Jag sköter mig inte riktigt, springer lite för fort och lite för långt på kvantitetspassen och definitivt för långsamt på kvalitetspassen. Eller, på intervallpasset ska jag väl säga. För nog gick snabbdistansen precis enligt skolboken?! ;)
Efter en liten analys av träningsveckan konstaterar jag följande: Jag är i rätt bra form, att det går fortare nu än tidigare kan bara tyda på det. Jag TYCKER ju att jag springer lungt, jag pressar mig absolut inte på distanspassen. Pulsen har sänkts lite, vilket också borde tyda på att jag är i bättre form.
Å andra sidan kan jag inte helt sluta tänka på det klassiska nybörjarmisstaget... För fort på distanspassen och för långsamt på kvalitetspassen, slita ut sig på träning och bränt krutet till tävlingsdagen. Den tanken ligger liksom och gnager i bakhuvudet. Ska försöka tänka på att ta det lite lugnare när jag springer i veckan.
För övrigt sprang jag alldeles för långt jämfört med Szalkais föreskrifter; 70 km blev veckosumman. Och då tycker jag ändå inte att det känns som att jag tränat jättemycket, vilket säkert beror på att jag sprungit lite längre varje gång jag tränat, istället för att springa fler pass. Kroppen känns liksom inte sliten :-) Det känns lovande inför de riktiga mängdveckorna! Slutligen konstaterar jag att det gör ont att styrketräna och springa intervaller dagarna efter varandra. Men; kroppen ska härdas!
Veckans träning planeras som följer:
Måndag: Vila
Tisdag: Fartlek enligt schemat. Plus löpskolning under nedvarvningen. 12 km
Onsdag: Vila
Torsdag: PH-pass med Karin, ca 15 km totalt
Fredag: Intervaller 6 x 800 m på bana plus uppvärmning och nedvarvning 3+2 km
Lördag: Lätt distanspass i LUGN fart 8-10 km. Alt vila.
Söndag: Långpass 25 km med TSM. Lugn fart?!?
Synpunkter?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
Det låter väl bra... Faran med att träna mer än planerat heter överträning... Fråga Niklas hur det känns? ;-)
Annars tycker jag att det ser bra ut...
Det ska jag göra ;)
Det läskiga är att jag inte känner mig övertränad, kanske är det som är det farliga?
Mantrat i veckan: spring långsamt, spring långsamt, spring långsamt
Du kanske också behöver en hare, fast omvänt. En personlig Snigel. Som drar ner tempot på långpassen :-)
Jag ska på 25-årspartaj när ni kör på Krillan - annars hade jag kommit och tjuvkikat eller hakat på!
Jag återkommer i frågan.
Men kan säga att i April förra året sprang jag alla passen i programmet - och det kändes kanon.
Sedan började det bli tyngre och tyngre - men jag körde på i alla fall med känt resultat.
Hihi, snigel - kanske har man en framtid som löparcoach ändå? ;-)
Tycker din plan ser fin-fin ut. Och om du känner dig det minsta sliten kan du med gott samvete vila på lördag.
Marathonmia: Ingen dum idé :-) Vi kanske ses på Krillan en annan gång?!
Niklas: Hm... Jag känner mig dock inte sliten nu, men det kanske kommer?! Ska absolut försöka hålla milantalet nere!!
Bureborn: Tackar :-)Jag tror inte du är så snigelaktig alls ;) Men du skulle gärna få vara min löpcoach!
Då här sa jag en gång:
http://asfaltsjokern.wordpress.com/ajlol-ff/
Övertränad
De flesta vanliga människors problem är inte att de tränar för mycket, för ofta och för hårt. Men det är precis vad vi löpare gör ibland. I vår iver att nå resultat fort lyssnar vi alltför lite på kroppens signaler - och går således “in i väggen”. Att gå in i väggen på ett enstaka pass gör ingenting alls. Men här pratar vi om när kroppen liksom tar slut. Man klarar inte att prestera på samma nivå som innan, det ömmar i leder och muskler, halsen kan göra ont och människor runt omkring en verkar ha som största mål att jävlas med en och irritera en.
Då är det dags att vila!
Bänglar man på i gammal god stil i det läget så leder det ofelbart till skador, sjukdomar och lång tid för återhämtning. Mitt mest konkreta minne av det är att det är så påtagligt att man inte kan prestera. Med samma ansträngningsnivå (läs puls) så blir det plötsligt omöjligt att hålla den fart som var så enkel för bara ett par veckor sedan. Den signalen borde jag ha lyssnat på, men ignorerade totalt. Och risken finns att jag gör det igen…
(Ja, jag upprepar mig hos Masse, men det är för att jag gillar att spamma).
Det gör inget, jag gillar dig ändå ;-)
Tack för tänkvärda tankar. Jag tar din visdom med mig, tränar på och lägger in mer vila om jag känner minsta symtom på det du beskriver. Tack för att du delar med dig av din visdom btw :)
Ja visst är det läskigt att känna sig i superform, köra på enligt ett program och vara glad och nöjd, för att sedan åka på en skada/överträningssymptom och få höra av folk som vet "bättre" att: "Det är ju inte så konstigt att du blir skadad, du har ju sprungit alldeles för mycket/för fort/för tätt/ etc etc".
Men, jag kände ju mig stark och i form och jag följde ju programmet slaviskt och verkligen höll igen på de lätta passen.. och allt det där!!...
Och får då som svar:
-"Jaja, men *din* kropp orkade inte med det, förstår du..."
:-(
Hur skall man veta? Kommer man någonsin att lära sig?
BTW,
Ditt upplägg inför veckan som kommer ser kanon ut!
:-)
Tack benet! Och ja, hur ska man veta? Måste ju prova, eller hur?! :)
Skicka en kommentar