Det var länge sedan jag hade ett pass med barbamamma-känsla i kroppen, trodde i min enfald att vant mig vid hormonsvängningarna men icke! Imorse hade jag bestämt möte med Pertti vid EIP för tusingar. Bara det var kanske dumt, jag vet ju vad jag tycker om kvalitetspass på morgonen men nu fick jag inte till passet på något annat sätt så jag får ju skylla mig själv ;)
Kände redan vid frukosten att hela kroppen var i osynk, snubblade på tröskeln, spillde yogurt på bordet och drällde flingor över halva köket. Inte blev det bättre när jag skulle stolpa iväg till Enskede IP... Benen kändes dels stumma som trästockar, dels ostyrigt studsiga och dels veka som spagetti. Försök hitta ett flyt i löpningen med dom benen, den som kan! På något sätt tog jag mig fram på mina trä-gummi-spagettiben och mötte en oförskämt pigg Pertti och slog följe med honom 5 varv på banan som lite extra uppvärmning. Under stridesen började jag på allvar fundera över hur jag skulle få med mig mina ostyriga ben runt banan, men med glada tillrop från Pertti och aktivering av marathonpsykets tjurighet så gick det. Tungt som attan, jag tappade 10 sek i fart från första till fjärde, men intervall fyra, fem och sex höll jag exakt samma tid på och det är jag mycket nöjd med. Idag blev det lite mer "hardcore" med en minuts ståvila efter första, andra och tredje intervallen och två minuters vila efter fjärde och femte. Såhär blev serien: 3:51-3:56-3:57-4:01-4:01-4:01. Puh! Nästa gång blir det tusingar UTAN barbamamma och definitivt inte på förmiddagen!
Super-Pertti körde sina tusingar 5-10 sek snabbare än jag och då hade han inte ens ätit frukost! Makalöst starkt jobbat!! Jag fattar inte hur det är möjligt att ens genomföra en tusing på fastande mage... måste vara finsk sisu, eller nåt i den stilen. Inspirerande och imponerande, hur som helst.
Avslutade förmiddagens pass med en lugn och skön nedjogg på IP:n. Totalt blev det 14,3 km, men någon snittpace fick jag inte eftersom den där )"&/%&#/"!½ fotpoden gick i strejk så fort jag kom till EIP. Grrrrr! Joggen hemifrån gick iallafall i stabilt 5:05-tempo...
Nu väntar jobb, vilodag imorgon och på måndag blir det ett sista långt långpass inför Berlin Marathon. Sedan är det dags att börja formtoppa, startar med Stockholm Halvmarathon om en vecka :-)
Till sist: lycka till på Tjejmilen imorgon, ni som ska springa! Go S, go IF Linnéas starka brudar, go alla ni andra! Jag kommer att gå på jobbet och heja på er i tanken!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Karin min idol:D Hur formtoppar du inför berlin? Ge mig tips!! Du är fenomenal, lilla my!!!
Du gjorde passet i alla fall och det ger en del mentalt. Dessutom tycker jag att farten var väl godkänd!
Man kan inte vara på topp jämt vet du väl ;) Och bättre att du hade en "dålig" dag igår än att du har det på lördag, eller hur?
Helena: Det undrar jag med ;-) Jag drar ner på långpassen och kör mer korta, explosiva pass och hoppas på att det ordnar sig
Mackan: Det har du rätt i :-) Skam den som ger sig, helt klart!
Stina: :-D Du är så klok du, klart att detta var svackan före loppet!
Snälla Karin förklara:
Fotpoden (vad är det?) gick i strejk så fort du kom till IP. Något (vad?) måste du ha mätt tiderna på tusingarna med. Varför dög inte det hjälpmedlet till att mäta en tid på alla de 14 kilometerna. Eller var du för trött för att dividera fram din snittfart. Varför inte köpa en löparklocka och en räknesticka?
Första intervallen gick för fort. Skärpning!
Grymma, grymma tjejen! Orättvist att inte Pertti och andra grabbar får PMS!
Hej! Hur ser dom korta explosiva passen ut?
Jumper: Fotpoden är en liten digital stegmätare som mäter stegfrekvens, steglängd och även sträcka och hastighet. Jag hade ju både sträckan och totaltiden, men orkade helt enkelt inte räkna. Får nog lyda ett klokt råd och köpa räknesticka. Pulsklocka med mellantider her jag redan :-)
Mia: Tack, tuffing! Ja, visst är det orättvist! Jag kräver en ändring på detta! ;-)
Niklas; Korta backar och kortintervaller (2x5x2-400 m). Typ ;-)
Skicka en kommentar