Äntligen börjar jag känna en rytm i löpningen igen. Trots att jag borde vara vis av erfarenhet så lär jag mig visst inte att kroppen återhämtar sig ett bra tag efter ett marathon och mitt vattenstinna jag gör inte saken bättre... Nu verkar det dock som om jag börjar anta min forna form, både i löpsteg och rent kroppsligt. Och idag var det dags för långpass...
För att få till dagens långpass fick jag lov att släpa med mig träningskläderna till jobbet för att utgå därifrån. När jag rullade ner för backen från Flemingsberg mötte jag en hel drös grabbar som sprungit Tjurruset. De kommenterade min klubbväst och jag förstod att de måste ha fått stryk av de coolaste brudarna; Mia, Tone, Britta och Pernilla som alla gyttjebrottades idag. Starkt jobbat tjejer!
Stärkt av tanken på mina medsystrar pinnade jag vidare i höstsolen. Jag njöt av varje steg och insöp höstens härliga färger. Pulsklockan var på, men jag brydde mig varken om tid eller sträcka. Det var oviktigt idag, målet var bara att springa ett långpass i behaglig fart. Tankarna flög fritt och innan jag visste ordet av hade jag kommit till Rågsved och passerade Högdalen-Bandhagen-Enskede och Gullmarsplan av bara farten. Vägen var kantad av höstlöv i alla de färger och det luktade sådär härligt höstigt som det bara kan göra en solig oktoberdag.
Väl framme vid Gullmarsplan vek jag ner på promenadvägen längs Årstaviken och fick lite motstånd i den åtminstone halvkuperade terrängen. Solen spred sitt milda, gula ljus över Söder och det var så underbart vackert! Önskade att jag haft en kamera med mig för att föreviga det vackra, men då hade det väl inte blivit mycket springa av... Avslutade rundan med att springa över Årstabron och nå Söders Höjder på tassande fötter genom höstlöven. Totalt blev det prick 21 km på 1:41:20. En långpasshastighet på lite väl snabba 4:50 min/km, men med en känsla som var snubblande nära Runners' High. Med ett leende på läpparna laddar jag nu för säsongsavslutning. 15 days and counting!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Åh vad skönt att du är tillbaka på banan igen tjejen! Helst av allt skulle jag vilja haka på till NY och heja fram dig - men jag får fejka en jetlag hemma och vända på dygnet, se till att blåsa ballonger och heja på dig hemifrån. Vilken tid du än får där så klår du kussen! Girlpower!
Grymt långpass. Skönt du har hittat friden igen och ändå går det fort =)
Mia: Åh, om jag kunde skulle jag ta dig som handbagage! Får man ta med en fasan på flyget? Då kanske det skulle gå!! Kussen får gärna gå före mig i mål, jag vet ju vem som är bäst egentligen ändå ;)
Dunceor: Tack! Och ja, det är så himla skönt när det lossnar! :-)
Låter som ett härligt långpass, precis som det ska vara! Visst är det vackert ute nu? Vad du är snabb ändå på träningspassen, din kropp är van vid farten nu! Kram
låter som ett härligt pass tjejen, kul att se att du är på g igen. Det kommer gå kanon over there!!
Ljuvlig löpning i ljuvligt väder av ljuvlig tjej :-), gott att läsa att du hade ett härligt pass.
Löpning när den är som bäst. Låter helt fantastiskt underbart och härligt! Sitter här på jobbet och vill bara ut. Pirrar under fötterna.
Jädrar vad härligt det låter. Men, en halvmara på 1.41!? Sådär bara. Jag gapar! Sjukt imponerad!
Härlig berättelse som verkligen får mig att förstå varför jag springer...
Karin: Ja, det är helt underbart! Och farten, tja, det kanske var Duracell-Karin som visade sig igen ;)
Jossan: Tack, tjejen! No matter what, N.Y Marathon ska bli ett segertåg på sitt eget sätt!
Catti: Du är då för rar :-) Det var riktigt skönt att få en bra "generalrepetition", får jag en likadan dag i N.Y så kommer det att bli en hyfsat behaglig resa :-)
Bureborn: *fnissar* Den beskrivningen var den bästa jag hört på länge! "Jag är så löpsugen att det pirrar under fötterna" :-) Så ska det kännas!
Benet: Ja. Oj... Nu när du skrev det lät det helt plötsligt väldigt snabbt, jag har nog blivit fartblind på vägen. Tack för att du ger mig perspektiv på tillvaron :-)
Skicka en kommentar