Backträning med vårkänning ;)

These legs are made for running

Idag blev det kortbyxepremiär! Det är vår, det är sol och jag kokar av vårkänslor :-) Häääärligt!

Jag har just överlevt mitt första, men absolut inte sista, tisdagspass med IF Linnéa. Mötte upp Mia utanför Zinken och vi gjorde sällskap in till "klubbstugan". Jätteskönt att ha någon man känner åtminstone till utseende och blogg att hänga på :-)
Massor av nya, glada ansikten (och ett bar bekanta TSM-nunor) mötte upp och min nervositet försvann direkt. Lyssnade lite på de andras tider på PM och kände att min tid är rätt okej ur ett brett perspektiv. Men inte för mig, i mine egna ögon. Det kommer nog att vara surt länge, tävlingsmänniskan i mig sitter liksom stenhårt fast... Nåja, nu var det inte tävling utan backträning som stod på programmet.

Allan tyckte att vi skulle hylla våren och Stockholm så det blev backträning över Västerbron. Tre gånger fram och tillbaka... Det var oerhört jobbigt, jag gick ut lite för hårt och det var svårt att komma ner ordentligt i puls (helt fit-for-fight är jag inte än kände jag) men det var så himla kul!!! Glada tillrop, peppningar och lite småsnack under nedförsbackarna. Totalt blev det 12,4 K på 1:09, snittpace på 5:27 vilket säger en del om hur långsamt det gick på "vilosträckorna". Jag misslyckades med klockningen så tiderna är ungefärliga. Från Södermalm mot Kungsholmen var backen 350 m och jag höll 4:49-4-49-5:06-pace uppför. Från Kungsholmen mot Södermalm var backen 600 m och tempot jag höll var 4:45-5:15-5:21. Den sista gången kände jag verkligen hur jag trampade luft, men jag är hyggligt nöjd med att hålla tempot skapligt. Nästa gång blir det bättre :-) Utsikten över vår-Stockholm var underbar, verkligen en njutning att se solen färga stad och vatten i rosa-röda nyanser för att slutligen försvinna i horisonten. Den upplevelsen var nästan magisk och fick mig att fokusera på annat än mina stackars trötta ben.

Nedjoggen tillbaka till Zinken var bara behaglig och vi höll lagom prattempo. Efter lite stretch och fniss var det dags att röra sig hemåt på trötta ben. Missade såklart bussen med tre minuter och fick sitta i kylan och frysa en kvart innan nästa buss kom (jag orkade inte springa hem från Slussen...). Nu sitter jag här och är bara grymt nöjd med passet, erfarenheten och vårkänslornas definitiva antåg ;-)

Mia, hoppas du kom hem ordentligt! Tusen tack för att du tog med mig på en kanonupplevelse idag. I owe you one! =)