Idag var det alltså dags för mig att testa Extreme-banan i Ursvik; 15 km terräng. Till sällskap hade jag ingen mindre än supercoola Karin som simmade Vansbrosimmet på 1:06 igår. Så grymt gjort, eller hur?! I vilket fall; vi möttes hemma hos Karin och pratade en massa om allt som hänt sedan sist (vilket var en hel del och ändå tror jag inte att vi hann prata om hälften) och tog tunnelbanan till Hallonbergen. Väl där kände jag faktiskt igen mig, trots att jag bara varit där en gång förut på ett TSM-söndagslångpass i mars/april. Vädret såg sådär ut, vi skojade lite om att det kanske kunde bli lite regn, men det såg faktiskt ut att klarna upp och what the heck; vi skulle ju springa ändå. Ironiskt nog kommenterade jag på Dunceors blogg tidigare idag att jag älskar att springa i regn. Well, vädergudarna måste ha läst det inlägget för regn blev det med besked!
Vi var iallafall torra när vi började springa, Karin bestämde tempot och jag hängde bara på. Lagom tills det började bli lite backigt kom de första regnstänken, men vi tänkte att det snart skulle gå över. Vi kunde inte ha haft mer fel... När vi kom ut på fältet efter ett par kilometers löpning fullkomligt vräkte det ner. Det fanns inte en kvadratmillimeter av mina kläder som var torra efter det. Skrattandes konstaterade vi att när man är genomblöt kan man åtminstone inte bli blötare :-)
Efter att ha blivit dyngsur och fått skorna dränkta av vatten under fältjoggen kom vi fram till en backe som var helt galet brant, som en vägg ungefär. Vattnet forsade nerför backen och gjorde uppförslöpningen till en rejäl utmaning. För att plåga mig själv lite extra så sprang jag halvvägs uppför backen, vände och lät Karin passera framför mig och sprang sedan hela vägen upp (vilket jag fortsatte med i kommande backar, lite backintervall-tempolöpning emellanåt alltså). När vi nått toppen av backen kom den första åsk-knallen... Måste säga att jag blev rätt skraj, men vad skulle vi göra? Vi var ju redan blöta och mitt ute i terrängen. Således; fortsätt spring!
Snygga ben or what?Vi vadade, plaskade, flåsade och slet genom den alltmer svårsprungna terrängen, men åh, så härligt det var. När vi kommit ungefär halvvägs lättade regnet och vi kunde åtminstone avsluta rundan i uppehållsväder. Det blev en helt galen runda, men det var superkul! Trots att tempot var riktigt långsamt (för att vara mig alltså) och behagligt blev jag ordentligt trött i fötterna och lårmusklerna. Härligt! Riktigt lika härligt är det inte att mina nya skor nu får klassas som "icke nya" efter dagens runda. De är dyngsura, leriga och smutsiga och ser ut som mina gamla Kayanos... Efter hela 40 kilometers löpning. Därtill har min mobil fått en djup depression av vätan idag och får väl förmodligen kasseras. Nåja, JAG är iallafall vattentät!
Totalt idag 15,3 km på 1:41. Snittpace 6:38 min/km och snittpuls 145 spm. Kadensen hamnade på 176/216. Extremrundan och jag har inte mötts för sista gången, det vill jag lova! Fast fortsättningsvis möter jag helst banan utan hällregn och åska ;-)
Inlägg
20 kommentarer:
Hehe, jag kan säga att jag förstår EXAKT hur ni hade det =) Nu är där inte så mycket backar på min runda dock men det var enormt tungt att mest hoppa mellan vattenpölar än faktisk bry sig om löpningen. Det låter som ni fick bra träning i alla fall.
Jag håller fast vid att jag tycker om att springa i regn, men jag gör det nog helst på asfalt då så man slipper leran =)
jag minns den där branta backen från när jag och karin sprang - den kan inte ha varit kul i regn. det är ju som en lervägg!! eller så var det så bisarrt att det blev kul ändå. men som sagt, man kan inte bli mer än blöt. :-)
Låter som ett väldigt kul pass :) Älskar själv att springa i regn, och som gammal orienterare bangar man ju inte för lite gyttja. Måste bege mig till Ursvik snart för att testa den där beryktade slingan. Om inte annat så verkar det vara superbra träning för LL.
Tack för igår Karin! Det var ju hur kul som helst! Att det ösregna så gjorde det bara ännu galnare på nåt vis, men vi klarade det ju, snabbare än blixten ;)
Dunceor: Hahaha, jag förstår vad du menar :-) Det var verkligen terrängloppskänsla av rundan igår, men kryssandet gjorde liksom det hela ännu roligare.
Puma: Ja, det var en lervägg med kottar, barr och forsande vatten. Helt galet, vi kunde bara skratta åt det hela för det var verkligen...blött! :-)
Medeldist: Yes, ett av årets roligaste faktiskt. Kan verkligen rekommendera rundan, det var jättekul och utmanande. Har dock aldrig sprungit LL, men hoppas på att kunna testa banan nu i sommar.
Karin: Hahaha, där satt den! Karin & Karin; snabbare än blixten! :-)
Människan är bra tokig ibland va? ;) Bra kutat! :D
Kör hårt!
Haha, ja. Men tur är väl det?! ;)
"If you are going through hell, keep going"
(W.Churchill)
Jag kör all löpträning i Hyperspeed II. Tänkte först att dessa kan jag bara ha när det är torrt eftersom sulan är ihålig. Men när man kör dom utan strumpor finns det i princip ingenting som kan suga år sig vatten så de blir inte nämnvärt tyngre bara för att de är genomsura. Reckas!
Edit: Ska dock inte påstå att H2:orna är ideala terrängpjucken. Det fastnar småsten i sulan.
Ni är ju galna ;-) Snacka om att "missa" det fina vädret och pricka in dagens enda regn!
Hur togs ni emot på tunnelbanan sen?
Ha ha ha ha heeeeelt galet!
Men det var säkert ett nyttigt pass, det låter urjobbigt med blöt terräng. Själv fick jag en kort löprunda igår på asfalt och i ljumt duggregn, och det, det var helt underbart!
I såna lägen är det faktiskt skönt att springa i regn! Och mobilen hade jag lämnat hemma :)
DP: Yes! :-) Men springa barfota i skorna, får du inte skavsår? Jag får det så himla lätt... Nu har jag inga H2:or heller iofs ;)
Mia: Well, några ska lyckas med det också :-D Medresenärerna såg minst sagt skeptiska ut, för att inte tala om folket på bussen, de vrålglodde på min genomblöta uppenbarelse :-)
Magda: Asfalt och ljumt duggregn låter underbart! Fast jag hade inte velat byta, såhär i efterhand... Mobilen har efter lite intensivvård börjat funka igen, men nästa gång ser jag till att förvara den vattentätt ;)
Lättviktsskor som är tunna och smidiga anpassar sig bra efter foten och ger inte skavsår ens första passet, enligt min erfarenhet. Strumpor behövs ej.
På Marathon som jag sprang utan strumpor tappade jag visserligen lite hud under trampdynorna men det var inget som hämmade löpningen. Inget blodvite.
Hmmm... jag har skavsårsbenägna fötter, men det låter ju riktigt bekvämt att springa utan strumpor. Och vem behöver extra hud under trampdynorna?
Jo, i vintras hade jag tjockare funktionsstrumpor och när det blev varmare tänkte jag att nu är det dags att köpa tunnare. Så jag kollade utbudet på nätet men tusan vad dyrt det är (iaf om man ska köpa de modeller som ansågs vara bra). Så jag testade först att skippa strumporna helt och det var ju hur skönt som helst. Snålhet lönar sig ibland.
:-D Ingen regel utan undantag, eller hur?!
Vilket gött pass. En riktig liten aptitretare för dig kan jag tänka. Imponerande som vanligt! LL är ju definitivt nåt du borde prova, Karin! Du hade garanterat gjort succé.
Åh, det var så kul!! :-) Jag bara måste testa att göra om det i lite bättre väder... Och jo, om inte Berlin Marathon vore samma helg som LL så hade jag absolut testat redan i år!
Vilket fullständgt härligt, vansinnigt pass!
Det är så underbart att testa sina krafter mot naturen ibland. Och ge den en knäpp på nosen. :-P
Ja, precis! Det här passet kommer jag att minnas länge :-)
Skicka en kommentar