Utlovade en uppdatering av bloggen redan igår, men klockan rusade iväg och jag var inte hemma förrän halv ett inatt... Tillbringade kvällen hos Karin och tittade på schlager och pratade träning halva kvällen. Mycket trevligt!
Nåja, jag är tillbaka i stan igen och det känns tryggt ;-) Gårdagens träning blev något slags distanspass. Målet var snabbdistans, men det satte väglaget stopp för. Ett cm-tjockt lager snö med en isskorpa ovanpå inbjöd inte till fartökning av kaliber. Hade jag varit här hade jag möjligen kunnat skutta in på RS och köpa ett par Ice-Bugs (som jag iallafall inte har råd med innan lönen kommer imorgon), men på landet råder liksom djungelns lag... Efter att ha halkat runt på skogsvägar valde jag att ge mig ut på landsvägen (oljegrus) och det var lite bättre med åtminstone fläckvis barmark och bra fäste. Kroppen kändes rätt seg och det var nog kombinationen av sent bastubad och löprunda alldeles för nära inpå frukosten som bidrog till känslan. Hade iallafall underbart väder och njöt av naturen. Mitt i passet blev det löpskolning enligt Szalkai och nog kände jag mig lite fånig som struttade runt i uppförsbacken, men det var skönt. Vad värre var att den ENDA bilen jag såg naturligtvis kom körande när jag skuttade månsteg och skippers som bäst. Kände mig som en smärre attraktion på zoo när bilen saktade in och körde förbi lååååångsamt och samtliga passagerare stirrade ut mig ("Såhär kan det gå om man börjar träna, akta er!"). Facit för träningen då? 9,1K, pace 4,53/km och sista km hem på 4.23/min. Och trötta ben!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Haha! Ja, men visst är det typiskt! :-)
Lantisar (jag får vara lite fördomsfull - jag är nämligen lantis själv) har lite svårt att förstå vitsen med löpning. Det har faktiskt hänt att grannar stannat bilen och frågat om jag vill ha skjuts hem...
Ja, verkligen!! Jag är också lantis from the very beginning och kan bara hålla med dig =)
"Det har faktiskt hänt att grannar stannat bilen och frågat om jag vill ha skjuts hem..."
Haha, riktigt kul :D
:-)
Det är som när Renata Chlumska kom cyklandes i det stora landet i väster dragandes på en kajak på en vagn efter cykeln 100-tals kilometer från närmaste vattendrag. Då stannade det också bilar med (amerikanska) lantisar som alla ställde samma fråga: -Are you lost?
Härligt pass, Karin! En mil på landet i bra fart trots det usla väglaget. Jag är (som vanligt) imponerad av din löpning!
Livet på landet är...annorlunda ;-)
Jag är en stadsmänniska även om jag var med 15 år i scouterna och fick min beskärda del av naturen. Men när jag har varit på landet ett tag så njuter jag av att komma in till stan och kunna gå till allting och ha saker som är öppet =)
Skicka en kommentar