Långpass, längre och snabbare än beräknat...

Jag måste nog bli lite bättre på att planera min träning vad gäller tid och sträcka. Det blev liksom lite långt och lite snabbt idag jämfört med vad jag hade tänkt... Fast jag är otroligt nöjd med rundan, det måste ändå sägas :-)

Enligt ursprungsplanen så var det långdistans 24-26 km i lugn fart som var dagens utmaning. Kändes inte jätteinspirerande att ge sig ut när jag gick upp imorse, benen var lite trötta efter gårdagens snabbdistans+farthållning. Laddade batterierna med supergod gröt (se tidigare inlägg), vatten och kaffe. Utan kaffe stannar Karin, vill jag lova ;-)

Stack iväg runt halv elva och kände direkt att vaderna var rätt stela. Lät kroppen ticka på i eget tempo och struntade igen i klockan. Rullade ner för Henkan och förbi Stadsgårdskajen, Slussen och tog sedan sikte på Djurgården. Vid Slussen mötte jag för övrigt någon jag trodde jag kände, en äldre herre på cykel. Jag log och hejade och funderade vart 17 jag kunde ha träffat honom förut. Sedan slog det mig att jag hejat på Björn Sunesson himself (om han inte har en look-alike). Han såg ruggigt snabb ut även på cykeln!

Hela rundan finns här, alla TSM-löpare känner nog igen rundan på Djurgården. I vilket fall, mitt på Strandvägen släppte tyngdkänslan i vaderna och jag rullade på. Såg inte en löpare, vilket kändes rätt ensamt, men när jag precis tagit mig förbi startområdet för Tjejmilen mötte jag en hel drös hurtiga löpare. Tyckte jag kände igen några från TSM-träningarna och hejade lite. Sist i truppen sprang Rubin som kände igen mig och glatt vinkade och ropade hej. Lycka :)

Lyckan blev dock kortvarig, för ungefär 300 m senare kom regnet... Det såg ut som vårregn men jag vill lova att det kändes som iskallt novemberregn. Brrrr! Regnet höll i sig i ungefär 3 km och jag blev genomblöt, inte skönt alls men bara att fortsätta springa och hålla värmen. Belöningen kom i form av 2 minuters solsken på södra Djurgården. Mötte Rubins gäng igen, fast utan Rubin den här gången. Hejade lite snabbt och tuffade vidare upp mot Stadion. Lagom tills jag tinat upp från regnet kom det en ny skur, fast inte alls lika intensiv och bara några minuter lång. Benen började kännas en aningens stumma så jag kikade till på klockan för att kolla distansen; 18 K. Bestämde mig för att klocka tiden när jag passerade halvmarathonsträckan, vilket jag gjorde när jag nått Nybrokajen. Fick kryssa lite längs Birger Jarlsgatan eftersom jag hamnade mitt i lunchrusningen (missberäkning från min sida). Tog en liten paus och drog sedan hemåt på ganska stumma ben. Och fick ytterligare en regnskur på mig... Sista biten upp på Henkan, den sista backen på 500 m var riktigt jobbig. Och undra på det, jag höll 4:55-5:02-fart hela vägen upp.

Lite siffror nu då. Total sträcka (längsta passet för i år) 27,0 km, 2:11:15. Halvmaran på 1:42:25 (min bästa tid på Göteborgsvarvet är 1:41:00). Snittpace på hela sträckan: 4.52 min/km. Löparindex 64. Snittpuls 168. Och 1506 kcal förbrända! (något jag snabbt åtgärdade genom att trycka i mig en Snickers så fort jag kom hem, knark-gott!!)

Vad är det här? Hur har jag blivit såhär snabb?? Jag börjar tro att något blev fel på inställningarna efter att fotpoden tvärdog (jag torkade bara av batteriet och sen funkade den. Kan något ha hänt?). Eller har jag lyckats maxa farten och formen helt fel, tre månader före Stockholm Marathon? Eller ska jag bli ännu snabbare innan dess? Eller håller jag på att bli sjuk?
Jag är jättenöjd och oerhört förvånad över hela långpasset. Jag har mer att ge, frågan är om jag orkar en marathon i 4:52-fart... Men helt plötsligt lever drömmen om sub 3:30 i allra högsta grad! :-)

Revansch i regnet

Dagens träning kan sammanfattas "löparlycka i skitväder". Helt underbar träningsrunda och en skön bekräftelse på att jag kan springa snabbt. Ibland ;-)
På schemat idag stod ursprungligen distanspass + löpskolning, men det var innan jag fick äran att åter agera hare åt Karin. Jag är stolt att titulera mig "PH", personlig hare. :-)


Den personliga haren efter 8,4K snabbdistans...

Hade faktiskt egentligen ingen motivation alls att ge mig ut i regnet, men det kändes viktigt att göra ett bra jobb för Karin. Och för mig själv med, det är en utmaning att hålla farten jämt och bra. Benen kändes snabba och pigga idag så jag lät farten vara hög från start och kikade inte på klockan utan körde bara på. Klockade tre "varv"-tider; från Henkan till Västerbron, Västerbron från S-mälarstrand till Rålis samt Rålis-Fridhemsplan. Sträckan blev 8,4K och total pace (håll i hatten!)4:36. Oj. Första varvet på 5,7K pacen 4:34 (4:50-4:30-4:24-4:19-4:38), Västerbron (1,4K) 4:49 och Rålis-Fridhemsplan (1,3K) 4:35. Jag är grymt nöjd!! Hela tiden regnade det och blåste sidovindar och ändå var det bara lycka och glädje över att kunna springa. I huvudet hörde jag mina inspiratörer Masse och Niklas och hur det brukar låta på TSM-passen. Det lyfte mig ännu mer. Tack :-)

Var ganska trött när jag mötte upp Karin, men vi gav oss snabbt iväg. Samma runda som sist, dock utan felsteg idag! Lite svajig farthållning idag också, men totalt sett höll vi tempot bra. Målet var 5:30-5:35 i pace och vi sprang på 5:27 om man inte räknar med vår uppvärmningskilometer som gick på 7 min. Vi hade riktigt elak motvind längs Norr Mälarstrand, men Karin fightades bra mot både väder och vind. Jag är så imponerad av henne, att få vara hare åt henne är verkligen roligt! Vilken tjej! Vi sprang totalt 7,4K på 42:12. Totalt för mig blev det alltså 15,8K i skitväder :-) Härligt!

Tog tunnelbanan hem och följde Allans tips om att gå in i tunnelbanan med en hård blick. Fegade dock och skrek ingenting, men det behövdes inte. Lite undrande blickar fick jag dock, men jag kan väl inte rå för att jag såg ut som en dränkt katt (hund? kanin? hare?!) efter 75 min löpning i regnet?! Kom hem en aningens nerkyld och fick stå i duschen ett bra tag för att tina upp, men nu sitter jag här; nöjd och lycklig över dagens insats. Imorgon: långpass

"Sunshine in the rain, love is still the same, sunshine in the rain...":-)

Barbamamma på snabbdistans

På schemat idag står det snabbdistans 8 km. Det blev det inte. Inte ens i närheten... Det blev ett "det-är-bara-jobbigt-men-jag-springer-väl-ändå"-pass, fast jag är rätt nöjd ändå. Till råga på allt slocknade min fotpod, så enligt den har jag sprungit 280 m på 54:05. Grymt snabbt, eller hur?! :-D
Nåja, jag har sprungit sträckan förut så uppskattningsvis sprang jag 11,1 km på 54:05. Det ger en pace på 4:52 min/km totalt. Det är helt okej fart. Problemet idag var att kroppen var totalt anti löpning. Den var tung och seg från början och efter koordinationsloppen hade jag mjölksyrekänningar i båda benen... Trots stretch släppte inte känslan, men jag gav mig på ett försök att springa snabbdistans iallafall. Det var...intressant... Jag kände mig som barbamamma, stor och oformlig och väldigt stillastående. Trampade luft och kom ingenstans. Gav upp efter 3 km som jag sprang på 14:26, pace 4:35. Det är förvånansvärt snabbt jämfört med känslan i kroppen! Under hemvägen funderade jag på vad som kunde vara den felande länken i löpningen, förutom barbamammakänslan. Felsökning:
Vilat-check, sovit bra-check, ätit bra-check.
Nästa steg: kamelpuckel-check, irriterad-check, tröttare än vanligt-check. Ha! Felsökningen avslutad. PMS. Pulveriserad MarathonSatsning.
Jag får finna mig i att jag inte kan prestera ett par dagar i månaden. Nog för att jag är envis, men med en barbamammakropp så gick det inte att öka en meter. Bara att bryta ihop och komma igen. Jag är jättenöjd ändå; skönt väder och vår i luften. Nästa gång kan jag prestera bättre! Då blir det Barbasnabb av mig! Hoppas jag... ;-)

Drömmar och veckoplanering

Först och främst: Tack för alla uppmuntrande kommentarer på gårdagens inlägg! Det är skönt att få lite input från andra håll ibland, så man håller sig på banan :-) Tack!!

Inatt drömde jag om jobbet och löpning. Det var en väldigt konstig dröm faktiskt. Drömde att en av våra läkare frågade mig om jag inte hade lite väl mycket vårkänslor och "ordinerade" att jag borde köpa ett par nya löparskor och lägga energin på träning istället. :-D Jag tar detta som ett tecken på att jag definitivt ska gå till RS nästa vecka och investera i ett par nya skor och en ny sport-BH. Så måste det vara!

Den här veckan är en såndär hemsk jobbvecka igen. Fram till sista helgen i mars har jag bara ledigt en dag åt gången, tre lediga dagar totalt. Hu! Nåja, det får gå. I gengäld har jag ledigt 30/3-3/4, så jag ska inte gnälla alltför mycket. Problemet blir att få till träningen, men jag får se det som ledig kvalitetstid så går det nog bra. Har faktiskt tagit vilodag idag också, trots abstinensen. Lika bra att passa på att ta sovmorgon när man kan... Såhär ser iallafall min plan för veckan ut (Szalkai med modifikation):
Måndag: vila
Tisdag: snabbdistans enl schemat
Onsdag: Distanspass 10-12 km, löpskolning
Torsdag: Långpass 24-26 km, lugn fart
Fredag: Vila
Lördag: Styrketräning på gymmet, lätt distanslöpning 3-4 km som uppvärmning
Söndag: Intervallpass, kort intervall enl schemat (plus tandagnisslan över att inte kunna delta i TSM-träningen!)

Ska absolut köra intervallerna på löpbana, det var avgjort mycket bättre än att springa raksträcka i Norra Hammarbyhamnen. Får se vad det blir för bana den här gången dock. Krillans IP var riktigt skön. Enskede IP likaså, fast den är mer oskyddad om det blåser. Stora Mossen kan vara ett alternativ med tanke på ombytesmöjligheterna. Hmmm... Fler förslag?

Abstinens!

Jag är abstinent. Oxytocin- och adrenalinabstinent. Oxytocinbristen får jag väl leva med tills vidare, men våren underlättar ju inte det hela. Vårkänslor till max!! :-) Får bli kär i löpningen tills bättre alternativ dyker upp.
Har inte sprungit en meter sedan igår morse, kroppen vill springa igen!!! Jag är rastlös till max, men jag vet hur viktig vilan är. Jag försöker iallafall intala mig att jag vet det ;-) Ganska läskig känsla att vara träningsabstinent, minns inte när jag kände det senast.
Lite lättare kändes det efter att ha läst Niklas inlägg om dagens TSM-träning. De farterna lät otäckt snabba och jag är säker på att jag inte hade hängt med i tempot (jag är seg, inte snabb!) Sedan kom problemet... Marathonpsyket gör en dr Jekyll/mr Hyde. Ena sidan säger att jag lika gärna kan lägga ner 3:30-satsningen eftersom jag inte klarar tempot. Den andra sidan blir urförbannad och säger att det kan jag visst. Så det så! Om inte annat så får jag träna på att bli snabbare. Och helt plötsligt blev abstinensen lika stor om inte större igen. Arrrgh, jag kan-vill-ska fixa detta! (i sådana här lägen känner jag mig ibland som Don Quijote och hans kamp mot väderkvarnarna ;-) ). Vinnarskallen har talat. Så får det bli :-)

Lördag med gäster

Idag väntas det gäster från Linköping, så det blev en morgonjogg före frukost på 6,5 km i fint 5:05-tempo. Dock mycket trötta ben efter gårdagen... Tyvärr vet jag att det kommer att börja krypa i mig imorgon fm, men har man gäster så har man och då får träningen vänta (iallafall någon gång då och då) ;-)

Efter frukost och dusch har jag tillbringat förmiddagen med att laga mat. Älskar att laga mat om det är fler än jag som ska äta, att bara laga till mig själv är däremot tvärtråkigt :-P Om jag får säga det själv så är jag rätt bra på att laga mat, det hoppas jag att mina gäster tycker också :-)Således har jag bakat bröd, gjort müsli och stått och hackat en massa saker inför lunch och middag. Nu väntar jag bara på gästerna och i lägenheten doftar det ljuvligt av fransk fisksoppa med mycket vitlök, vin och saffran...

Fredagsnöje

Redo för fredagsnöje

Fredag=intervaller på Krillan enligt planen. Gick hela dagen på jobbet och testade högerfoten; småjoggade, gjorde tåhävningar, vred försiktigt ut foten i ytterläge. Det kändes helt ok, lite stramt och fortfarande svullet men inte ont. Har även läst alla blogginlägg; tack för alla råd och att ni bryr er. Det värmer!!! Och uppskattas :-)

Vågade mig iallafall ut på en löprunda med målet att möta Karin och testa att springa intervaller/fartökning på Kristinebergs IP. Eftersom jag lovat både mig själv och Bureborn att ta det försiktigt så började jag med att ta bussen till Gamla Stan för att därefter springa hem till Karin. 3:66 km längs vattnet, härligt meditativt och foten kändes bra. Kroppen bestämde tempot till 4:51. Hos Karin mötte även hennes kompis S upp och vi begav oss till Krillan i behagligt 6:30-tempo. Uppvärmningen blev nästan 6 km lång totalt, men det var skönt.
När vi väl kom fram så började min pulsklocka att krångla, rejält dessutom! Hur illa det var upptäckte jag inte förrän jag kom hem, tur var väl det. Nåväl, målet var 6x800 m intervaller men det blev inte riktigt så. Det blev 2x800m + 2x400m + 2x800m med ca 1 minuts joggvila mellan varje intervall. Åter igen gick jag ut för hårt, vilket ses på tiderna 3(19-30-25-42) och 1:40 på båda 400 m. Det ger en pace på 4(04-15-10-39) på 800-metrarna och 4:22 på fyrhundringarna. Jättenöjd med samtliga tider utom den sista på 800m, ojojoj så stum jag var då!
Joggade tillbaks till tunnelbanan och åkte till Slussen. På tunnelbanan fick jag erfara omvärldens syn på en löpare som står och eftersvettas och stretchar (jag var så stel att jag var tvungen att göra något ju!) klockan halv åtta en fredagskväll. Jag blev totalt idiotförklarad! :-P Längtade ut ur vagnen hela vägen, kände mig så otroligt malplacerad... Men jag bjuder på det! Tänker inte skämmas för att jag tränar, oavsett veckodag. Inser dock vidden av mitt löparnörderi... ;-)
Vid Slussen hade jag två alternativ; att vänta 6 min på en varm buss eller springa hem i kylan. Jag höll på att förfrysa så jag sprang 3,2 km hem och kom hem före bussen. Sköööönt :-) Fick dock ingen tid, för klockan gick i totalstrejk efter tunnelbaneåkningen. Totalt 15,9 km idag, längre än planerat men skönare än väntat. Och av fossingen känner jag ingenting i nuläget och inget under löpningen heller, men det är fortfarande svullet. Törs man blåsa "faran över" för foten tro? Kör nog med Ipren-gel ett tag till, för säkerhets skull...

Nu är jag mätt, nöjd och lite trött efter middag och ett halvt glas vin...
Får gäster i helgen så jag måste ställa mig och göra efterrätt till morgondagens middag nu ikväll, sen blir det sömn, morgonjogg i luuuuuugn fart före frukost imorgon och därefter blir det vila tills på måndag. Eller tisdag.
Inget TSM för mig i helgen, alltså, men vad gör man när långväga vänner kommer på besök? Löpningen är trots allt inte allt i mitt liv, men bra nära ;-)