatsen jag drog då var att jag kan antingen tycka att det var ett okej pass och komma igen till nästa gång, eller bryta ihop och tycka att jag är världssämst vilket bara är jobbigt. Det är upp till mig att välja vilket. Jag valde att känna mig missnöjd med tiderna, men nöjd med ett väl genomfört pass för jag kämpade verkligen! Nästa gång blir det förbättring! (man kan ju inte förbättra sig JÄMT)
Såhär blev iallafall intervalltiderna (uträknat på 800 m-intervaller, jag sprang längre på mina 3,5 minutrar): 3:24-3:24-3:26-3:34, en minuts joggvila mellan de tre första intervallerna, tre minuter inför sista... Det är absolut ingen dålig serie, helt i ordning med programmet, men jämfört med förra gången så är det en klar försämring. Kroppen är sliten efter veckans tempopass. Och faktum är att jag har haft flera riktigt bra pass på raken, det kanske är dags för mig att ha några tuffa, tunga pass så att kroppen får den vila den behöver.
Nu väntar uppladdning inför morgondagens TSM-träning, misstänker att jag kommer att få slita imorgon men det är bara att bita i det sura äpplet och tänka på det trevliga sällskapet. Att jag ska till jobbet direkt efteråt väljer jag att förtränga sålänge ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
I bland får man verkligen kämpa, bra jobbat trots motgångarna ;)
Har också jobbarhelg, och galet med tokigt folk som bara ska handla och handla...Pengar är uppenbarligen inget problem för folk.
Är det förresten månne så att vi har något gemensamt, dvs året 79? :D
Det var väl bra tider trots allt...
Vila riktigt bra nu! Själv är det dags för Mello för mig! Med PopCorn och blåbärsdricka...
Bara att bryta ihop och komma igen, men det verkar du redan har gjort ;)
Tänk på att det är nu det ger, det är just de här passen som är sköna att ha i benen men inte minst i huvudet när Västerbron kommer på andra varvet! Klarar man de tunga (både menatalt och psykiskt)passen måste vi ju kunna springa upp för en sketen liten bro?
Kör hårt!
Bra jobbat där med sega ben! och ännu bättre jobbat med huvudet efter. Mitt drömmål är också milen under 40, men som sagt det är ett drömmål. Men får jag vara frisk, hel och lycklig med min familj så tror jag dom snabba fötterna kommer igen!
Bra kämpat! Och bra inställning! Som du själv säger: du springer på tider andra drömmer om. Snabb som en iller. :-)
Skulle inte förvåna mig om du flyger fram i morgon!
Ja, det är definitivt inget skitpass. Bara ett pass som klämts in i en icke optimal tidsrymd vad gäller löpträning. Jobb och annat elände i vägen för Szalkai's program? Bah, det borde förbjudas! :-)
Kämpa på Karin, och lite vila emellanåt är det som bygger upp, som du ju vet. Hoppas ditt TSM-pass idag var en höjdarupplevelse (som vanligt).
Tack alla :-) Jag lyckades på något sätt spärra alla inkommande kommentarer...
Henke: Vi får forska vidare på vad det kan vara, året är nog starkt bidragande.
Masse: Ja, det var det. Jag är nästan nöjd ;-) Blåbärssoppa och popcorn. Hmmm...
Berglund: Japp, sagt och gjort! Och bron är inte så farlig, det är brofästet som är eländigt.
Katarina: Tack! Tänk att det bara tagit 28 år att tänka efter också... ;)
Bureborn: Du har så rätt, det blev vingar på fötterna!
Benet: Ha ha, säg det till Szalkai :-) Vila imorgon :)
Skicka en kommentar