Det är klokt att lyssna på kroppens signaler, vare sig det gäller träning eller något annat. Idag hade jag tänkt att gå på tre lägenhetsvisningar efter träningen, men kroppen sa något annat...
Hade ett kanonpass med TSM idag, trots att jag kom hem vid ett-tiden inatt och vaknade halv fyra av att grannen ovanför drog igång dammsugaren och dammsög i en kvart. Och trots att jag drack ett glas vin mer än jag borde. Konditionsmässigt svarade kroppen helt underbart på dagens fartökning, som gick klart snabbare än det var utlovat från början. Styrkebesked!!! Sprang i vanlig ordning och pratade med Niklas och Mats (som tyvärr fick hoppa av efter en dryg mil pga löparknä, men som lyssnade på kroppen. Starkt jobbat!!) och fortsatte obehindrat att prata även under fartökningen. Undrar när farten i TSM når över min pratfart... (och undrar när resterande TSM:are ska tröttna på mitt pratande, ha ha ha)
Nåväl, efter kanonpasset tackade helt enkelt min kropp för sig och skrek "mat, vila". Efter att ha försökt trotsa kroppens vilja och blivit alldeles yrslig på kuppen så gav jag upp allt vad visningar heter och åkte hem istället. Så skönt!! Känns iofs lite surt att jag kanske missade drömlägenheten, men jag känner nu att kroppen tackar för det! Den är lite sliten och det är 16 veckor kvar till Stockholm Marathon, den SKA hålla hela vägen! Det som återstår för mig ikväll är att äta (igen, jag är konstant hungrig!) och vila mig i form. Skönt med vilodag imorgon :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Att lyssna på kroppen verkar vara svårt för oss som blivit bitna av löpningen, trots att vi vet att vi måste. Kroppen är chef, och vi borde alltid lyda.
Av någon anledning leker man emellanåt rebell och tänker att "bara för att chefen säger det, så betyder det väl inte att jag måste."
Jag är just nu inne på min fjärde ofrivilliga löpvilovecka pga att jag inte lyssnade på kroppen och tog det lugnt när det gjorde ont. Förmodligen hade läkningstiden blvit kortare om jag lyssnat och lydit.
Mycket bra pass igår! Jag är imponerad av din fart.
Jag är också lite avundsjuk på era sköna TSM-söndagar. Det låter så underbart kul.
Man tackar :-)
Jo, jag håller med dig. Det är liksom svårt att få in kropp och hjärna på samma spår...
Trist att du måste vila, men förmodligen kommer du i form snabbare genom att lyssna på kroppen. Men ack, vad motigt det är!
TSM är lika underbart som det låter. Till och med jag blir avundsjuk på oss ibland ;-)
Jag som sprang bredvid är sjuuukt impad av Karins tempo. Vi hade rätt kul i vår trash-talk
Hon är ju ändå tjej, och då går det ju rätt snabbt i alla fall ;)
Å andra sidan är hon ung och oförstörd - eller förresten: just igår var hon ju rödvinsmarinerad...
Nu ska farbror Nix vara snäll mot det stackars flickebarnet ;-D
Det var riktigt kul att vi var två som inte hade så problem med tempoökningen och dessutom kondition nog att kunna munhuggas, ha ha ha
Skicka en kommentar