Stupid is that stupid does!

Jag misstänker att jag haft liknande tema på tidigare inlägg. Jag är baske mig oförbätterlig vad gäller att göra korkade saker. Återkommer till det...

Helgen som gick bestod av en salig blandning av träning, jobb och sömnbrist. I fredags tog jag en "återhämtningsjogg" till jobbet och sedan blev det styrkepass i gymmet. Riktigt skönt och kroppen kändes faktiskt inte alls sliten efter torsdagens långpass, vilket förvånade mig. Nu sprang jag i och för sig i bekvämfart till jobbet också; 9,2 km på 45:48, dvs 5:02-fart, men kroppen kändes bra ändå. Jag är så lycklig över det!
I lördags sprang jag hem från jobbet, det var betydligt tyngre. Dels berodde det nog på att det var tryckande varmt, men framförallt för att jag var en aningens stressad över att hinna hem, duscha, göra mig i ordning och sticka iväg på Winnerbäck-konserten. Undan gick det iallafall, 9,2 km på 41:53, dvs 4:33-fart. Och en snittpuls på förvånansvärt låga 163 spm. Nån som kan förklara hur det hänger ihop?

Hur som helst, jag hann hem i tid och hade en galet bra lördagskväll som övergick i en underbar natt och klockan hann bli fyra innan jag somnade. Det hade inte varit några problem om det inte vore för att jag skulle upp och jobba igår morse. Halv sex. Fullt ös på jobbet och sen iväg för att träffa underbara vännen P-S för att fira semestern. Det blev ett antal öl och en riktigt trevlig kväll. Med detta i bagaget fick jag för mig att bege mig till Ursvik och terrängbanan idag. Alla andra hade insett att det kanske inte var en bra idé, men tror ni att jag tänkte på det? Inte då...
Jag och coach D hade bestämt att springa Xtreme-deltävlingen imorgon kväll, men eftersom båda fått förhinder så blir den rundan inställd. Därför tyckte jag att det var en utmärkt start på semestern att åka på utflykt till Ursvik och återuppleva gamla minnen. Vädret påminde oroväckande mycket om förra gångens besök i Ursvik, men faktum är att jag idag klarade mig utan ett regnstänk. Däremot var rundan långt ifrån den behagliga runda jag och coola Karin hade då... Redan under första kilometern började jag inse att det kanske inte var helt genomtänkt att springa terrängbanan ändå. Kroppen var liksom lite trött och pulsen betydligt högre än den borde. Beslöt ändå att springa de första tre kilometrarna och känna efter. Sagt och gjort, det var lika motigt efter tre kilometer som efter en och jag borde ha slutat där. (Mental minneslapp: lyssna på kroppen!). Efter fyra kilometern kom den där backen som är som en vägg och jag gav mig 17 på att hålla mig springandes uppför hela. Det gick med stor envishet och skyhög puls (men ingen mjölksyra!) och jag insåg att jag skulle få slita för att komma runt...
Det blev ett av de tyngsta pass jag genomfört sedan i våras, pulsen låg 5-10 slag över normalt så fort jag såg en uppförsbacke, jag var trött, muntorr och sur men hade konstigt nog ingen mjölksyrakänning. Psyket fick sig en törn, men det kan jag gott ha. 15 km terräng är ingen barnlek och är man så korkad att man ger sig ut med en kropp som inte fått ordentligt med vila och vätska så får man skylla sig själv ;-)

Ett antal svordomar, mörka tankar och en kamp mot kroppen om huruvida jag skulle behålla frukosten eller inte (jag vann och behöll den)hade jag iallafall tagit mig runt. Det tog mig 1:17:54 att komma runt de där 15 kilometrarna (jag fick springa en bonusrunda för att få 15 km på min klocka) vilket ger 5:11-pace och puls 174/194. Kadensen var förvånande hög; 182/104, det kändes som om jag tog älgkliv i terrängen. Lärdomarna av dagens runda är följande:
1) 13 ½ timmes sömn på två nätter är för lite. Särskilt om fördelningen är 1½ timme-11 timmar.
2) Öl som kolhydratladdning är inte bra INNAN ett pass. Däremot som ersättning efteråt
3) Att springa i terräng är tungt. Att försöka pressa sig själv en icke-optimal dag är ännu tyngre. Och dumt.
4) Skam den som ger sig. Nu har jag en tid att förbättra :-)

Veckans fortsatta träning planeras som följer:
Tisdag: vila
Onsdag: Försök till PB på 1000 m med TSM-Pertti på Enskede IP
Torsdag: Linnéaträning, förhoppningsvis backar
Fredag: Distanspass 6+6 km till och från gymmet, fyspass på gymmet
Lördag: vila. Betrakta löpare i Midnattsloppet och heja fram Linneiter (nej, jag ska inte springa)
Söndag: Långpass med TSM-Pertti, förhoppningsvis bortåt 30 km
Frågor på det?

Löpning i sommarskrud

Underbara Muskö
Det är så lätt att ta saker och ting för givet, man glömmer bort att stanna upp och njuta av tillvaron som råder. De senaste dagarnas löprundor har fyllt mig med sådana tankar, framför allt hur vackert det är i Sverige såhär års och hur lycklig jag är som får uppleva detta. Därmed inte sagt att löpningen går utan motstånd...

I fredags begav jag mig ut på äventyr till Niklas' lantställe i hjärtat av Sörmland. Sagolikt vackert och med kanonbra löpmöjligheter. Klart vi stack ut på ett långpass! :-) Niklas passade på att testa sina löpklockor; Garmin 50, 305 och 405 samtidig. Det är inte varje dag man springer med en löpare som har en klocka på vardera arm, en fotpod samt en klocka i vätskebältet! Det var ganska kul att jämföra klockornas pace och sträckning under rundans gång och det diffade väl ett par hundra meter som mest mellan våra klockor. Det är ganska marginellt på ett långpass på drygt 21 K. Rundan var iallafall sagolikt vacker med sädesfält, granskogar och skogsvägar. Ögonfröjd! Pulsmässigt hamnade jag på fina 152 spm, snittpace 5:32 min/km och 21,2 km enligt min klocka. Passade på att avsluta rundan med ett dopp i Mälaren, kanonskönt!

Hann knappt mer än hem och vända innan det var lördagsmorgon och dags för nästa löpäventyr; Musköloppet. Dags för IF Linnéa att försvara klubbfärgerna! Vi möttes vid Stadshuset; Mia, Helena, jag, Ann-Sofie, Rebecca, coach Nisse, Johan och mormor Montan (som dock inte sprang men var en hängiven IF Linnéa- supporter). Ute på Muskö väntade dessutom Britta och Erik. Och mamma Montan. Med andra ord; vi var en rätt stor grupp Linnéaner. Vid start/mål-området mötte vi Catti och Clarence som kom att fotografera loppet och bidra med hejarrop som lyfte mig i mål!

Efter tips från Clarence körde vi uppvärmningsjogg för att kolla in den sista backen in mot målgången, en rätt tuff och lång uppförsbacke. Kändes skönt att veta ATT den skulle komma och hur den såg ut. Problemet var att det fanns andra backar längs banan som var minst lika jobbiga...

Nåja, solen sken och stämningen inför starten var god och lite nervös (okej då, inte så lite nervös för min del. Jag blir spattig av tävlingar...) men nervositeten släppte så fort starten gick. Fokuserade på att köra mitt eget race och inte gå ut för hårt, men de första tre kilometrarna funderade jag allvarligt på att bryta. Det kändes tungt, motigt och benen var stumma efter långpasset. Och det var varmt, riktigt tryckande varmt. Efter ett par km dök dock en vätskekontroll upp så huvudet kunde svalkas lite och därefter lossnade löpningen. Passerade några löpare och fick agera ofrivillig hare åt en kille som verkligen tog rygg på mig. Rikgigt slitigt att ha någon som ligger precis bakom och pressar. I en uppförsbacke släppte han dock (eller så drog jag ifrån) och jag kunde fokusera på mig själv igen. 6-7 km in i loppet kom en otäck ängslöpning med ojämnt underlag och efter den kom en backe som var både brant och lång. Jag är coach Allan evigt tacksam för hans galna påhitt med Västerbrointervaller, det hjälpte garanterat igår! Efter den backen var det riktigt slitigt hela vägen in i mål och när den sista backen kom visste jag knappt hur jag skulle ta mig uppför. Turligt nog stod Catti och Clarre där och hejade, det lyfte verkligen. I mål på 47:19 och det är jag grymt nöjd med! Loppet var längre än en mil 10,4 enligt Mias Garmin och 10,5 enligt min Polar, vilket ger en snittpace på 4:30-4:33. I terräng! :-) Puls 183/194 och kadens 95/109. Och en fjärdeplats, efter snabba Anna Rahm som ohotat vann, Rebecca som kom tvåa och Ann-Sofie som kom trea. Nöjd!

Coach Nisse tyckte dessutom att vi skulle springa stafetten; 3x1000 m. Efter milloppet! Jag vet inte varför jag sa ja, men det gjorde jag. Aldrig har en tusing varit så tungsprungen, det var horribelt! Det kändes verkligen som om jag trampade luft och inte kom någonstans, men enligt Clarres klockning så gick det på ungefär 3:45-3:50. Huj! Vi vann inte, men placerade oss 2:a och 3:a och nog tror jag vi satte IF Linnéa på världskartan. Åtminstone på Muskö ;-)

Avslutade dagen på bästa sätt med god mat, underbart umgänge och härligt havsbad anordnat av den "typ eventsansvarige" coach Nisse. En toppenavslutning på en toppendag helt enkelt.