Lite sent omsider kommer här en och annan reflektion över den första, men inte den sista, mängdveckan i coach N'bathas regi.
För det första; det var grymt roligt. Mycket roligare än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Så enormt skönt att bara ligga och "mysjogga" i 5:10-5:30-pace och låta tankarna sväva. Coachen uttryckte det som att "sitta i vardagsrumssoffan och ha det skönt, fast man är utomhus istället". Lite så kändes det faktiskt.
För det andra; det var betydligt enklare än jag trott att orka med mängdveckan. Trots en förkylning med rejäl snuva så svarade kroppen fint och jag har trötta, men inte ömma ben med mig in i denna träningsvecka. Inte heller psyket har varit särskilt slitet, har inte behövt pressa mig till att orka eller tvinga ut mig för att samla kilometrar. Det har varit kul!
För det tredje; 145 km är mycket. Det motsvarar tre träningsveckor för mig förra året, beräknat på att jag snittade 50 km/vecka... Ändå känns det såhär i efterhand som om det inte var ett max eller en uppoffring. Märkligt hur man flyttar gränserna... Jag vill göra om det här igen. Snart!
Ytterligare en tanke som slagit mig, fast som inte är så träningsrelaterad, är att det verkligen börjar bli ljusare på allvar ute nu. Det finns liksom en föraning om våren och jag känner hur det redan börjar pirra i kroppen. Undrar om jag kommer att bli lika vårfnattig i år som förra året, vart ska detta sluta då?! ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
11 kommentarer:
Pratade med min löpande kollega om det där med gränser igår. Han (som börjat träna för maran först i år, men tränat massa annat innan) var fascierad över hur gränserna förskjuts. Pass som förr tycktes evighetslång är plötlsigt vardagsmat. Och då insåg jag att jag upplevt detsamma. Visst är det härligt!
Än har vi definivt en bit kvar till 14,5 mil på en vecka (svimmar lite). Men du visar att det faktiskt är möjligt - och att det kan vara underbart till på köpet. Sånt inspirerar må du tro!
Som att "sitta i vardagsrumssoffan och ha det skönt, fast man är utomhus istället" Detta kommer jag aldrig att radera från min minnesbank. Underbart att ta med sig på långpass.
Gränsförskjutning är spännande. Har gjort liknande iakttagelser i en något blygsammare skala. Tyvärr är väl det omvända - att man skapar konstgjorda gränser - det mer vanliga.
Vi behöver mer inspiration än vi kan ana.
Sura gubben hävdar att även det omvända förekommer:
Pass som förr var vardagsmat kan kännas evighetslånga.
Jag är lite nyfiken på hur man får in 145 km på en vecka, men jag hittar ingen uppgift om de enskilda löppassen. Är det träningshemligheter eller finns det på funbeat eller jogg eller någon annan hemlig stans?
Bureborn: Det är underbart! Samtidigt minns jag så väl hur jag satt på Szalkais föreläsning på TSM förra året och hur han visade 3-timmarsgruppens mängdveckor på 90-100 K och det kändes så onåbart... Du har verkligen flyttat gränser, det har jag sett med egna ögon på din blogg :-)
Anna: Visst är han bra på metaforer ibland, min coach? Jag förstår precis vad han menar ju :-)
Oliver Sture: Visst är det så! Men i träningen tycker jag att det blir så påtagligt hur man förbättrar sig och hur en runda på 3 km som från början kändes oändlig plötsligt känns som "a walk in the park" :-)
Jumper: Ånä, du är ingen surgubbe! Har hört min far säga samma sak, att orken tryter fortare och rundorna känns längre. Mina rundor finns på funbeat, men om du vill kan jag redovisa dom på bloggen också :-)
Jag blir jätteinspirerad av att komma igång igen, sitter här gravid i slutet av v40 och löpningen fick jag lägga bakom mig för sisådär 20v sen. När tycker du som verkar ha koll på både graviditet och löpning att det är rimligt att tänka på att börja träna igen och framför allt löpning? Jag vill ha rimliga målsättningar men ändå lite utmanande så jag inte fastnar i allas råd om att ta det lugnt bara för det är det enda de gör hela sina liv.
Hej Madeleine! Vad kul att du hittat hit, du får gärna maila mig på barnmorskan@gmail.com så ska jag ge dig ett mer utförligt svar privat. Lycka till i din graviditet och förlossning :-)
Hittar dig inte där? Vad kallar du dig? Tips: Lägg en länk någonstans härifrån till din startsida i fb.
Hittat!
Så bra att du hittade mig, Jumper. Nu har jag lagt till en länk på bloggen ändå, på din kloka inrådan. Tack!
Skicka en kommentar