Inspiration

Nu tjatar jag om min löpning igen, läs eller låt bli ;-P

På förra helgens TSM-träning fick jag en enorm inspiration till min fortsatta kamp mot 3.30 på maran. Dels var tempot perfekt för att kunna springa och prata hela tiden (vilket jag såklart gjorde, som den pratkvarn jag är...) , dels var sällskapet toppentrevligt och dels var vädret helt underbart! Det fina i att kunna springa och prata är att man möter likasinnade. Någon som förstår det här med att gå upp tidigt på söndagarna för att springa långpass, som svettas och sliter i veckorna för att följa träningsschemat och som älskar det! Det blir en bekräftelse på att man är normal, åtminstone just där och då ;-) Dessutom kan konversationsämnena bli lite vad som helst och helt plötsligt har hela träningspasset gått och man har knappt märkt av det! Nu blir det säkert ändring på det i och med att tempot ska höjas, men ändå. Från förra helgens löpning och konversationer ska jag hämta styrka när det känns motigt!
Vad inspirerade mig i konversationerna då? Jag lärde känna Masja från Holland som är i Stockholm och jobbar i 1 ½ år till. Hon har sprungit diverse marathon världen över och har PB på 3.27 tror jag det var. Vi hittade en gemensam tråd i att vi båda har jobbat/haft praktik i Kenya och sprang och dividerade en massa de sista 7 km, på engelska!
Som tur var hade jag värmt upp med en kortare konversation med Rubin McRae himself, som verkligen gav mig en ego-boost när han tyckte att min 3.49-tid i Stockholm var "great" och min 3.39-tid i Berlin var "terrific" :-D *lycka* Han tyckte att jag kunde satsa på ännu bättre tider än 3.30, men...nja... vi får se... Han såg mig iallafall och det var inspirerande!
Slutligen Niklas (http://asfaltsjokern.wordpress.com/) och Mats,(http://42195mgk.wordpress.com/) helsköna grabbar med vinnarskallar, GPS-klockor och ganska cynisk humor (det är svårt att springa och skratta, men i detta fall gick det inte att låta bli). Underbara bloggar som inspirerar och får mig att le! Dessutom lyckas de kombinera löpning med jobb, familj och barn, vilket i mina ögon är beundransvärd! (och om dom kan hitta tid, så kan jag!).

Det finns en annan sida av inspiration också, nämligen att ge inspiration till andra. Jag pratar inte så jättegärna om löpningen på jobbet eftersom det dels känns lite skrytigt och dels brukar ingen förstå vad jag håller på med ändå ;-) Nu har jag dock fått smeknamnet "marathon-Karin" på jobbet (vi är sisådär 10 barnmorskor som heter Karin) och faktiskt har jag inspirerat flera kollegor till att börja springa! Två av dom kommer till mig med sina frågor om löpträning och hur de ska lägga upp sin taktik och jag är så oerhört stolt över att ha inspirerat dom! Det är också en inspiration för mig att fortsätta springa - att JAG kan inspirera dom! :-)