Mindre muskelvärk, mindre tryck över bröstet, men febern biter sig envist kvar. Jag är rastlös till max. Läser "Att bli en bättre långlöpare" av Ulf Johansson. Tittar på solen och snön utanför. Och gråter inombords över alla förlorade rundor i det här vädret. Idag innefattar "The Loneliness of The Long Distance Runner" ytterligare en dimension; frustrationen och ensamheten i att vara sjuk. Men vad är väl lite feber mot skador eller riktiga sjukdomar egentligen?
Tröstar mig med att läsa träningsbloggar och glädjas över alla som kan träna. Och tänker att är jag feberfri imorgon så ska jag få tävla på söndag. Försöker övertyga mig om att jag kanske till och med kan toppa formen med den här ofrivilliga viloveckan. Det vore nice ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
23 kommentarer:
Jag håller tummarna för formtopp!
Tack :) Det värmer!
Värme och vila är ju bra för löpare;) Här är det rehabträning på låg nivå. Trist, men man måste börja i nån ände efter ett längre uppehåll.
Håll uuuuuuut, det rullar snart på igen!!!
jag tycker att det räcker med feberfri på lördag för att du ska kunna ställa dig på startlinjen.
Däremot får du ta det lite piano i så fall. Det lär oavsett vilket inte bli din optimala miltid... Men kasa runt på 46-47 minuter lär inte skada dig.
Förutsatt att du är feberfri på lördag som sagt.
Är du feberfri imorgon så kan du spätta på i full fart.
Och se till att få med pappsen och kusinen eller hur det nu var. Jag lovar att trippa dem om de verkar gå om dig ;)
Tror du gör rätt i att invänta en feberfri morgondag för loppet på söndag. Även om man bestämmer sig så är det svårt att hålla igen när man får en nummerlapp och det är officiell tidtagning...
Krya på dig nu!
Katarina: Hahaha :-) Tack! Och jag tänker på dig, vem är jag att gnälla egentligen?!
Niklas: Ta det piano?! Det lär ju gå... Men jag får känna efter hur det känns. Någonting säger mig att jag hämtar ut nummerlappen iallafall ;) Och lyckas jag övertala släkten så känns det tryggt att bussa dig på dom, hahaha :-D
Berglund: Ja, precis så vet jag ju att jag funkar. Tävlingsmänniska till max när det gäller. Och tack, jag jobbar på det!
Om du har samma flunsa som Görel, så är du feberfri på fredag... Har du hosta?
Blir det inte lite väl tungt att släpa på ett piano... Då får man ta i ordentligt om man ska ner mot 47minuter... ;-)
Masse: Nej, ingen hosta, inget halsont, bara feber. Är det tredagarsfeber (som jag lyckas få någon gång per år) så är jag feberfri imorgon eftermiddag :-)
Och vilken göteborgare du fick till där! Men jag erkänner, jag skrattade :-)
haha - jag har hört om "Extreme Ironing" -där en kille släpade runt på en strykbräda och strykjärn under London marathon. Kanske vore coolt att starta en pianotrend. Attrahera en helt ny grupp löpare - flyttgubbarna.
Jag minns min barndoms Guinness rekordbok där ett gäng killar från från Nyköping sprang med en sjukhussäng mellan Nyköping och Helsingborg...
Wow! Det är en bedrift, de där sängarna är inte ett dugg roliga att köra. Hmm... man kanske skulle göra något sådant i framtiden ;)
feber före ett lopp är optimala formtoppen, garanterat PB till helgen.
:-) Vi får väl se om du får rätt. Det vore ju kul...
Klart det är tredagarsfeber, då är du garanterat fit for fight på söndag!
Här tänkte jag bli lite mammig och komma med förmaningar. Typ, ta inga risker. Bättre att skippa milen och fixa maran, än att dra på sig riktigta otäckheter. Men jag låter bli. ;-)
Bureborn: Hahaha ;-) Jag har alla förmaningarna i bakhuvudet.
Känns det inte bra så får det vara, man har bara en kropp och den ska man vara rädd om. (Hjälp vad präktig jag lät nu ;) )
Inte kul att känna rastlösheten fylla kroppen men håll ut och vila så du mår bra till helgen.
För du tänker väl inte låta oss springa Premiärmilen utan dig?
Kunde inte hålla mig från att tjuv kika lite på kvällens program.
Såg din kollega Marlene skymta förbi i inledningen. Hon är gudmor till min son Sebastian och har förlöst 2 av mina barn, det var -88 & -91(hua, nu blev det så där obehagligt tydligt hur gammal man är).
Krya på dig nu och glöm inte att vila ingår i träningen.
Tack, Catarina, för kloka ord. Jag jobbar på att bli frisk!
Oj, liten värld man lever i :-)Marlene tror jag du får se mer av i kommande program, men jag är inte säker, jag har bara sett första avsnittet.
Krya på dig Karin. Premiärmilen är som någon sa ganska oviktig i marauppladdningen.
Det viktigaste är att du tillfrisknar ordentligt och inte drar på dig nån dum följdsjukdom som håller dig ifrån träningen längre än nödvändigt.
Jag hoppas och tror att det "bara" är tredagarsfeber eftersom du varken har hosta eller halsont.
Hey, jag låter ju nästan som den farsa man faktiskt är :-)
Jag kan bara tala för mig själv, men jag kan ibland prestera bättre efter sjukdom. Man tvingas vila ordentligt och sen exploderar (nåja) man!
Benet: Tack för din omtanke :-) Jag lyssnar och lyder!
Askan: Det låter lovande... Hoppas
Ja ibland känns klotet vi springer omkring på väldigt litet. Häftigt hur vägar korsas och knyts samman genom människor som man precis har träffat,,speciellt då dom är lika trevliga som du.
Jag jobbade natt på Neo (HS) för en massa år sen (som barnsköterska). Är ofta på Huddinge då min yngsta dotter har en levermetabol sjukdom, LCHAD. Vi håller till på B79/B78.
Ska hålla ögonen öppna nästa gång jag är på sjukan. Är det någon sparkcykel som blir omsprungen i korridoren lär det ju vara du som är i farten :-).
Hahaha, jag brukar faktiskt roa mig med att själv ta sparkcykeln... Just nu är jag på K77, så vi är på samma plan ibland iallafall :-)
Skicka en kommentar