När klockan ringde klockan 06 imorse insåg jag direkt att det inte var läge att springa. Ställde in dagens träning och somnade om... Nu sitter jag här och känner mig lite vemodig. Jag VILL springa!!! Samtidigt inser jag att det bara är korkat att försöka pressa kroppen. Det är i huvudet stressen sitter, fysiskt sett är jag nog i hyfsad form.
För övrigt funderar jag allvarligt på att revidera måltiden till SM-08. Tappade självförtroendet på PM i söndags och just nu känns 3:40 som en kanske görbar tid och allt under det är bonus... Fast jag kanske skulle vänta några veckor och känna efter. Och trots allt, det kommer fler marathon. Kanske ska det vara såhär, en liten svacka och sedan en ny formtopp? Löparglädjen och vårkänslorna finns iallafall kvar och det är en tröst :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
15 kommentarer:
nämen, nämen, nämen STOPP. Inte revidering efter sjukdom och vila. Jag minns mycket väl att du sprang ett långpass någon gång i mars och klarade halvmaran på tiden 1:42-någonting. Du kommer att klara SUB3:30 på SM2008. Alla gånger. Vila och låt dig bli frisk! Sen upp på banan igen.
Du vill. Du kan. Du orkar.
Känner igen det där med hjärnspöken! Själv är jag förkyld nu och har panik och ångest över alla missade pass.. Men i längden tjänar man nog på att vila nån dag extra.. Klart du klarar 3.30!! :)
Mia: Nämen, var det så det var... ;) Jag är jättebra på att ge råd åt andra, sämre att lyssna själv. Vi får se. Men jo, jag kan, jag vill... jag orkar? ;)
Andréa: Skönt att höra att man inte är ensam! Men jag tror du har rätt i att man vinner på vilan.
Jag ställer samma fråga till dig som till din kamrat Masse:
Hur påverkas träningen, om du ändrar målsättningen från sub 3:30 till sub 3:40. Kör du långsammare, kortare, färre eller på något annat sätt annorlunda pass? Tränar du inte alltid så bra du kan efter dina förutsättningar. Den enda skillnad jag kan hitta, handlar om själva loppet. Du startar möjligen i olika tempo och du kämpar mer om du springer i klass med ditt målresultat och mindre om du inser att du missar det. I jumpers enda genomförda SM (4:40:01)la han mer eller mindre av efter drygt tre mil eftersom han hoppats på 4:15-4:20 och (enligt intervju) inte tyckte att 4:30 var en tid att kämpa för. I efterhand tycker han att det var en korkad inställning.
Asgams råd: Optimal träning och optimalt lopp. Vart det leder vet bara din kropp och löparguden.
Förra året hade jag tre nivåer... Guldmål på 3:30, silvermål under 3:45 och bronsmål under 4h...
Jag vann dasspappersmålet på 4:19... :-)
Klart du ska fortsätta satsa på under 3.30. Dra inga förhastade slutsatser efter ETT lopp tidigt på våren, där uppladdningen bestod av en sjukdom dessutom. Man bör köra några lopp för att komma in i tävlingstempo, efter det kan man säga vilken form man är i. Dina snabbdistanspass visar att du är i bra form.
Läs igenom inlägget "Bryt ihop, kom igen!" du skrev 31 Mars. "Tillslut ledsnade jag på mig själv och blev förbannad. Nu jävlar!"
Kör hårt!
Asgam: Tack för dina kloka ord. Jag tar med mig dom på långpasset på söndag och filosoferar. Tror du har helt rätt i vad du säger.
Masse: Alla som går i mål i ett marathon är ju vinnare, egentligen ;) Men jag kanske skulle ha alternativmål...hm...
Runnerscorner: Nytt ansikte. Välkommen hit! Tack för att du påminner mig om mina egna ord :-) Jag glömmer så lätt... Och du har såklart rätt!
Hur man hittar optimal träning, det vill säga den träning som varje dag gynnar just Karin bäst, är en knepigare fråga. Här får någon ännu klokare, t.ex Karin själv, visa rätt väg.
Men jag tar med mig dina vänliga ord. Dem kan jag behöva, när Tildo går omkring och mallar sig för att Masse skrivit något om "Årets kommentar".
PM var ett "tömma ut det sista av
infektionen pass" för dig, även om det inte syntes på din tid.
Att du klarar följa 3,30 gruppens tränings schema (med god marginal dessutom) tycker jag är det som bevisar att du har den kapacitet som behövs för att ta dig runt maran på/under den tiden.
Om du under maran märker att tidsplanen inte håller ( pga extra toa besök, folk i vägen, eller vad det nu skulle kunna vara som fick dig att slå av på takten ) får du revidera tiden då - inte nu.
Tror som du, att fysiskt är det inga problem. Utan du har nog fått en för stor dos vårkänslor och tittat för mycket på alla snygga tights ( eller rättare sagt på de som bär dom), det om något kan ju utlösa psykisk stress :-D.
Sköt om dig.
Håller med andra kommentatorer att du inte ska fundera på att revidera sluttiden på SM. Du har definitivt kapacitet att springa maran på 3.30.
Vila när kroppen säger till att vila (som idag) och kör på när kroppen är piggare. Det låter väl enkelt? ;-)
Som många redan sagt, det är inställningen till loppet som ska vara kvar, den fysiska träningen fixar du ju! Mental träning? ;)
Klart du fixar det, är ju lång tid kvar :)
Jag tycker definitivt inte heller att du ska revidera målet men min anledning är mer självisk. Om inte du klarar 3:30 på de tiderna/träningen så kommer jag springa på typ 4:30 på den jag gör. Så om du satsar och tror på 3:30 så jag fortfarande hoppas på 3:45 =)
STOPP! Don`t even go there!
Följ din inslagna väg. Som MM skrev har du nog tittat för mycket på "men in tights"... Man kan ju bli lite snurrig av sånt.
Asgam: Det vet jag knappt själv. Den som (över)lever marathonet får se ;)
Catarina: Tack för dina rara kommentarer! Jag var tvungen att börja skratta åt "diagnosen", det stämmer säkert. Jag blir precis knasig när våren kommer, hela kroppen blir liksom glad och förvirrad. Sköt om dig du med! :)
Benet: Piece of cake... eller också inte ;) Tack!
Berglund: Ja, det är nog det jag skulle behöva :-D Och jag har ju några veckor på mig att pränta in ett mantra i skallen...
Dunceor: We've got a deal! Jag springer på 3:30! Eller 3:25 ;)
Katarina: Jag har redan vänt tillbaks! Tagit en annan väg. Tack! Tittar hädanefter bara på skor ;)
Jag måste dementera en sak. Det ska vara 210 km inte mil... Herregud så fel det bli med enheterna ibland...
Är inget monster, bara en liten mamma:)
Skicka en kommentar