Premiärmilen idag blev nytt personsämsta på tävling. Det svider, samtidigt som jag borde ha insett att tredagarsfeber och sängläge kanske inte är en optimal uppladdning... Jag är både glad och ilsken på samma gång, glad att jag faktiskt sprang och ilsken över att prestera så dåligt som jag gjorde. Men, men, jag vet att jag har mer att ge och det känns rätt skönt.
Dagen började med att jag var galet nervös och sprang runt ett antal varv i lägenheten innan jag över huvud taget kom iväg. Mötte Niklas och Masse på Centralen och fick mycket trevligt sällskap till start. Träffade Felicitas på vägen till start, jättekul att träffa ännu en bloggare live :-) Mötte upp TSM-gänget för uppvärmning och det kändes kanonbra. Starten gick och jag hängde på Arne och Pertti som höll 4.25-fart ungefär och det kändes toppen... i två km. Sen tvärdog benen. Verkligen tvärnit, bara att stanna och gå. Sur som ättika! Bestämde mig för att springa ett varv iallafall och när jag hörde Jumpers glada hejarrop så fick jag ny energi. Ytterligare ett nytt ansikte IRL :-) Precis innan varvningen var jag åter mycket, mycket nära att bryta. Benen gjorde bara ont och jag trampade luft. Fick dock en uppmuntrande "high five" av Masse och bestämde mig igen för att Premiärmilen INTE skulle bli det första loppet jag bröt. Nä! Bet ihop, gick en bit till och sedan började det lossna. De sista två kilometrarna kändes det faktiskt bra, jag orkade trots att det sved av mjölksyreskuld. I mål på, för mig, helkassa 49.06. Med avdrag för promenader, på egen klocka, är tiden faktiskt betydligt bättre; 46.30. Men, det är den officiella tiden som räknas så...
Efter målgång träffade jag Mia, så nu har jag ett ansikte på vem jag ska dricka champagne med efter målgång i SM. Om jag nu gör en bra tid där... ;-)
Lite debriefing med TSM-gänget efteråt. Kändes skönt med uppmuntrande ord från de andra och att Arne och Pertti faktiskt frågade vart jag tog vägen :-) Lovade Pertti att springa mer intervaller så jag "platsar" i 3.30-gruppen till maran, för det vill jag ju göra! ;)
Gjorde sällskap med Masse och Niklas hem också, kändes rätt skönt att få älta lite över en hamburgare innan det var dags att ta tåget ut till bushen (Katrineholm). Tack för support och trevligt sällskap, grabbar!
Många TSM-are gjorde grymma tider idag. Jag gläds åt deras framgångar, verkligen!Själv bryter jag ihop och kommer igen. Nu jävlar i min lilla låda!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
17 kommentarer:
Aj, vad trist. Verkar ha varit tungt därute för många idag.
"Bryta ihop och komma igen" låter som en bra grej, kör hårt nu! :)
Det var inte min dag idag... Och har man varit sjuk så kanske man ska sänka ribban rejält. Dagens lärdom! Men intervallträningen har åtminstone lärt mig att tåla att springa med mjölksyra ;)
Lovar att köra hårt! Gjort är gjort, nu gäller nya mål!
Det låter som inte all skit hade försvunnit ur kroppen. Jag måste säga att det ändå var ett bra lopp ur min synvinkel även om jag förstår att du blev besviken.
Jag är riktigt avundsjuk på allt träffande av alla bloggande människor. Man känner sig lite mer ensam här nere i Skåne. Det är ju jag och Benet men han är ju långt borta.
Själv missa jag mitt lopp imorse pga förvirring runt sommartiden. Lite besviken men drog ett bra snabbdistans på kvällen istället.
Mot Stockholm Marathon!
Tack :)
Vad trist med sommartidsförvirring, sån't som händer men som aldrig är roligt att råka ut för...
Blir kul när ni kommer till Stockholm, då ses vi!
Jag tycker du är superduktig! Att hinna med promenad och ändå springa under 50 minuter -toppen! Dessutom är det ju bra att börja säsongen kasst så att alla kommande tider bara kan bli bättre!
Stort grattis till dig!
Det blir väl som du sa. Jag är på topp idag - ni är det 31/5...
Men jag ville ju springa fort idag... Jag var ju beredd på det...
Att du tog dig igenom trots att benen var stinna av syra och din kropp ännu inte hunnit återhämta sig helt och fullt från dina dagar med feber och baciller är väl ett bevis på både envishet och styrka som inte går av för hackor?
En prestation helt klart jämförbar med om benen varit med på noterna och du kunnat hålla rygg på våra kära harar ända in i mål.
PS.Snygga skor du hade :-)
Ja, om man går under ett millopp, är man inte frisk. Du var en bra bit efter pojkarna redan vid första jumperpassagen efter drygt två kilometer. Då hade du tydligen tagit en promenad. Om du hade känt dig i form och loppet hade känts bra, men tiden hade varit dålig, då hade du haft anledning att vara bekymrad. Nu är ditt lopp helt normalt för en konvalescent.
P.S. Missade skorna.
Kom igen Karin. Som du själv skriver: Tredagarsfeber och sängläge är INTE den mest optimala uppladdningen inför ett så passt tufft lopp som 10km.
Jag tyckte det var urstarkt av dig att fullfölja trots lufttrampningen och mjölksyreskulden.
Jag vet att hade du inte åkt på febertoppen några dagar innan tävling så hade du varit i mål på en bit under 45 minuter. Det är ju givet med tanke på alla de fina pass du radade upp strax innan du blev sjuk!
3:30 på maran är också givet! Du vet det, jag vet det! :-)
Mia: Tack :) Jag ska försöka tänka så. Det var inga roliga tankar igår kväll innan jag somnade...
Nix: Skoja ba' ju ;-) Grattis igen!
Masse: Jag med! Du har mina fulla sympatier!!! Vi tar revansch på ett eget lopp, eller hur?! ;-)
Catarina: Tack, gulliga och tröstande ord! Bra jobbat själv! Och dina skor var också otroligt snygga, hihi :-)
Jumper: Tack :) Försöker tänka så, men det bär emot för en envis tävlingsmänniska... Jag vet att du har rätt...
Benet: Dina ord värmer, tack! :) Jag är glad att jag vet vad jag går för egentligen, för jag vill lova att jag inte tänkte snälla tankar om mig själv igår. Tror att det var det som var "bryta ihop". Nu kommer jag igen!
Räknar du bort pauserna som du knappast kan vara ansvarig för ;) så gick det ju rätt bra! OCh nu kan det bara bli bättre, det betyder ju att du har en kanonsäsong framför dig!
Hahaha :-) Tack!
När jag ser vad jag skrivit blir jag rädd och vill förtydliga:
Mitt omdöme gäller bara Karin. Naturligtvis kan man gå under ett millopp och vara frisk. Det gör många och det gjorde jag i början och det kommer jag snart att göra igen. Och naturligtvis får man vara nöjd med en sämre tid om det känns bra att springa... men Karin är Karin.
Jag säger bara;...och varför ska du springa supersnabbt i Mars??!
Strunt samma, du kommer vara apsnabb när det väl gäller!
Jumper: Jag förstod dig precis! Det handlar ju om tiden relaterat till löparen i fråga. Och visst kan man gå under på en mil, men inte som marathonlöpare i hårdsatsning ;)
Katarina: Haha, jag frågar mig samma sak. Det var säkert det som var felet. För tidigt på säsongen ;)
Skicka en kommentar