Regnkysst långpass

Veckans enda lediga dag spenderade jag springandes i regnet med ett leende på läpparna. 30 km löparlycka, från början till slut, helt enkelt :-)

Gav mig iväg hemifrån strax efter 10 imorse med en preliminär rutt i huvudet. Det blev vanliga vägen från Bandhagen mot Globen-området, där jag vek av ner mot Årstaviken. I samma ögonblick som jag nått fram till vattnet började passets första regnskur, ett tunt fint regn som kom att ackompanjera mig närmsta halvtimmen. Sprang västerut mot Årstabron och slogs av tystnaden. Det enda jag hörde var regndropparna, vindens sus, min egen andhämtning och mina fotsteg. Meditativt!
När jag nådde Årstabron kulminerade regnet till ett riktigt tätt regn, men vad gjorde väl det? Regnet störde mig inte ett dugg, snarare kände jag mig regnkysst och mycket lycklig. Jag såg Tantolundens grönska genom regndiset och drabbades av den stora kärleken till livet, löpningen och allt det vackra som finns. Just de minutrarna när jag rullade närmare och närmare Söders höjder vill jag minnas så länge jag lever. Det var så obeskrivligt vackert och jag fick vara en del av detta vackra.
Med en varm känsla inom mig vek jag ner på Årstavikens norra sida och sprang mot Erikdalsbadet och Hammarbyhamnen, blickade upp mot mitt gamla Henkan och sprang vidare längs Stadsgårdskajen och Söder Mälarstrand. Benen rullade på av sig själva och andningen flöt, hade ingen känsla av att kroppen var sliten efter gårdagens tusingar. Fortsatte min resa över Västerbron och slogs igen av hur vackert Stockholm är en regnig dag i augusti. Kryssade mellan vattenpölarna längs Norr Mälarstrand och Riddarholmen och insåg att passet höll på att bli lite väl långt. Tog därför närmsta väg tillbaka mot Bandhagen, vilket råkade bli Götgatan i lunchrusning... Fick till en fartökning mellan Ekens Bar och Ringens köpcentrum, 1,5 km i 4:44-pace efter dryga 25 km löpning. Inte planerat, men jag ville bara bort från all trängsel och få fortsätta min meditativa runda. På väg över Johanneshovsbron blev det för första gången lite trögt i benen, framförallt vänster baklår kändes, men det var inte tungt att fortsätta springa. När jag passerade Enskede Gård hade jag sprungit nästan 29 km och beslöt mig för att kliva av passet vid Sockenplan och ta tunnelbanan hem. Det blev exakt 30 km dit och det var en mycket nöjd Karin som ställde sig på perrongen och stretchade.

Den här rundan var det första ensamma lång-långpasset på mycket länge och trots det kändes det aldrig tungt eller jobbigt att fortsätta springa. Jag sprang på puls idag och hade som mål att ligga på 160 spm i snitt, och så blev det. Mycket, mycket nöjd med det och mycket, mycket lycklig över att ha en kropp som ställer upp på allt jag utsätter den för. Tack, kroppen! :-)

Totalt alltså 30 km på 2:32:27. Snittpace 5:04 min/km och kadens 182/194. Halvmaran på 1:47 och snittpuls 158 spm.