Tog efter mycket vånda beslutet att vila idag. Har tränat fem dagar på raken och jag VET att vilan är jätteviktig. Men känslan säger något annat... Igår tränade jag på gymmet med bara 5,5 km lugn jogg (5.05-tempo) som uppvärmning och känslan säger att jag borde ge mig ut och springa fartlek. Samvetet säger att jag tränar för dåligt, jag kan inte känna att jag är en bra löpare, är inte nöjd med mina resultat och jag har prestationsnojja över att inte klara "drömgränsen" sub 3,30. Och att "alla" andra kan, men inte jag. Jag blir så otroligt inspirerad och imponerad av alla löpare vars bloggar jag besöker, men tycker liksom inte att jag spelar i samma liga alls. Typ Karin=division 3, omvärlden=Champions League. Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att jag har ett stukat löparsjälvförtroende :-P
Är jag övertränad eller är det här något som drabbar prestationsinriktade löpare då och då? Jag är synnerligen envis, så jag släpper ju inte min marathondröm i första taget. Samtidigt undrar jag om det är realistiskt att jag ska nå dit, för jag vet hur otroligt sur jag kommer att bli om jag misslyckas. Har en vinnarskalle av kaliber, VILL prestera, VILL vinna, VILL nå mina mål. Frågan är om det räcker.Ska vila på saken och återkomma.
Usch vad jag gnäller. Jag älskar ju att springa, egentligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
21 kommentarer:
Herregud, Karin. Det är ju du som spelar i CL! Du håller ju oftast ett sanslöst tempo och verkar samtidigt kunna prata hur mycket som helst under tiden. Vilket innebär att du, trots det höga tempot, inte verkar tycka att det är speciellt tungt. Det innebär ju att du har mycket mer att ge. Jag citerar en viss barnmorska från ett bloginlägg för ett par dagar sedan:
"både jag och E stirrade förvånat på våra klockor eftersom det kändes som om det gick ganska långsamt..."
Och då hade du precis avverkat 13K i 4:52-tempo. Med din inställning så kommer du att fixa SM på 3:30. Absolut! Den enda risken är att du tränar "för mycket" för att du kanske tror att du inte tränar tillräckligt...
Börja tro på dig själv, Karin! Jag gör det redan! ;-)
Du kommer att klara 3:30.. Det är jag säker på... Du har ju redan varit ritkgit nära...
Tyvärr måste jag göra dig besviken på en punkt. Du kommer inte att vinna i sommar... ;-)
Adrian-9 tyckte förra sommaren att det var onödigt att jag sprang om jag inte skulle vinna... ;-)
Tack till er båda för kommentarerna, det värmer verkligen!
Benet: Hmmm, jag skrev visst så... Jag har bara svårt att tro på det jag ser på klockan. Det KÄNNS inte som att det går fort, utan låååångsamt ;-)
Masse: Tack :)
Typiskt att man inte kan vinna i år heller! Han har nog rätt, Adrian. Vad håller vi på med egentligen?! ;-)
Lyckades "strula" bort min kommentar på ditt förra inlägg. (Chefen dök upp, var tvungen att klicka bort mig :-).
Lika så bra. Har för mig att det var nåt trist i stil med "överträna är farligt".
Nu tänker jag bara hålla med Benet. Du kommer att fixa det! Självklart!
Av det jag har kunnat utläsa av den här bloggen kommer du klara av ditt mål hur lätt som helst :)
Vilade också idag. Ofrivilligt :(
Bureborn: Jag vet. Jag behöver bara påminnas om det, tack för omtanken! Kul att det inte bara är jag som sitter på jobbet och klickar bort blogg-kommentarer ;-) (just nu är jag hemma dock...)
Henke: Tack!
Funderade lite över ditt inlägg i natt. Jag har lite svårt att sova ibland, och då tänker jag på viktiga saker; som att jämföra sig med andra.
Bloggvärlden är jättebra, se bara alla uppmuntrande tillrop du fått som svar på ditt inlägg. Sånt är hur härligt som helst! :-)
Men ibland kan jag också drabbas av känslan att "alla andra" spelar i en annan division. Vad har jag (som tycker att 5.05 är snabbdistans!!) att göra i en bloggosfär fylld av snabbfotade människor som tränar på allvar!
3:30 på maran - vad betyder det i snitthastighet förexten?
Ja, alla kommentarer ovan stärker verkligen!! =)
Jag har också funderat på det här med att jämföra sig med andra. I mitt fall är det nog så enkelt som att jag inte ser mig själv som en löpare. Att alla andra kan springa, själv vet jag inte riktigt vad jag gör ;)
Vad gäller farten tycker jag att du är lika seriös (minst!) som jag. Du tränar ju stenhårt för att nå ditt mål, det är det som räknas =)
För att klara maran på sub 3:30 ska jag hålla 4:58 min/km. Vore skönt med lite marginal också; typ 4:55/km. Bäst att ge sig ut på en fartlek! ;)
Du springer längre, snabbare och mer än mig. Tsss prestationsångest my ass. =)
Haha, tänk vad du påverkar människor genom din blogg, jag låg också och funderade en stund innan jag skulle sova. Visst är det viktigt med mål, och visst vill vi nå dem, men allt du upplever under vägen dit är också en form av "seger". Och förhoppningsvis vill du fortsätta att löpa nästa år, och året därefter och alltid! Och läs och lyssna på andra med urskiljning.
När jag skulle dra igång träningen igen så blev jag helt låg av att min klubbkompisar var så duktiga. Dom ligger två år framför mig... jag spelar inte i samma div längre. Men jag försöker vända på det och inspireras istället; så där ser det ut för mig om två år om jag hänger i, tränar smart och lagom hårt.
Ska bli jättespännande och se hur det går för dig på SM, så keep on blogging!
/Katarina
Ha - du klarar det aldrig! :D
Tyckte det blev för mycket Lilla huset på prärien och för lite Dr House här ett tag ;)
Om jag klarar det så klarar du det. Så det så. Du springer ju precis lika fort som jag - men du vill ha in mig i tretimmarsgruppen...
Tsss. Försök inte biassa med mig. Jag är superbaissaren och kan alla knepen. Fråga Masse om du inte tror mig ;)
Lilla Huset på Prärien! LOL! :-D
Dunceor: Det är ju bara för att du vilar pga en tatuering ju ;-)
Cyckelmygga: Tack, kloka ord! Resan är ju målet, på ett sätt också...
Nix: :-D Det var dagens garv! Dr House rules! Nu jävlar ;-) Du är ju toksnabb på intervallerna, du ÄR snabbare än jag!
Jag ska lyckas biassa dig på nåt sätt. Ska fråga Masse nu när du är borta ;-)
Tack alla, förresten! Tror det finns en sanning i "dubito, ergo sum" (jag tvivlar, alltså finns jag till). Det stukade löparförtroendet börjar läka!
Niklas uppfann konceptet att nedvärdera sina chanser att springa bra... Hans egen kropp baissar honom genom att bli sjuk lagom till loppen...
Hahahahaha :-D
Jag tänker inte köpa det konceptet. Kanske bäst att låta Niklas baissa för sig själv ;-)
Och ÄNDÅ slår jag dig ;)
Men visst ja, vi tävlar ju inte...
Vem slår du? Mig eller Masse? Eller kanske båda?! ;)
Fast just det, det var ju ingen tävling...
Vi tävlar med varandra... Inte mot...
(Så intalar sig en förlorare)
Hey! Du är ingen förlorare! Alla som springer marathon är vinnare! Särskilt alla som sprungit SM och kommit i mål ;)
En blogg jag inte upptäckt förrän nu :O
Verkar som trevlig läsning, ska återkomma så ofta jag kan. Kör hårt så länge!
Vilket skulle bevisas.
Tack, Berglund!
Har kört järnet på intervallerna idag. På lördag blir det fortsättning med snabbdistans. QED :-)
Skicka en kommentar