Underbara Stockholm
Tittar ut genom fönstret. Längtar ut på en runda, höra skorna slå mot asfalten, känna vårvinterluften och solen i ansiktet, lägga kilometer till kilometer och kroppen känns lätt... Men jag är rädd att åka på ett bakslag. Så fånigt!
Har senaste halvtimmen suttit med pulsbandet på och stirrat på pulsen. Ligger liiite högre än normalt, typ 5 slag, och det kanske är skäl nog att vila en dag till. Får ta en promenad till RS och fundera på saken...
För övrigt vill jag lova att det är öken för löparsjälvförtroendet att ha ett träningsuppehåll. Tycker att musklerna förtvinar och konditionen bara försvinner, vilket inte riktigt överensstämmer med verkligheten.
Min gulliga kompis R tyckte att jag skulle likna mig själv vid kolfiber - lätt och stark. Känner mig närmast som en betongsugga, grå, otymplig och stillastående. Samtidigt så vet jag ju att det nog finns potential i mig att göra bra tider. Frågan är om det räcker på söndag, kan jag inte ge allt kan jag lika gärna låta bli. Allt eller inget, det är det som gäller på söndag (nu gick pulsen upp 10 slag i ren tävlingsnervositet!)
Försökte övertala pappa och kusinen att springa Premiärmilen. Fick till svar från pappa att han inte tävlar i så korta distanser... Jag tolkar det helt fritt som att han inte vill bli ifrånsprungen av mig ;)
Inlägg
21 kommentarer:
Pappa Karin är rädd för att förlora :D
Kanske lika bra att vila en dag extra. Själv kände jag mig lite svullen i halsen igår men känner inget idag. Peppar, peppar, ta i trä...
Jag har redan slagit honom på maran... två gånger. Fast inte hans personbästa, än ;) Hoppas du håller dig frisk!
Havsutsikt, jo jag tackar!
(I jumpers familj finns det ingen som slår honom på sträckor över 5 km. Än)
Jag har nästan den utsikten... Det står ett hus i vägen så jag fick gå runt det för att ta bilden.
Jag tror inte att du behöver bekymra sig för att bli ifrånsprungen, så mycket och långt som du springer!
Haha, jag tror du tolkat pappa alldeles rätt :D Illa nog att han blir ifrånsprungen av sin systerson, ska han nu bli slagen av sin dotter också?! :P :D (visserligen har han ju redan blivit det men inte på en mil, iallafall inte officiellt)
Hahaha :-) Vad bra att vi är överens i den tolkningen. Frågan är vad jag ska göra för att få honom att ställa upp i ett millopp så jag kan få vinna "officiellt". Fy, så elak jag är nu ;)
Feg eller ej, måste vara kul att ha en pappa och en kusin som åtminstone fattar tjusningen med löpning! Mina skakar mest på huvudet. :-)
Har han inte "trollat" fram en åldersutjämnare ännu?
Om du känner dig osäker på om du ska springa eller inte, då ska du nog avstå. Kroppen kanske försöker säga nåt... ;-)
Ta en promenad i det underbara vädret och samla fler fräknar istället!
Resten av släkten, förutom min springande syster, tycker att vi är galna så det jämnar nog ut sig. Och åldersutjämnaren tänker jag gömma för pappsen ;)
Jag tror du har rätt; är allt bra så funderar man inte ens på att ge sig ut. Det får bli promenad och fräkningsodling. Imorgon, kanske...
Det kan väl vara trevligt med en promenad till RS...
Jag ska gå dit nu på lunchen med Niklas och hämta nummerlapparna...
Och jag är helt övertygad att din Pappa är rädd att förlora... Du får väl hetsa honom... Eller anmäla honom bakom ryggen...
Då kanske vi ses... Ska hämta ut tävlingslinnet också. Det är väl det man ska dra på sig på söndag. Nervöst!
mmm... Det måste man nästan ha på sig... Kan bli mäktigt med en hög gula löpare...
Och några gulklädda ;-)
hahahahaha :-D
Så du ska också springa?! Då kanske vi ses där (eller tja, du hinner kanske inte se mig när du svischar förbi, men ändå)! ;)
Lyssna en gång extra på kroppen, tror att man vinner på det i längden. Lättare sagt än gjort dock!!
Det vore jättekul! Kolla efter gula linnen :)
Jag är lite kluven till min fart, nu känner jag ju att jag är pigg igen, benen vill och jag känner mig stark. Men fem dagars träningsuppehåll kan ju ställa till det...
Misströsta inte, det är några dagar kvar till söndag.
På söndag skiner solen, det är 6-7 grader varmt. Du kommer att känna dig som den där första Vitsippan som står i en backe och sträcker på sig. Varm och lycklig.
Åh, vad fint skrivet :) Den känslan ska jag ta med mig till starten!
Håll ut och vila en dag till så ska du se att du kommer känna dig hur stark som helst på söndag.
Det är med skräckblandad förtjusning som jag tänker på Premiärmilen. Det ska bli superskoj....men är så nervös. Sprang förra året och det var första gången jag deltog i ett lopp. Då var jag hur lugn som helst och brydde mig inte dugg om tider, hade ju inget att jämföra med. Sprang bara för att det var kul.
Ska försöka hitta tillbaka till den känslan tills på söndag. Att först och främst ha roligt, men en bra tid,,,ja det skulle ju helt klart förstärka glädjen :-).
Håller tummarna & tår för att du känner dig fullt frisk i morgon.
Inställda träningspass är alltid de tuffaste...Har själv bestämt mig för att strunta i träning i dag och jag omprövar det beslutet var tredje minut ungefär :)
Fem dagars träningsuppehåll är inget problem inför loppet, det kommer gå galant. Detär mer om du känner dig seg, men du kanske hinner ta nåt litet pass. Var inte loppet på söndag?
Catarina: Det ska bli jättekul med Premiärmilen! Blir kul att ses igen! Men hu, jag är redan nervös ;) Det var länge sedan jag sprang en tävling och bara sprang, jag är tyvärr alldeles för mycket prestationsmänniska för att kunna göra det...
Askan: Ja, det är nog mest mentalt det är ett hinder... Och jo, det är på söndag. Imorgon blir det en testrunda :) Känner igen veligheten över ett inställt pass, ojojoj...
Superklokt att vila dig i form inför söndagens begivenheter! Du kommer att vara så sjukt laddad och det kommer att gå riktigt fort! Kör hårt Karin! :-)
Tack, benet. Det värmer :)
Skicka en kommentar