Tillbaka i TSM-familjen!

Äntligen! Efter tre veckors frånvaro pga jobb, sjukdom och jobb så var det äntligen dags för TSM-träning; Trivsamt Söndags-Mys, eller stod TSM för Team Stockholm Marathon...?! ;-) Även om jag var rätt seg när klockan ringde imorse så pirrade det förväntansfullt i magen när jag begav mig till tunnelbanan mot Stadion. Hann åka en station innan det började droppa in bekanta ansikten och löparsnacket drog igång direkt. På tunnelbanan dök också coach Rubin upp, efter flera veckors frånvaro pga sjukdom var det härligt att se honom i till synes god form. Good to have you back, Rubin! :-)

Inne på Stadion vimlade det av bekanta ansikten och i vanlig ordning var det just som att komma hem till familjen Löpare. Många kramar, leenden och "hur är formen"-frågor, härligt! Dagens bana gick mestadels inne i city, så löparkaravanen blev rätt utdragen idag, men vilken disciplin! Tjusigt så det förslog :) Jag tog täten tillsammans med klippan Clarre och vi lotsade gruppen längs Nybroviken, Skeppsholmen och vidare mot Slussen, Söder Mälarstrand, Norr Mälarstrand och Kungsholmsstrand. Ljudet av löparfötter över bron vid Skeppsholmen måste vara dagens mäktigaste upplevelse, löparskor mot träbro... Wow!

Det var rätt många söndagsflanörer ute och vid Slottet mötte vi en löpare som log med hela ansiktet, det värmde i hela bröstet att se hans glädje! Lika glad var inte herren som cyklade längs Söder Mälarstrand och som stannade cykeln mitt i löparkaravanen och svor så det osade... Men vi höll faktiskt till höger och det fanns gott om plats för honom att cykla på... Nåja, frånsett denna lilla incident var det mest glada, nyfikna eller i viss mån skeptiska blickar som mötte oss. En kvinna som passerade på cykel ropade glatt: "Vad vackert ni springer allihop"! Härligt med sådana människor :-)

Enda smolket i bägaren idag var isgatan vid Brunnsviken, löpningen förbyttes till livsfarlig isdans men som genom ett under höll sig alla på fötterna och ingen skadade sig. Läskigt värre! Vägen hem längs Vallhallavägen blev en liten kamp mellan pigga löpare och nitiska TSM-ledare, det är ju så lätt och skönt att "trycka på" lite när det närmar sig mål... Men även om man känner sig som en polis och ett surkart så är det ju för att minska skadorna som man håller nere tempot även mot slutet. Det är så lätt att dra med sig hela löpargruppen i en "spurt" och så kommer skadan för någon stackare som ett brev på posten. Så, det är bara av omtanke och inget annat som vi ledare försöker hålla ihop gruppen hela vägen.

25 sköna kilometrar fick vi idag och snittfarten blev 5:01 min/km. Riktigt nöjd med farthållningen även om det bitvis blev lite svajigt pga ishalka. Nu dröjer det två veckor innan jag är tillbaka hos Löparfamiljen igen. Jag längtar redan... :-)