En kass fartlek och nya insikter

Förutsättningarna för dagens fartlek var optimala. Åtminstone såg det så ut när jag åt frukost och tittade på vädret utanför...

Gav mig iväg och insåg efter ungefär 100 m att det blåste. Isvind. Rakt i ansiktet. Well, i övrigt frös jag inte utan var optimalt klädd så det var ju liksom bara att gilla läget, men det gjorde rätt ont faktiskt. Började bra, skön känsla i kroppen och lagom soft fart på 4:55/km i uppvärmningen. Sen hände nåt; benhinnorna och hälsenorna gnisslade och skrek av stumhet och mjölksyran började krypa på. Av det lärde jag mig en rejäl läxa: byt skor INNAN det är för sent! Skorna är verkligen, verkligen slut nu (att jag aldrig lär mig!) och det känns så skönt att jag snart ska ta bussen mot stan och köpa nya skor! Lycka :-)

Nåja, det hjälpte ju inte att tänka på under dagens löpning, men på 5 km lyckades jag få till tre riktigt långa fartökningar och en uppförsbacke innan gav jag upp fartlekandet (4:33, 4:31, 4:21 samt 4:55 i 400 m uppförsbacke). Det var smärtsamt och inte värt att fartleka en km till tyckte jag, surade och sprang hemåt i lagom fart. Lagom fart visade sig vara 4:45 de avslutande 5K (innan jag joggade ner 2,5K också). Det är lite fort och inte så konstigt att kroppen tyckte att det var motigt att fartöka då... Får nog vara rätt nöjd, trots allt. Under de där 5K fick jag plötsligt en "aha-upplevelse" av framfotslöpning. NU fattar jag vad som menas och även om jag säkerligen har lång bit kvar innan det sitter så fick jag en känsla för hur det ska kännas. Lätt som en fjäder, höfterna högt, tysta steg och bara en behaglig känsla i kroppen :-)

Nu väntar jobb, men först: nya skor! Hurra :-)