En regnig Runner's High

Ett lerigt och blött långpass...
Ibland upplever jag stunder då jag undrar om löpningen kan bli bättre. Bitvis under dagens långpass hade jag känslan av att "det blir inte bättre än såhär och det är underbart". Jag tar med mig den känslan och ska försöka frammana minnet när det känns tungt och motigt.
Vädret var minst sagt rätt oinspirerande imorse; grått och regnigt och 2,3 plusgrader... Muntert värre! Ändå kände jag inte den minsta tvivel över dagens långpass; 28 km till Ursvik, ett varv på 5-kilometersspåret där och sedan tillbaka. För ett år sedan var det ett visst mentalt motstånd att ge sig ut på långpass över 20 km, det motståndet är som bortblåst numera. Det är en märklig, men härlig, känsla att tänka "jaha, 28 km idag. Vad kul" :-)
Mötte Mia redan i tunnelbanan och hann prata en hel del innan vi nådde Östermalms IP. Lite galet kändes det, men eftersom Djurgården spelar hemmamatch idag så var vi liksom bortmotade från Stadion. Nåja, Östermalms IP dög bra det med och det blev mycket prat medans vi väntade på att klockan skulle bli 10. Slöt ganska direkt upp med Niklas och Masse och det blev en oerhört rolig löprunda. Det var tur att vi hade 28 km på oss att avhandla alla möjliga och omöjliga diskussionsämnen, men liite frustrerande att de höll mig på halster i 15 km. De hade nämligen ett litet projekt och jag var sjukt nyfiken på projektet. Det lyder som följer: en liten tripp till Åland i oktober. För marathon (fast halvmarathon för min del då...). Klart jag är på! :-) I övrigt måste tilläggas att hela TSM-gruppen är ett riktigt härligt gäng, det finns liksom alltid någon att prata med och inspireras av. Tack för pratstunden & att du delade dina erfarenheter idag, Catarina!

Dagens runda gick från Östermalms IP via Stora Skuggan ut mot Ursvik. Där blev det 5 km terräng, fast på den "snälla" banan. Var jag inte blöt om fötterna innan så blev jag det iallafall där och mina skor ser numera ut att ha varit med ett par säsonger. Minst! Efter lervällingen i Ursvik styrde vi fötterna hemåt igen och det var hela tiden så otroligt härligt! Ångan från hela gruppens arbetande kroppar stod som ett moln kring oss. Läckert!
Vid 21 km var vi någonstans i Sumpan och Masse påminde mig om när vi "klev av" för tre veckor sedan. Då hade vi sprungit precis lika långt och var helt slut, idag hade vi båda mycket kvar att ge. Jag fick gåshud av lycka, det kändes riktigt, riktigt bra. Inte ens de sista kilometrarna kändes tunga idag, benen var bara snällt trötta och hela kroppen lagom lycklig. Facit för rundan blev 28,3 km, 2:38:13 och 5:35-pace. I konstant nederbörd i form av snöblandat regn eller bara regn. Och med en känsla av Runner's High och vansinnig löparlycka :-)

Nedvarvningen bestod i att stolpa till restaurangen med det stora gula M:et och äta junkfood med Niklas och Masse. Blev rätt sömningt och fnissigt, men galet trevligt. Tack för en kanonrunda och en skön nedvarvning, killar! Uppskattas massor :-)

Nu ska jag inte göra särskilt mycket mer än att sträcka ut på spikmattan (igen) och slumra lite. Idag är livet bara underbart och löpningen, den ska jag aldrig sluta med. Och vårkänslorna, de frodas, trots allt :-)