Med bara 17 dagar kvar till New York Marathon börjar jag misströsta, jag saknar tävlingsfokus helt. Såklart jag vill springa och att det ska bli kanonkul att få vara del av spektaklet, det är inte det. Jag vet att det kommer att bli en galen resa och förmodligen kommer det också att bli något av det största jag varit med om i löparsammanhang, men... Jag känner inte någon nervositet, ingen tävlingslusta, ingen stress över att springa en massa pass (nej, coach, jag ska INTE göra det heller, lovar!). Jag känner helt enkelt inte igen mig själv ;-) Jag brukar vara stirrig, stressad och otroligt fokuserad och nu har fokuset liksom bara försvunnit ut i det blå. Och jag vet inte om det är bra eller dåligt, bara att det känns...konstigt. Jag har inte fattat att jag ska åka till New York om en och en halv vecka, än mindre att jag snart ska springa marathon igen... Kanske blir det mer verkligt när jag återser Manhattan, känner storstadspulsen och ser alla medlöpare? För att inte tala om umgänget med kusin J , han är en baissare av Niklas' kaliber. Antingen blir jag knäckt eller så blir jag taggad och klår stackars kusinen IGEN ;-)
Kanske är det så att kroppen fortfarande läker, att den stora lusten att springa inte kommer att infinna sig än på ettt tag. Läste i senaste RW att proffslöparna rekommenderas en vila på 30 dagar efter ett marathon innan de börjar träna inför nästa tävling, vilket innebär att jag i såfall har min taperingvecka på mig att träna upp farten inför New York Marathon... Nej, det får vara. Det får bli som det blir, det viktigaste för mig är att jag klarar mig från skador och har riktigt kul på resan och det kommer jag att ha!
Misstolka mig inte nu, jag är varken pessimistisk eller moloken på något sätt, bara en smula förundrad över att jag tappat fokus så totalt. Jag ser fram emot att få göra en storstilad avslutning på en lång säsong och därefter gå in i en ny fas; vila och uppbyggnad. Kanske med inslag av alternativträning...?
Inlägg
12 kommentarer:
äsch... Du har ju bara inte hunnit till mer än första steget i förberedelserna...
http://42195mgk.wordpress.com/2008/09/04/koma/
Jag tror det hinner hända ganska mycket på 17 dagar, men jag förstår din förvåning. Iofs kan ju det bli en intressant upplevelse det också, hur går det att springa mara när man bara är helt cool. Du har ju redan fetpersat i år, och kan kosta på dig att springa på ren glädje. Skall bli kul att följa hur det utvecklar sig närmaste tiden!
jag TROR att det möjligen kan vara så att du slappnat av eftersom det gick så bra sist. att nojorna helt enkelt släppt, att du inte blir lika nervös, att du har mer rutin.
i så fall är det bra, och du kommer känna dig laddad när det är dags ändå. positivt laddad, utan alla tankar om "nej det kommer inte gå..."
men det är som sagt en teori bara. en annan är att du är trött på tävlandet och hellre vill göra annat nu :-)
Varför inte åka dit och springa under din kapacitet och njuta av loppets vyer o dyl? Knäcka kussen kommer du ju ändå att göra 100 gånger till under resten av livet.
Du har en klok coach!
Inför Lidingö hade jag i princip noll fokus. Alla tävlingar jag sprungit (inte så många jag vet) har alla varit härliga, utmanande och ibland kämpiga upplevelser. Och jag har känt mig fokuserad och laddad. Så icke på Lidingö alltså. Men inget annat lopp har gjort mig så hög som LL. Totalt annorlunda och totalt underbart.
Nu tror jag iofs att ditt fokus bara ligger och tar igen sig lite. ..
marathonspöket vaknar nog till liv inom en vecka ska du se... Du kommer vara lika nipprig som vanligt tror jag ;)
Masse: Aha! Jag har nog alltid missat att reflektera över det första steget... Tack!
Fredrika: Ja, det känns lite som om jag har tappat en "kär" vän. Lustig känsla, men jag är knappast oroad :-)
Magda: Det kanske är lite av varje? I vilket fall så lär det visa sig ju närmare jag kommer dagen D :-)
Coach N'batha: Hahaha, det ska jag påpeka för honom många gånger :-) Och jo, jag har inga ambitioner att göra en tid annat än sub4. Jag ska turista, njuta och le i 42195 m. For sure!
Bureborn: Ja, visst har jag! Honom är jag rädd om :-) Det ska bli spännande att se om mitt NYC-lopp blir som ditt LL, det vore onekligen kul!
Stina: Oh no! ;-D Det värsta är att du nog har rätt, som vanligt ;-)
Det kanske är så att du äntligen har fattat hur jävla bra du är och att du känner dig trygg. Du vet innerst inne att du klår kusinen big time - och han kommer att kämpa som ett djur.
Insikt gumman - du är tokstark, du levererar och äntligten har du slutat "oroa" dig.
Tävlingskänsla, motivation och inspiration kommer om inte annat när du är på plats! Du är min idol!
Det kanske inte är så konstigt. Berlin var en sån total urladdning för dig, du levererade det du (nästan) trott på att du skulle klara ;-) och har med råge uppfyllt din stora målsättning att gå under 3:30:00. Jag tror dock att det kan vända väldigt snabbt. Kanske redan på Åland då du får smak på tävling igen, med alla stirriga löpare och tävlingsnerver som vibrerar i luften. Jag tror det är bra att lägga in en "ploj-tävling" bland alla de stora loppen helt enkelt. och som du säger, när du väl befinner dig på Manhattan kommer nog känslan tillbaks!
För ca 1,5 år sedan tog jag beslutet om att springa New York marathon. Det måste ju vara ett av de häftigaste loppen man kan springa. I år blir det inte av, men jag hoppas på nästa år.
Du kommer säkert kunna fokusera och ladda om ordentligt inför NY-maran, men det tar sin tid att ladda om mentalt efter din jätteurladdning i Berln!
Du ska se att du snart är där!
Mia: Ja, kanske har du rätt i det... Dina ord gör mig i vilket fall mycket glad, tack vännen!
Johan: Så sant, det var en enorm urladdning. Särskilt eftersom det var riktigt motigt, jag hade en kamp med mig själv. Hoppas att du har rätt i att det svänger snabbt. Åland ska bli galet roligt, jag bara längtar dit :-) Och så kräver jag en muntlig redogörelse för äventyret i Borås-skogarna!
The running duck: Ja, jag har väntat sedan 2006 på detta. Det känns stort, men kanske att jag inte gör loppet riktigt den äran genom att inte vara helt laddad. Fast jag hoppas att du har rätt, att laddningen kommer i sinom tid. Lovar att referera från loppet så du vet vad du har att längta till!! :-)
Skicka en kommentar