söndag 17 augusti 2008

Långpass med marathonanor

Tack för ytterligare 30,7K

Söndag. Långpassdags. Imorse stod det dessutom klart att jag utan tvivel är helt fast i löparträsket. Vem, förutom en löparnörd, ställer klockan på tio i sju för att gå upp och ladda in en rejäl frukost för att kunna springa långpass? Och vem ger sig frivilligt ut för nästan tre timmars löpning när det är 14 plus, grått, blåsigt och löfte om regn i luften? Inser att man nog är lite skadad i hjärncellen, trots allt ;-)

Så fort jag klev utanför porten började det regna och regnet tilltog när jag mötte upp Pertti vid Fridhemsplan. Krasst konstaterade vi att det värsta som kunde hända var att vi skulle bli genomvåta och tja, det fick vi väl ta då! Fem i nio rullade vi iväg längs Stockholms gator, Pertti hade rutten i huvudet så jag hängde bara på. Kändes bekant att lita helt på honom från TSM-söndagarna, men lite märkligt att vi inte var ett gäng på 35-40 löpare... Planen var att springa marathonbanan, långa varvet (med bonusrunda från Fridhemsplan till St Eriksplan) och kanske en bit på halvmarathonbanan, beroende på hur det kändes.

Vi var rätt ensamma om att vara ute i regnet och springa (jag räknade till 7 löpare som vi mötte) men söndagsflanörerna var desto fler. På väg ut mot Djurgårdsbrunnskanalen fick vi agera vägvisare åt två vilsna filipiska sjömän. Lite senare fick vi kryssa mellan barn, barnvagnar och föräldrar utanför Grönan och när vi nådde Strandvägen var det rena rama autostradan av promenadsugna människor. Och då var klockan bara 10... Söder Mälarstrand och Västerbron lyckades vi passera av bara farten och helt plötsligt var vi vid Centralen (vart tog alla kilometrar vägen?!) där vi fick dagens enda support av ett par som hejade på oss för full hals :-D
När vi kom upp från Torsgatan vek vi av från marathonbanan och in på halvmarathonbanan, förbi Sabbatsberg och över till Kungsholmen igen. Innan jag visste ordet av var vi vid Fridhemsplan och hade sprungit 28,5 km. Pertti föreslog en liten runda för att få ihop 30 km och jag var inte sen att haka på. Vi sprang bort till St Görans sjukhus och tillbaka till Fridhemsplan och landade slutligen på 30,7 fina kilometrar, 2:47:59 och med en snittpace på 5:28 min/km. Pulsen landade på 157 spm och kadensen på 170/202.

Kroppen kändes grymt stark idag. Det gjorde inte ont någonstans, jag blev inte särskilt trött, benen rullade bara på och det blev faktiskt en känsla av Runner's High mot slutet. Perttis sällskap bjöd även idag på skratt och prat, precis som det ska vara på ett träningslångpass! Hur ensam löparen än är i sitt slit så vidhåller jag att sällskap underlättar slitet så enormt mycket! :-)
Totalt har den här veckan bjudit på 77,4 km löpning. Jag är enormt tacksam över att min kropp håller, ställer upp och levererar, trots alla tokigheter jag släpar ut den på. Tack, kroppen! Mot nya tag, nästa vecka :-)

21 kommentarer:

Magda Gad sa...

Låter som en mkt bra boostvecka.

Ni sprang möjligtvis inte förbi Rålis vid 10.30-tiden?

Helena sa...

30,7...bara sådär...Det låter så enkelt! Du har rätt, det går så mycket lättare med sällskap:D Starkt jobbat Karin!!!

Karin sa...

Magda: hmmm... jo, det kan vi nog ha gjort. Missade jag dig?

Helena: Tack, vännen! Sällskapet underlättar så enormt mycket, det var nästan så det kändes enkelt att springa de där 30,7 kilometrarna idag. Men bara nästan ;)

Magda Gad sa...

jag kom med jeepen och skulle parkera utanför kajakklubben när jag i ögonvrån såg en tjej som såg ut som du springa förbi tillsammans med en snubbe.

kl 10:40 tippar jag

Felicitas sa...

Du är så himla bra!! :D ÅH!!

Karin sa...

Magda: Om tjejen var klädd i röd väst och svart i övrigt och mannen i långa svarta tights och silverjacka så var det jag och Pertti :-) Kör du svart jeep?
Jane: Men tack, vad gullig du är :-)

Magda Gad sa...

Då var det ni!
Och yepp, jag kör svart jeep.

Katarina M-I sa...

Grymma ben!!! Du är bara så STARK!

Vilket härligt pass, flyt, sträcka, runners high och allt. Själv har jag lyckats slarva bort ett långt skönt distanspass bara för att vi var ute och slarvade igårkväll. Det klarar tyvärr inte den här kroppen längre. För lite sömn=ofrivillig vila. Blä.

Men när jag läste om ditt fantastiska pass så var det nästan som att jag var där...

Anonym sa...

Du är min idol! Det är helt tokigt hur snabbt du springer och hur lätt det verkar gå för dig om man läser dina beskrivningar av passen :)

Anonym sa...

Nej jag kan lugna dej, du är inte hjärnskadad. Detta var ganska soft på nördskalan. Själv träningslöpte jag som längst 36km i våras och då stack jag ut vid 5-tiden en vanlig vardag innan jobbet och körde distansen i 5-tempo inkl 4 västerbropassager.
I morgon ska jag ta ett långpass terräng. Siktar på 2 varv i Rocklundas 15k-spår. Vi får se..

Anonym sa...

Mmmm, vilket helskönt pass. Önskar att jag hade ngn att springa långpassen med. Ibland åtminstone. Radioprat blir rätt tjatigt i längden.
Ok, ok herr dagispappa är nördigare, men du håller fanan högt, Karin! ;-)

MarathonMia sa...

Åh -är du bäst eller bara bäst?

gullfot sa...

Och vem, om inte löparnördar, läser om bedriften (inte minst den tidiga stunden och vädret) och dreglar och önskar inget annat än att man gjort samma sak??

Ännu ett tokbra pass Superkarin. Vi dina läsare blir bortskämda :-)

Anonym sa...

Stabilt långpass, och långt som tusan. Ultralopp snart kanske? :)

Anonym sa...

Min ringa erfarenhet av sällskapsjoggning är att det rent psykologiskt kan vara problem att hitta någon att springa lagom fort med. Om man känner sig för långsam är man rädd att den andra hellre vill springa fortare. Om man är snabbare är man rädd att driva upp farten. I brist på andra nojor kan man inbilla sig att medjoggaren är rädd för att man tycka att det går för låmgsamt (eller tvärtom). Att ventilera problemet hjälper inte eftersom ingen kan vara säker på att den andra inte bara är snäll.
Hur ser kloka Karin på detta problem?

Signaturen "villrådig".

P.S. Det är alltid lika roligt att se vilken ordverifiering som kommer upp. Denna gång: "scubyy"!

Karin sa...

Magda: Nästa gång vinkar jag, lovar!
Katta: Tack :-) Snygga ben vet jag inte, men de är baske mig mycket funktionella :-D Och man behöver en utekväll då och då, även om det går ut över distanspassen ;-)
Emmelie: Välkommen! och tack!! :-) Nu har jag motivation att springa myyyycket länge. Och det är inte alltid det går lätt, men igår var det flow helt klart!
DP: Okej, jag ger mig. Du är definitivt mer knasig än jag ;-) Galet snabb är du också, men jag har inte gett upp än...
Bureborn: Tack ;-) Jag förstår precis vad du menar med ensamma långpass. Det är trevligt på sitt sätt, jag gillar båda delar.
Mia: Nästbäst, du är ju bäst! Eller... vi kan dela på positionen :-)
Fredrika: Tack! Det är skönt att man inte är ensam i sitt nörderi :-D Jag bävar för svackan, den kommer. Frågan är bara när... ;)
Medeldist: Jo, faktiskt :-) Jag vet inte när, men jag ska definitivt testa ett ultralopp efter den här säsongen.
Jumper: Ja, du, villrådige... Jag har sprungit långpass med både snabbare, jämnsnabba och långsammare medlöpare/löperskor och min erfarenhet är att den som springer långsammast får bestämma tempot. Det har funkat för mig, både när jag varit långsammast och när jag varit snabbast i sällskapet. Och jag har litat på att mina medlöpare vill ha mig med, på samma sätt som jag vill ha med dom. Hoppas du blir något klokare av mitt svar...
He, mitt verifieringsord blev pwndzw. Uttala det, den som kan!

Dunceor sa...

Hehe pwned är ju annars ett vanligt förekommande ord inom datavärlden, ett skämt på owned så det borde kunna gå =)

Kanon långpass som vanligt. Inte så långt kvar till Berlin nu!

Benet sa...

Those legs are made for running!

Vilket superpass (igen)! Låter så sagolikt skönt.

Anonym sa...

Grymt som vanligt!

Fredde sa...

Mycket inponerande och inspirerande. (och du fick en femma av på blogröstningen, träningskompis.se)

Karin sa...

Dunceor: haha, det tänkte jag inte på :-) Nej, nu är det 5 ½ vecka kvar om jag räknat rätt... hjälp!
Benet: Indeed they are :-) Det där långpasset var ett av de skönaste i år, helt klart.
Berglund: Tackar :-)
Jobarez: Välkommen hit! Och tack, vad kul att du tycker det :-)