Jag erkänner; jag är en endorfinknarkare. Veckan som gått har endast omfattat ett ynka träningspass på 5,8 km med IF Linnéa i torsdags, en skön och långsam genomblödningsjogg. Sen kom förkylningen och postloppsdepressionen som ett brev på posten och man blir ju inte direkt lyckligare av att dessutom bli träningsabstinent =/
Har ägnat helgen åt jobb och diverse huskurer för att bli kvitt förkylningen, jag bara längtar ut i löpspåret igen. Samtidigt vet jag ju; bättre att vila en dag extra och bli frisk än att ge sig ut en dag för tidigt och riskera att aldrig mer få springa... Men åh, vad jag vill springa, få mjölksyra och PRESTERA!
Med mindre än en månad kvar till N.Y Marathon inser jag det omöjliga i att bara åka dit och softspringa. Inte för att jag kommer att kunna prestera någon kanontid, men som det känns nu så kommer jag att ge järnet =)
Men, first things first... Jag ska bli frisk och börja träna lite lätt igen, förhoppningsvis pallar kroppen med en liten runda imorgon. Någonting måste jag göra, annars blir jag fullkomligt odräglig. Vad gör ni när träningsabstinensen kryper i kroppen?
Visar inlägg med etikett abstinens. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett abstinens. Visa alla inlägg
måndag 6 oktober 2008
söndag 9 mars 2008
Abstinens!
Jag är abstinent. Oxytocin- och adrenalinabstinent. Oxytocinbristen får jag väl leva med tills vidare, men våren underlättar ju inte det hela. Vårkänslor till max!! :-) Får bli kär i löpningen tills bättre alternativ dyker upp.
Har inte sprungit en meter sedan igår morse, kroppen vill springa igen!!! Jag är rastlös till max, men jag vet hur viktig vilan är. Jag försöker iallafall intala mig att jag vet det ;-) Ganska läskig känsla att vara träningsabstinent, minns inte när jag kände det senast.
Lite lättare kändes det efter att ha läst Niklas inlägg om dagens TSM-träning. De farterna lät otäckt snabba och jag är säker på att jag inte hade hängt med i tempot (jag är seg, inte snabb!) Sedan kom problemet... Marathonpsyket gör en dr Jekyll/mr Hyde. Ena sidan säger att jag lika gärna kan lägga ner 3:30-satsningen eftersom jag inte klarar tempot. Den andra sidan blir urförbannad och säger att det kan jag visst. Så det så! Om inte annat så får jag träna på att bli snabbare. Och helt plötsligt blev abstinensen lika stor om inte större igen. Arrrgh, jag kan-vill-ska fixa detta! (i sådana här lägen känner jag mig ibland som Don Quijote och hans kamp mot väderkvarnarna ;-) ). Vinnarskallen har talat. Så får det bli :-)
Har inte sprungit en meter sedan igår morse, kroppen vill springa igen!!! Jag är rastlös till max, men jag vet hur viktig vilan är. Jag försöker iallafall intala mig att jag vet det ;-) Ganska läskig känsla att vara träningsabstinent, minns inte när jag kände det senast.
Lite lättare kändes det efter att ha läst Niklas inlägg om dagens TSM-träning. De farterna lät otäckt snabba och jag är säker på att jag inte hade hängt med i tempot (jag är seg, inte snabb!) Sedan kom problemet... Marathonpsyket gör en dr Jekyll/mr Hyde. Ena sidan säger att jag lika gärna kan lägga ner 3:30-satsningen eftersom jag inte klarar tempot. Den andra sidan blir urförbannad och säger att det kan jag visst. Så det så! Om inte annat så får jag träna på att bli snabbare. Och helt plötsligt blev abstinensen lika stor om inte större igen. Arrrgh, jag kan-vill-ska fixa detta! (i sådana här lägen känner jag mig ibland som Don Quijote och hans kamp mot väderkvarnarna ;-) ). Vinnarskallen har talat. Så får det bli :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
