Söndag. TSM-träning. Och klockan ringde en timme tidigare eftersom Alfreds föreläsning startade kl 09.00. Lite segt att masa sig upp var det faktiskt(eftersom jag använde lördagskvällen till att kolla gamla Queen-spelningar på Youtube...)
Mötte Masse och "Rågsvedsligan" Mia, Mia och Anita vid Slussen och hade sällskap till föreläsningen. Alfred var otroligt inspirerande och så ödmjuk, vilken kille! En timme gick alldeles för fort och sedan var det dags att ge sig av. Rundan idag gick via Stora Skuggan mot Ursvik, Rissne och Rinkeby och sedan tillbaks. Tyvärr föll båda mina kompanjoner bort idag; Niklas kände sig inte pigg alls (tänker på dig och hoppas du snart är tillbaka på banan, Nix!) och Masse tog en lite kortare runda. Saknade ert eminenta sällskap, killar!!
På grund av bortfallet blev det en, för mig, ovanligt tyst runda. Jag pratade i och för sig med rätt många, men mot slutet var det tyst i ledet och jag insåg att det iallafall inte var någon som var pratsugen förutom jag. Benen kändes hyfsat pigga, efter dryga två mil började höftböjarmuskulaturen strama lite och efter ytterligare några kilometer började vaderna kännas väldigt korta. Dessutom gjorde all pollen och allt damm som virvlade att munnen kändes som sandpapper och det blev rätt obehagligt mot slutet.
Psyket var med fint fram till 27,5 km då en uppförsbacke gjorde livet surt både för benen och humöret. Jag blev helt enkelt skitsur och tyckte att hela världen var emot mig. Insåg snabbt att det var första känningen av marathonhjärnan och petade i mig lite mer sportdryck. Det hjälpte, och sista biten till Stadion flöt förvånansvärt bra ändå. Totalt idag blev det 30,5 km på 2:43, snittpace 5:21 km/h. Nöjd? Absolut!
Mötte Masse lagom efter duschen och fick trevligt sällskap till Hötorget där han åkte hem och jag mötte upp Coola Karin. Vi fick en kanonskön eftermiddag med lunch, shopping, fika och massor av prat. Helt perfekt återhämtning och faktiskt; jag har en hyfsat pigg kropp. Är det en felprickad formtopp? Ska jag bli sjuk? Eller har all träning bara gett resultat?
Och bara som en parentes; det blir Boston Marathon 2009. Anmälan skickas in 1/6 ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
20 kommentarer:
Läskigt, nästan identisk längd och fart som mitt pass. Har vi hittat formen för tidigt eller är vi så bra så toppningen också kommer? ;)
Skönt med ännu ett kanonpas!? Nu har du ganska många långpass "i benen" (positivt menat) inför Stockholm va? Hur många och hur långa?
Kör hårt! :)
Vi håller väl tummarna för att vi formtoppar lagom till 31/5, eller hur?!
Jag är jättenöjd med dagens pass, enda smolket var det välbekanta illamående som jag alltid dras med efter mer än 2½ timmes löpning. Jag har nog sprungit ett långpass/vecka om minst 20 km det senaste året. Får återkomma mer exakt.
Kör hårt, du med!! :)
Marathonhjärna:) Tur att du kan identifiera när den kopplas in och vet hur man botar det!
Ajajaj vad min ben var trötta idag. 15 km i 5.28/km. Det var 15 km mental träning:)
Hahaha, det funkar enbart på grund av erfarenhet. Klart att omvärlden inte kan bli emot mig från en sekund till en annan ;)
Bra jobbat idag! Tänk på alla cykelmil du har i benen!!
Schysst pass, Karin! Drygt 3 mil "bara sådär..." i bra tempo. Coolt! Trist att dina vapendragare inte kunde fullfölja.
Tack, Benet! Idag är första gången som det faktiskt börjat kännas ett visst motstånd mot slutet. Känns bra! Men visst var det trist att inte "Trojkan" hängde ihop...
Bra jobbat! Du var läskigt pigg idag. Det bidrog faktiskt till att jag bröt. "Så där borde jag må" tänkte jag innan jag bröt...
Riktigt spännande med Boston.
Ja, det glömde jag ju skriva: Skitcoolt med Boston Marathon!
Nix: Du gjorde rätt! Jag var pigg, men lovar att det kändes mot slutet... Hoppas du får skön vila och att det är det som felar.
Det känns lite läskigt med Boston, men nu är tärningen kastad så... ;-)
Så klart det blev Boston! Hur skulle du ha kunnat backa när du "råkat" nämna planerna på bloggen? ;-)
Som novis är jag nyfiken - marathonhjärnan? Hur funkar den?
Haha, det var just det ;-)
Marathonhjärnan ja... Det är min benämning på det märkliga psyke man har som börjar svikta betänkligt efter 2-3 timmars löpning. Jag kan på några sekunder gå från mentalt pigg till trött, sliten och med hela världen emot mig... Sista milen är för mig lika jobbig fysiskt som psykiskt. Men det är också marathonhjärnan som ser till att jag kommer i mål, för aldig att jag ger upp! Någon mer som känner igen sig?
Ja, jag känner igen den första delen i tankekedjan, "trött, sliten och hela världen emot mig". Något svar på detta elände dyker dock inte upp i min hjärna. Se där skillnaden mellan en kanin och en myrslok! Kaninen fortsätter att springa, medan sloken stannar och ser dum ut. Efter lördagens långpass på 31 km var min enda tanke "inte 11 km till". Om jag kan springa 32,7 km (fram till Västerbron andra varvet) om en månad får jag vara nöjd. Resten kan jag inte överblicka. Jag brukar säga: "Efter tre mil är man inte längre samma person som en gång sprang över startlinjen".
Där håller jag med dig helt, Jumper. Det händer något mycket märkligt med en människa under ett marathon. Utmaningen börjar efter 32 km och då är det verkligen en utmaning. Jag tror du kommer att fixa maran, i år också!
Marathonmetamorfos... Du förändras under ett marathonlopp...
Har jag uppfunnit ytterligare ett ord?
Har aldrig hört ordet förut, det var klockrent! Bravo, Masse! Och klockan är inte ens 9... :-)
Hade planerat stjäla till mig en ordentlig pratstund med dig under passet men jag var så sliten att jag fick sonika hålla tyst mesta tiden.
Tack underbara du för att du drog mig den sista biten.
Fattar inte hur du orkar men du har alltid samma fina pigga löpsteg, oavsett om det är vår första eller sista km.
Du ska INTE bli sjuk, du är bara så här himla bra helt enkelt.
Boston Marathon - häftigt att du bestämt dig för att springa.
kram kram
Men tack, Catarina! Vad gullig du är! Du såg pigg ut fastän du hade ont, jag tycker att du var urstark! Vi får ta pratstunden vid ett annat tillfälle :-)
Mina ben var inte pigga när vi närmade oss Stadion, men det är ju kul att höra att man ser pigg ut ändå :-)
Tack för igår karin! Det var jättetrevligt att catch up =) Och BRA att du bestämt dig för Boston!
Det tycker jag med, vännen. Och när vi satt där och pratade så kändes allt annat än att springa Boston bara fel. Tack för "knuffen" över kanten :-)
Åh, du är så himla bra!!! :D
Skicka en kommentar