söndag 6 april 2008
Hur tänkte jag nu...
Vyer som hjälper till när orken tryter
Ja, jag borde nog gå en kurs i hur man bör planera sin tillvaro. Eller så kan man vända på det och säga att jag har testat något som jag inte tänker testa igen; långpass efter jobbet. Iallafall inte långpass efter jobbhelg där jag fick "äran" att vara koordinator och ha telefonen, beläggningen OCH mina fyra patienter. Det var lite stressigt, minst sagt. Och ändå tyckte jag att det var en bra idé att springa långpass direkt jag kom hem...
Nåja, jag sprang ett långpass men det var ruggigt tungt. Benen var trötta från start och de blev ju liksom inte piggare ;-) Även om det var tungt idag så var det en enorm skillnad i kroppen. Nu tog jag slut för att jag helt enkelt var trött och slutjobbad, inte för att jag blev eller hade varit sjuk. Härlig känsla! Eller tja... Stumma ben i 14 km kanske inte var så härligt... Men det var ett klart styrkebesked! Sprang från Henkan via Slussen, Nybroviken och Strandvägen ut på Djurgården. Sprang längs vattnet från Djurgårdsbrunnskanalen och runt alla uddar. Sagolikt vackert! Men tungt, som sagt. Länge sedan jag hade så tunga, ömma ben, men jag ser det som en bonusträning inför de avslutande 7 otäcka km på maran ;-)
Mitt mål var att springa lika långt som TSM-gruppen, dvs 27 K. Insåg halvvägs ut på Djurgården att jag inte skulle orka utan nöjde mig och sprang hem. Fick ändå ihop hela 23,1 km på 1:59:48 och det är jag jättenöjd med. Snittfarten 5:11 var ju såklart för snabb, men jag kollade inte på klockan utan sprang bara på i den fart som kändes lugn och harmonisk (flåsmässigt alltså, benen ville helst ta semester).
Dagens visdom är att långpass efter jobbet inte är en särskilt behaglig upplevelse, men jag klarade av det och är nöjd ändå. Men får jag välja så gör jag inte om det ;-)
Etiketter:
livet,
långpass,
mental inställning,
motstånd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
20 kommentarer:
Vad härligt!!! Grymt bra jobbat ffa mentalt att faktiskt springa långpass efter din dag på jobbet! Helgjobb är inte alltid att leka med...När ska folk fatta att man inte föder färre barn eller blir mindre sjuk bara för att det är helg?? Men vem vill jobba fler helger- knepig kombination det där.
Du är grym bruden:)
du är ju inte klok på en fläck men jag tycker om dig ändå ;)
Återigen...huvudet ville mer än kroppen. Förmodligen var huvudet inställt på detta redan i fredags... och nu var det bara att leverera.
Men... grymt bra tid. Stadion kommer se dig tidigare än ditt huvud tänkt ;-)
Katarina: Tack, vad glad jag blir! :-) Jag är nog lite rubbad ;-) Helgjobb är nästan alltid det samma som halvkaos hos oss, fast det är kul det med. Ibland...
Stina: Hahaha, du har rätt :-) Vilken tur för mig. Det är ömsesidigt :-)
Nämen, hann du emellan, Mia ;-)
Jag tror att du har rätt om huvudet. Vi får se hur långt det räcker... Champagne ska vi ha iallafall!! :-)
20+ km i 5:11-fart, klart du ska försöka nå 3:30. Hinner ju med många fina pass till också :)
Kör hårt! ;)
Visst är det nåt speciellt med att springa i vår vackra huvudstad? Jag längtar ofta dit och längtan blir större när man får läsa sådana här inlägg. Din runda låter helt fantastisk (och ser helskön ut, schysst bild :-).
Jag förstår att det var tungt för benen att knata på i ett långpass efter en jobbhelg. Starkt att ändå få ihop 23 K.
5:11! Du ÄR grym!
Berglund: Hahaha :-) Jag hoppas det, NÅGOT litet finpass på 8 veckor borde det ju bli.
Och tack, jag lovar att gå ut hårt och öka ;)
Benet: Tack :-)
Ja, det har du helt rätt i. Är nyinflyttad sedan november och måste säga att löpningen liksom fått ytterligare en dimension av de vackra omgivningarna. Inspiration!
Strålande kutat! 5:11 i 23 K med ben som vill vila, det är starkt. Bravo bruden!!
Att bara komma på idén att springa långpass efter jobbet, tyder på att du är liiiite galen. ;-)
Tack, Bureborn =) Fast nu tycker både du och min kära syster att jag är liiite galen. Bör jag oroa mig nu? ;)
Men när skulle du annars springa? Före jobbet eller? ;-)
Benet: Nu tycker jag du hädar, vår fina huvudstad heter Köpenhamn och ligger åt andra hållet =)
Bra pass och styrkebesked, 23km i 5:11 tempo och ändå tycka att benen var sega redan innan.
Jumpers erfarenhet:
Ibland kan ett långpass kännas tungt redan från första steget (även utan att man jobbat fyrskift innan), men det märkliga är att man ändå ids och orkar fortsätta i två, tre mil. Jag brukar tolka det det som ett styrkebevis. Översatt till Stockholm Marathon blir erfarenheten: "Till Västerbron andra varvet orkar jag i alla fall". Ett slags grundtrygghet?
Masse: Nej, nöden har ju ingen lag... ;-)
Dunceor: Tack. Men ligger Skåne i Danmark?! ;-)
Jumper: Det var ungefär vad jag tänkte också. ÖVER Västerbron andra varvet ska jag orka iallafall... :-)
Såklart du gör. Du kan ju till och med ta Västerbron sex gånger.
Ja, just det! Jag hade nästan förträngt den saken. Det var ju jobbigt ;-)
haha långpass på 5:11 pace? wow, kan du inte lära mig hur man gör? Jag har Gbg-varvet om en sådär 6 veckor =)
Bra jobbat, även om du kände du var trött! You are my inspiration!
Man springer och tittar inte på klockan...? Det var jättesegt, men det gick. Jag tänkte på dig, "tänk inte, spring bara" och fick motivation :-)
Jag ska också springa i Göteborg ju. Vad kul!
Karin: Klart Skåne tillhör Danmark, vi har mer gemensamt med dem =)
Ah, tack. Jag har alltid undrat :-)
Skicka en kommentar