torsdag 3 juli 2008

En bro, en utmaning och Lilla My i löparskor

Har betat av hälften av veckans kaotiska tillvaro. Lyckades peta in något slags snabbdistanspass igår mellan jobbet och grillkvällen i Nyköping. 5,5 K på 25 min, pace 4:33. En runda som mest kändes "jaha". Ungefär så känns resten av tillvaron också, jag upplever en hangovereffekt efter de senaste veckornas kaos och längtar verkligen till semester och lite miljöbyte. Men, ikväll fick jag en rejäl kick.
På schemat: IF Linnéaträning.
Vi samlades som vanligt på Zinken, ikväll var vi ett litet tappert gäng bestående av Britta, Ann-Sofie, Johannes och såklart Mia & Helena. Och Annika som trots ömmande benhinnor kikade förbi för att få lite löparatmosfär. Coach Allan frågade om vi ville köra Tantobacken eller Västerbron och jag sa utan att tveka "Västerbron". Stupid me... ;)

Nåja, vi joggade iväg i sakta mak; Ann-Sofie och Johannes före mig, Mia och Britta samt Annika och Helena bakom oss. När vi kom fram till Västerbron stod coach redan där och sa "5 vändor". Jag trodde att han skojade, upp och ner för bro-eländet 10 gånger?! "Det är ju ingenting, ju, spring iväg nu ungdomar" var hans svar på det. Och vi lydde! Tack, coach! Flanörerna på bron trodde nog inte vi var kloka, några hann vi ju passera både två och tre gånger på vägen :-)

Backintervallerna blev lite olika långa; från Söder 572-600 m, från Kungsholmen 523-535 m. Första uppförsbacken körde jag på tok för snabbt; 572 m backe i 3:57-pace. Dumt gjort! Lugnade ner mig och sprang följande backar på 4:20-4:25-pace.
När jag började på tredje vändan (femte backintervallen) började kraften ta slut. Det gjorde ont, inget stämde och det kändes jobbigt. Funderade allvarligt på att skita i allt och åka hem. Blev arg på mig själv för att jag ville ge upp, för att jag gått ut för hårt och framförallt för att jag, som alltid, vill för mycket. Insåg sedan att det var upp till mig att fullfölja eller låta bli. Där och då blev jag Lilla My personifierad. Liten, rödhårig och tvärarg och bestämde mig för att ge bron vad den tålde. Misstänker att jag såg ut som ett smärre åskmoln, men över bron kom jag och på fjärde vändan började det lätta. Den femte vändan var en befrielse och ilskan rann av mig. Tappade lite i fart under tredje vändan; 4:35-pace som sämst, men avslutade ändå med två lite snabbare intervaller. På toppen av Västerbron efter sista intervallen så kände jag bara ett inre lugn och något slags pånyttfödelse som harmonisk löpare. I made it!

Nedjoggen till Zinken gick i snigelfart på trötta ben, men jag tror vi alla var mycket nöjda och stolta över vår insats ikväll. Mia, Helena, Britta, Johannes och Ann-Sofie; BRA JOBBAT, SÖDERS HJÄLTAR!
Totalt idag: 16 km, puls 171/196 (nytt rekord, hurra!) och snittpace 5:05 min/km. Snittpace på backintervallerna 4:22 min/km.
Lärdom av dagens pass: återigen-ta det lugnt i början! Och det finns uppenbarligen viss fart i mina ben, jag måste bara plocka fram Lilla My lite oftare ;-)

19 kommentarer:

Helena sa...

Just det Karin! Fram med lilla My! Du var så sött arg när du kom springande och tog tag i trädet för att inte tappa fart när du skulle vända!!! Du såg som vanligt urstark ut, som att det inte var ett dugg jobbigt;-D

Katarina M-I sa...

Oj, 196 i max!! Ja, nog tog du i alltid, härligt:)

Lilla My är bra att ha som kompis. Hon menar ju själv att utan henne skulle hela världen bli en "enda stor känslosås". Fast hon säger sänslosås:)

Nix sa...

Nu förstår jag varför vi är kompisar. Jag är ju mumintrollet!!
Vit och spolformad ;)

Bra jobbat - själv körde jag bara en intervall. Först ner i 40 minuter, sedan lite vilolöpning 30 minuter och sedan upp i 30 minuter.

Lite klent...

gullfot sa...

Heja Lilla My-kaninen! Puh, tur att jag höll mig hemma igår efter ett ganska tufft pass i onsdags. Ni är verkligen tappra hjältar!! Jag gillar det där, när envisheten vaknar någonstans mitt i efter de första lösa fantasierna om att ge upp.

Anonym sa...

Lilla My är brr att ha hon, min absoluta favorit i Mumindalen. Själv lär jag vara mumintrollet (vit, men inte särskilt spolformad ;-)). Man kan testa vem man är innerst inne här: http://quiz.start.no/?p=play&quizID=1136

Supersnyggt jobbat förexten!!

Anonym sa...

På det filosofiska planet identifierar jag mig mest med den bohemiske Snusmumriken, men jag kan inte vara honom eftersom jag gillar skidåkning. Snusmumriken beger sig ut på långvandring söderut när vintern kommer. Mumintrollen hibernerar. Vintersport står inte högt i kurs i Mumindalen, men Tootiki är fena på skridsko, vilket jag dock inte är.

Jag är snarare Brisk, en skidåkande hemul som ibland besöker Mumindalen.

Brisk spelar också trumpet och åker luftballong. Jag kanske får ta upp detta. Så ifall ni hör en trumpetfanrar från skyn vet ni vem det skulle kunna vara.

Annika A sa...

Lilla My är coolast. Så är det bara. Men kan man springa i Lilla My-frilla? *funderar*

Karin sa...

Helena: Hahaha, jag behövde något att hålla mig i där ;-) Tack, jag kände mig rätt knäckt. Fast med rätta!
Katta: Ja, det var rekord i uppmätt puls. Jag vill upp i 200 spm nångång ;) Och nu tänker jag inte släppa Lilla My när vi hittat varandra igen...
Nix: Jodu, Mumintrollet va ;-) Du körde en vääääldigt lång intervall. Heter det intervall när det bara är en förresten? ;)
Fredrika: Ja, vart var du, vår hjälte vid Hornstull? Vi saknade dig! :-) Och ja, skam den som ger sig!!
Bureborn: Hahaha, jag gjorde testet och blev... Lilla My :-D
Dagispappan/McH: Om du börjar flyga luftballong vill jag följa med på släp. Och nästa gång jag hör en trumpetfanfar från skyn så vet jag vem det är! Vart köpte du ditt hopprep förresten? Och din fråga om hopprep/terränglopp blev en het diskussionsfråga på mitt jobb...

Karin sa...

Oj, hej, Annika! Såg inte att du kommit mellan... Kul att se dig igår! Jag får återkomma om Lilla My-frillan när jag testat ;) (men kan man springa i kaninöron så kan man väl springa i en "knopp" på huvudet?)

MarathonMia sa...

Vilka härliga tider du fick! heja, heja, heja!

Anonym sa...

Eftersom de inte hade på RS köpte jag på Stadium CASALL BLACK ROPE II 99:- (länken är dock 3 km lång)

Skrev förresten ett svar på Puls till nån som behövde tips på att komma igång med framfotslöpning. Det kanske kan vara av intresse här, så jag klipper in texten (och den som går till puls.se får även se bild på min fot med Piranha SP och monterat chip)

SVAR: Jag läste först lite av Pirie's beskrivning av tekniken sedan testade jag en runda på 12k då jag försökte löpa så. Det var i januari i år. Tekniken och flytet i löpningen var väl inte sådär kanon och det dröjde innan det satt. Men fram till Stockholm Marathon lossnade det rejält. Detta vill jag tillskriva följande åtgärder:

1. Byte till supertunna racers som "säger ifrån" om man belastar hälen mer än ytterst lite. (Hyperspeed 2 för träning och Piranha SP för tävling, inklusive maran)

2. Slutade tänka så mycket på tekniken i underkroppen utan istället fokusera på bra hållning i överkropp (tänk brittiska stillöpare såsom Coe), blicken långt fram och bara "släppa iväg" benen.

3. Långa pass, 60-70min, med hopprep. (för att härda vaderna)

Jag rekommenderar alla 3 åtgärderna men inte nödvändigtvis i samma ordning som jag tog dem. Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag börjat med hopprepshoppandet. Det är skonsam träning som är grym för vaderna. Och vaderna behövs för löptekniken.

Jag sprang maran (debut) på 3:24 och hade inte det minsta ont i fötter, hälar, hälsenor, vader eller knän. (däremot grymt stumma lår men det har väl alla)

Magda Gad sa...

Fan va grymt! Det där är rätta takter det! Härlig läsning!!!

Karin sa...

Mia: Tack, tjejen! Och tack för supporten igår :-)
DP: Tack för det! Och tack för tänkvärda tips som jag absolut tar med mig i jakten på 4.30-pacen...
Magda: Tack, jag tänkte på ditt vinnar-citat. Du inspirerar!

askan sa...

Från Lisebergskanin till Lilla My, ja det kunde man ju aldrig ana. Vad blir det härnäst för "superhjälte"?

Anonym sa...

Inte för att det kan intressera, men jag blev en hattifnatt (!!!) i det där testet.

Karin sa...

Askan: hmm... jag är nog närmare Lilla My än kaninen, trots allt ;-)
Butlern: Jag är intresserad. Och gillar hattifnattarna!

Benet sa...

Herrlich! Halleluja. Fler backintervaller åt folket! Det måste vara sjukt kul att springa för en klubb som ni gör. Med egen coach och allt! Avis... Bra sprunget idag. Fet respekt att du inte gav upp!

Benet sa...

Jag är förresten Muminpappan. En hopplös romantiker, en drömmare.
:-)

Karin sa...

Tack, Benet! :-) Det satt rätt långt inne att besegra Västerbron faktiskt... Och ja, det är för synd att Skåne-land ligger för långt ifrån Stockholm för att du ska kunna haka på en torsdagskväll...