Bygga muskler...

...är vad mitt träninsschema går ut på just nu. Och gissa om det känns i benen! I måndags var det benstyrka på schemat, just den biten på gymmet som jag annars har hoppat över eftersom jag "ändå har starka ben". Vilket jag INTE har... Mina stackars vader och hamstrings har gnällt högljutt efter min framfart i gymmet, men ska jag bli snabbare måste jag bli starkare. Jag vill inte gå sönder!

Effekterna av gymträningen, eller snarare bieffekterna av densamma, kändes igår när det var dags för långbacke a.k.a Västerbron. Först blev det löpskolning. Mia spände ögonen i mig och sa "vi kan ju inte missa kryssen i Nix utmaning", såklart hon har rätt i det ;-) Det blev skips, kick-i-baken och efter önskemål från Tone körde vi indianhopp. Skönt, men vaderna morrade lite efter skipen. Sedan var det dags att ta sig an broeländet igen. 8 x Västerbron blev det, med härlig motvind när vi sprang mot Kungsholmen. Jag hade sällskap med nyvunna bekantskaperna A och M hela vägen och hade trevlig pratfart under nedförsbackarna. M passade på att knäcka mig och A genom att köra en tjurrusning den sista backen, huj, så lätta steg han hade. Det hade inte jag... För första gången kändes backträningen mest i vaderna, jag brukar annars känna den i lårmusklerna men igår kändes vaderna som... sandsäckar. Det var tungt sista vändan över bron, jag orkade hålla jämn fart och landade på en snittpace på 4:28 min/km uppför. Mycket nöjd med detta!

Idag ska benen få vila lite och bara trava runt i landstingskorridorerna. Men imorgon är det dags för nya utmaningar igen, bring them on!

Jag, en tävlingsmänniska?!

Tävlingsmänniska?!?!
Av en ren slump fick jag syn på ett test som hette "Vilken löpartyp är du?". Naturligtvis var jag tvungen att testa, även om jag är starkt skeptisk till allt vad sådana tester heter. Resultatet:

"Ditt resultat är Komma-först-typen. Du är en utpräglad tävlingsmänniska som alltid vill vinna. När det gäller att springa är du ute i alla väder. Du är bra på att prestera, testa gränser och motivera dig själv". Skulle det där vara jag?! Nu förstår jag inte vad dom menar... ;-) Skrämmande hur rätt det blev den här gången. Om någon annan är intresserad av att göra testet så hittar man det här.

Skräckblandad förtjusning

Så kan man nog sammanfatta gårdagens pass, Nyckelpass nr 1 (långbacken är Nyckelpass nr 2). Det blev inte ett helt optimalt utfört nyckelpass, vilket delvis berodde på mitt inte alltför kloka val att springa runt Södermalm. Det blåste nämligen från alla håll och det var fullt av flanerande människor överallt. Mental note: spring INTE runt Södermalm en lördagseftermiddag.

Nåja, jag kan inte bara skylla på mitt val av runda. Det var ett tufft pass, utan tvekan. Det blev progressiv löpning de första 20 minutrarna, gick ut lugnt och fint och ökade sedan farten successivt; 5:36-5:12-5:09-4:47 blev kilometertiderna. Därefter var det dags att öka farten ytterligare och det gick väl sådär... Halvvägs in i fartökningsblocket låste sig kroppen mitt i steget, det tog tvärstopp. Jag svor och surade, Lilla My vaknade, men det var bara att gå några meter och ta djupa andetag och inse att nej, kroppen satte stopp för 20 minuters fartökning non-stop. Och kanske med rätta, det är bara två veckor sedan jag och kroppen sprang marathon... Nåja, längre än så hann jag inte i min analys innan jag drog iväg på fortsatt fartökning. Fartökningsblocket skulle ha blivit 20 min, men på grund av lite klockstrul blev det bara 18 minuters löpning. Frånsett stoppet är jag faktiskt riktigt nöjd; kilometertiderna lyder som följer 4:17-4:12-4:06-4:12 och en halv kilometer i 4:13-fart. Därefter följde tre minuters ståvila och sedan 3x100 m maxfart. Tungt! Hundringarna landade på 15-17-15 sekunder, dvs 3:11-3:17-3:11 min/km. Lite mer överfart borde jag kanske ha, men inte igår.

Jag ser fram emot kommande nyckelpass med lika delar fasa och nyfikenhet. Det kommer att bli ännu jobbigare framöver, men jag tror jag förstår tanken bakom passet och det sporrar enormt. Även om jag tänkte många ilskna tankar under passet igår så var det kul efteråt. Och ska jag bli snabbare så finns det inga genvägar... ;-)

Avslutade gårdagen med en skön utekväll tillsammans med Söderhjältarna. Tack, härliga Linnéaiter för en kul kväll med många skratt. Ni är guld värda!

Ljus i tillvaron

I dessa gråa novemberdagar är man glad att det finns människor omkring en som lyser upp tillvaron. Gårdagens pass med Söders Hjältar gjorde att min omgivning kändes som en strålande, spirande, varm dag i maj även om verkligheten bjöd på tre ynka plusgrader, regn och snålblåst. Att innan passet få skratta ihop med underbara Catti, Mia, Helena och resten av gänget värmde inifrån och gjorde att löpningen liksom blev ännu mer glädjefylld.
Passet blev ett "tröskelpass" runt Söder som för min del landade på 7 km i 4.30-fart och resterande 5 i en fart mellan 5:30 och 5:00 (lite förlängd uppvärmning och nedjogg). 4:30 kändes lätt igår, pigga ben trots både benstyrkeövningar på gymmet och Västerbrointervaller tidigare i veckan. Jag kände att kroppen bara flöt på och kunde ägna energi åt att peppa Catti som gjorde en heroiskt stark runda och höll jämna steg med mig hela vägen. Vilken tjej!
Helgen kommer att bjuda på mycket jobb och lite löpning, imorgon blir det dags att testa ett av mina kommande nyckelpass; successiv fartökning till 4:15 och sedan bibehålla farten i 20 min och avsluta med 3x100 m maxfart. Det kommer att kännas...
Och så ska jag såklart hålla tummarna för alla Hjältar som springer Tömilen imorgon. Visa alla att IF Linnéa är bäst på att ha kul i alla lägen!! Jag är med er i tanken :-)

And I just end up running in the cold November Rain

Nu var det kanske inte riktigt så de sjöng, GnR, men det kändes så passande ändå. Kvällen bjöd på underbara löpmöjligheter i kylslaget novemberregn och vad passar väl bättre än att hylla Västerbron tillsammans med underbara Linnéaiter?! Så kul att vara tillbaka med gänget igen, det är verkligen som en andra familj att vara där :-)

Så, passet idag blev alltså Västerbrointervaller. Det "råkade" sammanfalla med att jag på mitt eget schema från supercoach N'batha hade långbacke inskrivet ;-) Vi var ett stort och härligt Linnéagäng som gav oss ut i novemberregnet, med Allan i spetsen och han var verkligen i sitt esse, good to have you back Allan! Efter att först ha rekat läget över bron och sedan kört löpskolning under bron på Kungsholms-sidan (skips, utfall, tågång) var det dags att ta sig an Västerbron. 7 intervaller, tre från Södersidan och fyra från Kungsholmssidan, var ordern. Och vi lydde snällt... Det var underbart att få springa backintervaller igen, det gjorde inte ont någonstans efter NYC-Marathon utan benen var pigga. Tyvärr lyckades jag, min klant, med att STÄNGA AV klockan när vi skulle starta intervallpasset och fick därför bara med uppvärmning och nedjogg. Surt!! Det kändes som om det var sju jämna och bra intervaller, får väl gå på den känslan helt enkelt. Men ÅH så irriterad jag är =/

Från Södersidan mot Kungsholmen hade vi motvind och regnet piskade i ansiktet, men det var på något surrealistiskt sätt grymt skönt. Jag kände mig levande och närvarande i varje steg och vädret gjorde upplevelsen ännu starkare. Stockholm inbäddat i mörker och regndis är dessutom vansinnigt vackert. Kvällens pass blev således ett av höstens absolut härligaste träningspass!
Avslutningsvis måste jag hylla några galna hjältar lite extra; Mia, Tone, Ken och Staffan hade svår träningsvärk efter gårdagens Nordic Military Fitness men deltog ändå i backintervallpasset. You rock my world!

Rullgardin

Sådärja, nu känns livet lagom grått och tråkigt. Som om någon dragit ner en rullgardin... En känsla av rastlöshet gnager, det känns tomt inuti mig och jag konstaterar bara att även denna gång kom den; postmarathon-svackan. Men vad gör väl det? Nu kan jag börja om på ny kula, ladda batterierna och bygga upp mig tills nästa säsong av tävlingar kommer. Coach N'bathas träningsschema drar igång på allvar nu, det kommer att göra grymt ont och bli galet roligt på samma gång. Så, även om rullgardinen är neddragen idag så tycker jag mig se ljuset som sipprar in genom gliporna. Det kommer att bli en underbar vinter!

Minnesbilder

Dunceor efterfrågade loppet i fakta. Här kommer lite statistik:
Snittfart 4:56 min/km (7:56 min/mile)
Puls max/medel: 189/179
Snabbaste 5K 24:13 (km 25-30)
Långsammaste 5K 25:28 (km 1-5)
Resterande mellantider finns att beskåda här

Sedan tänkte jag bara bjuda på lite bilder från loppet och från New York i allmänhet:
Uppifrån och ner: Bild från morgonjogg i Central Park, utsikt i solnedgången över Manhattan från Rockafeller Center, bild från vänskapsjoggen, passering efter ca 27 km på 1st Ave, Central Park med knappt 2 km kvar - känns urstarkt och slutligen målbilden 2 min efter målgång.