torsdag 10 april 2008

Fartlek the good way

Idag lossnade det äntligen helt! Ända sedan min "febervecka" har träningen varit seg, pulsen hög och motivationen låg. Jag får nog erkänna, såhär i efterhand, att jag faktist har tvivlat på om jag skulle komma igen, om det var värt allt slit eller om jag skulle lägga ner. Känslan i kroppen efter varje träningspass har varit obehaglig och det har tagit tid innan pulsen blivit normal, men nu... äntligen! Jag känner igen kroppen, löpningen och känslan igen :-)

Var lite osäker på om jag skulle orka med ett kvalitetspass idag, har stått på operation mest hela dagen och varit "snittbarnmorska" på två planerade kejsarsnitt. Blir mycket stå och gå de dagarna, dvs trötta ben... Inte blev det bättre av att jag fick för mig att utnyttja väntetiden med att göra tåhävningar. Sisådär 50 stycken hann jag med och det kändes vill jag lova! Fick dessutom raskt förklara för narkosläkaren vad jag pysslade med, han såg liksom lite förvirrad ut när han såg mitt huvud åka upp och ner bakom skärmarna :-D

Nåja, back to the topic; fartlek stod på schemat idag. Mäster Sz hade ett förslag på 6-5-4-3-2-1½-1-½-minutersstege med ökande fart ju kortare intervallerna blev. Jag förstod mig inte på hur jag skulle ändra min pulsklocka för att få in tiden så jag körde på sträcka i fallande stege istället. Sprang 1200-1000-800-500-400-300-150 m med ungefär lika långa vilointervaller. Missade en tänkt 200-metersintervall, men det får vara. Min tusenmetersintervall råkade hamna över Västerbron så det får väl kompensera bortfallet av tvåhundringen. Fartmässigt blev jag mer än förvånad när jag kom hem och petade in intervalltiderna i datorn. Uppvärmning i 5:01-pace och nedvarvning i 5:13-pace, totalt 15.1 K och ett tempo på 5 minuter/km blankt. Snittpacen under vilosträckorna blev 5:12 min/km och intervallerna gick i följande pace: 4(53-46-39-25-17-02) och...3:47!! Är jag nöjd eller är jag nöjd?! Idag tycker till och med jag att jag kan göra skäl för smeknamnet "Snabba Karin" :-)

Snälla löparguden, låt min formsvacka vara slut nu och ge mig en låååång formtopp fram till 1/6 ;-)

22 kommentarer:

Anonym sa...

du skryter inte. Du presenterar faktum

Karin sa...

Hahahahaha :-) Där fick jag äta upp den kommentaren :-D Jag bjuder på det...

Anonym sa...

Vad var det jag sa?

Men en lång formtopp till den 31/5blir det inte. Snarare en uppåtgående kurva med ett par vältimade mindre dippar.

Ja, visst blir man glad åt med sådana där kalaspass. (Hade själv ett igår fast på en betydligt långsammare nivå).

Karin sa...

:-) Tack Jumper! Det är sådana här pass som verkligen gör att man vill fortsätta springa. Jämt!

Nix sa...

Nä, men jag ställer gärna upp och är glad för din skull - det är heeeeelt okej.

Att jag sitter med en ledbandsskada behöver vi INTE bry oss om, inte. Nej, nej - spring fartlekar jättejättefort du och tänk inte på mig.

Ja ä int' bitter.

Bra jobbat tjejen ;)

(Jag sprang i alla fall premiärmilen jättesnabbt med uttänjt ledband) :P

Anonym sa...

*svär glatt*
Supersnyggt sprunget! Så härligt att läsa att du hittat löparglädjen till 100 procent igen.
*gapskratt*. Ser ditt guppande huvud framför mig.

Karin sa...

Niklas: Men fy, vad tråkigt att du är skadad! Se till att krya på ledbandet å det snaraste, jag vill att du ska vara piggelin ju! Och, okej då. Du vinner :-P Men tack ändå :)
Bureborn: *bugar och tackar* Det känns jätteskönt! Haha, du skulle ha sett läkarens min. Jag tänkte mig inte riktigt för... Han verkade inte riktigt vara löpardåre om jag säger så ;)

Anonym sa...

Är det spikmattan som ligger bakom denna vändning?
Härligt Karin att balansen äntligen är återställd :-).

MarathonMia sa...

Du är Snabba Karin personifierad. Grymt jobbat!

Anonym sa...

Hon är tillbaka!

Härligt pass och kul att läsa att det gick så bra! Nu hoppas jag på ngt liknande i morgon.

Hoppas...

Karin sa...

Catarina: Vem vet? ;-) Fast jag tror på att kroppen "kommit ikapp" efter sjukdom och lite väl hård träning... Ses vi på söndag?!
Mia: Tack, vad gullig du är :-)
Henke: Indeed, she is! Håller tummarna för att du hittar känslan idag du med!

Löpning & Livet sa...

Härligt! Jo du är verkligen en "snabba Karin" :)

Karin sa...

Tack, Andrea :-)

Karin sa...

Wow, vilka intervaller! DU ÄR ju Snabba Karin, det har jag ju sagt hela tiden! Tänk på detta passet om du nån gång skulle börja tvivla, för det ska du inte göra, du är ju bara bäst!
Ska bli superkul att springa imorgon!

Anonym sa...

Absolut,,,ska bli jätteroligt att träffas igen.
Hoppas att vädret blir bättre än vad den prognos som Pertti hade sett utlovade.
Ha en härlig fredag.

Felicitas sa...

Som sagt... Du ÄR Snabba Karin!! Eller Karin Kanin om du hellre vill det, men då tycker åtminstone jag att Snabba Karin låter bättre! ;)

Härligt jobbat!!!

Anonym sa...

Karin Kanin... såååååååååå kul! Tack... Fredagseftermiddagen gör mig fnissig och Karin Kanin puttade mig över stupet... Skrattat hysteriskt...

Jag kommer hädanefter kalla dig det... ;-)

askan sa...

Läkaren såg fundersam ut, tänk på den födande kvinnan? Hon måste ju undrat vad för nervös barnmorska hon fått :)

Katarina M-I sa...

STARKT!!!!
DU ÄR GRYM!!!

(hörs det? Jag skriker ända nere från Malmö:)

Anonym sa...

grymt ju!

Benet sa...

Vad gott! Vilket styrkebesked! Jag antar att löpglädjen är på topp nu och att feberveckan är glömd för längesen :-)

Jag är och har alltid varit grymt impad av din löpning och jag blir varm inombords när jag läser om ditt helsköna fartlekspass!

Karin sa...

Karin: Ja, du har så rätt :-) Ska bli kul att ses ikväll!!
Catarina: Kul! Ses imorgon :-)
Jane: Jag föredrar nog Snabba Karin ;-)
Masse: S-IKY ;-D
Askan: Hon såg mig inte, hon låg bakom skynket ju ;)
Katarina: Jaså, var det det som lät... Tyckte väl att jag hörde något ;) Tack!!
Berglund: Åh, tackar :)
Benet: Tack för dina ord. Som alltid blir jag jätteglad av dom :)