söndag 13 juli 2008

Löpning i sommarskrud

Underbara Muskö
Det är så lätt att ta saker och ting för givet, man glömmer bort att stanna upp och njuta av tillvaron som råder. De senaste dagarnas löprundor har fyllt mig med sådana tankar, framför allt hur vackert det är i Sverige såhär års och hur lycklig jag är som får uppleva detta. Därmed inte sagt att löpningen går utan motstånd...

I fredags begav jag mig ut på äventyr till Niklas' lantställe i hjärtat av Sörmland. Sagolikt vackert och med kanonbra löpmöjligheter. Klart vi stack ut på ett långpass! :-) Niklas passade på att testa sina löpklockor; Garmin 50, 305 och 405 samtidig. Det är inte varje dag man springer med en löpare som har en klocka på vardera arm, en fotpod samt en klocka i vätskebältet! Det var ganska kul att jämföra klockornas pace och sträckning under rundans gång och det diffade väl ett par hundra meter som mest mellan våra klockor. Det är ganska marginellt på ett långpass på drygt 21 K. Rundan var iallafall sagolikt vacker med sädesfält, granskogar och skogsvägar. Ögonfröjd! Pulsmässigt hamnade jag på fina 152 spm, snittpace 5:32 min/km och 21,2 km enligt min klocka. Passade på att avsluta rundan med ett dopp i Mälaren, kanonskönt!

Hann knappt mer än hem och vända innan det var lördagsmorgon och dags för nästa löpäventyr; Musköloppet. Dags för IF Linnéa att försvara klubbfärgerna! Vi möttes vid Stadshuset; Mia, Helena, jag, Ann-Sofie, Rebecca, coach Nisse, Johan och mormor Montan (som dock inte sprang men var en hängiven IF Linnéa- supporter). Ute på Muskö väntade dessutom Britta och Erik. Och mamma Montan. Med andra ord; vi var en rätt stor grupp Linnéaner. Vid start/mål-området mötte vi Catti och Clarence som kom att fotografera loppet och bidra med hejarrop som lyfte mig i mål!

Efter tips från Clarence körde vi uppvärmningsjogg för att kolla in den sista backen in mot målgången, en rätt tuff och lång uppförsbacke. Kändes skönt att veta ATT den skulle komma och hur den såg ut. Problemet var att det fanns andra backar längs banan som var minst lika jobbiga...

Nåja, solen sken och stämningen inför starten var god och lite nervös (okej då, inte så lite nervös för min del. Jag blir spattig av tävlingar...) men nervositeten släppte så fort starten gick. Fokuserade på att köra mitt eget race och inte gå ut för hårt, men de första tre kilometrarna funderade jag allvarligt på att bryta. Det kändes tungt, motigt och benen var stumma efter långpasset. Och det var varmt, riktigt tryckande varmt. Efter ett par km dök dock en vätskekontroll upp så huvudet kunde svalkas lite och därefter lossnade löpningen. Passerade några löpare och fick agera ofrivillig hare åt en kille som verkligen tog rygg på mig. Rikgigt slitigt att ha någon som ligger precis bakom och pressar. I en uppförsbacke släppte han dock (eller så drog jag ifrån) och jag kunde fokusera på mig själv igen. 6-7 km in i loppet kom en otäck ängslöpning med ojämnt underlag och efter den kom en backe som var både brant och lång. Jag är coach Allan evigt tacksam för hans galna påhitt med Västerbrointervaller, det hjälpte garanterat igår! Efter den backen var det riktigt slitigt hela vägen in i mål och när den sista backen kom visste jag knappt hur jag skulle ta mig uppför. Turligt nog stod Catti och Clarre där och hejade, det lyfte verkligen. I mål på 47:19 och det är jag grymt nöjd med! Loppet var längre än en mil 10,4 enligt Mias Garmin och 10,5 enligt min Polar, vilket ger en snittpace på 4:30-4:33. I terräng! :-) Puls 183/194 och kadens 95/109. Och en fjärdeplats, efter snabba Anna Rahm som ohotat vann, Rebecca som kom tvåa och Ann-Sofie som kom trea. Nöjd!

Coach Nisse tyckte dessutom att vi skulle springa stafetten; 3x1000 m. Efter milloppet! Jag vet inte varför jag sa ja, men det gjorde jag. Aldrig har en tusing varit så tungsprungen, det var horribelt! Det kändes verkligen som om jag trampade luft och inte kom någonstans, men enligt Clarres klockning så gick det på ungefär 3:45-3:50. Huj! Vi vann inte, men placerade oss 2:a och 3:a och nog tror jag vi satte IF Linnéa på världskartan. Åtminstone på Muskö ;-)

Avslutade dagen på bästa sätt med god mat, underbart umgänge och härligt havsbad anordnat av den "typ eventsansvarige" coach Nisse. En toppenavslutning på en toppendag helt enkelt.

10 kommentarer:

Dunceor sa...

Skoj med tävling och ett bra resultat! Låter som ett rätt svårlöpt spår så den tiden ska du vara nöjd med =)

Anonym sa...

Låter ju inte så pjåkigt! Bad både i mälaren och skärgården! Min gratulation till Linnéa återfinns efter förra inlägget. Svar på din halva fråga: Nej, jag har aldrig sprungit där. Inte ens hört talas om loppet tidigare.

Fråga: Vad betyder "kadens 95/109"? Räknar mätaren dubbelsteg (som vid cykling)? (Butlern påstår i ett inlägg att man uttrycker kadens i enkelsteg/minut).

Karin sa...

Dunceor: :-) Ja, det var ruggigt tufft, mitt tuffaste millopp faktiskt. Och jättekul, iallafall i efterhand...
Jumper: Nej, det var inte så illa alls faktiskt. Jag kan rekommendera loppet om man vill ha ett utmanande millopp i fin miljö. Kul med ett lite mindre lopp. Kadensen mäter dubbelsteg, så mer korrekt uttryckt; 190/218 enkelsteg per minut. Jag tror att Butlern har rätt nämligen.

Helena sa...

Din lilla duracellkanin;-D Vad bra du var igår!!! Och vilken fin helg du verkar ha haft! Bra jobbat!!!

Benet sa...

Riktigt bra tid på Muskö, Karin. 4.30-tempo i tuff terräng. Sjukt imponerad som alltid! Låter för övrigt som en absolut höjdartillställning och en bra promotiontävling för Linneanerna.

Och ditt långpass ute hos Niklas låter som ju som ren balsam för både kropp och själ!

Magda Gad sa...

Jaa underbar läsning, instämmer med föregående talare!

Vad härligt det är med Sverige, sommar och löpning!

Anonym sa...

Riktigt, riktigt snyggt sprunget! 4:30 i den terrängen - du är sannerligen inte att leka med. Det fick han nog bittert erfara - killen som försökte hänga dig i bakhasorna. Tji fick han!

MarathonMia sa...

Toppen var ordet. Precis som din prestation. Precis som dagen. Precis som allt. Helt enkelt toppen!

askan sa...

Haha vad roligt att möta er med alla dessa klockor. Jag som trodde triathleter var de mest prylfixerade i löpspåret :-)

Bra sprunget! Blir sugen på backträning nu!

Karin sa...

Helena: hihi, ja, det har varit en kanonhelg!
Benet: Tack :-) Jag är jättenöjd, det var verkligen en Linneansk tillställning. Synd att du inte kunde vara med oss!
Magda: =) Visst är det något särskilt med att sporta i sommarSverige?
Bureborn: Hihihi, ja, det tänkte jag med ;-) Jag är inte att leka med i uppförsbackarna!
Mia: Precis. Kunde inte ha sagt det bättre själv :-)
Askan: Go kill some uppförsbacke! :-) Och jo, det såg onekligen rätt kul ut där vi for fram. Är det inte prylarna som gör atleten?! ;)